PK-sången

Sjunges till melodin "En sockerbagare"

En PK-svamlare här bor i staden
han tuggar teser mest hela dagen
han tuggar stora han tuggar små
han tuggar några med genus på

och i hans fönster där hänga diktaten
post-koloniala och strukturella
och är du PK så får du lyssna
men är du "vanlig" så får du gå

Andra bloggare om en sockerbagare, politiskt korrekt, genus, humor, Göran Hägglund

Sluttankar kring elit-debatten

En lång avrundning med några funderingar. Men först några korta ord om Göran Hägglunds syfte. Två huvudsakliga syften från KD torde finnas: ett budskap till partiets medlemmar och sympatisörer om riktningen i partiets arbete (i vissa frågor) och en signal till sympatisörer och andra.

Varför kunde han då inte bara skriva i tidningen Dagen? Tja den når bara en redan troende skara... ;-) DN däremot ger eko i andra media. DN är helt enkelt en "nyttig idiot". Tack vare DN och den primitiva PK-mobbens reaktion har GH fått sanslöst mycket medial exponering. Gratis reklam. Och all reklam är av godo.

Och där kunde man väl låtit sig nöja. Men det finns en historik. GHs krypskytte mot den tes-tuggande PK-eliten som tog fart i Almedalen i somras och som är en del av partiets inre arbete med definiera (om) sig (se även KD-repliken mot Linderborg) mot det upplevda SAP-vänster-PK-postkoloniala-poststrukturella-"queera" problemformuleringsprerogativet. Som GH säger "Vi har inte varit herre över beskrivningen av vårt parti och vår agenda. Så ska vi naturligtvis inte ha det! Vi ska ta tillbaka makten över vår värdegrund och vår egen samhällsanalys". (De försöker även skapa sig en identitet mot moderaterna "Det är och förblir en felaktig utgångspunkt att tro att allt löser sig bara man höjer skatten. Det är lika knäppt som att tro att allt löser sig bara man sänker skatten.")

Är det detta som gör eliten rädda? Att inte längre kunna styra och ställa över vem som är inne eller ute? Att inte längre kunna känna sig som en utvald skara som ska genomföra utopin om den nya människan befriad från sitt genetiska och historiska arv? En politiskt korrekt korsning av Nietzsches übermensch och Homo Sovieticus. "En dröm om en ny skapelseberättelse" inte byggd på den heliga skrift, men likväl på ett omfattande regelverk av lagar, både skrivna och oskrivna, som ska förvaltas av ett prästerskap bestående av de mest PK-lika av de PK-lika? Ett skräckvälde av fanatiska sociala ingenjörer, som likt de jesuitiska inkvisitorerna vill skapa den nya människan Ad Majorem Dei Gloriam? Men där gud bytts ut mot en järnridålik väv av genus, maktordningar, den andre, minoriteter och kränkthet? "En abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina."(1)

Eller är det bara det att det, när levebrödet bestått av tomma PK-fraser och signalord, och man står där naken bakom den tomma retoriken, kan bli lite jobbigt att plötsligt bli tvungen att "stå på verkstadsgolvet" och faktiskt "göra rätt för sig"?

Hur sålunda mota olle i grind? Genom ett blitzkrieg och totalt frontalangrepp mot GH. Genom att medvetet förvränga och/eller missuppfatta varenda ord han säger. Genom att bygga upp de galna hypoteser och konspirationsteorier (vilka de senaste dagarna florerat friskt på bloggar och tidningarnas kultur- och ledarsidor). Argsinta ordkaskader ingen som som inte är insatt i just koderna, "en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina", inte förstår och som endast ökar folkets förakt för det sagda och den som talar. Ordkaskader som helt enkelt bevisar att GH har rätt...

Man eftersträvar inte samförstånd utan arbetar med polarisering för polariseringens egen skull. Man vill skapa konflikt där ingen konflikt finnes. Man beaktar inte argumentens svaghet eller styrka, utan går högljutt och oförsonligt direkt på knock. Helst då genom fabricerade motargument (straw man) eller misstänkliggöranden och "guilt by association" (och 2, 3) och tramsande kring ordet vanlig, som man blivit alldeles nojjig av. Kan det vara så att vanlig är ett signalord med helt annan betydelse för PK-eliten än för t.ex. mig? Jag som tolkat "vanlig" som det folkflertal som inte är berömt eller har tillgång till kultursidornas fina salonger etc etc?

En"mentala inkvisition" som Trygve Bång skriver och fortsätter "i stället för att slå ihjäl oliktänkande sätter man peststämpel på dem." Men var inte så säker på det Trygve för enligt Tiina R så "förhandlar man inte med kapitalism och patriarkatet - man tar livet av dem".(4)

Summan av argumenten är att GH, i sin egenskap av "kristen", har en dold fundamentalistisk agenda att införa ett religiöst samhälle utan sexuell, etnisk, religiös mångfald och där kvinnan ska tillbaka till spisen. Ja man kunna tro att GH är själva djävulen återuppstånden och att harmageddon är nära enligt dessa konspirationsteoretiker. Samma konspirationsteoretiker som paradoxalt och patetiskt reflexmässigt, eller kanske medvetet, hyllar andra systerreligioners barnastympning, kvinnoförtryck och demokratihat.

Såsom Marcus Birro sammanfattar i en artikel som andas självinsikt och just erfarenhet av det "vanliga livet" långt nedanför Parnassens syrebefriade höjder:

"Kulturvärldens ursinne över Hägglunds tal är ett bevis på att han har rätt. Det finns ett sorts läskigt glapp mellan kulturvärlden och den riktiga världen som är så hemskt onödig. Luften i de kulturella rummen blir allt svårare att andas. Folk sitter sårade i sina fåtöljer med syrgasmaskerna på. Vi andra som insett att livet både är Knasen och Marcel Proust och det dessutom på samma dag, står otåligt och stampar strax utanför.

Bloggvärlden är en guide runt alla mediala och kulturella grindväktare. Det är inte längre lika enkelt att stänga dörrar och fönster mot omvärlden. Det är inte lika enkelt att sitta på sina kontor i Stockholm och skapa en färdig kulturvärld som ingen annan känner igen sig i. Det är vad Hägglund är ute efter. Hans tal är alls inte kulturfientligt eller populistiskt. Tvärtom."

Men med den totalitära statens logik blir den vanlige medborgaren PK- och "kultur"-elitens den andre. Fienden utanför gränserna som ska förringas och föraktas. Den "vanlige" medborgaren, med sina drömmar och ambitioner, blir till gruset i maskineriet. Det maskineri som lägger vägen mot, och skall skapa den perfekta Huxleyanska utopin -- mot vilken PK-eliten taktfast marscherar.
_____________
Tidigare kommentarer
3. Kafka ler
2. Elitdebatten
1. Radikala konformister
_____________
(1) Kaisa Ekis Ekman om vänstern
(2) Linderborg om KD
(3) Bloggen Intersektionalen
(4) www.vimänskor.se, accessad 090926

Andra bloggar om politiskt korrekt, Göran Hägglund, kulturelit, übermensch, homo sovieticus, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Kopia av webbsidan som citerar Tiina R:

Eliten och upphovsrätten

På Medborgare X blogg har i dagarna en liten diskussion utspelat sig mellan honom och "Tor" om upphovsrättens elitistiska drag. Och jag är benägen att ge Medborgare X rätt i att resultat av lagens tillämpning blir, även om det inte råder en uppsåtlig kausalitet, att upphovsrätt är "en rättighet som är begränsad till ett fåtal skapande människor i samhället".

Detta har sin grund i att upphovsrätt inträder först när ett verk uppnått viss verkshöjd (ett ord för ett subjektivt mått på "originalitet", "konstnärlighet", "individualitet" och "självständighet" etc etc). Inte på det faktum att du skapat något. Inte på dina ord, din valda färg, din valda form eller de noter du valt att nedteckna. Det finns ingen automatik per se i upphovsrätten, som säger att det du t.ex. skriver på din blogg är skyddat. Hur otrivialt du än finner det. "Verket får inte vara så enkelt att 'vem som helst' skulle kunna komma på det." Och så länge du inte är känd eller publicerad av t.ex. ett förlag är sannolikheten att du betraktas som en "vem-som-helst" sålunda rätt stor. Oavsett hur väl du skriver.

Förtydligande 2009-09-28 - - - - - - -
Anledningen till detta är att "risken för oberoende dubbelskapande ska vara mer eller mindre utesluten, det vill säga det som har upphovsrätt ska inte ha kunnat framställas av två personer oberoende av varandra." (Se proposition 1969:168 s 135.) Därför har t.ex. en skriven nyhetsnotis ingen upphovsrätt. Och därför är du t.ex. i underläge mot en etablerad / känd författare om du inte otvetydigt kan bevisa att du var först. Utöver att du måste bevisa verkets originalitet. F.ö. hur ska en kort text på en blogg betraktas? Som en privat nyhetsnotis? Som en kommenterande nyhetsnotis om en annan nyhet? Eller som ett självständigt verk som uppnår verkshöjd...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I slutändan kan frågan endast avgöras i domstol och då måste du ha råd att förlora...

Så heter du Marcus Birro, Jan Guillo eller Liza Marklund el.dyl. och bloggar är sannolikheten större att du kan hävda copyright, dels för att du är känd, dels för att du har råd, än om du heter Besserwisser, Tor eller Medborgare X. Detta är den "dolda" assymetrin i lagstiftningen som är så påtaglig inom patenträtten och som den nya upphovsrättslagen slår "vanligt" folk i huvudet med. Släggan som bara en "elit" av människor och företag har råd att använda och som man väl får hoppas piratpartiets existens kan göra något åt.

Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, verkshöjd

Kling och Klang hör en pang

I Västberga en dag
en helikopter landa

Från den gossar många
genom taket ramla

Med dunder och brak
de till kosingen famla

Polisen det hörde
men visste ej vad den borde

Den stod bara där
och ingenting gjorde

När väskor så plötsligt
till himlen steg

Och helikoptern den for
hem till - sin teg

Då NIS fram storma
och in i huset sig bryta

För att finna att kosingen
sedan länge hunnit tryta

(Ett tappert försök att vara lustig--fick ett infall på pendeln idag)

Relaterat:
Underliggande beundran
Världsnyhet

Andra bloggar om helikopterrånet, polisen, kling och klang

Kafka ler (elit-debatten)

Idag fortsatte häxjakten på Göran Hägglund. Vilket härmed tacksamt mottages eftersom jag då får möjlighet att surt kommentera de sura kommentarerna.

Nu är det Expressen som på en ledarsida och Aftonbladets kultursida som spyr galla och försöker sig på ännu mera "guilt by association". GH har fått ta emot käftsmällar så det ryker, så det är förstås lätt att rikta nästa raka vänster eller höger eller uppercut mot en redan golvad och uträknad motståndare. Ännu lättare om denne är en kompromiss-religiös partiledare för en religiös minoritet(?). Att han så till den milda grad lyckats reta den, och låt oss tala klarspråk, politiskt korrekta (främst vänster-) intellektuella tanke- och makteliten att de, från varenda ledarsida och blogg, vildsint och hämningslöst måste puckla på honom, om och om igen, är nästan ofattbart till sin magnitud.

Vad är det som retar dem? Förmodligen att han vågar påstå att deras sociala ingenjörskonst, deras postmoderna strukturer och -ismer, deras värdenihilistiska och värderelativa vurmande för den andre, egentligen just är maktens gamla vanliga typiska arroganta förringande av den "vanlige" medborgaren. Han eller hon som inte har tillgång till mediala megafoner, inte är särskilt verbal och, framför allt inte är politiskt korrekt (nu tittar mitt fördomsfulla elitistiska fula tryne upp över kanten).

I Häxpressen jämför man GH med den gamla adeln... Men det är ju inte han som har, som det så högtravande heter, problem-formulerings-prerogativet (d.v.s. på ren svenska: de som har tillgång till de media och kanaler som sätter dagordningen för vad som är en accepterad politisk (och korrekt) debatt. Den nya politisk-mediala adeln av vår tid. Dit Expressens och Aftonbladets debattörer hör.

Denna elit som ersatt gudsfruktan och den rätta gudstanken med deras politiska motsvarigheter: de politiskt korrekta ismerna. Som får motsägas lika lite som GH:s gud. Samma inkvisitorer då som nu, men med andra politiska tankestrukturer som den stora massan skall acceptera och rätta sig efter utan att ens töras våga ifrågasätta.

Aldrig har väl kejsaren varit så naken som den rabiata PK-intellektuella eliten visat sig vara under sitt utbrott mot GH. De känner marken gunga under dem och deras för givet tagna, eller kanske jag borde säga, deras sig själva gudagivna rätt. Rätt till den rätta debatten och rätta tanken. Likt PolPots och Moskvas politruker skall minsann pöbeln få veta hur fel GH har och hur dum han är. Allt ont i världen skall bevisas bero på GH, hans parti och hans debattartikel.

Vad än GH säger och gör är det fel, fel-fel-fel, fel. Kafka ler i sin himmel och det bruna stöveltrampet mullrar från debattörernas artiklar när den primitiva reptilhjärnans blixtsnabba reaktion får råda anti-GH mobben från tanke till penna.

Adderat 090925: Se även Medborgarperspektivs analys.

Andra bloggar om Göran Hägglund, vanligt folk, politiskt korrekt, kulturelit, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Skräm-svin

Dagens insändare på DN debatt av två uppskrämda mammor tydliggör den onödiga hysteri och miljö av rädsla som överdriven och felaktig rapportering om svininfluensan skapat. Det "härjar" ingen influensa och prover är onödiga. Att skriva ut Tamiflu i onödan leder bara till att resistenta virus uppträder ännu fortare och att medlet blir verkningslöst när det verkligen behövs. Och resistenta virusstammar har redan uppträtt. Den årliga H1N1 är helt resistent, medan fler och fler patienter med Tamifluresistent svin-H1N1 har upptäckts.

Så läkarna gjorde helt rätt när de vägrade förskriva Tamiflu i onödan. Jag är mest förvånad över att de orkade stå emot och stå på sig. Att däremot inte lyssna på lungorna och ta ett snabbt blodprov är snudd på tjänstefel om omständigheterna var som omskrivet.

Mera om svininfluensan.

Andra bloggar om influensa, svininfluensa, svininfluensan, A(H1N1), tamiflu

Elit-debatten

Det är spännande hur Göran Hägglunds artikel om rätten att få tänka själv upprört ett brett fält av proffstyckare som akut ryckt ut med artiklar som ska berätta hur fel GH tänker och hur rätt de har. Dagens höjdpunkt var "Vem föraktar vem" i svenskan. Där ett falskt motsatsförhållande mellan "vanliga" och "ovanliga" människor skapas.

Vad GH menar med "vanliga" människor, är, förmodar jag, alla människor som inte har välbetalda jobb, statliga "livstidsstipendier", chefspositioner, direktkanaler in på dagstidningarnas kultursidor eller välpublicerad kändis, som t.ex. Bob Hansson. BH utnyttjar den språkliga betydelseskillnaden till att bygga upp en klassisk "straw man". Med "ovanliga" försöker SvD-artikeln antyda att GH menar olämpliga eller fel på något sätt. Sedan angriper BH sitt skapade motsatsförhållande under sken av att GH påstått det som BH lägger honom till last. Mest patetisk är slutklämmen att han, BH, är en "vanlig" människa.

Själv tycker inte jag en uppburen poet med nio publicerade verk och tre utgivna musikskivor och som får en hel spalt på kultursidan är "vanlig" eller "Svensson".

Andra bloggar om Göran Hägglund, vanligt folk, politiskt korrekt, kulturelit, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Exempel på en riktig fet elitist (gammal klassiker):
"...de läsare som tar del av innehållet vet inte i förväg vad de får läsa. De utsätts för överraskningar och får anledning att ifrågasätta sina värderingar. De privata "bloggarna" är annorlunda. Läsarna uppsöker på nätet åsikter som överensstämmer med sina egna. De vill få sina vanföreställningar bekräftade. Man kan till och med hävda att internet ger personer med extrema och farliga åsikter möjlighet att lättare hitta varandra." Thomas von Vegesack

Bob Hansson, på Bok & Biblioteksmässan 2008

Foto: Jan Ainali, GNU Free Documentation License, Version 1.2 eller senare