Konsumenten som modern skuldslav i upphovsmannens våld?

Ja det kan man undra om målsättningen för lagstiftningen om upphovsrätt och följerätt är. När inte ens mina barnbarn slipper att betala för något någons farfar skapat, då är lagstiftningen väldigt snett ute eller ett beställningsjobb.

I morse försökte Thomas Idergard att argumentera för dessa lagar i "Gomorron Sverige" (ca kvart i åtta). Argumentera att de som är för ett rättssäkerhet, brevhemlighet, rätten att uttrycka sig fritt etc -- ja det som kan betraktas som moderata kärnvärden -- är en ung anarkistisk minoritet. Samtidigt försöker Anders Lindesvärd i en artikel på Newsmill argumentera för att det är en "mänsklig rättighet" att inskränka min äganderätt för det jag äger. Han verkar anse att en upphovsman har långtgående rättigheter att styra och ställa med annans egendom. Och till på köpet anför han mänskliga rättigheter, om även ett selektiv urval som lästs som hin håle läser Bibeln.

Hur långt upp i det blå får man vara? Hur kan äganderätten ha perverterats så till den milda grad att man tycker att det man faktiskt inte äger är sitt eget. D.v.s. attityden att det som inte är mitt är stulet och därför skall jag pressa någon på pengar.

Jag är en gubbe som närmar sig 50. Inte anarkist, inte ung. Jag är för äganderätt. Jag är för demokrati. Jag är för yttrandefrihet. Jag är för jämlikhet. Jag är för mänskliga rättigheter.

Men jag anser definitivt att upphovsrätt och följerätt inte längre främjar något av ovan. Och jag känner flera i min ålder som hyser samma eller snarlika åsikter till skillnad från Idergards ankdamm.

Som upphovsrätten och följerätten, varav följerätten verkligen är "en orättmätig styggelse", har utvecklats är dessa numera ett hot mot äganderätt, demokrati och friheter. Jag är faktiskt rejält less på de rabiata anti-demokrater som stöder den orimliga inskränkning i min äganderätt som upphovsrätt och följerätt innebär.

Upphovsrätt är inte än en rätt till ägande och inkomst. Upphovsrätten är ett skydd mot att någon annan tar och kommersialiserar en ide utan att ge den som först hade iden en skälig ersättning, vilket herrarna Idergard och Lindesvärd fått fullständigt om bakfoten. Att upphovsrätten sedan utvecklats till den orimliga lösning som innebär att ersättning skall utgå i upp till i värsta fall 130-150 år är absurt. Vid det laget har upphovsmannen sedan länge tappat all rätt till ekonomisk kompensation i min mening.

Förmår man inte kommersialisera sin ide och tjäna pengar på den inom 10-20 år, då har man förverkat rätten till den. Antingen är ingen intresserad av produkten eller så är man inkompetent, och oavsett vilket måste man då låta någon annan göra ett försök utan klibbiga krav på pengar. Det är inte en mänsklig rättighet att parasitera på någon annans inkomster, bara för att man blev berömd 40 år senare, eller för att en konsument vill köpa en vara 130 år senare.

Det är inte rimligt att jag ska betala om och om igen för att nyttja den av mig ägda produkten via skumma skatter på lagringsmedia (kassetter, CD, DVD, hårddiskar), på skvalradio i en butik o.s.v. Det är inte heller rimligt att ersättning skall utgå för ett exemplar som inte ens längre är i upphovsmannens ägo, vilket är fallet med följerätten.

Det är inte rimligt att upphovsmannen eller rättighetsinnehavaren skall kunna bestämma hur jag förfogar över mitt rättmätigt ägda och betalda exemplar, vilket är fallet med upphovsrätten. Mitt exemplar är mitt och jag har rätt att göra vad jag vill. Jag har rätt att skapa nya verk, jag har rätt att försäkra mig mot att förlora exemplaret (backup), jag har rätt att använda det som jag vill (t.ex. kopiera till min telefon eller iPod).

Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt en andra gång för egendom man sålt, bara för att köparen lyckas få mer betalt när han säljer det vidare (följerätten).

Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt i upp till 130 år. Det är i min mening en kränkning av mänskliga rättigheter att få betalt så länge, eftersom det förpassar mig till rollen av skuldslav.

Därför är alla kopieringsskydd, PUOPs, regionindelningar o.dyl en inskränkning i min äganderätt. En inskränkning i min mänskliga rättighet att göra vad jag vill med min egendom. En form av slaveri rätt och slätt.

Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, slaveri, skuldslav