Månaden elitvänstern fick spel

Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiska anti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.

En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).

Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.

Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.

• Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
• Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
• Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!

Marx vänder sig i sin grav.

Och var är vänsterns i dagens stora frågor?

• Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
• Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
• Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
• Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?

Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?

För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.

Andra bloggar om Vänster, feminism, Maria Sveland, Bengt Ohlson, vänsterns makt över kulturen, hat, debatten om kulturvänstern.
_____________________
Diverse länkar:
Bengt Ohlssons kritiker visar hur rätt han har
Maria Sveland attackerar mig och Billing
Det politiska hatet gör vanliga män deprimerade
En dag i Maria Svelands liv (humor...)
Feminister
Mera feminister

Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg:
"Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."

Fildelningen och kriminaliseringen av Svensson

Apropå rättegången mot "15-åringen" så var det rätt intressant att se den "bevisning" som las fram.

Det var dels hörsägen d.v.s. påståendet av IT-teknikern från Intraservice att han sett nedladdning pågå när han skulle åtgärda ett virus på Antons dator.

Dels att det fanns torrent-filer med samma namn som filmfilerna, och som dessutom hade ett skapatdatum äldre än filmens skapatdatum.

Och att filmerna var spelbara (d.v.s. innehållet i filerna kunde kontrolleras).

Dessutom bidrog "antipiratbyrån" med tipset att filmfilerna hade namn som innehöll t.ex. Swesub och DVD-rip...

Prata om svag "bevisning". Detta visar också på hur svårt det är att bevisa något som helst med en bittorrent-fil till skillnad från DC++ som 60-åringen använde (60åringen hade ju noll datakunnande).

Tänk då om fildelaren nogsamt Guttman-raderar torrentfiler, omdaterar och döper om filmfilerna och kanske krypterar filerna! Snacka om problem "antipiratbyrån" och IFPI etc då skulle få i sin klappjakt på Svenssons. För att inte tala om de problem de skulle få om personen ifråga kör en seedbox och kommunicerar med den över VPN...

M.a.o. skulle åtgärder mot ovan leda till kriminalisering av all medborgaraktivitet på internet och datorer som inte mediabolagen kan kontrollera. Så lägg ner. Enda lösningen är fri tillgång för alla och att polisverksamheten riktas mot riktig brottslighet. Inte mot enskilda Svenssons överkonsumtion av kultur de ändå aldrig skulle ha råd att köpa p.g.a. monopoldrivna överpriser.

Andra bloggar om fildelning, upphovsrätt, CopySwede, STIM, IFPI.

Se även Piratpartiets site för mera info.

Är upphovsrätten korrupt?

I dagarna har vi återigen kunnat läsa och höra om klappjakten på kulturkonsumerande Svenssons som fått problem med "rättvisan". En 60-åring i Bälinge norr om Uppsala, och en niondeklassare på Buråsskolan i Göteborg har av olika skäl åtalats för kulturkonsumtion medelst fildelning.

Dessutom är kommer CopySwede att om några dagar börja kräva utpressarpengar**** för datorlagring eftersom disk och USB används för att lagra, oh hemska tanke, musik och film. Musik och film som ofta är kopieringsskyddad och alltså inte går att lagra lagligt på USB och disk...

Av denna anledning gör jag dessa reflektioner:

1) Skulle du acceptera att domarna i en fotbollsmatch mellan, säg AIK och Malmö FF, spelade i AIKs allsvenska lag för att lära sig jobbet bättre? Nej knappast, men det är OK att domare och åklagare i upphovsrättsrättegångar och statliga utredmingar om immaterielrätt är medlemmar i medieindustrins lobbygrupper för "evig copyright".

2) Skulle du acceptera att poliser satta att utreda gängbrottslighet, på fritiden var medlemmar i en kriminell MC-organisation för att bättre lära känna hur de verkar. Nej knappast det heller, men det är vad poliser satta att utreda fildelning är. (Ja alltså i medieindustrins lobbygrupper för "evig copyright".)

3) Skulle du acceptera att staten tillät en privat organisation att driva in pengar från företag för att de säljer varor. Precis såsom maffian kräver beskyddarpengar, "pizzo", av affärsinnehavare i Syditalien*. Nej knappast, men det är vad CopySwede tillåts göra med lagens hjälp under täckmanteln att artister förlorar pengar på att disk och USB köps av privatpersoner.

4) Skulle du acceptera att betala kilometeravgift till Volvo varje gång du kör din Volvo, som du betalat dyrt för med dina beskattade pengar, och igen när du säljer din Volvo. I upp till 170 år efter att modellen slutat tillverkas! Knappast, men det är precis vad du skulle vara tvungen att göra på en fest på jobbet, skolan, föreningen**. Eller om du säljer ett konstverk på auktion***.

Med anledning av exemplen ovan anser jag att upphovsrätten är korrupt och ett tecken på den makt det medieindustriella komplexet har kunnat köpa sig hos lagstiftare och regeringar.

Om det finns en fri lunch här i livet så är det verkligen kring upphovsrättens köttgrytor, eftersom den lilla människan, "Svensson", inte har någon som bevakar hennes intressen. Jämför med patenträtten som gäller i max 10 år därför att det finns många storföretag som balanserar varandras jakt på evig monopol. De är helt enkelt för många för att bilda en kartell. (Jag misstänker i.o.f.s även att deras produkter inte anses lika fina som konst, teater, musik, viss film, och böcker.)

Andra bloggar om fildelning, upphovsrätt, CopySwede, STIM, IFPI.
__________________________
*Och t.ex. även gängen i Södertälje och Göteborg.
**Det spelar ingen roll om det är två personer eller 100 på föreningspartyt. STIM ska ha sina pengar annars kan det bli fängelse. Dock har religiösa föreningar (kyrkor etc) rätt att spela 30 minuter gratis i samband med utövande av ritual (oooh). På skollektioner och för vänner och bekanta (typ på fest) är det däremot fritt.
***Konstnärsavgiften
**** Med de är ju storsinta. Lagen ger dem rätt att ta ut 4kr/GB, d.v.s. 4000 kronor för en 1-TB-disk, men de kräver bara drygt 200 spänn inkl. moms.

Upphovsrätt utgår i 70 år efter upphovsmannens död, vilket innebär att det i värsta fall innebär att konstnärens barn och barn barn och även barnbarnsbarn och t.o.m. konstnärens barnbarns barnbarn kan få pengar. Fast oftast är det girga mediebolag som roffar åt sig och alla maffiaaktiga mellanhänder typ STIM, IFPI, Pontén som också skor sig i ett stort nätverk av frikäkande parasiter.

Senaste nytt: 15-åringen friad av oenig tingsrätt.

Se även Piratpartiets site för mera info.

Och slutligen lite förslag till nya loggor för förbannade:

Historien om copyrightmaffian

Rick Falkvinge har nyligen publicerad en historik om copyrighten från digerdödens tid till våra dagar (anar jag lite humor?). En av de intressanta källor han använt är "Information Feudalism: Who Owns the Knowledge Economy?" av Drahos och Braithwaite.

Del 1: Black death.
Del 2: Tudoric feud.
Del 3: The monopoly dies and rises.
Del 4: The US and [the] libraries.
Del 5: Moral rights.
Del 6: Hijacked by the record industry.
Del 7: Hijacked by Pfizer.

Andra bloggar om fildelning, frihet, mänskliga rättigheter, piratpartiet, upphovsrätt, äganderätt.

Det handlar om kontroll

Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.

Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.

Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.

Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.

Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.

Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.

Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.

Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".

Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.

Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial

Samhällssplittring som födkrok

I debatten om svartburkar, handskakningar, rondellhundar och annat har diskussionen ofta pendlat mellan att yttrandefriheten är hotad eller att det inte har med yttrandefriheten att göra. Brösttonerna har ibland varit rätt storvulna från båda sidorna, men ofta har en diskussion saknats om yttrandefrihetens väsen, mål och mening.

För vad är syftet med yttrandefriheten? Ja inte är det att skydda det vardagliga eller politiskt korrekta. Utan det är att skydda den som säger emot, att skydda den som tycker tvärtom. Börjar vi villkora yttrandefriheten med att vi inte får kränka någon, inte såra någon, inte förolämpa någon och inte provocera någon vad är det för frihet vi då har?

När den mest kränkte får sätta ribban så glider vi snabbt ut på ett sluttande plan mot en av politiskt korrekta fraser och ord så inskränkt yttrandefrihet att den inte längre har någon mening. Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att reduceras till diktaturens malande av politiskt korrekta fraser och åsikter. Och har sakta förvandlats från en frihet till ett tvång.

Nu tycker du kanske att jag målar fan på väggen, men tyvärr, flera skräckexempel på "speech conduct codes" från amerikanska universitet visar på hur vägen till helvetet bokstavligen är stensatt av de goda föresatserna. Sedan tiotals år har man med ursäkten att beivra "hate speech" inskränkt yttrandefriheten så pass att studenterna fått gå till domstol för att få rätt att yttra sig fritt.

Med ursäkten att någon skulle kunna känna sig kränkt har man förbjudit studenttidningar och konst, censurerat studenttidningar och konst, dragit in ev. penningstöd till studenttidningar, filtrerat internettrafik och mail o.s.v. Och märk väl att inte bara är universitetsledningarna som försökt censurera det fria ordet, utan även de egna studentkårerna har agerat mot yttrandefriheten.(1)

Vilket framtida samhälle får vi om DO, Centrum mot rasism, genusteoretiker, religiösa och andra åsiktpoliser får fritt spelrum att uppfostra våra studenter i samma Orwellsk anda? Hur kan en generation som inte tillåts uttrycka sig fritt kunna förstå och försvara det fria samhället från Bodström, datalagring, trafikövervakning (e-mailspionage) och mycket annat? Ja inte alls.

Men varför påstås då alltid yttrandefriheten bara vara en ursäkt för att provocera och kränka? Varför är reptilhjärnans reaktion att begränsa, inskränka, kontrollera och förbjuda? Vad är det som lockar så många ur kultureliten och inom politiken till just detta? varför denna oheliga allians mellan det förment radikala och staten.

Vad är det då som är så attraktivt med upphovsrätt, anti-pirateri, anti-terrorister, särartspolitik, könsmaktsordning, genus, det multikulturella samhället och identitespolitik som orsaker till att inskränka yttrandefriheten? Jag vet inte, men kan tänka mig några orsaker.

För det första rent pragmatiska. Det är lätt för staten att övervaka medborgarna via en osynlig dator. För hur diskret är inte datorn som ingen ser jämfört med människan som med brevkniven i hand sprättar upp och läser dina brev, eller politruken som lurar i bakgrunden? Kliniskt och opersonligt. Och så mycket bättre om det kan påstås vara för ditt eget bästa. För "den som har rent mjöl i påsen har ju inget att frukta"... idag...

För det andra den sköna känslan av att slippa bli emotsagda. Att kunna hänvisa till guds eller Marx eller Fukuyamas ord och därmed basta. Att kunna stämpla den som försöker framföra andra tankar som suspekt, udda, ja rent ut sagt mentalsjuk. Hur bekvämt är det inte att få sin egen världsbild och förmenat förträfflighet bekräftad och aldrig ifrågasatt. Hur skönt är det inte att kunna känna sig kränkt, istället för att behöva diskutera och jämka.

Och här ser vi beröringspunkterna mellan religiösa och kultureliten. Oavsett vems ord eller idestruktur som åberopas som den ofelbara sanningen, har de alla målet att att dela upp världen i vi, de rättrogna, och de, de otrogna.

Vilka är då dessa diktaturens medlöpare? De som skapat sig en inkomst och karriär på att underblåsa iden om det etniskt eller könssegregerade samhället. Sådana som DO, Centrum mot rasism, kultureliten, invandringsskeptiska och alla övriga som vill skapa ett raison d'etre för sin inkomst, sitt jobb eller sin organisation.

Istället för att lyfta fram det gemensamma och enande i samhället lyfter de alla fram och skapar det som kan tänkas splittra. Det är man mot kvinna, fattig mot rik, invandrare mot infödd, vit mot svart, religiösa mot ickereligiös, fel ord rätt ord osv osv. Positionerna kan ständigt flyttas fram. Ett outsinligt flöde av nya möjliga kränkningar som ska åtgärdas, anmälas och beivras. En oändlig spiral av nya kränkningsnischer som med högtravande politisk korrekta klyschor ska korrigeras av en självutnämnd vet bäst elit. En arme av självutnämnda gruppföreträdare, organisationer, byråkrater och "forskare" kan bygga livslånga karriärer på att nagelfara ord, konst och handlingar efter något som kan tänkas kränka någon för att på så sätt upprätthålla det segregerade samhället som göder deras fickor.

Och i slutändan har yttrandefriheten och det fria jämlika samhället plötsligt kvävts till döds av en snårskog av politiskt korrekta bilder, fraser och beteenden.

Slutligen en låt som fångar frihetens essens:(2)


Andra bloggar om elit, demokrati, fildelning, mänskliga rättigheter, upphovsrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, , Lars Vilks, rondellhund, religion, Nyamko Sabuni, yttrandefrihet, burka, jämlikhet, genus, Bodströmsamhälle, kultureliten, eliten, kränkningar, könsmaktordning, Jan Guillou.
_______________
(1) Mycket av detta kan läsas på webbsidan för den amerikanska människorätts-organisationen The Fire (http://www.thefire.org/) som kämpar för studenters rätt att uttrycka sig fritt. Faktum är att på t.ex. UCSD så har yttrandefriheten inskränts till någon sorts rökrutor där man får tala fritt utan att riskera bestraffning. Något som framställs som en fördel och utökad frihet. Vi känner igen den tankegången från Bodströmsamhällets "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta". Vilket torde vara nyspråk för att den som papegojar maktens fraser har inget att frukta.

(2) Fancy, Live my life.
"i just wanna live my life
o-oh just let me live my life
i want to live my life
i want to be me
i want to live my life
i want to be free
o-oh live your life
do what you wanna do
be who you wanna be
love who you wanna love
go where you wanna go
but let love be your guide through your darkest night"

Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
Guillou och Vilks 1
Guillou och Vilks 2
Guillou och Vilks 3
20100316
Talet om det fria ordet
Säpo hotar åsiktsfriheten
www.vilks.net

När upphovsrätten används mot yttrandefriheten

Så har det då slutligen hänt i Svedala. En dagstidning har använt upphovsrätten för att tysta, inte så subtil, kritik mot genusfascismens rasistiska retorik (se Medborgarperspektiv här och här). Och i detta ljus framstår inte journalistförbundets stöd för astroturf-organisationen Kulturskaparnas lobbyartikel för det nya kontrollsamhället som särskilt förvånande.

Den ständigt utökade upphovsrätten blir till ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten. När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När upphovsrätt kan åberopas för att ta bort i stort sett vad som helst från nätet, och när det enda kravet på bevis är den påstådda upphovsrättsinnehavarens påstående då är yttrandefriheten snart också väck.

(Se även Sense about science om hur den engelska förtalslagstiftningen används för att tysta kritik.)

Andra bloggar om upphovsrätt, åsiktsfrihet, kulturskaparna, genuspolitik, UNT, genus, särartsfeminism, feminism.

20100314 korrigerat länkar till Medborgarperspektiv

De små stegens tyranni

Och så är han igång igen -- medieindustrins torped. Först lyckas han driva igenom en lag som upphäver all rättssäkerhet för den enskilde medborgaren, eftersom ingen har råd att föra en civilprocess mot en miljardindustri. Och nu är det dags för nästa steg eftersom behovet av att fullständigt kontrollera slaven, f’låt ”kunden”, är omättligt.

För du ska inte tro att du ska få äga en film! Nej, marknaden ska totalkontrolleras och du ska enbart få hyra det du trodde du köpt. Därför måste all hål som riskerar att fri företagsamhet och uppfinningsrikedom undandrar en, om än väldigt liten, del av kontrollen över vad du handlar, täppas till för gott. Det handlar inte om pengar, det handlar om total och fullständig kontroll i ett osunt och korrupt beroende mellan politiker och företagen som föder dem (syftar särskilt på USA och ACTA).

Speciallagar och specialpolis ska förhindra att medieindustrin någonsin ska riskera utsättas för konkurrens, så att en överklass av livstidsparasiter i all evighet ska gödas av mina och dina pengar. Medieindustrin och herr P tror sig utsedda av gud att förfoga över menigheten efter eget tycke ock skön (alltså som sina små penningslavar som ska utpressas på varenda krona).

Det är helt enkelt hög tid att riva upp upphovsrätten. Att göra om den och göra den rätt (Heja Piratpartiet ;-) Rätt, som i mitt tycke är max 5-10 års ensamrätt efter att ett verk publicerats till allmänheten, eller max 3 år efter upphovsmannens död för av denne opublicerade verk. Därefter ska alla verk vara fria för okommersiellt bruk, resp omskapande. Men eftersom jag känner mig generös anser jag att upphovsmannen kan får ytterligare 10 års skydd ifall verket utnyttjas kommersiellt efter de första tio åren. Men sen är det stopp. fullständigt och absolut totalstopp.

Andra bloggar om upphovsrätt, elit, fildelning, följerätt, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, skuldslav, äganderätt.
______________
Se även Musikbranschen varnas för varningsbrev

Fildelningsbluffen

Att det "medieindustriella komplexets" (MIC) tjat om att de förlorar pengar var en stor bluff hade ju "alla" ha fattat, utom jurister, journalister och politiker. Tack vare TrendMaze ordentliga grävande kanske det äntligen blir uppenbart även för dem att MICs krokodiltårar om alla sina förluster bara är en stor bluff.

Piratpartiets Rick Falkvinge hade idag en bild, från TrendMaze utredning, som visade att artisterna tjänar mer oavsett fildelningen. För att förtydliga har jag utökat bilden med antalet svenskar med internettillgång och antalet som fildelar. Dessutom en bild med den svenska musikindustrins intäkter--lika opåverkade de med.

Som man tydligt ser har pengarna rullat in oavsett om fildelning eller internetanvändning ökat. Musikindustrin har alltså haft samma intäkter oavsett fildelningens storlek! Och artisternas inkomstökning överstiger inflationen. Alla siffror borde ha varit negativa (alltså minskat mellan 2000 och 2008) och korrelerade mot fildelningsökningen (alltså minskat någorlunda i takt med att internettillgång och fildelning ökat) om MIC-propagandan hade varit ett uns trovärdig.

Det man snarare ser är ett rakt samband mellan internettillgång och artistintäkter och mellan internettillgång och STIM- (och liknande) intäkter. Något att fundera på...

Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till artisternas intäkter


Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till musikindustrins intäkter


Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, artister, skivbolag, intäkter.
______________
Källor
(1) Ola Findahl, Svenskarna och Internet 2009 (digital v 1.1), "World Internet Institute, 2009
(2) Daniel Johansson & Markus Larsson, The Swedish Music Industry in Graphs - Economic Development Report 2000 – 2008, TrendMaze December 2009

Mera kommentarer och analyser: opassande, HAx, KTH, Aftonbladet,

Maktanspråk och samförstånd

Debatten om Schweiz folkomröstning rasar vidare. Vissa debattörer får det att verka som ett helt folk drabbats av xyz-fobi eller -allergi. Är det verkligen ett så enkelt svart-vitt ämne? Nej! Vad som kan se ut som ett oskyldigt önskemål om att bygga ett torn är inte nödvändigtvis det. För det handlar om maktanspråk.

Det handlar om att få muta in sitt territorium. Om att få sätta ner sin bopåle och hägna in sin mark. Om att få pinka in sitt revir helt enkelt. Stora och imponerande byggnader som höjer sig över folkets hus och hyddor har alltid gått hand i hand med maktanspråk och kontrollbehov. Att kunna glorifiera makten och härligheten genom att bygga större och högre än alla andra. Se gamla tempel från Rom och Grekland. Se de medeltida katedralerna och kyrkorna (framförallt i södra Europa). Se EU:s megakomplex i Strasburg och Bryssel. Se tornbyggandet i det medeltida Tuskana. Där rika familj skulle bräcka varandra genom att bygga högre och högre torn (San Gimignano är ett välbevarat exempel) som kunde synas vida omkring.

Alla dessa anspråk på makt och rikedom döljer sig bakom ett så till synes obetydligt anspråk som att få bygga ett torn i Schweiz. För det handlar om, såsom Dan Jönsson skrev i DN, vem som ska få synas. Om att "arkitekturen, liksom den offentliga konsten, griper rakt in i politikens hjärta eftersom den formulerar svaret på [frågan om vem som ska synas]" och att när "ett offentligt konstverk skapar debatt ... är det inte för att folk är dumma. Utan för att man förstår att representation är en fråga om makt."

Till syvende och sist handlar det om vilka symboler som skall tillåtas i den offentliga gemenskapen. Den gemenskap som främst kännetecknas av ett samförstånd om minsta gemensamma nämnare som inte betraktas som stötande och som varierar med kultur, land och tidsepok.

Det samförstånd som för oss omfattar stöd för demokrati, tolerans för det begränsat avvikande, jämlikhet, yttrandefrihet, sexualitet o.s.v. Det samförstånd som religiösa galningar inte uppskattar eftersom det drar undan mattan för deras krav på att få styra liv och tankar. För deras krav på att man ska vara rättroende från vaggan till graven, från kläderna till tanken. För deras dystopiska dröm om en religiös och oföränderlig värld. Om ett statiskt samhället där alla ska lyda diktaten från ledaren. Ledaren som med guds makt aldrig får ifrågasättas, aldrig kritiseras, aldrig bytas ut. Kort sagt drömmen om en mardrömsvärld.

Det är detta vi naivt stöder genom något så enkelt som att tillåta något så trivialt som ett torn i sten. Vi stöder religionens symboler för sitt anspråk på makten över våra liv.

Hade symbolerna varit politiska, såsom tyska solkors, hade ingen ens kommit på tanken att ifrågasätta omröstningen. Men så fort symbolerna och uniformerna är religiösa, då ska det hymlas, smygas, mumlas och krypas. Då ska det svamlas om religionsfrihet och demokrati. Trots att de krafter man stöder är totalt ointresserade av just den demokrati, frihet och mångfald som man gömmer sig bakom. Religionen är satt på någon sorts piedestal och dess utövare har blivit ett frälse som aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Hur grumliga ideer som än frodas i dess skrymslen och vrår. Det må vara demokratihat, kvinnohat, sexualfobi, stympning och förtryck. Men påstår man att det religiöst, så är det plötsligt helt legitimt.

Kultureliten har här fullständigt abdikerat från sin roll att kritiskt granska. Den har glatt omfamnat en hal amöba av värdenihilistisk kulturrelativism där allt är ok. Ok så länge som det kan legitimeras av att vara genus eller icke västerländsk kultur och religion. Den totala mental härdsmältans slöhet. Denna upp-och-nervända Orwellska värld där "grundläggande fri- och rättigheter" bara gäller så länge folket röstar rätt. Rätt enligt eliten. Rätt enligt de med makten och pengarna.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Underkastelse

Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.

För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.

Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.

Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.

Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.

Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:

1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen)
Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.

2) Vägen till helvetet-hypotesen
D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.

3) Nyttiga idioter-hypotesen
Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.

Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?

Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa.
Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.

En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.

Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.

Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.

Att respektera människor är bra,
att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, fildelning, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Eliten och upphovsrätten

På Medborgare X blogg har i dagarna en liten diskussion utspelat sig mellan honom och "Tor" om upphovsrättens elitistiska drag. Och jag är benägen att ge Medborgare X rätt i att resultat av lagens tillämpning blir, även om det inte råder en uppsåtlig kausalitet, att upphovsrätt är "en rättighet som är begränsad till ett fåtal skapande människor i samhället".

Detta har sin grund i att upphovsrätt inträder först när ett verk uppnått viss verkshöjd (ett ord för ett subjektivt mått på "originalitet", "konstnärlighet", "individualitet" och "självständighet" etc etc). Inte på det faktum att du skapat något. Inte på dina ord, din valda färg, din valda form eller de noter du valt att nedteckna. Det finns ingen automatik per se i upphovsrätten, som säger att det du t.ex. skriver på din blogg är skyddat. Hur otrivialt du än finner det. "Verket får inte vara så enkelt att 'vem som helst' skulle kunna komma på det." Och så länge du inte är känd eller publicerad av t.ex. ett förlag är sannolikheten att du betraktas som en "vem-som-helst" sålunda rätt stor. Oavsett hur väl du skriver.

Förtydligande 2009-09-28 - - - - - - -
Anledningen till detta är att "risken för oberoende dubbelskapande ska vara mer eller mindre utesluten, det vill säga det som har upphovsrätt ska inte ha kunnat framställas av två personer oberoende av varandra." (Se proposition 1969:168 s 135.) Därför har t.ex. en skriven nyhetsnotis ingen upphovsrätt. Och därför är du t.ex. i underläge mot en etablerad / känd författare om du inte otvetydigt kan bevisa att du var först. Utöver att du måste bevisa verkets originalitet. F.ö. hur ska en kort text på en blogg betraktas? Som en privat nyhetsnotis? Som en kommenterande nyhetsnotis om en annan nyhet? Eller som ett självständigt verk som uppnår verkshöjd...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I slutändan kan frågan endast avgöras i domstol och då måste du ha råd att förlora...

Så heter du Marcus Birro, Jan Guillo eller Liza Marklund el.dyl. och bloggar är sannolikheten större att du kan hävda copyright, dels för att du är känd, dels för att du har råd, än om du heter Besserwisser, Tor eller Medborgare X. Detta är den "dolda" assymetrin i lagstiftningen som är så påtaglig inom patenträtten och som den nya upphovsrättslagen slår "vanligt" folk i huvudet med. Släggan som bara en "elit" av människor och företag har råd att använda och som man väl får hoppas piratpartiets existens kan göra något åt.

Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, verkshöjd

Översättning av R Falkvinges italienska intervju

Den 4:e september intervjuades Rickard Falkvinge av Luca Neri å no-copyright.nets vägnar. Nedan följer en kort översättning. Intervjun börjar med ett intro och sedan följer ett antal frågor.

Observera att texten översatts från engelska till italienska av intervjuaren och sedan åter till svenska av mig innan du kritiserar översättningen. Text jag kortat ner eller sammanfattat anges inom hakparenteser [...]. I vissa fall anges ordagrann översättning inom ["..."]. I de fall jag bara hoppat över text anges det av ellipsis (...). "Sic!" betyder att ja det var ordagrant skrivet så i originalet.

F1: Vi börjar utifrån nyheten om ditt besök: vad drev Piratpartiet ledare att just nu göra ett nedslag i Italien?

S1: Jag vill inte verka oförskämd, men det var mest av en slump. Fick en inbjudan, hade tid och hade aldrig varit i Italien och pratat om piratpartiets idéer... Hoppades även kunna möta representanter för det italienska Piratpartiet.

F2: I juni 2008, när jag var er gäst på "Piratinternationalens" möte i Uppsala... [verkade iden att nå Bryssel absurd], vilken är din bedömning?

S2: Först vill jag påminna om att vi inte vunnit än. Förvisso är faktum att ett parti grundat 2006 fått 7% av rösterna en succé av episka dimensioner. Väljarna gav en legitimitet åt piratpolitiken, som många innan dess inte ansåg att den hade. Men detta är bara början på en lång kamp. Vi kan inte ropa hej ["sjunga om segern"] ännu.

På ett vis tror jag det var viktigare att hindra en proffspolitiker att få stolen i Bryssel än att få dit en pirat. När jag grundade Piratpartiet utgick jag från det trista faktum att politiker inte har tid att fördjupa sig i komplicerade frågor. De vinner inget på att skapa bra lagar om upphovsrätt. Och vi kan endast fånga deras uppmärksamhet om de oroar sig for att förlora röster.

Ja, stolen som gick till Christian Engström, vår vinnande kandidat, är en signal som inga europarlamentariker har undgått.

F3: Er seger var än mer överraskande med tanke på att ni är ett utfattigt parti. Nu lär ni väl få ta emot partibidrag?

S3: Ja, vilket tillåtit oss att avlöna fyra personer, utöver Christian... Ett stort steg för oss...[i kampen mot lobbyn].

F4: Har ni resignerat till en symbolisk tillvaro i parlamentet?

S4: Nej verkligen inte. [Vi har kunnat göra intryck i den politiska dagordningen och i media] och om någon europarlamentariker om något var eftersökt av media så var det Piratpartiets.

F5: Slutligen valde ni ändå den gröna gruppen.

S5: Ja, vid gjorde det av flera praktiska skäl. De gröna krävde inte en del av vårt europeiska partibidrag, men erbjöd sitt nätverk av strukturer och resurser [sic!]. Och även av politiska skäl: garantier om större synlighet i gruppens politiska plattform.

Och att de gröna redan var aktiva inom våra hjärtefrågor...

F6: Piratpartiets succé förklarades av många "kommentatorer" bero på ilska bland unga mot domen mot Pirate Bay. Vilka kontakter har ni med dem?

S6: [Det finns likheter och skillnader.] Lite grand som Greenpeace och De Gröna. Vi kompletterar varandra.

Det råder ingen tvekan om att Pirate Bay fungerat som katalysator. Och de som gillar Pirate Bay brukar gilla oss [och vice versa].

F7: [Fråga och svar om försäljningen av Pirate Bay]

F8: [Fråga refererande till Black Internet-domen]

S8: Ja, det var ett mycket allvarligt ingrepp eftersom domstolen för första gången i Sverige bröt mot budbärarimmuniteten. [Förklaring av vad det är följer.]

F9: Detta verkar vara trenden för stunden för de europeiska domstolarna. Vad anser du?

S9: Tyvärr ja. Två tre år sedan skrek de europeiska parlamenten högt om internetcensuren i Kina. Nu är det tyst därför att våra regeringar har ["smutsigt samvete" för att de har] kopierat logiken.

Vilket påminner oss om att upphovsrätten inte är ett problem om distribution och kopiering, utan om att den går på tvärs mot rätten till ett privatliv på nätet och nätets frihet. Piratpartiets syfte är att få alla att första att detta är en kamp om våra fri och rättigheter

F10: Agora Digitales möte diskuterade bl.a. ett system med kollektiva licenser, som jag minns du verkligen inte gillar.

S10: Precis, en skatt på bruket av internet för att möta påstådda förluster får oss att känna oss goda och duktiga för att det ger illusionen av handling utan att bemöta kärnan i problemet.

Vem skulle ett sådant system främja? Hur mycket och för vad ska vi betala. Hur kan man mäta detta utan att kontrollera och undersöka all nätverkstrafik. Allt privat liv [på nätet] skulle försvinna.* Hur avgör man vem som är upphovsman, det är en återvändsgränd...

Faktum är att det skulle kunna innebära att allmänheten finansierar porrbranschen, eftersom en stor del av fildelade media är pornografi.

Dessutom förutsätter systemet att kopior är något sällsynt och dyrt som man kan ta betalt för och kontrollera, när det faktiskt är tvärtom.

F11: piratpartiets blixtrande succé har inspirerat ["till handling"] lite överallt i Europa. ska vi avsluta men en blick in i framtiden?

S11: ... även vi pirater har bara sett början...
__________________
*Ett inte helt logiskt argument enligt min mening, eftersom avgiften kan vara baserad på hastighet, tid eller annan schablon och därför inte kräva invasiva metoder.

Knowledge wants to be free

I en essä i New Scientist (27 juni 2009, sida 28-29) funderar Peter Eckersly från EFF kring övergången från en bristekonomi till en internetbaserad överflödsekonomi (av allt som är digtaliserbart).

Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).

Andra bloggar om fildelning, Electronic Frontier Foundation, upphovsrätt

Upphovsrätten och uppklarningsprocenten

Idag skriver DN om JO-rapporten/-erna om polisens totala misslyckande att utreda och klara upp brott*. I ljuset av dessa uppgifter blir det än tydligare varför upphovsrättsindustrin beställde lagar som ger dem all makt att hota påstådda filbytare och "utförare av upphosvrättsintrång". Med en lagstiftning där den starkes rätt är det enda som räknas och domstolarna som robotar utför det de beordrats, kommer någon rättvisa aldrig att skipas och en hel generation att ständigt kuschas till rädsla att råka ut för ett fullständigt orimligt skadestånd bortom all rim och reson, bortom all sans och vett och bortom allt förnuft. Såsom i fallet Tenenbaum vs RIAA i USA där varje sång värderats till ca: 100000 kronor (1). Mest pengar vinner. (Därför vågar de inte ge sig på Google, eller?)

Detta ständiga tjat om att de förlorar pengar och att ockermonopolet, förlåt upphosvrättsskyddet, ständigt måste förlängas så att mer och mer kunskap, kultur, musik, litteratur etc sugs in i glömskans arkiv. En malström av kontroll och utpressning mot kulturkonsumenten som aldrig upphör. Man kan bara hoppas att de nålstick som Piratpartiet ändå lyckats utdela, kommer att väcka press, politiker och jurister inför upphovsrättstokerierna. Men med tanke på ACTA, FRA och alla andra åtgärder, så är nog upphosvrätten bara ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten.

När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När den starke kan hota personer som uttrycker misshagliga åsikter med åtal (nä Ruth och Bratt har inte rätt när de tror att skyddet för de starka måste stärkas(2)). När t.o.m. vetenskapen attackeras. När allt vad vi skriver och gör på nätet kan åtalas. Då är yttrandefriheten också väck.

För vem vågar riskera hus och hem, och att bli utblottad p.g.a. ett förfluget ord. Inga batongslag viner, inget Gulag hotar, men likväl så tystnar sorlet från det offentliga samtalet och endast maktens ord ekar tomt genom etern.

Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, rättsstat
_______________
*Tidigare även i SvD. Och som ett direkt svar till PW: nej. det är inte en rättsstat, vilket PirateBay-4 redan fått erfara.

(1) Om vi antar en inkomstförlust på 1 krona innebär detta att 100000 människor, som annars förväntades köpa låten, laddat ned låten från Joels sida !!! Knappast rimligt.

(2) "In the UK, libel laws are such that defending yourself against them is time-consuming and very costly..." Känner vi igen den taktiken. Jag har pengar du ska va tyst...

Att leva oövervakad

I söndags skrev DN för första gången något vettigt om övervakningssamhället.

"Teknikutvecklingen bjuder ständigt nya möjligheter att övervaka människors liv. Statens uppgift är inte att i namn av säkerhet och folkhälsa driva på integritetskränkningarna. Politikernas uppgift är att hålla emot. Bara extremt allvarliga problem ska få mötas med extrema metoder, och då bara om de är väldigt mycket effektivare än andra åtgärder. Att få leva sitt liv i oövervakad ro är en grundläggande mänsklig rättighet."

Synd bara att de glömde bort att upphovsrätten också används som en murbräcka för ett totalt kontrollerat och övervakat liv. Och även för sänkta beviskrav i domstolarna att döma av Pirate Bay-rättegången.

Andra bloggar om rättsstat, övervakning, upphovsrätt
____________
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/lamna-oss-ifred-1.914407

JD Salinger och kreativiteten

Den senaste tidens försök från JD Salinger att hindra en annan författare att ge ut en bok visar på det orimliga med upphovsrätten. Från att ha varit ett tidbegränsat inkomst- och försäljningsmonopol har upphovsrätten helt klart kommit att bli en kassako för några få. Där det enda syftet med dessa ständiga förlängningar av upphovsrätten är att snylta på nya förmågors kreativitet.

Fredrik Coltings "60 Years Later Coming through the rye" är ett bra exempel där nytt och gammalt möts i en kreativ explosion (nåja) som en gammal overksam författare (eller förvisso hans advokater) försöker kväva i sin linda. Eller om han nu hoppas att billig advokatyr ska tvinga en ny, och inte så rik förmåga, att ge upp delar av sitt inkomstmonopol för att göda denna föredettings advokater.

"De försöker krossa oss och skrämma livet av oss. Det är ju så det går till." *

JD Salinger skrev sin bok ("Catcher in the Rye"/"Räddaren i nöden") 1951 !! Över femtio år och två generationer senare, försöker man stoppa nyskapande. I blixtbelysning visar detta hur upphovsrätten och de lagar som är förknippade med denna har förlorat sitt berättigande. Hur orimlig och hindrande har inte upphovsrätten blivit.

"Om alla författare skulle resonera som Salinger att det här är min stil, så får ingen annan skriva, då skulle det inte gå att skriva en enda bok." *

Upphovsrätten har idag blivit till hinder för kreativitet och fri tillgång till vår kulturhistoria och vårt kulturarv. Framför allt ett hinder till fri tillgång till vårt moderna kulturarv.

Upphovsrätten måste kraftigt begränsas till ett kortvarigt monopol.

Andra bloggar om upphovsrätt, Colting, JD Salinger
_________________
*Citat av Fredrik Colting i Svensk Bokhandel, www.svb.se, nyheter 09-06-11

Upphovsrätten motarbetar kreativiteten

JD Salingers stämning av förlaget Nicotext är ett klockrent exempel på vad som är fel med dagens upphovsrätt (se t.ex. DN). En författare som skrev en bok publicerad för 58 år sedan. Ja just det 58 år sedan! Kan hindra en annan författares kreativa utflykt. Bara för att den nye författaren fantiserar fritt utifrån en gammal bok. Han har inte plagierat eller kopierat eller påstått att han skrivit den gamla boken. Han, "JD California", har bara skapat nytt och hämtat inspiration. För detta blir han stämd med ett krav på att stoppa publiceringen. Snacka om mossig lagstiftning som enbart motverkar fantasi, kreativitet och nyskapande och endast göder girighet och mossbevuxna betonghäckar.

Det värsta med stämningen är att Nicotext inte har råd att försvara sig. Som upphovsrättslagen fungerar är alltid korten lagda till den ekonomiskt starkare partens fördel, oavsett om starkast har fel. Detta är ytterligare ett konkret bevis, i raden av många, att upphovsrätten sedan länge har förfelat sitt syfte och inte längre fyller en vettig funktion. Och våra kära politiker jobbar för att förlänga och tuffa till denna lag. Det finns ingen rim och reson.

Upphovsrätten bör drastiskt begränsas. Till, tycker jag, 10 år från första publicering för icke-kommersiellt bruk och max 20 år för kommersiellt bruk. På så sätt kan, så att säga, en ny generation få möjlighet att göra vad de vill. Klippa, remixa, inspireras, skriva om… "you name it".

Andra bloggar om J D Salinger, Nicotext, Catcher in the Rye, upphovsrätt

Irrationell upphovsrätt

En upphovsrätt som sträcker sig upp till 70 år efter upphovsmannens död är inte rationell eller till skydd för skapande. Skaparen är död och därav är det omöjligt att upphovsrätten skulle leda till mera skapande. I de flesta fall är det dessutom så att de flesta upphovsmän är bortglömda och outgivna långt långt innan dess, vilket ofta, tack vare upphovsrättens krav, innebär en hämsko på nyskapande och spridande av verk.

Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.

Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.

Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt

Tack Lars Gustafsson

Efter att ett flertal författare och kulturpersonligheter grinigt, girigt, grälsjukt och ogenomtänkt hyllat inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet i profitens namn (ho ho låter som en rå-kommunist här) -- "herrar Guillous och de andra dussinförfattarnas möjligheter att att lägga sig till med nya herrgårdar" -- tar äntligen en stor kulturpersonlighet, Lars Gustafsson, till orda till demokratins, yttrandefrihetens och Internets försvar. Äntligen en kulturpersonlighet som tänker längre än till plånboken eller ersatt sina tankar med anti-piratbyråns propaganda. I en debattartikel på Expressen förklarar han varför han valt att rösta på Piratpartiet.

Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".

Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."

Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.

Tack, Lars Gustafson för att du följer den stora intellektuella traditionen av försvar av medborgerliga rättigheter !
______________
Andra bloggar om Lars Gustafson, Pirate Bay, upphovsrätt, underhållningsindustriella komplexet, digital allmänning, digital allemansrätt