Euro-myter eller inte?

I DN skriver man idag om Euro-krisen att "vägen framåt kantas av myter... och vanföreställningar...". Men är det myter och vanföreställningar? Inte särskilt.

1) Budgetslarv
Den första punkten man drar upp är vad DN påstår inte vara budgetslarv. Men vad är det då man ska kalla det, när ett land år ut och år in finansierar sig självt genom att låna? Inkompetens? Jakt efter orealistiska drömmar av lyxfälle-karaktär? En seriös budget tar så klart hänsyn till konjunkturcyklernas upp- och nergångar. Grekland tycks inte gilla tanken på ner... Ja Grekland är inte unikt, men de har kanske räknat med att EU p.g.a. euron skulle springa till undsättning oavsett hur man skötte ekonomin?
Som bildern nedan visar har Grekland har ständigt varit skuldsatt som stat.(1) Siffrorna är de officiella, en kille på Zero Hedge-bloggen anser att den snarare ligger på runt 420%,,,

Och framförallt har den grekiska skulden accellererat jämfört med övriga Europa.(1)

2) Slösaktiga greker mm
Det DN refererar till är troligen följande blogg-artikel "The Balance of Power in the Eurozone...". Att grekernas skuld på sikt minskar är väl bra det (se framtidsprognoserna bilderna ovan). Men så har de räntorna på konsumtionsskulden att betala... precis som i lyxfällan...

För att citera Göran persson "När jag sade att vi kunde anse att välfärden var säkrad var meningen att vi nu gör oss oberoende av utländska långivare. När jag sade att välfärden var säkrad menade jag att det inte går att bygga pensionssystem, skola, vård och omsorg på lånade pengar. När jag talar om frihet vet jag att det handlar om väldigt många vanliga människor i vårt land som för sin frihets skull är beroende av att vården fungerar, att hemtjänsten kommer på besök, att skolan ger grabben och flickan en bra utbildning och att barnomsorgen ger en god fostran i det tidiga skedet av livet. Allt det där är för de allra flesta svenskar en frihet. Den gemensamma sektorn har gjort att vi kunnat bygga ut den friheten. Men den i sin tur är beroende av att vi inte missköter de kassor varur vi måste hämta våra pengar."(2)

Inget av ovan fungerar i Grekland, så kanske inte konstigt att man har problem...

3) Arbetsmoral
DN anför antalet arbetade timmar per vecka som ett mått på flitighet. Detta är rent trams. Om jag sitter av 8 timmar på jobbet och arbetar bara en timme av dessa, så är jag inte arbetssammare än den som effektivt arbetar 4 timmar av 4. Det finns helt enkelt inga riktigt bra mått, men antalet arbetade timmar under en livstid ger en bättre indikation.(3) Och där är inte grekerna i topp...

Kombinera informationen ovan med produktiviteten per arbetad timme som får du en ännu bättre fingervisning.(4)

I slutändan handlar det dock om "bottom line": att ha varor som går lätt att sälja (och helst dyrt--jämför med Apple: du vill betala överpris!) så att man går med ett trevligt plus i finanserna. Detta oavsett med hur många som de facto jobbar. Se på Sverige eller Norge. De som jobbar har råd att betala för välfärd och de som inte jobbar och, förhoppningsvis, för sina egna pensioner.
Så antalet arbetade timmar per vecka eller år är irrelevant mått. Säger inte ett dugg om arbetsmoral. Det är en klockren myt om något.

4) Skuld och skuldkris
OK DN, fair enough, men om man lånar luft och spenderar luft, så får man problem när luften ska återbetalas

5) Inflation
Är krisen lokal är det rätt lätt att genomföra uni-laterala åtgärder, men är flera länder i kris eller beroende av att lånen återbetalas kan det få en dominoeffekt. Vilket är vad man oroar sig för. Att andra länder dras med och att det kanske får följder som på 30-talet. Krasst är egentligen Greklands ekonomi så obetydlig att enklas vore att avskriva skulderna efter att ha konfiskerat grekiska tillgångar i utlandet. Problemet är att det är politiskt omöjligt. Utan skattebetalarna i flera länder får stå för notan, oavsett om det blir grexit eller ej, medan chansande banker återigen slipper betala och kan tjäna lite till. Och EU-politikerna kan fortsätta tycka Euro-projektet är förträffligt, eller?

6) Norra Europa
Varför ska man hjälpa lögnare? Ok det var taskigt, det mesta beror på poilitiska skygglappar, eftersom Euron som politiskt projekt och symbolhandling var viktigare än verkligheten. Så det finns många skyldiga. Och inte bara euro-projektet, utan även den uppumpade överbelånade ekonomin i alla västländer. Men för det finns det inga skäl till att man måste rädda Greklands ekonomi, eller de spekulerande bankernas. Tyska och franska banker som lånat på spekulation kan gott petas in i en bankakut av svensk modell (d.v.s. mjuk-konkursas), tillgångar som chefer och anställda som fått bonus och lön baserade på att låna luft kan gott konfiskeras (skulle minska benägenheten att ta risker som man kan vältra över på skattebetalarna och inte nämnvärt påverka ekonomin i övrigt) och slutligen kan grekiska tillgångar konfiskeras (se ovan). En sorts riktade "deleverage". Allt tyvärr en politiskt omöjlig önskedröm.

Summa summarum. Euron var ett projket där länder med helt olika förutsättningar plöstligt skulle garantera en gemensam valuta. Det drevs igenom av politiska skäl utan någon som helst hänsym till verkligheten. Och nu står vi där med följderna och ingen som vågar ta den politiska risken med att säga att kejsaren är naken.

Som Milton Friedman uttryckte det 2000:
"If we look back at recent history, [EU/Europe] tried in the past to have rigid exchange rates, and each time it has broken down. 1992, 1993, you had the crises. Before that, Europe had the snake, and then it broke down into something else. So the verdict isn’t in on the euro. It’s only a year old. Give it time to develop its troubles."

Så "riv upp, gör om, gör rätt" !

Andra bloggar om politik, Euro, skuldkris, grexit, Grekland.
____________________________
(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Greek_government-debt_crisis
(2) Riksdagens partiledardebatt, Sveriges riksdag, protokoll 1996/97:12, anförande 43, 9 oktober 1996.
(3) Monitoring the duration of active working life in the European Union, European Commission Employment, Social Affairs and Equal Opportunities DG, 2009
(4) Enligt sammanställning i The Guardian (http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2011/dec/08/europe-working-hours). Observera att uppgifterna om produktivitet per arbetad timme varierar en hel del mellan olika källor, beroende på vilka antaganden som gjorts. Siffrorna är också beroende på förädlingsvärdet på den produkt man säljer. Så Luxemburg kommer alltid högt tack vare bankerna och Norge tack vare oljan.
(5) http://www.finanshistoria.n.nu/svenska-bankkrisen