Inte bara Unni

Det är inte bara Unni Drougge som får frivillga "donationer" för det hon lägger ut på webben. tecknaren Hans Lindström tjänar också på det. Och utan att lägga ut sitt material på Pirate Bay.

Så här skrev han häromdagen på sin sajt:

"Ett mycket stort tack!
Ibland får jag rådet att lägga ner den här sidan eller att göra den till en betalsajt. Du delar med dig för mycket, du delar ut för mycket gratis, säger man. Folk tittar utan kostnad på din sida istället för att köpa dina album, säger man också ... Men ... många av er sponsrar faktiskt ... med ekonomiska bidrag ..."

Så även om man inte lägger ut material på bukten, så kan man få frivillga bidrag. Och han tillåter även mig och dig att publicera "dagens Lindström" på vår hemsida. Fantastiskt.

Andra bloggar om upphovsrätt, fildelning, Unni Drougge

Digital maoism II -- från vänster

Sverker Lenas skrev ("Nöjesindustrin har hamnat i dåligt sällskap") häromdagen en bra kommentar om upphovsrätten i DNs kulturdel. Hans synpunkt kommer från vänster och han ställer sig frågan "Ska allt ägas?" och frågar sig om "upphovsrättens successiva förlängning till evighet" är rimlig.

I hans analys är att "Upphovsrätten ... är en hörnsten i nords ekonomiska dominans över syd." Och jag kan hålla med honom i detta, men han glömmer dimensionen producent kontra konsument. Här i "nord" är det konsumenten som motsvara "syd": den utsugna och maktlösa parten.

Piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.

Riktigt rolig blir han när han mycket riktigt noterar att "När immaterialrätt debatteras i vår del av världen handlar det om hur hårt nätpirater ska straffas för att Björn Ulvaeus barnbarn ska kunna leva på 'Money, money, money'. Eller också väger man svenska datorspelsföretags vinstmarginaler mot ett övervakningssamhälle med undermåligt rättsskydd."

Full koll på den fronten. Man kan hoppas han också märker att "meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras."

Sedan ställer han sig frågan om syftet med evig upphovrätt. Han noterar att när "Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning." sä är Monsanto "snabbt är ... där med krav på licenspengar". Bonden har stulit eftersom Monsanto kunde ha skapat en ny skuldslav om de hunnit lura på honom deras patenterade frön innan vinden, fåglarna och insekterna gjort sitt. Är det inte mitt så är det stulet, eller?

För att parafrasera SL: I den större världen gäller diskussionen om upphovsrätt rätten till hälsa och mat. "Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv." Han ställer verkligen frågan på sin spets och tydliggör varför upphovsrätten / immaterielrätten i dess nuvarande utformning måste ifrågasättas och inte överges till upphovsrättsfascister som antipiratbyrån.

Ska vi få en värld där konsumenter betraktas som en sorts evig skuldslavar vars enda syfte är att konsumera och tiga? Jag tror "De som i sin ilska över internetpiraternas framfart nu ansluter sig till nöjesindustrins lobbykampanj för maximerad upphovsrätt" vet vilka allierade de har. Men de bryr sig inte förblindade som de är av hägringen om en krona till i den egna fickan.

Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, APB, IPRED, digital maoism, fildelning

Rayman och Kjöller

Vilken skillnad i nivå det var på dagens ledare om fildelning i DN och SVD.

I svenskan skriver Sara Rayman om Unni Drugges piratbukts-publicering. Det intressanta var inte hennes spydigheter, utan att hon genomskådat propagandan om att "kringgå IPRED". Hon noterar att: "Tele2:s och Bahnhofs beslut beskrivs för övrigt lite konstigt. De gör inget olagligt. Ipredlagen tvingar dem inte att lagra information, den säger bara att lagrad sådan ska lämnas ut i vissa specifika fall." Det finns tydligen pålästa journalister.

Hon har även uppmärksammat de oproportionerliga inskränkningarna i yttrandefrihet etc. i de lagar som skyndats fram i skydd av upphovsrätt och terrorister. Och den förhoppning det medie och underhållnings-industriella komplexet ;-) har om att kunna skapa lagar och utnyttja dem som de vill. "'Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden.' Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare?" och "...men innebär detta att informationen blir tillgänglig för allsköns ändamål utöver de som direktivet faktiskt kom till för, dvs grov brottslighet och terrorism? Alltså, jag må finna den illegala fildelningen oschyst, men terrorism? Njaa..."

Nu kan vi bara undra när journalisterna fattar att meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras.

Hanne Kjöller, som jag ofta tycker är ett nöje att läsa, även om jag inte alltid delar hennes åsikter, skrev däremot en av sina sämsta artiklar på länge. (Hmm en inledning som påminner om hennes...) Faktum är om det inte t.o.m. är den sämsta. Hela artikeln känns som ett krystat sätt att genom "guilt by association" koppla samman Piratpartiet med äkta pirater, alltså sjörövare. Inte nog med lögnen om stöld, nu ska propagandan skruvas ett varv till och Piratpartiets, i och för sig olyckligt valda namn, kopplas ihop (ja, associeras med HKs språk) med somaliska rövarbaroner. "...den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare."

Nej Hanne, Piratpartiet eller fildelare ägnar sig åt stöld lika lite som du gör. Att skapa en kopia är inte stöld. Att måla om din bil är inte stöld. Att få köra din bil dit du vill är inte stöld. Det är enbart i antipiratbyråns och dess hejdukars stenhårda propaganda om du sköna nya värld som äganderätt blir stöld, frihet ett hot och allemansrätt ett brott. De somalisk piraterna stjäl på riktigt. De tar något som du fysiskt äger. Något de kan omsätta i pengar. En somalisk pirat skulle skratta läppen av sig om du erbjöd honom en hypotetisk inkomstförlust i utbyte mot ditt liv.

Nästa propagandalögn är den om att Arbogabilderna skulle försvinna från internet om piratbukten tog bort informationen om en torrent-fil från sin server. Jag vet inte vilken erfarenhet HK har om datorer i allmänhet, men i samma sekund som torrenten dök upp var det kört. Världsspridningen var given oavsett vad Sunde gjorde. Ja, jag tycker att Sunde & Co gott kunde fimpat torrent-raden ur databasen, men då hade den fortfarande kunnat hittas på Google ändå.

HKs påståenden är för övrigt att kasta sten i glashus, eftersom dagstidningarna inte drar sig för att visa bilder på döda och lemlästade människor utan hänsyn till eventuella anförvanter.

Sedan kommer ointressant strunt om hur omogna Sunde & Co är, det har vi nog förstått ändå, och ett försök att stämpla dem som högerextremister genom att hänvisa till Carl Lundström. Vilket bevisar mitt påstående i en annan post att Lundström var en perfekt rik syndabock ingen skulle tycks synd om. Oavsett hur lite han hade att göra med p-bukten.

Och sist är det synd om Ponten & Co. Inte ett pip om APBs infiltratörer, planterade bevis, riggade polisrannsakningar, mutade poliser (han som gick till Warner ni vet) och krav på att lagar skall tolkas som APB vill (om ni inte gör som oss "blir det en skärpning av lagen" (Danowsky)). HK!, anonyma hotelser är inget bevis åt det ena eller andra hållet eftersom personer i rampljuset brukar dra åt sig rättshaverister och knäppgökar.

Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, SVD, pirate bay, APB, IPRED, meddelarfrihet

Att stjäla en stol

Blev så trött när jag läste Per Ragnars insändare i DN idag. Under rubriken "Gå in i butiken och ta för dig!" upprepar han den trötta lögnen att man stjäl om man gör en kopia av något. För att förklara så att även han förstår.

Om jag:
1. Köper en stol på IKEA.
2. Köper trä och verktyg.
3. Bygger en egen stol som är likadan som min IKEA-stol.

Då har jag inte stulit. Ska det vara så svårt att förstå.

IKEA skickar inte runt privatpoliser med kikare för att titta in genom mina fönster för att kolla om jag kanske kopierat deras stol. Och jag tvivlar på att de stämmer mig om jag tillverkar en massa andra stolar som jag ger bort till kompisar som gillade den.

"En lögn som upprepas tillräckligt ofta blir till slut sann".*

Andra bloggar om upphovsrätt, privatpolis, Per Ragnar
_________________
*Påstås ha sagts av J Göbbels.

På pickalurven

Idag damp ett slöseri av mina skattepengar ner i brevlådan. En drygt 130-sidig pamflett från Statens folkhälsoinstitut (FHI). Den hade ett rosa omslag på vilket en orange flaska med orden tonårsparlören tronade. Min första instinkt var reklams..t igen.

Halvvägs till soptunnan blev jag lite nyfiken och bläddrade på måfå i den. Fattar inte att FHI tror man orkar läsa 130 sidor grön och brunorange text. Hittade några pärlor dock. Den ena var rådet att leka privatpolis mot barnen: föräldrarna fick i kapitlet "snoka och kontrollera" tipset att göra en intrångsundersökning i barnens rum (o.k. de kallade det 'snoka') och att läsa deras dagbok. De slutar klämkäckt med att "Det kan skapa en djup förtroendekris..." Jo du...

Det andra var ordlistan över "ungdomskulturens" ord för sprit, fest etc. Där hittade jag "På pickalurven" ett ord jag trodde bara min farfar använde...

Digital maoism

Digital maoism är prof Jan Rosens (1) åsikt om fildelning och det hot mot upphovsrätten digital teknik och det fria flödet av "innehåll" utgör.

Föreningen FÖR upphovsrätt (SFU) var det ja...

Det lustiga i sammanhanget är att uttrycket ursprungligen användes som en beskrivning av den fördumning vissa tycker internet, och då särskilt Wikipedia, Youtube och dylikt, utgör. (2) Inte fildelning. Men om upphovsrättsfanatikerna gjort stöld och mänskliga rättigheter till sitt nyspråk, så kanske de skulle kunna kallas upphovsrättsstalinister. Fördumning och stalinism ord som torde beskriva Pontowsky-gänget rätt bra.

De vill kontrollera ditt liv, bestämma hur du får använda det du legalt köpt. I form kopieringsskydd, regionkoder, puop:s och all annan s..t som inskränker min äganderätt. Och hemlig privatpolis. Och riggade rättegångar... Så det är inte förvånande att Piratpartiet växer så det knakar.

Så till J Rosens inställning ( i Advokaten (3)):
"Digital maoism: Professor Jan Rosén tycker den illegala nerladdningen är problematisk. Men kanske ännu mer reagerar han mot den ”förvirrade ideologi” som har byggts kring internet och spridningen av upphovsrättsskyddat material där.
– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön. De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
– Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik."

JIBS symposium sammanfattades så här av Viv Bellur (4):
"Sweden feels under threat. It’s a signatory to international conventions on patents, but America has twisted both of Sweden’s arms in recent years, because it allows for the free-flow of creative ideas and thinking. Jan Rosen, an academic and critic of content free-flow, even called all the so-called pirates, “digital Maoists.” ... Beyond the Cold War flashbacks, the conference focused on Sweden’s anxiety about not living up to US standards..."

Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, J Rosen, T Norström, digital maoism, fildelning
________________
(1) Ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt och vice president för ALAI (Association Littéraire et Artistique Internationale "the improvement and extension of the field of application, especially by revision, of the international conventions relating to copyright").
(2) Jason Lanier sammanfattar sin åsikter kort i en artikel i Discover.
(3) Upphovsrätten - starkare och svagare än någonsin. Advokaten nr 1, 2008 (årgång 74).
(4) Som rapporterat av Viv Bellur på immaterielrättsbloggen IPKat (Sweden’s Positions on Infringement) från symposiet "International Copyright and IP Law: Contemporary Challenges for Media Companies", Stockholm, 26 oktober 2007 (JIBS Report Series No 2008-2).

Gamer får spel

Följande rätt roliga utbrott visare en amerikan som får spel när hans köpta spel inte fungerar. Han blir rejält arg när upphovsrätten kränker hans äganderätt och, på sätt och vis, privatliv.

http://www.liveleak.com/view?i=94f_1240435269

Ha ha ha -> www.thepirategoogle.com

Andra bloggare om upphovsrätt, gaming

Konsumenten som modern skuldslav i upphovsmannens våld?

Ja det kan man undra om målsättningen för lagstiftningen om upphovsrätt och följerätt är. När inte ens mina barnbarn slipper att betala för något någons farfar skapat, då är lagstiftningen väldigt snett ute eller ett beställningsjobb.

I morse försökte Thomas Idergard att argumentera för dessa lagar i "Gomorron Sverige" (ca kvart i åtta). Argumentera att de som är för ett rättssäkerhet, brevhemlighet, rätten att uttrycka sig fritt etc -- ja det som kan betraktas som moderata kärnvärden -- är en ung anarkistisk minoritet. Samtidigt försöker Anders Lindesvärd i en artikel på Newsmill argumentera för att det är en "mänsklig rättighet" att inskränka min äganderätt för det jag äger. Han verkar anse att en upphovsman har långtgående rättigheter att styra och ställa med annans egendom. Och till på köpet anför han mänskliga rättigheter, om även ett selektiv urval som lästs som hin håle läser Bibeln.

Hur långt upp i det blå får man vara? Hur kan äganderätten ha perverterats så till den milda grad att man tycker att det man faktiskt inte äger är sitt eget. D.v.s. attityden att det som inte är mitt är stulet och därför skall jag pressa någon på pengar.

Jag är en gubbe som närmar sig 50. Inte anarkist, inte ung. Jag är för äganderätt. Jag är för demokrati. Jag är för yttrandefrihet. Jag är för jämlikhet. Jag är för mänskliga rättigheter.

Men jag anser definitivt att upphovsrätt och följerätt inte längre främjar något av ovan. Och jag känner flera i min ålder som hyser samma eller snarlika åsikter till skillnad från Idergards ankdamm.

Som upphovsrätten och följerätten, varav följerätten verkligen är "en orättmätig styggelse", har utvecklats är dessa numera ett hot mot äganderätt, demokrati och friheter. Jag är faktiskt rejält less på de rabiata anti-demokrater som stöder den orimliga inskränkning i min äganderätt som upphovsrätt och följerätt innebär.

Upphovsrätt är inte än en rätt till ägande och inkomst. Upphovsrätten är ett skydd mot att någon annan tar och kommersialiserar en ide utan att ge den som först hade iden en skälig ersättning, vilket herrarna Idergard och Lindesvärd fått fullständigt om bakfoten. Att upphovsrätten sedan utvecklats till den orimliga lösning som innebär att ersättning skall utgå i upp till i värsta fall 130-150 år är absurt. Vid det laget har upphovsmannen sedan länge tappat all rätt till ekonomisk kompensation i min mening.

Förmår man inte kommersialisera sin ide och tjäna pengar på den inom 10-20 år, då har man förverkat rätten till den. Antingen är ingen intresserad av produkten eller så är man inkompetent, och oavsett vilket måste man då låta någon annan göra ett försök utan klibbiga krav på pengar. Det är inte en mänsklig rättighet att parasitera på någon annans inkomster, bara för att man blev berömd 40 år senare, eller för att en konsument vill köpa en vara 130 år senare.

Det är inte rimligt att jag ska betala om och om igen för att nyttja den av mig ägda produkten via skumma skatter på lagringsmedia (kassetter, CD, DVD, hårddiskar), på skvalradio i en butik o.s.v. Det är inte heller rimligt att ersättning skall utgå för ett exemplar som inte ens längre är i upphovsmannens ägo, vilket är fallet med följerätten.

Det är inte rimligt att upphovsmannen eller rättighetsinnehavaren skall kunna bestämma hur jag förfogar över mitt rättmätigt ägda och betalda exemplar, vilket är fallet med upphovsrätten. Mitt exemplar är mitt och jag har rätt att göra vad jag vill. Jag har rätt att skapa nya verk, jag har rätt att försäkra mig mot att förlora exemplaret (backup), jag har rätt att använda det som jag vill (t.ex. kopiera till min telefon eller iPod).

Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt en andra gång för egendom man sålt, bara för att köparen lyckas få mer betalt när han säljer det vidare (följerätten).

Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt i upp till 130 år. Det är i min mening en kränkning av mänskliga rättigheter att få betalt så länge, eftersom det förpassar mig till rollen av skuldslav.

Därför är alla kopieringsskydd, PUOPs, regionindelningar o.dyl en inskränkning i min äganderätt. En inskränkning i min mänskliga rättighet att göra vad jag vill med min egendom. En form av slaveri rätt och slätt.

Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, slaveri, skuldslav

Lagen väster om Norström...

Addenda 090512: Se även civil olydnad mot upphovsratt.

Hå hå ja ja vilken såpa. I min förra post skrev jag att domen mot P-bukten var "avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda". Att jag skulle ha så rätt var helt oväntat. Minst sagt...

Att domare T Norström visar sig vara en medlem av organisationer som delvis kan betraktas som parter i målet eller lobbygrupper är allvarligt för förtroendet för rättsväsendet. Hade han varit medlem enbart i en upphovsrättsföreningen så kanske det kunde vara rimligt, men att han både är medlem och styrelseledamot även i SFIR gör det klart olämpligt. Mårten Schultz anför, i en artikel på Newsmill, och på sin blogg att detta i princip inte är ett problem, vilket nog är tekniskt korrekt.

Men!

Rättegången och domen har av många betraktas som politisk (och detta) och inte juridisk, därför är minsta misstanke om just otillbörliga kontakter och vänskapsrelationer förödande för förtroendet för domarens oväld och därav för förtroendet for domslutet och det rättsväsende som tillåtit detta. Det är trots allt rejält aningslöst av T Norström att han enligt sin egen mening är ojävig. Bara det faktum att han inte verkat förstå den politiska dimensionen i rättegången tyder på en viss överskattning av den egna förmågan eller ett visst mått av omdömeslöshet eller båda.

Blotta misstanken att domaren i Pirate Bay-målet samarbetat med kärandesidan (Ponten, Danowsky etc) och har utfört ett beställningsjobb är sålunda förödande. Se även Oscar Swartz och Veckans Affärer om de täta kontakter som Norström har med Ponten et consortes. T.ex. får det skedda mig att undra över den i mitt tycke obegripliga domen mot Carl Lundström. I min förra bloggpost skrev jag även sarkastiskt att [rätten måste ha tyckt att] "vi måste även fälla den ende som har pengar". Att detta faktiskt skulle kunna vara med verkligheten överensstämmande är skrämmande.

Kommer rättegången att inte tas om och nuvarande dom undanröjas, riskerar förtroendet för rättsväsendet därför att onödigt undergrävas inom en stor grupp medborgare: unga som gamla. Vilket är allvarligare än att vårt internationella rykte skadas eller att rättegången i teknisk mening var korrekt.

Piratpartiet kan nog räkna med en snart 50-årig gubbes röst hädanefter.

Uppdaterad 090424, -25
Andra bloggar om upphovsrätt, Pirate Bay, Piratpartiet, T Norström
- - - - - - - - -
Och nu till något helt annat Katten (tack för uppskattning f.ö.) påpekade att min förra postning var lite låååång. Ska försöka hålla mig kort eller splitta upp mina inlägg hädanefter (vad jag gillar detta ord :-)

Är det inte mitt så har du stulit...

Internet har en inställning av att "allt mitt är ditt". Ungefär tvärtom tyckte jag att musik- och medieindustrins inställning kunde beskrivas i fredags när domen mot p-bukten föll.

Deras inställning är närmast: allt som inte redan är mitt måste vara stulet.

Avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda. Särskilt som Carl Lundström också fälldes för medhjälp. Solidariskt betalningsansvar! Ha ha ha, snygg omskrivning för "vi måste även fälla den ende som har pengar". Och vilken perfekt syndabock han är t.v. sin hemvist långt till höger.

I fredags trodde jag heller därför även att det inte kunde finnas mer drakoniskt giriga lagar än upphovsrätten. Jag hade fel, fel, fel. Å ena sidan skapas lagar som med ursäkt av inre fiender (terrorister, pedofiler och fildelare) i bästa post-sovjetiska anda även tillåter åsiktsregistrering, att brev (d.v.s. e-mail) öppnas och läses, att tankar och ord lagras och sparas.

Å andra sidan skapas lagar som delvis förbjuder min äganderätt. En sorts skev hyllning till det post-maoistiska och feodal-kapitalistiska Kinas medborgerliga plikt att tiga och konsumera. "Va' svamlar'an om nu'rå" kanske du nu tycker? Jo jag talar om "följerätten". Har du hört talas om den? Det hade inte i varje fall inte jag -- tills igår lördag. Då topplocket verkligen rök på mig.

Då satt jag nämligen och läste Uppsala Nya i godan ro. Tills jag slog upp lördagsbilagan (090418). Sidan 6-7. Där fanns en supergnällig artikel där ett gäng konstnärer självömkade sig över att de måste ha vanliga jobb för att kunna ägna sig åt sin hobby. Hu vanliga Svensson-jobb... vad hemskt!

Va f.. tänkte jag. Jag skulle också gärna ägna mig åt min hobby på heltid och låta någon annan betala, men jag gnäller ta mig f.n inte över det. Om ingen vill betala det pris jag vill ta för det jag gör, då får jag antingen göra något annat, sänka priset eller producera flera exemplar. Eller hur? Nä nä inte om man är bildkonstnär, då är det otäckt och förolämpande...

Och så kom den riktiga stjärnsmällen som nockade mig totalt: konstnärer har rätt att ta betalt en gång till av mig, dig och alla andra som kan komma att äga verket. Smaka på den du: ta betalt igen om jag eller du säljer tavlan vidare. Stöld säger jag.

Det kallas följerätt. Vadå följerätt? Bakom detta beskedliga ord dolde sig alltså det faktum att konstnären kan stjäla en del av den summa jag säljer en tavla för. Ja du läste rätt. Om jag t.ex. köper en tavla av konstnär XY och säljer den vidare 20 år senare, så kan girigbuken XY komma och kräva mig på pengar. Snacka om helgardering. Säljer XY något för billigt till mig, eller blir XY populär och kan få mera betalt senare, kan denne komma tillbaka till mig och kräva pengar. Av mig. Om jag säljer verket vidare. J..la stöld säger jag.

Snacka om gangstermetoder. Inte undra på att organisationen som hanterar detta heter BUS... maffia-bus (se deras angiverisida). Inte ens de girigaste film- och musikbolagen har ännu lyckats komma på denna fantastiska idé. Att ta betalt för något man inte äger och redan har sålt. Inte en kopia alltså, utan originalet. Tanken svindlar.

Men det är väl bara att vänta och se. Skulle inte förvåna mig om Stalinowsky och Pontler snart mutar fram en ny drakonisk lag som säger att musik och film (CD, DVD etc du lagligen köpt) inte får säljas vidare utan ersättning till film- och musikbolagen. Varför ska de ha sämre villkor än "bildkonstnärer"? Det är ju rejält synd om den "fattiga" medieindustrin. Varför ska medieindustrin gå miste om framtida hypotetiska inkomster?

Om jag billigt säljer en begagnad CD till någon annan har ju nämligen medieindustrin gått miste om en intäkt från ett nyexemplar. Eller hur? Det måste ju vara stöld enligt gängse beräkningsmetoder. En hypotetisk stöld av en hypotetisk intäkt. Jag sålde CDn "för billigt" och har därför undanhållit rättighetsinnehavaren en hypotetiskt vinst. En hypotetisk vinst som självklart ska realiseras och förverkligas med alla maktmedel som står till buds. Ja så resonerar i princip följerätten, så varför ska film- och musikskapare gå miste om denna intäkt de kommande sisådär 150 åren. Javisst ja upphovsmannen är ju sedan länge död då -- men det är inte den giriga industrin som sitter som löss i klädvecken och väntar på ett tillfälle att få suga blod.

Alltså: Allt som inte är mitt måste du ha stulit...

En hypotetisk vinst som på antipirat-Orwellska kallas stöld. Ingen har stulit något, originalet finns kvar, men de hade hypotetiskt kunnat tjäna mera pengar, så det måste vara stöld eller hur? Eller?

Immateriell stöld av något jag inte har. Tänk om jag kunde anklaga folk till höger och vänster för att ha stulit hypotetiska (löne)intäkter från mig. T.ex. stal ju LO-Vanja från mig då hennes lön och de bonusar hon godkände minskade min pension. Eller hur? Ja hypotetiskt alltså. Alltså stöld enligt Pontowsky.

När jag tänker efter så är ju fildelning etc stöld från Pontowsky med, eftersom han inte skulle få sina feta arvoden om han inte hade kunder som hade råd att slösa 10-tals miljoner på att jaga "fildelare".

Puh, där pös lite ånga ut.

Var går egentligen gränsen för en rimlig ersättning?

Varför ska vissa grupper i samhället ha någons sorts helgarderad möjlighet att alltid tjäna pengar. Oavsett vad de gör?

Hur många grupper av parasiter ska jag som vanlig VVV-Svensson försörja?

Odugliga inkompetenta chefer, hobbypulande konstnärer, författare, musiker, filmbolag som säljer skit dyrt--eller i varje fall saker jag inte vill ha, eller definitivt inte är villig att betala 180-230 spänn för!

Och hur ofta ska jag betala för något jag köpt, äger och har. En gång tycker jag! Definitivt inte 100tals gånger genom skumma mer eller mindre eviga upphovsrätts- och följerättsavgifter på kassetband, dvd:er, hårddiskar och vidareförsäljning av t.ex. en tavla eller vas jag äger.

"Parasiternas paradis" som Wolodarski skrev idag (090419) i DN (fast han avsåg givetvis inte detta). För att citera honom vidare "Affärsidén är lika lysande som Pirate Bay, man tjänar pengar på någon annas arbete utan att det kostar något".

Upphovsrätt och följerätt. Ja vad är det egentligen? Jo!, en enda stor fet inskränkning i min äganderätt är det vad de är. Jag är någon sorts j...a slav till filmbolaget, musikern, författaren, musikbolaget, STIM "and you name it". I 70 år. Efter upphovsmannens död :-o Bara för att någon skrivit en låt. En bok. Målat en tavla. 70 år. Efter upphovsmannens död!

Snacka om att kastrera allt vad skapande heter på Mammons giriga altare.

Är det meningen att jag, mina barn och mina barnbarn ska försörja en hoper parasiter. Vad är syftet? Att vi ska bli någon sorts moderna skuldslavar?

Känns uppriktigt sagt som det. Att vi, vanliga konsumenter -- Svenssons av VVV-typ eller ännu längre ned på socialskalan -- är någon sorts slavar som skall betala i evighet för en av patron påhittad skuld? En imaginär skuld! Alltså en immateriell skuld... Är detta rätt och rimligt? Nej, verkligen inte.

Frågorna bara hopar sig. Varför ska ett kludd på en duk eller en bunt ord på ett papper (virtuellt eller fysiskt) vara skyddade i 70 år efter upphovsmannens död? Det är ju helt absurt. Jämför med patent på nyttigheter som t.ex. mediciner som räddar liv: de gäller i 20 år och kan kosta miljarder att ta fram. En tavla kanske tar en månad att skapa (bussigt räknat 10000 i tillverkningskostnad om en genomsnittlig lön och deltid antas) och går lika lätta att mångfaldiga och sälja billigt som den 100000 gånger dyrare medicinen (i tillverkningskostnader alltså)!

Ja jag har fått spel. Ett rabiat mentalt utbrott.

Tänk dig om upphovsrätts- och följerättsskiten gällde ditt hus! Tänk dig en arkitekt som har upphovsrätt och följerätt på ditt hus. Och därför kan reglera hur du får använda / förfoga över rummen, möblerna o.s.v. I 70 år. Efter arkitektens död!!!

Du bygger ett hus. Låt oss säga att det stod nyckelfärdigt 1990. Huset ritades av en arkitekt på 35 vårar. Låt oss anta att arkitekten äger upphovsrätten till ditt hus utseende. Precis som en musiker (ja snarare det musikbolag som äger musikern) äger sin låt.

Enligt upphovsrättslagen måste du då betala en avgift till ARKI-STIM för att du använder (spelar upp) ditt hus varje dag inför publik--alla som går förbi ditt hus och kan se det. Ja de behöver ju inte titta på det eller ens vara intresserade, men den hypotetiska möjligheten finns ju, eller hur? De har ju kunnat ladda ner bilden, iden av huset till sin hjärna, sin blöta organiska hårddisk.

En dag vill du reparera och ändra i ditt hus, men det får du inte. Arkitekten har gjutit in några inner-betongväggar (kallas POUPs på DVD--de begränsningar i DVDn som inskränker din rätt att nyttja filmen du äger--t.ex. att starta filmen omedelbart och slippa FBI-varningarna) i ditt trähus. När du sedan vill måla om och byta fönster får du det inte heller eftersom du gör åverkan på upphovsmannens konstnärliga uttryck och/eller avsikt...

2009 flyttar du och säljer ditt hus. Döm din förvåning när arkitekten knackar på och vill ha 5 procent av köpeskillingen (följerätten) du fick av Berra, som köpte huset.

Åren går och Berra måste betala till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc.

2020 säljer Berra till Anna. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.

Åren går vidare och Anna måste betala sina blodspengar till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc. Anna blir så uppretad över betongväggen att hon låter riva den och ersätta den med en innervägg i trä istället. Pernik Hontén, spion för arkitekternas rättighetsorganisation, ARROgant, upptäcker detta och stämmer Anna, efter att ha krävt ut fakturakopior från hantverkaren.

Anna stäms på 2 miljoner för upphovsrättsligt intrång. Anna är undersköterska och har sparat i halva sitt liv för att hå råd med huset. Hon har inte råd att riskera att betala 100000tals kronor i rättegångskostnader, så hon gör upp i godo om att betala 200000 till ARROgant. Ingen semester på några år för Anna, men hon blir av med utpressaren och blodsugaren.

2040 säljer så Anna till Stina. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.

2041 dör slutligen arkitekten 86 år gammal och Stina tänker: puh!, äntligen slipper jag den gnidiga ockraren. Ha ha ha. Trodde Stina ja. Arkitekten hade barn (eller kanske sålt rättigheterna till Houseideas Inc). Stina drar sitt tunga ok och betalar till ARKI-STIM etc etc.

2050 säljer Stina huset till Hans. Och vad händer då? Jo de blodsugande arvingarna till arkitekten knackar på hennes dörr och vill ha 5% av köpeskillingen för fjärde gången.

Och så här fortsätter det till 2111. Just det du läste rätt till år 2111 ska parasiterna få betalt om och om och om och om igen.

2111!!

Det tar aldrig slut...

Du och jag har blivit ett slags moderna skuldslavar som aldrig riktigt får äga vår bok, film, musik, tavla, konstverk etc.

2111!!

Du och jag har sedan länge avlidit. Dina och mina barn förmodligen också. Men "konstnären", "musikern", "författaren", eller medieföretags-patron fortsätter att pressa oss på pengar. Fortsätter att suga ut oss i evigheters evigheter och vill förlänga tiden.

Är hus-scenariot ovan möjligt? Tja musik och filmindustrin har ju på sätt och lyckats med det, författarna likaså, konstnärerna med! Så varför ska inte arkitekter, husbyggare, stolsbyggare, rörmokare etc. får betalt i all evighet för sina skapelser? Varför ska dessa grupper missgynnas--de ska väl också ha rätt till eviga intäkter och privatspioner i "lagens" namn.

Varför ska jag, en vanlig konsument och Svensson, ha rätt att äga någonting. Jag ska ju konsumera och betala och hålla käft. Inte tänka. Inte säga emot. Inte äga. Inte få bli rik. Bara göra som jag blir tillsagd. Få mina mail lästa och min surfning spionerad på.

Alltså en modern skuldslav och undersåte. Fast piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.

Åter lugn i sinnet.

Redigerad 2009-04-21.
Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, Pirate Bay, UNT, DN, Wolodarski

Varmare eller kallare--vad är naturligt?

Lilla klimatskolan fortsätter.

Diskussionens vågor mellan klimatförnekare och klimatalarmister handlar mest om vad som är naturligt eller ej. I denna diskussion glöms ofta det naturliga förloppet för tidigare istider bort. Som du kan se i bilden nedan visar borrkärnor att vi ligger nära klimatoptimum för innevarande interglacial, men även att toppen har varit högre. Mycket högre.
Så i det korta perspektivet (några tusen år) är en naturlig höjning av medeltemperaturen inte osannolik. Det lilla röda strecket visar möjlig naturlig temperaturökning, med hänsyn till tidigare förlopp.

Oavsett vad kommer vi dock att röra oss mot en ny istid (det gula strecket).

Frågan blir då givetvis: slipper våra efterkommande nästa istid tack vare den extra koldioxiden mm som vi släpper ut? Inte helt omöjligt, men mera sannolik är en mildring eller fördröjning av vändningen nedåt. Ska man vara riktigt krass vet vi egentligen inte om klimatet är på väg in i en ny istid. Hypotetiskt kan ju jorden vara på väg in i en ny "istidsfri" period, men om man tittare på föregående perioder med istider, så torde jorden fortfarande ha kvar 5-10 miljoner år av återkommande större istider.

Så i det korta perspektivet kan klimatet påverkas både av en naturlig och antropogen höjning. Det går inte att säga något säkert vare sig om naturliga förlopp eller antropogena utsläpp, vad än alla kverulanter för eller emot klimatet säger. Experter eller ej. Men lönsamt är det ju för båda sidorna av debatten att anfäkta än det ena, än det andra argumentet.

Oavsett vad kommer det i det längre perspektivet att bli kallare och kallare och kallare. Men då pratar vi som sagt några tusen år framåt i tiden, vilket ju är rätt ointressant för, vågar jag påstå, de flesta av oss.

Andra bloggar om klimat, växthuseffekt