En upphovsrätt som sträcker sig upp till 70 år efter upphovsmannens död är inte rationell eller till skydd för skapande. Skaparen är död och därav är det omöjligt att upphovsrätten skulle leda till mera skapande. I de flesta fall är det dessutom så att de flesta upphovsmän är bortglömda och outgivna långt långt innan dess, vilket ofta, tack vare upphovsrättens krav, innebär en hämsko på nyskapande och spridande av verk.
Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.
Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.
Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt
Visar inlägg med etikett skuldslav. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skuldslav. Visa alla inlägg
fredag 29 maj 2009
torsdag 30 april 2009
Digital maoism II -- från vänster
Sverker Lenas skrev ("Nöjesindustrin har hamnat i dåligt sällskap") häromdagen en bra kommentar om upphovsrätten i DNs kulturdel. Hans synpunkt kommer från vänster och han ställer sig frågan "Ska allt ägas?" och frågar sig om "upphovsrättens successiva förlängning till evighet" är rimlig.
I hans analys är att "Upphovsrätten ... är en hörnsten i nords ekonomiska dominans över syd." Och jag kan hålla med honom i detta, men han glömmer dimensionen producent kontra konsument. Här i "nord" är det konsumenten som motsvara "syd": den utsugna och maktlösa parten.
Piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.
Riktigt rolig blir han när han mycket riktigt noterar att "När immaterialrätt debatteras i vår del av världen handlar det om hur hårt nätpirater ska straffas för att Björn Ulvaeus barnbarn ska kunna leva på 'Money, money, money'. Eller också väger man svenska datorspelsföretags vinstmarginaler mot ett övervakningssamhälle med undermåligt rättsskydd."
Full koll på den fronten. Man kan hoppas han också märker att "meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras."
Sedan ställer han sig frågan om syftet med evig upphovrätt. Han noterar att när "Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning." sä är Monsanto "snabbt är ... där med krav på licenspengar". Bonden har stulit eftersom Monsanto kunde ha skapat en ny skuldslav om de hunnit lura på honom deras patenterade frön innan vinden, fåglarna och insekterna gjort sitt. Är det inte mitt så är det stulet, eller?
För att parafrasera SL: I den större världen gäller diskussionen om upphovsrätt rätten till hälsa och mat. "Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv." Han ställer verkligen frågan på sin spets och tydliggör varför upphovsrätten / immaterielrätten i dess nuvarande utformning måste ifrågasättas och inte överges till upphovsrättsfascister som antipiratbyrån.
Ska vi få en värld där konsumenter betraktas som en sorts evig skuldslavar vars enda syfte är att konsumera och tiga? Jag tror "De som i sin ilska över internetpiraternas framfart nu ansluter sig till nöjesindustrins lobbykampanj för maximerad upphovsrätt" vet vilka allierade de har. Men de bryr sig inte förblindade som de är av hägringen om en krona till i den egna fickan.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, APB, IPRED, digital maoism, fildelning
I hans analys är att "Upphovsrätten ... är en hörnsten i nords ekonomiska dominans över syd." Och jag kan hålla med honom i detta, men han glömmer dimensionen producent kontra konsument. Här i "nord" är det konsumenten som motsvara "syd": den utsugna och maktlösa parten.
Piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.
Riktigt rolig blir han när han mycket riktigt noterar att "När immaterialrätt debatteras i vår del av världen handlar det om hur hårt nätpirater ska straffas för att Björn Ulvaeus barnbarn ska kunna leva på 'Money, money, money'. Eller också väger man svenska datorspelsföretags vinstmarginaler mot ett övervakningssamhälle med undermåligt rättsskydd."
Full koll på den fronten. Man kan hoppas han också märker att "meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras."
Sedan ställer han sig frågan om syftet med evig upphovrätt. Han noterar att när "Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning." sä är Monsanto "snabbt är ... där med krav på licenspengar". Bonden har stulit eftersom Monsanto kunde ha skapat en ny skuldslav om de hunnit lura på honom deras patenterade frön innan vinden, fåglarna och insekterna gjort sitt. Är det inte mitt så är det stulet, eller?
För att parafrasera SL: I den större världen gäller diskussionen om upphovsrätt rätten till hälsa och mat. "Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv." Han ställer verkligen frågan på sin spets och tydliggör varför upphovsrätten / immaterielrätten i dess nuvarande utformning måste ifrågasättas och inte överges till upphovsrättsfascister som antipiratbyrån.
Ska vi få en värld där konsumenter betraktas som en sorts evig skuldslavar vars enda syfte är att konsumera och tiga? Jag tror "De som i sin ilska över internetpiraternas framfart nu ansluter sig till nöjesindustrins lobbykampanj för maximerad upphovsrätt" vet vilka allierade de har. Men de bryr sig inte förblindade som de är av hägringen om en krona till i den egna fickan.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, APB, IPRED, digital maoism, fildelning
söndag 26 april 2009
Digital maoism
Digital maoism är prof Jan Rosens (1) åsikt om fildelning och det hot mot upphovsrätten digital teknik och det fria flödet av "innehåll" utgör.
Föreningen FÖR upphovsrätt (SFU) var det ja...
Det lustiga i sammanhanget är att uttrycket ursprungligen användes som en beskrivning av den fördumning vissa tycker internet, och då särskilt Wikipedia, Youtube och dylikt, utgör. (2) Inte fildelning. Men om upphovsrättsfanatikerna gjort stöld och mänskliga rättigheter till sitt nyspråk, så kanske de skulle kunna kallas upphovsrättsstalinister. Fördumning och stalinism ord som torde beskriva Pontowsky-gänget rätt bra.
De vill kontrollera ditt liv, bestämma hur du får använda det du legalt köpt. I form kopieringsskydd, regionkoder, puop:s och all annan s..t som inskränker min äganderätt. Och hemlig privatpolis. Och riggade rättegångar... Så det är inte förvånande att Piratpartiet växer så det knakar.
Så till J Rosens inställning ( i Advokaten (3)):
"Digital maoism: Professor Jan Rosén tycker den illegala nerladdningen är problematisk. Men kanske ännu mer reagerar han mot den ”förvirrade ideologi” som har byggts kring internet och spridningen av upphovsrättsskyddat material där.
– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön. De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
– Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik."
JIBS symposium sammanfattades så här av Viv Bellur (4):
"Sweden feels under threat. It’s a signatory to international conventions on patents, but America has twisted both of Sweden’s arms in recent years, because it allows for the free-flow of creative ideas and thinking. Jan Rosen, an academic and critic of content free-flow, even called all the so-called pirates, “digital Maoists.” ... Beyond the Cold War flashbacks, the conference focused on Sweden’s anxiety about not living up to US standards..."
Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, J Rosen, T Norström, digital maoism, fildelning
________________
(1) Ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt och vice president för ALAI (Association Littéraire et Artistique Internationale "the improvement and extension of the field of application, especially by revision, of the international conventions relating to copyright").
(2) Jason Lanier sammanfattar sin åsikter kort i en artikel i Discover.
(3) Upphovsrätten - starkare och svagare än någonsin. Advokaten nr 1, 2008 (årgång 74).
(4) Som rapporterat av Viv Bellur på immaterielrättsbloggen IPKat (Sweden’s Positions on Infringement) från symposiet "International Copyright and IP Law: Contemporary Challenges for Media Companies", Stockholm, 26 oktober 2007 (JIBS Report Series No 2008-2).
Föreningen FÖR upphovsrätt (SFU) var det ja...
Det lustiga i sammanhanget är att uttrycket ursprungligen användes som en beskrivning av den fördumning vissa tycker internet, och då särskilt Wikipedia, Youtube och dylikt, utgör. (2) Inte fildelning. Men om upphovsrättsfanatikerna gjort stöld och mänskliga rättigheter till sitt nyspråk, så kanske de skulle kunna kallas upphovsrättsstalinister. Fördumning och stalinism ord som torde beskriva Pontowsky-gänget rätt bra.
De vill kontrollera ditt liv, bestämma hur du får använda det du legalt köpt. I form kopieringsskydd, regionkoder, puop:s och all annan s..t som inskränker min äganderätt. Och hemlig privatpolis. Och riggade rättegångar... Så det är inte förvånande att Piratpartiet växer så det knakar.
Så till J Rosens inställning ( i Advokaten (3)):
"Digital maoism: Professor Jan Rosén tycker den illegala nerladdningen är problematisk. Men kanske ännu mer reagerar han mot den ”förvirrade ideologi” som har byggts kring internet och spridningen av upphovsrättsskyddat material där.
– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön. De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
– Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik."
JIBS symposium sammanfattades så här av Viv Bellur (4):
"Sweden feels under threat. It’s a signatory to international conventions on patents, but America has twisted both of Sweden’s arms in recent years, because it allows for the free-flow of creative ideas and thinking. Jan Rosen, an academic and critic of content free-flow, even called all the so-called pirates, “digital Maoists.” ... Beyond the Cold War flashbacks, the conference focused on Sweden’s anxiety about not living up to US standards..."
Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, J Rosen, T Norström, digital maoism, fildelning
________________
(1) Ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt och vice president för ALAI (Association Littéraire et Artistique Internationale "the improvement and extension of the field of application, especially by revision, of the international conventions relating to copyright").
(2) Jason Lanier sammanfattar sin åsikter kort i en artikel i Discover.
(3) Upphovsrätten - starkare och svagare än någonsin. Advokaten nr 1, 2008 (årgång 74).
(4) Som rapporterat av Viv Bellur på immaterielrättsbloggen IPKat (Sweden’s Positions on Infringement) från symposiet "International Copyright and IP Law: Contemporary Challenges for Media Companies", Stockholm, 26 oktober 2007 (JIBS Report Series No 2008-2).
fredag 24 april 2009
Konsumenten som modern skuldslav i upphovsmannens våld?
Ja det kan man undra om målsättningen för lagstiftningen om upphovsrätt och följerätt är. När inte ens mina barnbarn slipper att betala för något någons farfar skapat, då är lagstiftningen väldigt snett ute eller ett beställningsjobb.
I morse försökte Thomas Idergard att argumentera för dessa lagar i "Gomorron Sverige" (ca kvart i åtta). Argumentera att de som är för ett rättssäkerhet, brevhemlighet, rätten att uttrycka sig fritt etc -- ja det som kan betraktas som moderata kärnvärden -- är en ung anarkistisk minoritet. Samtidigt försöker Anders Lindesvärd i en artikel på Newsmill argumentera för att det är en "mänsklig rättighet" att inskränka min äganderätt för det jag äger. Han verkar anse att en upphovsman har långtgående rättigheter att styra och ställa med annans egendom. Och till på köpet anför han mänskliga rättigheter, om även ett selektiv urval som lästs som hin håle läser Bibeln.
Hur långt upp i det blå får man vara? Hur kan äganderätten ha perverterats så till den milda grad att man tycker att det man faktiskt inte äger är sitt eget. D.v.s. attityden att det som inte är mitt är stulet och därför skall jag pressa någon på pengar.
Jag är en gubbe som närmar sig 50. Inte anarkist, inte ung. Jag är för äganderätt. Jag är för demokrati. Jag är för yttrandefrihet. Jag är för jämlikhet. Jag är för mänskliga rättigheter.
Men jag anser definitivt att upphovsrätt och följerätt inte längre främjar något av ovan. Och jag känner flera i min ålder som hyser samma eller snarlika åsikter till skillnad från Idergards ankdamm.
Som upphovsrätten och följerätten, varav följerätten verkligen är "en orättmätig styggelse", har utvecklats är dessa numera ett hot mot äganderätt, demokrati och friheter. Jag är faktiskt rejält less på de rabiata anti-demokrater som stöder den orimliga inskränkning i min äganderätt som upphovsrätt och följerätt innebär.
Upphovsrätt är inte än en rätt till ägande och inkomst. Upphovsrätten är ett skydd mot att någon annan tar och kommersialiserar en ide utan att ge den som först hade iden en skälig ersättning, vilket herrarna Idergard och Lindesvärd fått fullständigt om bakfoten. Att upphovsrätten sedan utvecklats till den orimliga lösning som innebär att ersättning skall utgå i upp till i värsta fall 130-150 år är absurt. Vid det laget har upphovsmannen sedan länge tappat all rätt till ekonomisk kompensation i min mening.
Förmår man inte kommersialisera sin ide och tjäna pengar på den inom 10-20 år, då har man förverkat rätten till den. Antingen är ingen intresserad av produkten eller så är man inkompetent, och oavsett vilket måste man då låta någon annan göra ett försök utan klibbiga krav på pengar. Det är inte en mänsklig rättighet att parasitera på någon annans inkomster, bara för att man blev berömd 40 år senare, eller för att en konsument vill köpa en vara 130 år senare.
Det är inte rimligt att jag ska betala om och om igen för att nyttja den av mig ägda produkten via skumma skatter på lagringsmedia (kassetter, CD, DVD, hårddiskar), på skvalradio i en butik o.s.v. Det är inte heller rimligt att ersättning skall utgå för ett exemplar som inte ens längre är i upphovsmannens ägo, vilket är fallet med följerätten.
Det är inte rimligt att upphovsmannen eller rättighetsinnehavaren skall kunna bestämma hur jag förfogar över mitt rättmätigt ägda och betalda exemplar, vilket är fallet med upphovsrätten. Mitt exemplar är mitt och jag har rätt att göra vad jag vill. Jag har rätt att skapa nya verk, jag har rätt att försäkra mig mot att förlora exemplaret (backup), jag har rätt att använda det som jag vill (t.ex. kopiera till min telefon eller iPod).
Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt en andra gång för egendom man sålt, bara för att köparen lyckas få mer betalt när han säljer det vidare (följerätten).
Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt i upp till 130 år. Det är i min mening en kränkning av mänskliga rättigheter att få betalt så länge, eftersom det förpassar mig till rollen av skuldslav.
Därför är alla kopieringsskydd, PUOPs, regionindelningar o.dyl en inskränkning i min äganderätt. En inskränkning i min mänskliga rättighet att göra vad jag vill med min egendom. En form av slaveri rätt och slätt.
Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, slaveri, skuldslav
I morse försökte Thomas Idergard att argumentera för dessa lagar i "Gomorron Sverige" (ca kvart i åtta). Argumentera att de som är för ett rättssäkerhet, brevhemlighet, rätten att uttrycka sig fritt etc -- ja det som kan betraktas som moderata kärnvärden -- är en ung anarkistisk minoritet. Samtidigt försöker Anders Lindesvärd i en artikel på Newsmill argumentera för att det är en "mänsklig rättighet" att inskränka min äganderätt för det jag äger. Han verkar anse att en upphovsman har långtgående rättigheter att styra och ställa med annans egendom. Och till på köpet anför han mänskliga rättigheter, om även ett selektiv urval som lästs som hin håle läser Bibeln.
Hur långt upp i det blå får man vara? Hur kan äganderätten ha perverterats så till den milda grad att man tycker att det man faktiskt inte äger är sitt eget. D.v.s. attityden att det som inte är mitt är stulet och därför skall jag pressa någon på pengar.
Jag är en gubbe som närmar sig 50. Inte anarkist, inte ung. Jag är för äganderätt. Jag är för demokrati. Jag är för yttrandefrihet. Jag är för jämlikhet. Jag är för mänskliga rättigheter.
Men jag anser definitivt att upphovsrätt och följerätt inte längre främjar något av ovan. Och jag känner flera i min ålder som hyser samma eller snarlika åsikter till skillnad från Idergards ankdamm.
Som upphovsrätten och följerätten, varav följerätten verkligen är "en orättmätig styggelse", har utvecklats är dessa numera ett hot mot äganderätt, demokrati och friheter. Jag är faktiskt rejält less på de rabiata anti-demokrater som stöder den orimliga inskränkning i min äganderätt som upphovsrätt och följerätt innebär.
Upphovsrätt är inte än en rätt till ägande och inkomst. Upphovsrätten är ett skydd mot att någon annan tar och kommersialiserar en ide utan att ge den som först hade iden en skälig ersättning, vilket herrarna Idergard och Lindesvärd fått fullständigt om bakfoten. Att upphovsrätten sedan utvecklats till den orimliga lösning som innebär att ersättning skall utgå i upp till i värsta fall 130-150 år är absurt. Vid det laget har upphovsmannen sedan länge tappat all rätt till ekonomisk kompensation i min mening.
Förmår man inte kommersialisera sin ide och tjäna pengar på den inom 10-20 år, då har man förverkat rätten till den. Antingen är ingen intresserad av produkten eller så är man inkompetent, och oavsett vilket måste man då låta någon annan göra ett försök utan klibbiga krav på pengar. Det är inte en mänsklig rättighet att parasitera på någon annans inkomster, bara för att man blev berömd 40 år senare, eller för att en konsument vill köpa en vara 130 år senare.
Det är inte rimligt att jag ska betala om och om igen för att nyttja den av mig ägda produkten via skumma skatter på lagringsmedia (kassetter, CD, DVD, hårddiskar), på skvalradio i en butik o.s.v. Det är inte heller rimligt att ersättning skall utgå för ett exemplar som inte ens längre är i upphovsmannens ägo, vilket är fallet med följerätten.
Det är inte rimligt att upphovsmannen eller rättighetsinnehavaren skall kunna bestämma hur jag förfogar över mitt rättmätigt ägda och betalda exemplar, vilket är fallet med upphovsrätten. Mitt exemplar är mitt och jag har rätt att göra vad jag vill. Jag har rätt att skapa nya verk, jag har rätt att försäkra mig mot att förlora exemplaret (backup), jag har rätt att använda det som jag vill (t.ex. kopiera till min telefon eller iPod).
Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt en andra gång för egendom man sålt, bara för att köparen lyckas få mer betalt när han säljer det vidare (följerätten).
Det är definitivt inte en mänsklig rättighet att få betalt i upp till 130 år. Det är i min mening en kränkning av mänskliga rättigheter att få betalt så länge, eftersom det förpassar mig till rollen av skuldslav.
Därför är alla kopieringsskydd, PUOPs, regionindelningar o.dyl en inskränkning i min äganderätt. En inskränkning i min mänskliga rättighet att göra vad jag vill med min egendom. En form av slaveri rätt och slätt.
Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, slaveri, skuldslav
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
