Jahapp då har jag sett Assangedokumentären på SVT1. Rätt typiskt svenskt "rättvist" utan alltför stora åthävor åt ena eller andra hållet. Lite frapperande var de återkommande påståendena att Assange skulle ha fått världens media att betvivla det svenska rättsväsendet.
Det svenska rättsväsendet klarade av dett rätt bra på alldeles egen hand. Genom att läcka, häkta, släppa, häkta igen. Genom ett fullständigt uselt obandat förhör och sedan uppföljande vittnesutsagor som m.el.m. bevisar att Assange är oskyldig. (Se mina inlägg om förundersökningsprotokollen.) Genom att göra genuspolitiska uttalanden från höger och vänster. Och slutligen de politiskt tillsatta nämndemännen som kan döma mot domaren. Inget av detta förbättrade bilden av Sverige.
Om något så har Sveriges självgoda självbild som det bästa landet i världen fått sig en rejäl törn. Ett land där en copyrightkramande domare kan bedöma sig själv som ojävig i en upphosrättsrättegång kanske har problem. Ett land som regelbundet ber felande myndigheter (som t.ex. poliser som griper fel personer) att utreda sig själva (och ständigt friar sig själva) kanske har problem. Eller ?
Dokumentären går i repris följande dagar:
SVT1 2011-04-07, 20:00
SVT1 2011-04-08, 01:35
SVT World 2011-04-08, 03:30
SVT World 2011-04-09, 15:00
SVT1 2011-04-10, 11:00
Andra bloggar om Assange, Julian Assange, ofredande, våldtäkt, wikileaks, Marianne Ny, kondom, feminism, falsk angivelse, genus, juridik, konspirationer, Pirate Bay, politik, sexual-chauvinism.
Visar inlägg med etikett Pirate Bay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pirate Bay. Visa alla inlägg
torsdag 7 april 2011
onsdag 29 september 2010
Det handlar om kontroll
Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.
Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.
Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.
Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.
Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.
Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.
Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.
Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".
Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.
Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial
Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.
Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.
Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.
Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.
Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.
Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.
Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".
Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.
Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial
måndag 14 december 2009
Fildelningsbluffen
Att det "medieindustriella komplexets" (MIC) tjat om att de förlorar pengar var en stor bluff hade ju "alla" ha fattat, utom jurister, journalister och politiker. Tack vare TrendMaze ordentliga grävande kanske det äntligen blir uppenbart även för dem att MICs krokodiltårar om alla sina förluster bara är en stor bluff.
Piratpartiets Rick Falkvinge hade idag en bild, från TrendMaze utredning, som visade att artisterna tjänar mer oavsett fildelningen. För att förtydliga har jag utökat bilden med antalet svenskar med internettillgång och antalet som fildelar. Dessutom en bild med den svenska musikindustrins intäkter--lika opåverkade de med.
Som man tydligt ser har pengarna rullat in oavsett om fildelning eller internetanvändning ökat. Musikindustrin har alltså haft samma intäkter oavsett fildelningens storlek! Och artisternas inkomstökning överstiger inflationen. Alla siffror borde ha varit negativa (alltså minskat mellan 2000 och 2008) och korrelerade mot fildelningsökningen (alltså minskat någorlunda i takt med att internettillgång och fildelning ökat) om MIC-propagandan hade varit ett uns trovärdig.
Det man snarare ser är ett rakt samband mellan internettillgång och artistintäkter och mellan internettillgång och STIM- (och liknande) intäkter. Något att fundera på...
Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till artisternas intäkter
Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till musikindustrins intäkter
Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, artister, skivbolag, intäkter.
______________
Källor
(1) Ola Findahl, Svenskarna och Internet 2009 (digital v 1.1), "World Internet Institute, 2009
(2) Daniel Johansson & Markus Larsson, The Swedish Music Industry in Graphs - Economic Development Report 2000 – 2008, TrendMaze December 2009
Mera kommentarer och analyser: opassande, HAx, KTH, Aftonbladet,
Piratpartiets Rick Falkvinge hade idag en bild, från TrendMaze utredning, som visade att artisterna tjänar mer oavsett fildelningen. För att förtydliga har jag utökat bilden med antalet svenskar med internettillgång och antalet som fildelar. Dessutom en bild med den svenska musikindustrins intäkter--lika opåverkade de med.
Som man tydligt ser har pengarna rullat in oavsett om fildelning eller internetanvändning ökat. Musikindustrin har alltså haft samma intäkter oavsett fildelningens storlek! Och artisternas inkomstökning överstiger inflationen. Alla siffror borde ha varit negativa (alltså minskat mellan 2000 och 2008) och korrelerade mot fildelningsökningen (alltså minskat någorlunda i takt med att internettillgång och fildelning ökat) om MIC-propagandan hade varit ett uns trovärdig.
Det man snarare ser är ett rakt samband mellan internettillgång och artistintäkter och mellan internettillgång och STIM- (och liknande) intäkter. Något att fundera på...
Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till artisternas intäkter
Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till musikindustrins intäkter
Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, artister, skivbolag, intäkter.
______________
Källor
(1) Ola Findahl, Svenskarna och Internet 2009 (digital v 1.1), "World Internet Institute, 2009
(2) Daniel Johansson & Markus Larsson, The Swedish Music Industry in Graphs - Economic Development Report 2000 – 2008, TrendMaze December 2009
Mera kommentarer och analyser: opassande, HAx, KTH, Aftonbladet,
lördag 12 september 2009
Översättning av R Falkvinges italienska intervju
Den 4:e september intervjuades Rickard Falkvinge av Luca Neri å no-copyright.nets vägnar. Nedan följer en kort översättning. Intervjun börjar med ett intro och sedan följer ett antal frågor.
Observera att texten översatts från engelska till italienska av intervjuaren och sedan åter till svenska av mig innan du kritiserar översättningen. Text jag kortat ner eller sammanfattat anges inom hakparenteser [...]. I vissa fall anges ordagrann översättning inom ["..."]. I de fall jag bara hoppat över text anges det av ellipsis (...). "Sic!" betyder att ja det var ordagrant skrivet så i originalet.
F1: Vi börjar utifrån nyheten om ditt besök: vad drev Piratpartiet ledare att just nu göra ett nedslag i Italien?
S1: Jag vill inte verka oförskämd, men det var mest av en slump. Fick en inbjudan, hade tid och hade aldrig varit i Italien och pratat om piratpartiets idéer... Hoppades även kunna möta representanter för det italienska Piratpartiet.
F2: I juni 2008, när jag var er gäst på "Piratinternationalens" möte i Uppsala... [verkade iden att nå Bryssel absurd], vilken är din bedömning?
S2: Först vill jag påminna om att vi inte vunnit än. Förvisso är faktum att ett parti grundat 2006 fått 7% av rösterna en succé av episka dimensioner. Väljarna gav en legitimitet åt piratpolitiken, som många innan dess inte ansåg att den hade. Men detta är bara början på en lång kamp. Vi kan inte ropa hej ["sjunga om segern"] ännu.
På ett vis tror jag det var viktigare att hindra en proffspolitiker att få stolen i Bryssel än att få dit en pirat. När jag grundade Piratpartiet utgick jag från det trista faktum att politiker inte har tid att fördjupa sig i komplicerade frågor. De vinner inget på att skapa bra lagar om upphovsrätt. Och vi kan endast fånga deras uppmärksamhet om de oroar sig for att förlora röster.
Ja, stolen som gick till Christian Engström, vår vinnande kandidat, är en signal som inga europarlamentariker har undgått.
F3: Er seger var än mer överraskande med tanke på att ni är ett utfattigt parti. Nu lär ni väl få ta emot partibidrag?
S3: Ja, vilket tillåtit oss att avlöna fyra personer, utöver Christian... Ett stort steg för oss...[i kampen mot lobbyn].
F4: Har ni resignerat till en symbolisk tillvaro i parlamentet?
S4: Nej verkligen inte. [Vi har kunnat göra intryck i den politiska dagordningen och i media] och om någon europarlamentariker om något var eftersökt av media så var det Piratpartiets.
F5: Slutligen valde ni ändå den gröna gruppen.
S5: Ja, vid gjorde det av flera praktiska skäl. De gröna krävde inte en del av vårt europeiska partibidrag, men erbjöd sitt nätverk av strukturer och resurser [sic!]. Och även av politiska skäl: garantier om större synlighet i gruppens politiska plattform.
Och att de gröna redan var aktiva inom våra hjärtefrågor...
F6: Piratpartiets succé förklarades av många "kommentatorer" bero på ilska bland unga mot domen mot Pirate Bay. Vilka kontakter har ni med dem?
S6: [Det finns likheter och skillnader.] Lite grand som Greenpeace och De Gröna. Vi kompletterar varandra.
Det råder ingen tvekan om att Pirate Bay fungerat som katalysator. Och de som gillar Pirate Bay brukar gilla oss [och vice versa].
F7: [Fråga och svar om försäljningen av Pirate Bay]
F8: [Fråga refererande till Black Internet-domen]
S8: Ja, det var ett mycket allvarligt ingrepp eftersom domstolen för första gången i Sverige bröt mot budbärarimmuniteten. [Förklaring av vad det är följer.]
F9: Detta verkar vara trenden för stunden för de europeiska domstolarna. Vad anser du?
S9: Tyvärr ja. Två tre år sedan skrek de europeiska parlamenten högt om internetcensuren i Kina. Nu är det tyst därför att våra regeringar har ["smutsigt samvete" för att de har] kopierat logiken.
Vilket påminner oss om att upphovsrätten inte är ett problem om distribution och kopiering, utan om att den går på tvärs mot rätten till ett privatliv på nätet och nätets frihet. Piratpartiets syfte är att få alla att första att detta är en kamp om våra fri och rättigheter
F10: Agora Digitales möte diskuterade bl.a. ett system med kollektiva licenser, som jag minns du verkligen inte gillar.
S10: Precis, en skatt på bruket av internet för att möta påstådda förluster får oss att känna oss goda och duktiga för att det ger illusionen av handling utan att bemöta kärnan i problemet.
Vem skulle ett sådant system främja? Hur mycket och för vad ska vi betala. Hur kan man mäta detta utan att kontrollera och undersöka all nätverkstrafik. Allt privat liv [på nätet] skulle försvinna.* Hur avgör man vem som är upphovsman, det är en återvändsgränd...
Faktum är att det skulle kunna innebära att allmänheten finansierar porrbranschen, eftersom en stor del av fildelade media är pornografi.
Dessutom förutsätter systemet att kopior är något sällsynt och dyrt som man kan ta betalt för och kontrollera, när det faktiskt är tvärtom.
F11: piratpartiets blixtrande succé har inspirerat ["till handling"] lite överallt i Europa. ska vi avsluta men en blick in i framtiden?
S11: ... även vi pirater har bara sett början...
__________________
*Ett inte helt logiskt argument enligt min mening, eftersom avgiften kan vara baserad på hastighet, tid eller annan schablon och därför inte kräva invasiva metoder.
Observera att texten översatts från engelska till italienska av intervjuaren och sedan åter till svenska av mig innan du kritiserar översättningen. Text jag kortat ner eller sammanfattat anges inom hakparenteser [...]. I vissa fall anges ordagrann översättning inom ["..."]. I de fall jag bara hoppat över text anges det av ellipsis (...). "Sic!" betyder att ja det var ordagrant skrivet så i originalet.
F1: Vi börjar utifrån nyheten om ditt besök: vad drev Piratpartiet ledare att just nu göra ett nedslag i Italien?
S1: Jag vill inte verka oförskämd, men det var mest av en slump. Fick en inbjudan, hade tid och hade aldrig varit i Italien och pratat om piratpartiets idéer... Hoppades även kunna möta representanter för det italienska Piratpartiet.
F2: I juni 2008, när jag var er gäst på "Piratinternationalens" möte i Uppsala... [verkade iden att nå Bryssel absurd], vilken är din bedömning?
S2: Först vill jag påminna om att vi inte vunnit än. Förvisso är faktum att ett parti grundat 2006 fått 7% av rösterna en succé av episka dimensioner. Väljarna gav en legitimitet åt piratpolitiken, som många innan dess inte ansåg att den hade. Men detta är bara början på en lång kamp. Vi kan inte ropa hej ["sjunga om segern"] ännu.
På ett vis tror jag det var viktigare att hindra en proffspolitiker att få stolen i Bryssel än att få dit en pirat. När jag grundade Piratpartiet utgick jag från det trista faktum att politiker inte har tid att fördjupa sig i komplicerade frågor. De vinner inget på att skapa bra lagar om upphovsrätt. Och vi kan endast fånga deras uppmärksamhet om de oroar sig for att förlora röster.
Ja, stolen som gick till Christian Engström, vår vinnande kandidat, är en signal som inga europarlamentariker har undgått.
F3: Er seger var än mer överraskande med tanke på att ni är ett utfattigt parti. Nu lär ni väl få ta emot partibidrag?
S3: Ja, vilket tillåtit oss att avlöna fyra personer, utöver Christian... Ett stort steg för oss...[i kampen mot lobbyn].
F4: Har ni resignerat till en symbolisk tillvaro i parlamentet?
S4: Nej verkligen inte. [Vi har kunnat göra intryck i den politiska dagordningen och i media] och om någon europarlamentariker om något var eftersökt av media så var det Piratpartiets.
F5: Slutligen valde ni ändå den gröna gruppen.
S5: Ja, vid gjorde det av flera praktiska skäl. De gröna krävde inte en del av vårt europeiska partibidrag, men erbjöd sitt nätverk av strukturer och resurser [sic!]. Och även av politiska skäl: garantier om större synlighet i gruppens politiska plattform.
Och att de gröna redan var aktiva inom våra hjärtefrågor...
F6: Piratpartiets succé förklarades av många "kommentatorer" bero på ilska bland unga mot domen mot Pirate Bay. Vilka kontakter har ni med dem?
S6: [Det finns likheter och skillnader.] Lite grand som Greenpeace och De Gröna. Vi kompletterar varandra.
Det råder ingen tvekan om att Pirate Bay fungerat som katalysator. Och de som gillar Pirate Bay brukar gilla oss [och vice versa].
F7: [Fråga och svar om försäljningen av Pirate Bay]
F8: [Fråga refererande till Black Internet-domen]
S8: Ja, det var ett mycket allvarligt ingrepp eftersom domstolen för första gången i Sverige bröt mot budbärarimmuniteten. [Förklaring av vad det är följer.]
F9: Detta verkar vara trenden för stunden för de europeiska domstolarna. Vad anser du?
S9: Tyvärr ja. Två tre år sedan skrek de europeiska parlamenten högt om internetcensuren i Kina. Nu är det tyst därför att våra regeringar har ["smutsigt samvete" för att de har] kopierat logiken.
Vilket påminner oss om att upphovsrätten inte är ett problem om distribution och kopiering, utan om att den går på tvärs mot rätten till ett privatliv på nätet och nätets frihet. Piratpartiets syfte är att få alla att första att detta är en kamp om våra fri och rättigheter
F10: Agora Digitales möte diskuterade bl.a. ett system med kollektiva licenser, som jag minns du verkligen inte gillar.
S10: Precis, en skatt på bruket av internet för att möta påstådda förluster får oss att känna oss goda och duktiga för att det ger illusionen av handling utan att bemöta kärnan i problemet.
Vem skulle ett sådant system främja? Hur mycket och för vad ska vi betala. Hur kan man mäta detta utan att kontrollera och undersöka all nätverkstrafik. Allt privat liv [på nätet] skulle försvinna.* Hur avgör man vem som är upphovsman, det är en återvändsgränd...
Faktum är att det skulle kunna innebära att allmänheten finansierar porrbranschen, eftersom en stor del av fildelade media är pornografi.
Dessutom förutsätter systemet att kopior är något sällsynt och dyrt som man kan ta betalt för och kontrollera, när det faktiskt är tvärtom.
F11: piratpartiets blixtrande succé har inspirerat ["till handling"] lite överallt i Europa. ska vi avsluta men en blick in i framtiden?
S11: ... även vi pirater har bara sett början...
__________________
*Ett inte helt logiskt argument enligt min mening, eftersom avgiften kan vara baserad på hastighet, tid eller annan schablon och därför inte kräva invasiva metoder.
söndag 6 september 2009
Knowledge wants to be free
I en essä i New Scientist (27 juni 2009, sida 28-29) funderar Peter Eckersly från EFF kring övergången från en bristekonomi till en internetbaserad överflödsekonomi (av allt som är digtaliserbart).
Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).
Andra bloggar om fildelning, Electronic Frontier Foundation, upphovsrätt
Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).
Andra bloggar om fildelning, Electronic Frontier Foundation, upphovsrätt
söndag 2 augusti 2009
Upphovsrätten och uppklarningsprocenten
Idag skriver DN om JO-rapporten/-erna om polisens totala misslyckande att utreda och klara upp brott*. I ljuset av dessa uppgifter blir det än tydligare varför upphovsrättsindustrin beställde lagar som ger dem all makt att hota påstådda filbytare och "utförare av upphosvrättsintrång". Med en lagstiftning där den starkes rätt är det enda som räknas och domstolarna som robotar utför det de beordrats, kommer någon rättvisa aldrig att skipas och en hel generation att ständigt kuschas till rädsla att råka ut för ett fullständigt orimligt skadestånd bortom all rim och reson, bortom all sans och vett och bortom allt förnuft. Såsom i fallet Tenenbaum vs RIAA i USA där varje sång värderats till ca: 100000 kronor (1). Mest pengar vinner. (Därför vågar de inte ge sig på Google, eller?)
Detta ständiga tjat om att de förlorar pengar och att ockermonopolet, förlåt upphosvrättsskyddet, ständigt måste förlängas så att mer och mer kunskap, kultur, musik, litteratur etc sugs in i glömskans arkiv. En malström av kontroll och utpressning mot kulturkonsumenten som aldrig upphör. Man kan bara hoppas att de nålstick som Piratpartiet ändå lyckats utdela, kommer att väcka press, politiker och jurister inför upphovsrättstokerierna. Men med tanke på ACTA, FRA och alla andra åtgärder, så är nog upphosvrätten bara ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten.
När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När den starke kan hota personer som uttrycker misshagliga åsikter med åtal (nä Ruth och Bratt har inte rätt när de tror att skyddet för de starka måste stärkas(2)). När t.o.m. vetenskapen attackeras. När allt vad vi skriver och gör på nätet kan åtalas. Då är yttrandefriheten också väck.
För vem vågar riskera hus och hem, och att bli utblottad p.g.a. ett förfluget ord. Inga batongslag viner, inget Gulag hotar, men likväl så tystnar sorlet från det offentliga samtalet och endast maktens ord ekar tomt genom etern.
Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, rättsstat
_______________
*Tidigare även i SvD. Och som ett direkt svar till PW: nej. det är inte en rättsstat, vilket PirateBay-4 redan fått erfara.
(1) Om vi antar en inkomstförlust på 1 krona innebär detta att 100000 människor, som annars förväntades köpa låten, laddat ned låten från Joels sida !!! Knappast rimligt.
(2) "In the UK, libel laws are such that defending yourself against them is time-consuming and very costly..." Känner vi igen den taktiken. Jag har pengar du ska va tyst...
Detta ständiga tjat om att de förlorar pengar och att ockermonopolet, förlåt upphosvrättsskyddet, ständigt måste förlängas så att mer och mer kunskap, kultur, musik, litteratur etc sugs in i glömskans arkiv. En malström av kontroll och utpressning mot kulturkonsumenten som aldrig upphör. Man kan bara hoppas att de nålstick som Piratpartiet ändå lyckats utdela, kommer att väcka press, politiker och jurister inför upphovsrättstokerierna. Men med tanke på ACTA, FRA och alla andra åtgärder, så är nog upphosvrätten bara ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten.
När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När den starke kan hota personer som uttrycker misshagliga åsikter med åtal (nä Ruth och Bratt har inte rätt när de tror att skyddet för de starka måste stärkas(2)). När t.o.m. vetenskapen attackeras. När allt vad vi skriver och gör på nätet kan åtalas. Då är yttrandefriheten också väck.
För vem vågar riskera hus och hem, och att bli utblottad p.g.a. ett förfluget ord. Inga batongslag viner, inget Gulag hotar, men likväl så tystnar sorlet från det offentliga samtalet och endast maktens ord ekar tomt genom etern.
Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, rättsstat
_______________
*Tidigare även i SvD. Och som ett direkt svar till PW: nej. det är inte en rättsstat, vilket PirateBay-4 redan fått erfara.
(1) Om vi antar en inkomstförlust på 1 krona innebär detta att 100000 människor, som annars förväntades köpa låten, laddat ned låten från Joels sida !!! Knappast rimligt.
(2) "In the UK, libel laws are such that defending yourself against them is time-consuming and very costly..." Känner vi igen den taktiken. Jag har pengar du ska va tyst...
tisdag 21 juli 2009
Att leva oövervakad
I söndags skrev DN för första gången något vettigt om övervakningssamhället.
"Teknikutvecklingen bjuder ständigt nya möjligheter att övervaka människors liv. Statens uppgift är inte att i namn av säkerhet och folkhälsa driva på integritetskränkningarna. Politikernas uppgift är att hålla emot. Bara extremt allvarliga problem ska få mötas med extrema metoder, och då bara om de är väldigt mycket effektivare än andra åtgärder. Att få leva sitt liv i oövervakad ro är en grundläggande mänsklig rättighet."
Synd bara att de glömde bort att upphovsrätten också används som en murbräcka för ett totalt kontrollerat och övervakat liv. Och även för sänkta beviskrav i domstolarna att döma av Pirate Bay-rättegången.
Andra bloggar om rättsstat, övervakning, upphovsrätt
____________
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/lamna-oss-ifred-1.914407
"Teknikutvecklingen bjuder ständigt nya möjligheter att övervaka människors liv. Statens uppgift är inte att i namn av säkerhet och folkhälsa driva på integritetskränkningarna. Politikernas uppgift är att hålla emot. Bara extremt allvarliga problem ska få mötas med extrema metoder, och då bara om de är väldigt mycket effektivare än andra åtgärder. Att få leva sitt liv i oövervakad ro är en grundläggande mänsklig rättighet."
Synd bara att de glömde bort att upphovsrätten också används som en murbräcka för ett totalt kontrollerat och övervakat liv. Och även för sänkta beviskrav i domstolarna att döma av Pirate Bay-rättegången.
Andra bloggar om rättsstat, övervakning, upphovsrätt
____________
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/lamna-oss-ifred-1.914407
söndag 31 maj 2009
Tolkningen av Pirate Bay-domen
Bloggen BayWatcher frågade sig för en månad sen om ett rättegångsfel begåtts i Pirate Bay-domen. I posten hänvisas till rättegångsbalken 30 kap. 3 §: "Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rätten upptagas." Detta är dock inte hela stycket, utan det fortsätter: "Ej vare rätten bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum."
Vad betyder detta på vanlig svenska? Jo, att en domstol endast får (be)döma den gärning som åklagaren eller målsägaren angett, men också att domstolen "inte är bunden av rättsliga rubriceringar som parterna åberopar i målet".
Hur tillämpas detta i praktiken? Tja lite sisådär (se exempel i x-jobbet jag länkat till). Kontentan är dock att rättegångsfel inte begåtts i Pirate Bay målet, eftersom domstolen har hållit sig inom ramen för åklagarens ursprungliga gärningsbeskrivning / brottsrubricering. Och att åklagarens gärningsbeskrivning stämt med brottsrubriceringen.
Men det är inte bara detta lagrum som är relevant.
Utöver ovan gäller 45 kap. 5 § 1a stycket: "Väckt åtal må icke ändras. Åklagaren äge dock mot samme tilltalade utvidga åtalet att avse annan gärning, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt." och, vilket är relevant i Pirate Bay-fallet, 3e stycket: "Såsom ändring av åtal anses icke, att åklagaren beträffande samma gärning inskränker sin talan eller åberopar annat lagrum än i stämningen uppgivits eller ny omständighet till stöd för åtalet."
Vilket rent konkret betyder att åtal kan ändras under pågående rättegång. Det kan både utvidgas och inskränkas. Detta kallas f.ö. taleändring eller åtalsjustering beroende på vad som ändras. I Pirate Bay-målet skedde under rättegången en åtalsjustering eftersom åklagaren tog bort några punkter. Men, även domstolen kan justera åtalet, inom åklagarens gärningsbeskrivning, så att de "ignorerade" åklagarens ändring skulle ju kunna betraktas som en "återjustering" :-)
Å andra sidan verkar det ha varit avgjort på förhand att de skulle dömas och dömas strängt. Så jag är inte särskilt förvånad.
En längre genomgång 30§3 i ett trevligt examensarbete från Lunds Universitet: "Tolkning av gärningsbeskrivning i svensk rättspraxis". Och om 45§5 kan du kort läsa på sidan 5 i Umeå universitets juridiska förenings tidskrift nr 2, 2001. I övrigt till kurslitteratur.
Andra bloggar om Pirate Bay, T Norström
Vad betyder detta på vanlig svenska? Jo, att en domstol endast får (be)döma den gärning som åklagaren eller målsägaren angett, men också att domstolen "inte är bunden av rättsliga rubriceringar som parterna åberopar i målet".
Hur tillämpas detta i praktiken? Tja lite sisådär (se exempel i x-jobbet jag länkat till). Kontentan är dock att rättegångsfel inte begåtts i Pirate Bay målet, eftersom domstolen har hållit sig inom ramen för åklagarens ursprungliga gärningsbeskrivning / brottsrubricering. Och att åklagarens gärningsbeskrivning stämt med brottsrubriceringen.
Men det är inte bara detta lagrum som är relevant.
Utöver ovan gäller 45 kap. 5 § 1a stycket: "Väckt åtal må icke ändras. Åklagaren äge dock mot samme tilltalade utvidga åtalet att avse annan gärning, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt." och, vilket är relevant i Pirate Bay-fallet, 3e stycket: "Såsom ändring av åtal anses icke, att åklagaren beträffande samma gärning inskränker sin talan eller åberopar annat lagrum än i stämningen uppgivits eller ny omständighet till stöd för åtalet."
Vilket rent konkret betyder att åtal kan ändras under pågående rättegång. Det kan både utvidgas och inskränkas. Detta kallas f.ö. taleändring eller åtalsjustering beroende på vad som ändras. I Pirate Bay-målet skedde under rättegången en åtalsjustering eftersom åklagaren tog bort några punkter. Men, även domstolen kan justera åtalet, inom åklagarens gärningsbeskrivning, så att de "ignorerade" åklagarens ändring skulle ju kunna betraktas som en "återjustering" :-)
Å andra sidan verkar det ha varit avgjort på förhand att de skulle dömas och dömas strängt. Så jag är inte särskilt förvånad.
En längre genomgång 30§3 i ett trevligt examensarbete från Lunds Universitet: "Tolkning av gärningsbeskrivning i svensk rättspraxis". Och om 45§5 kan du kort läsa på sidan 5 i Umeå universitets juridiska förenings tidskrift nr 2, 2001. I övrigt till kurslitteratur.
Andra bloggar om Pirate Bay, T Norström
fredag 29 maj 2009
Irrationell upphovsrätt
En upphovsrätt som sträcker sig upp till 70 år efter upphovsmannens död är inte rationell eller till skydd för skapande. Skaparen är död och därav är det omöjligt att upphovsrätten skulle leda till mera skapande. I de flesta fall är det dessutom så att de flesta upphovsmän är bortglömda och outgivna långt långt innan dess, vilket ofta, tack vare upphovsrättens krav, innebär en hämsko på nyskapande och spridande av verk.
Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.
Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.
Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt
Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.
Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.
Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt
torsdag 28 maj 2009
Tack Lars Gustafsson
Efter att ett flertal författare och kulturpersonligheter grinigt, girigt, grälsjukt och ogenomtänkt hyllat inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet i profitens namn (ho ho låter som en rå-kommunist här) -- "herrar Guillous och de andra dussinförfattarnas möjligheter att att lägga sig till med nya herrgårdar" -- tar äntligen en stor kulturpersonlighet, Lars Gustafsson, till orda till demokratins, yttrandefrihetens och Internets försvar. Äntligen en kulturpersonlighet som tänker längre än till plånboken eller ersatt sina tankar med anti-piratbyråns propaganda. I en debattartikel på Expressen förklarar han varför han valt att rösta på Piratpartiet.
Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".
Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."
Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.
Tack, Lars Gustafson för att du följer den stora intellektuella traditionen av försvar av medborgerliga rättigheter !
______________
Andra bloggar om Lars Gustafson, Pirate Bay, upphovsrätt, underhållningsindustriella komplexet, digital allmänning, digital allemansrätt
Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".
Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."
Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.
Tack, Lars Gustafson för att du följer den stora intellektuella traditionen av försvar av medborgerliga rättigheter !
______________
Andra bloggar om Lars Gustafson, Pirate Bay, upphovsrätt, underhållningsindustriella komplexet, digital allmänning, digital allemansrätt
onsdag 13 maj 2009
Civil olydnad mot upphovsrätt II
I min förra post om civil olydnad mot upphovsrätt menar signaturen "Tor" att fildelning inte sker i öppenhet och antyder sålunda att fildelning inte kan anses som civil olydnad. Jag vill påstå motsatsen, för om det är något PirateBay varit väldigt öppna med genom sitt agernade, så är det syftet och målet med sin site: att arbeta mot copyright i dess nuvarande form. Knappast i slutenhet.
"Tor" (Privoxy? ;-) menar också att de kränkningar jag tar upp framför allt har att göra med brottsbekämpningsmetoder och inte med upphovsrätten i sig.
Jag menar att lagar och metoder som rör upphovsrätten är en direkt följd av upphovsrätten. Varför skulle dessa lagar annars ha stiftats? Lagar som är ett resultat av ett massivt lobbyarbete med evig upphovsrätt som ett mål! Det finns heller ingen rimlighet i lagar som enbart värnar om en parts önskemål och helt förbiser allmänintresset. Ingen stöld har begåtts, utan de är till för att skydda någon mot renomme- och ide-snyltning. Vad har det med icke-kommersiell fildelning att göra? Ingenting. Vore det inte för antipiratbyråns, MPAA, RIAA etc etc lobbying och propagandakampanjer då...:
Då skulle vi inte ha speciallagar som ger den ena parten orimliga fördelar.
Då skulle vi inte ha speciallagar som nedvärderar äganderätt till förmån för någons kontrollbehov och penningsug.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tvingar ägare av en vara att om och om igen betala upphovsmannen (följerätten).
Då skulle vi inte ha speciallagar där bevisen är på skvallernivå.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tillåter husrannsakan mot "vanliga Svenssons" för ett i sig väldigt futtigt brott. Intrångsundersökning var ursprungligen avsett för kriminell eller kommersiell verksamhet som skodde sig eller snyltade på någon annans ideer. (Vilket i och för sig är hela iden med kapitalismen: att bäste kapitalist må vinna. Inte den som kom med iden.)
o.s.v.
Därför tycker jag att upphovsrätten har en mycket stor del i kränkningar av mina rättigheter. Därför anser jag att fildelning kan anses som en form av civil olydnad. Likaså som en röst på Piratpartiet är en subtil form av civil olydnad för den som är medlem i, eller egentligen normalt sympatiserar med ett annat parti.
Ett led att sätta strålkastaren på en orimlig upphovsrätt och den lagstiftning som denna de facto är upphov till.
Rekommendera f.ö. att du läser En uppfinnares syn på upphovsrätt och Många skäl att rösta pirat.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt
"Tor" (Privoxy? ;-) menar också att de kränkningar jag tar upp framför allt har att göra med brottsbekämpningsmetoder och inte med upphovsrätten i sig.
Jag menar att lagar och metoder som rör upphovsrätten är en direkt följd av upphovsrätten. Varför skulle dessa lagar annars ha stiftats? Lagar som är ett resultat av ett massivt lobbyarbete med evig upphovsrätt som ett mål! Det finns heller ingen rimlighet i lagar som enbart värnar om en parts önskemål och helt förbiser allmänintresset. Ingen stöld har begåtts, utan de är till för att skydda någon mot renomme- och ide-snyltning. Vad har det med icke-kommersiell fildelning att göra? Ingenting. Vore det inte för antipiratbyråns, MPAA, RIAA etc etc lobbying och propagandakampanjer då...:
Då skulle vi inte ha speciallagar som ger den ena parten orimliga fördelar.
Då skulle vi inte ha speciallagar som nedvärderar äganderätt till förmån för någons kontrollbehov och penningsug.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tvingar ägare av en vara att om och om igen betala upphovsmannen (följerätten).
Då skulle vi inte ha speciallagar där bevisen är på skvallernivå.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tillåter husrannsakan mot "vanliga Svenssons" för ett i sig väldigt futtigt brott. Intrångsundersökning var ursprungligen avsett för kriminell eller kommersiell verksamhet som skodde sig eller snyltade på någon annans ideer. (Vilket i och för sig är hela iden med kapitalismen: att bäste kapitalist må vinna. Inte den som kom med iden.)
o.s.v.
Därför tycker jag att upphovsrätten har en mycket stor del i kränkningar av mina rättigheter. Därför anser jag att fildelning kan anses som en form av civil olydnad. Likaså som en röst på Piratpartiet är en subtil form av civil olydnad för den som är medlem i, eller egentligen normalt sympatiserar med ett annat parti.
Ett led att sätta strålkastaren på en orimlig upphovsrätt och den lagstiftning som denna de facto är upphov till.
Rekommendera f.ö. att du läser En uppfinnares syn på upphovsrätt och Många skäl att rösta pirat.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt
tisdag 12 maj 2009
Civil olydnad mot upphovsrätt
Är fildelningen ett uttryck för civil olydnad? Om man följer Torbjörn Tännsjös resonemang i DN idag är svaret ett rungande ja! Varför det?
TT argumenterar för att det krävs ett verkligt missförhålland, t.ex. att samhälle och institutioner kränker individers grundläggande rättigheter. Kränker upphovsrätten grundläggande rättigheter? I mitt tycke ja, det gör den.
Vilka rättigheter kränker då upphovsrätten? Den kränker:
1) min rätt till ägande utan inskränkningar och dolda villkor, och
2) min rätt att fritt yttra mig eller söka efter information, och
3) min personliga integritet och mitt privatliv.
Hur kränker upphovsrätten äganderätten ?
Äganderätten kränks genom begränsningar i hur jag får använda min egendom. T.ex. inskränker kopieringsskydd hur ofta jag får använda ett datorspel. T.ex. inskränker lagar för vem jag får spela min ägda musik. T.ex. kräver lagar att den person jag säljer en tavla till måste betala en straffavgift till den som målade tavlan (s.k. följerätt). Och den kommande ACTA-lagstiftning kan komma att kränka min egendoms rörlighet.
Hur kränker upphovsrätten min yttrandefrihet?
Yttrandefriheten kränks genom att t.ex. hot om orimliga bötesbelopp får mig att t.ex. avstå från att fritt söka och tillgå information. Jag kan komma i valet mellan min rätt och risken att bli utblottad och utfattig. Yttrandefriheten kränks genom att väghållaren, d.v.s. ISP:n tvingas att hindra mig att nå önskad information genom t.ex. trafikfilter eller avstängning från vägen, d.v.s. "nätet".
Hur kränker upphovsrätten min personliga integritet?
Genom att upphovsrättsinnehavare begår intrång på min utrustning. Genom att IPRED-lagen tillåter rättighetsinnehavaren rättsliga åtgärder baserade på förvanskade bevis (t.ex. i datorprogram redigerade skärmbilder, se t.ex. E-phones inlaga). Lagen ger mig inte ens rätt att försvara mig eller bemöta anklagelsen förrän efter intrånget i mitt hem (enmånadsregeln). M.a.o. jag riskerar husundersökning och intrång i mitt privatliv på vad som är på gränsen till falska bevis.
Utöver ovan är lagstiftningen kring upphovsrätt inte proportionell utan ger orimliga och orättmätiga fördelar till den som har mycket mycket pengar. Att klämma åt vanliga medborgare. Sistnämnda är MPAA och RIAAs uttalade taktik för att skrämma användare med personlig bankrutt eller orimliga fängelsestraff. Vem vågar hävda sin rätt under sådana förutsättningar?
Kort sagt: IPRED-lagen suger rejält eftersom en anklagad och medellös inte har några vettiga möjligheter att försvara sig; och vi är alla medellösa jämfört med MPAA/RIAA och deras svenska hejdukar. Det är inte ett rättssamhälle när lagstiftning är ett beställningsjobb från ett starkt särintresse med målsättningen att genomdriva evig upphovsrätt. Ja du läste rätt!
För att citera kongressledamoten Mary Bono angående lobbyarbetet för förlängd copyright i USA:
"Sonny wanted the term of copyright protection to last forever. I am informed by staff that such a change would violate the Constitution. I invite all of you to work with me to strengthen our copyright laws in all of the ways available to us. As you know, there is also Jack Valenti's* proposal for term to last forever less one day. Perhaps the Committee may look at that next Congress."**
Evig upphovsrätt är alltså målet. Evig upphovsrätt! Smaka på den. (Detta är alltså målet som föreningarna domare Norström är med i har. Ojävig, jo tack.)
Sist ställer TT upp kravet att ingen ska bli lidande av den civila olydnaden. Kan någon tänkas bli lidande av civila olydnad mot en upphovsrätt som vill all dessa inskränkningar? Nej inga skadelidande finns. All opartisk forskning visar att inga skadelidande finns. Det verkar t.o.m som civil olydnad mot upphovsrätten gangnar rättighetshavarna. Man kan fråga sig om inte PirateBay tjänade pengar åt bolagen?
Finns det något politiskt alternativ som försöker skydda mina rättigheter?
Jag kan idag bara se ett alternativ som finns för att skydda min egendom, mitt privatliv, min äganderätt och min yttrandefrihet. Det är Piratpartiet och ett fåtal politiker. Därför kan de räkna med min röst trots att jag inte är piratpartist.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt, T Norström
______________
*Dåvarande ordförande för MPAA
**Congressional Record, 7 October 1998, page H9952. (I början på 1:a kolumnen.)
TT argumenterar för att det krävs ett verkligt missförhålland, t.ex. att samhälle och institutioner kränker individers grundläggande rättigheter. Kränker upphovsrätten grundläggande rättigheter? I mitt tycke ja, det gör den.
Vilka rättigheter kränker då upphovsrätten? Den kränker:
1) min rätt till ägande utan inskränkningar och dolda villkor, och
2) min rätt att fritt yttra mig eller söka efter information, och
3) min personliga integritet och mitt privatliv.
Hur kränker upphovsrätten äganderätten ?
Äganderätten kränks genom begränsningar i hur jag får använda min egendom. T.ex. inskränker kopieringsskydd hur ofta jag får använda ett datorspel. T.ex. inskränker lagar för vem jag får spela min ägda musik. T.ex. kräver lagar att den person jag säljer en tavla till måste betala en straffavgift till den som målade tavlan (s.k. följerätt). Och den kommande ACTA-lagstiftning kan komma att kränka min egendoms rörlighet.
Hur kränker upphovsrätten min yttrandefrihet?
Yttrandefriheten kränks genom att t.ex. hot om orimliga bötesbelopp får mig att t.ex. avstå från att fritt söka och tillgå information. Jag kan komma i valet mellan min rätt och risken att bli utblottad och utfattig. Yttrandefriheten kränks genom att väghållaren, d.v.s. ISP:n tvingas att hindra mig att nå önskad information genom t.ex. trafikfilter eller avstängning från vägen, d.v.s. "nätet".
Hur kränker upphovsrätten min personliga integritet?
Genom att upphovsrättsinnehavare begår intrång på min utrustning. Genom att IPRED-lagen tillåter rättighetsinnehavaren rättsliga åtgärder baserade på förvanskade bevis (t.ex. i datorprogram redigerade skärmbilder, se t.ex. E-phones inlaga). Lagen ger mig inte ens rätt att försvara mig eller bemöta anklagelsen förrän efter intrånget i mitt hem (enmånadsregeln). M.a.o. jag riskerar husundersökning och intrång i mitt privatliv på vad som är på gränsen till falska bevis.
Utöver ovan är lagstiftningen kring upphovsrätt inte proportionell utan ger orimliga och orättmätiga fördelar till den som har mycket mycket pengar. Att klämma åt vanliga medborgare. Sistnämnda är MPAA och RIAAs uttalade taktik för att skrämma användare med personlig bankrutt eller orimliga fängelsestraff. Vem vågar hävda sin rätt under sådana förutsättningar?
Kort sagt: IPRED-lagen suger rejält eftersom en anklagad och medellös inte har några vettiga möjligheter att försvara sig; och vi är alla medellösa jämfört med MPAA/RIAA och deras svenska hejdukar. Det är inte ett rättssamhälle när lagstiftning är ett beställningsjobb från ett starkt särintresse med målsättningen att genomdriva evig upphovsrätt. Ja du läste rätt!
För att citera kongressledamoten Mary Bono angående lobbyarbetet för förlängd copyright i USA:
"Sonny wanted the term of copyright protection to last forever. I am informed by staff that such a change would violate the Constitution. I invite all of you to work with me to strengthen our copyright laws in all of the ways available to us. As you know, there is also Jack Valenti's* proposal for term to last forever less one day. Perhaps the Committee may look at that next Congress."**
Evig upphovsrätt är alltså målet. Evig upphovsrätt! Smaka på den. (Detta är alltså målet som föreningarna domare Norström är med i har. Ojävig, jo tack.)
Sist ställer TT upp kravet att ingen ska bli lidande av den civila olydnaden. Kan någon tänkas bli lidande av civila olydnad mot en upphovsrätt som vill all dessa inskränkningar? Nej inga skadelidande finns. All opartisk forskning visar att inga skadelidande finns. Det verkar t.o.m som civil olydnad mot upphovsrätten gangnar rättighetshavarna. Man kan fråga sig om inte PirateBay tjänade pengar åt bolagen?
Finns det något politiskt alternativ som försöker skydda mina rättigheter?
Jag kan idag bara se ett alternativ som finns för att skydda min egendom, mitt privatliv, min äganderätt och min yttrandefrihet. Det är Piratpartiet och ett fåtal politiker. Därför kan de räkna med min röst trots att jag inte är piratpartist.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt, T Norström
______________
*Dåvarande ordförande för MPAA
**Congressional Record, 7 October 1998, page H9952. (I början på 1:a kolumnen.)
fredag 1 maj 2009
Digital maoism III -- från höger
Långt 1:a maj tal följer ;-).
Jan Rosen, Henrik Ponten m.fl. försöker ständigt klibba fast negativa och osanna epitet på fildelning och i förlängningen internet och intellektuell frihet. De följer en gammal tradition utvecklad till fulländning av tobaksbolagen.* Digital maoism var Rosens försök att antyda att fildelning är vänster, anti-demokratiskt (referensen till Mao) och därför anti-kapitalistiskt (Maos kulturrevolution) och därför dåligt. Och sålunda piratpartiet och fildelare likaså.
Jag vill påstå att fildelning och avskaffad upphovsrätt är ett klockrent hyperkapitalistiskt projekt. En helt fri marknad borde klara sig helt själv utan inblandning av staten och fördelning av tillfälliga statligt sanktionerade produktions- och försäljningsmonopol till vissa (immaterielrätten). En helt fri kapitalism utan några som helst hinder för varuflöden och en knivskarp konkurrens mellan produktionsmedel och försäljningsmetoder. En kapitalism fri från alla begränsningar--må bäste säljare vinna... Det "naturliga urvalet" avgör vilket produktionssystem/säljkanal som överlever. Avsaknaden av hinder tvingar fram konstant innovation.
M.a.o. fri fildelning kan ses som en aspekt av Kinsellas variant av Rothbards anarkokapitalistiska utopi. Kinsella är en amerikansk immaterielrättsjurist som anser att immaterielrätten inkräktar på äganderätten och är ett hinder för en fri marknad. Läs Kinsella och Mercers argumentation: "Do patents and copyrights undermine private property?". Hör även intervju med Kinsella. Se även Boldrin & Levine.
Nackdelen med helt fri kapitalism är dock att den starkes rätt förr eller senare skulle gälla eller att kunskapen skulle låsas in i hemliga sällskap eller skrån. Detta för att kontrollera intäktskällan. Så en helt fri fildelning gagnar sannolikt i slutänden vare sig samhället eller kapitalismen. Lika litet som en evig (över 20 år) upphovsrätt gagnar samhället eller kapitalismen.
De klassiska exempel på någorlunda anarkokapitalistiska samhällen som brukar framföras, det medeltida Island och "vilda västern", har inte fungerat som sådana någon längre tid. De har i slutänden slutat i oligarkier och resursmonopol, eftersom anarkokapitalism i princip kräver ett samhälle där alla är jämbördiga och jämnstarka. Så att ingen kan sko sig på den andres bekostnad. Ett klan-samhälle eller stadsstater av italiensk eller tysk typ helt enkelt. Förr eller senare kommer dock någon allians av klaner eller städer att av olika skäl stå starkare och kunna växa till sig på de andras bekostnad--och den anarkokapitalistiska utopin att rasa samman.
Immaterielrätten kan utifrån detta ses som ett försök att dels uppmuntra till fritt tillgängliggörande i utbyte mot ett kortvarigt handels och produktionsmonopol. En sorts överenskommelse mellan jämbördiga parter att ge varandra chansen att realisera en ide utan störningar. Men begränsat i tiden så att inga långvariga monopol uppstår. Likväl som att andra ska få en chans att omsätta iden om upphovsmannen misslyckas. Vilket i mångt och mycket är Rothards ide om att endast resurser som används får ägas/innehas. Kan någon göra en bättre version, en bättre distributionskanal (t.ex. PirateBay) etc etc så är det rätt och riktigt att konkurrera ut andra.
Inom patenträtten kan man se att idealet om jämbördiga och jämnstarka parter fungerar.** Här har ingen evighetsglidning skett. Inga lobbygrupper för ett enskilt oligopol har ännu lyckats ta kontroll över lagstiftningen. Skyddstiderna har varit i stort oförändrade på omkring 20 år de senaste 600 åren (om man hårdrar det lite och patent definieras som ett tillfälligt monopol oavsett om det innebär en innovation--annars bara cirka 300 år).
Inom upphovsrätten finns dock inga jämnstarka parter längre. Upphovsrätten har sedan länge upphört att vara balanserad. Den har förfallit till att vara en godtycklig inskränkning. Det "underhållnings-industriella komplexets" oligopol och 100-åriga lobbyarbete har lett till att enbart producentens/företagens röst blir hörd. Konsumenten existerar bara som en enarmad bandit som ska pungslås på pengar kosta vad det kosta vill.
Den ursprungliga kortvariga upphovsrätten--de facto ett tidsbegränsat tillverknings- och försäljningsmonopol--gagnade ekonomisk utveckling, eftersom upphovsmannens fick en möjlighet att riskfritt försöka omsätta sin ide till vara. Men också därför att det kapitalistiska "idealet" om att en ny entreprenör ska få sin chans om den ursprunglige inte lyckas fungerade.
Den nuvarande upphovsrätten gagnar enbart en liten girig grupp, ivrigt påhejade av den försvinnande lilla skara upphovsmän som trots "underhållnings-industriella komplexet" lyckats göra sig rika. Och nu vill leva på sina lagrar i all evighet. Upphovsmän som gått från att vara nyskapande till att parasitera på samhället i ohelig allians med oligopolet.
En nästintill evig upphovsrätt är ett hot mot ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den innebär en inskränkning i äganderätt och rätten att fritt förfoga över sin egendom. Konsumentens äganderätt ignoreras totalt. En korporativ situation där företagen styr staten har uppstått. D.v.s. Galbraiths "predator state" (företags-kommunism om du så vill) gäller. Finns det bevis för detta? Ja, bara det faktum att upphovsrätten ständigt förlängs när det passar oligopolet är bevis nog. Ett ekonomiskt starkt oligopol mot en svag konsumentmotpart, som staten inte längre skyddar, driver igenom sina privata lagar. Och kunskapen är lika inlåst som i det gamla skråväsendet.
Alltså Galbraiths "predator state" (rovstaten / roffarstaten) i sin prydno.
Det är därför jag anser att piratpartiets röst behövs. De är en av de få, som, i mitt tycke, kämpar för konsumenten, för äganderätt (genom att begära en begränsad upphovsrätt) och mot "the predator state" (deras medborgarrättsliga ideal). De partier som däremot borde vara för kapitalism har slutat värna om sina ideal och rör sig mot den korporativa högervariant där företagen styr staten (på vänstersidan skulle staten styra företagen).
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, digital maoism, fildelning, Galbraith, Kinsella, predator state, Rothbard, anarkokapitalism, äganderätt
_______________
* Exempel på bekant taktik: "The aggressive posture we have taken . . . continues to make these cases extremely burdensome and expensive for plaintiffs’ lawyers. . . . To paraphrase General Patton, the way we won these cases was not by spending all of [RJR]’s money, but by making that other son of a bitch spend all of his." Jordan, M.J. 1988. Memorandum to unspecified smoking and health attorneys. 29 Apr. Cited in Haines v. Liggett Group, Inc. 814 Federal Supplement 414 (D.N.J. 1993), p.241.
Tobacco industry tactics
Tobacco industry efforts subverting International Agency for Research on Cancer's second-hand smoke study
** Däremot förekommer kritik mot kostnader, komplexa patent mm
090501 21:50 och 22:21 -- smärre korrektur och saknad text införda
090502 13:44 -- några tobaks referenser och patentnoten
Jan Rosen, Henrik Ponten m.fl. försöker ständigt klibba fast negativa och osanna epitet på fildelning och i förlängningen internet och intellektuell frihet. De följer en gammal tradition utvecklad till fulländning av tobaksbolagen.* Digital maoism var Rosens försök att antyda att fildelning är vänster, anti-demokratiskt (referensen till Mao) och därför anti-kapitalistiskt (Maos kulturrevolution) och därför dåligt. Och sålunda piratpartiet och fildelare likaså.
Jag vill påstå att fildelning och avskaffad upphovsrätt är ett klockrent hyperkapitalistiskt projekt. En helt fri marknad borde klara sig helt själv utan inblandning av staten och fördelning av tillfälliga statligt sanktionerade produktions- och försäljningsmonopol till vissa (immaterielrätten). En helt fri kapitalism utan några som helst hinder för varuflöden och en knivskarp konkurrens mellan produktionsmedel och försäljningsmetoder. En kapitalism fri från alla begränsningar--må bäste säljare vinna... Det "naturliga urvalet" avgör vilket produktionssystem/säljkanal som överlever. Avsaknaden av hinder tvingar fram konstant innovation.
M.a.o. fri fildelning kan ses som en aspekt av Kinsellas variant av Rothbards anarkokapitalistiska utopi. Kinsella är en amerikansk immaterielrättsjurist som anser att immaterielrätten inkräktar på äganderätten och är ett hinder för en fri marknad. Läs Kinsella och Mercers argumentation: "Do patents and copyrights undermine private property?". Hör även intervju med Kinsella. Se även Boldrin & Levine.
Nackdelen med helt fri kapitalism är dock att den starkes rätt förr eller senare skulle gälla eller att kunskapen skulle låsas in i hemliga sällskap eller skrån. Detta för att kontrollera intäktskällan. Så en helt fri fildelning gagnar sannolikt i slutänden vare sig samhället eller kapitalismen. Lika litet som en evig (över 20 år) upphovsrätt gagnar samhället eller kapitalismen.
De klassiska exempel på någorlunda anarkokapitalistiska samhällen som brukar framföras, det medeltida Island och "vilda västern", har inte fungerat som sådana någon längre tid. De har i slutänden slutat i oligarkier och resursmonopol, eftersom anarkokapitalism i princip kräver ett samhälle där alla är jämbördiga och jämnstarka. Så att ingen kan sko sig på den andres bekostnad. Ett klan-samhälle eller stadsstater av italiensk eller tysk typ helt enkelt. Förr eller senare kommer dock någon allians av klaner eller städer att av olika skäl stå starkare och kunna växa till sig på de andras bekostnad--och den anarkokapitalistiska utopin att rasa samman.
Immaterielrätten kan utifrån detta ses som ett försök att dels uppmuntra till fritt tillgängliggörande i utbyte mot ett kortvarigt handels och produktionsmonopol. En sorts överenskommelse mellan jämbördiga parter att ge varandra chansen att realisera en ide utan störningar. Men begränsat i tiden så att inga långvariga monopol uppstår. Likväl som att andra ska få en chans att omsätta iden om upphovsmannen misslyckas. Vilket i mångt och mycket är Rothards ide om att endast resurser som används får ägas/innehas. Kan någon göra en bättre version, en bättre distributionskanal (t.ex. PirateBay) etc etc så är det rätt och riktigt att konkurrera ut andra.
Inom patenträtten kan man se att idealet om jämbördiga och jämnstarka parter fungerar.** Här har ingen evighetsglidning skett. Inga lobbygrupper för ett enskilt oligopol har ännu lyckats ta kontroll över lagstiftningen. Skyddstiderna har varit i stort oförändrade på omkring 20 år de senaste 600 åren (om man hårdrar det lite och patent definieras som ett tillfälligt monopol oavsett om det innebär en innovation--annars bara cirka 300 år).
Inom upphovsrätten finns dock inga jämnstarka parter längre. Upphovsrätten har sedan länge upphört att vara balanserad. Den har förfallit till att vara en godtycklig inskränkning. Det "underhållnings-industriella komplexets" oligopol och 100-åriga lobbyarbete har lett till att enbart producentens/företagens röst blir hörd. Konsumenten existerar bara som en enarmad bandit som ska pungslås på pengar kosta vad det kosta vill.
Den ursprungliga kortvariga upphovsrätten--de facto ett tidsbegränsat tillverknings- och försäljningsmonopol--gagnade ekonomisk utveckling, eftersom upphovsmannens fick en möjlighet att riskfritt försöka omsätta sin ide till vara. Men också därför att det kapitalistiska "idealet" om att en ny entreprenör ska få sin chans om den ursprunglige inte lyckas fungerade.
Den nuvarande upphovsrätten gagnar enbart en liten girig grupp, ivrigt påhejade av den försvinnande lilla skara upphovsmän som trots "underhållnings-industriella komplexet" lyckats göra sig rika. Och nu vill leva på sina lagrar i all evighet. Upphovsmän som gått från att vara nyskapande till att parasitera på samhället i ohelig allians med oligopolet.
En nästintill evig upphovsrätt är ett hot mot ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den innebär en inskränkning i äganderätt och rätten att fritt förfoga över sin egendom. Konsumentens äganderätt ignoreras totalt. En korporativ situation där företagen styr staten har uppstått. D.v.s. Galbraiths "predator state" (företags-kommunism om du så vill) gäller. Finns det bevis för detta? Ja, bara det faktum att upphovsrätten ständigt förlängs när det passar oligopolet är bevis nog. Ett ekonomiskt starkt oligopol mot en svag konsumentmotpart, som staten inte längre skyddar, driver igenom sina privata lagar. Och kunskapen är lika inlåst som i det gamla skråväsendet.
Alltså Galbraiths "predator state" (rovstaten / roffarstaten) i sin prydno.
Det är därför jag anser att piratpartiets röst behövs. De är en av de få, som, i mitt tycke, kämpar för konsumenten, för äganderätt (genom att begära en begränsad upphovsrätt) och mot "the predator state" (deras medborgarrättsliga ideal). De partier som däremot borde vara för kapitalism har slutat värna om sina ideal och rör sig mot den korporativa högervariant där företagen styr staten (på vänstersidan skulle staten styra företagen).
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, digital maoism, fildelning, Galbraith, Kinsella, predator state, Rothbard, anarkokapitalism, äganderätt
_______________
* Exempel på bekant taktik: "The aggressive posture we have taken . . . continues to make these cases extremely burdensome and expensive for plaintiffs’ lawyers. . . . To paraphrase General Patton, the way we won these cases was not by spending all of [RJR]’s money, but by making that other son of a bitch spend all of his." Jordan, M.J. 1988. Memorandum to unspecified smoking and health attorneys. 29 Apr. Cited in Haines v. Liggett Group, Inc. 814 Federal Supplement 414 (D.N.J. 1993), p.241.
Tobacco industry tactics
Tobacco industry efforts subverting International Agency for Research on Cancer's second-hand smoke study
** Däremot förekommer kritik mot kostnader, komplexa patent mm
090501 21:50 och 22:21 -- smärre korrektur och saknad text införda
090502 13:44 -- några tobaks referenser och patentnoten
torsdag 30 april 2009
Inte bara Unni
Det är inte bara Unni Drougge som får frivillga "donationer" för det hon lägger ut på webben. tecknaren Hans Lindström tjänar också på det. Och utan att lägga ut sitt material på Pirate Bay.
Så här skrev han häromdagen på sin sajt:
"Ett mycket stort tack!
Ibland får jag rådet att lägga ner den här sidan eller att göra den till en betalsajt. Du delar med dig för mycket, du delar ut för mycket gratis, säger man. Folk tittar utan kostnad på din sida istället för att köpa dina album, säger man också ... Men ... många av er sponsrar faktiskt ... med ekonomiska bidrag ..."
Så även om man inte lägger ut material på bukten, så kan man få frivillga bidrag. Och han tillåter även mig och dig att publicera "dagens Lindström" på vår hemsida. Fantastiskt.
Andra bloggar om upphovsrätt, fildelning, Unni Drougge
Så här skrev han häromdagen på sin sajt:
"Ett mycket stort tack!
Ibland får jag rådet att lägga ner den här sidan eller att göra den till en betalsajt. Du delar med dig för mycket, du delar ut för mycket gratis, säger man. Folk tittar utan kostnad på din sida istället för att köpa dina album, säger man också ... Men ... många av er sponsrar faktiskt ... med ekonomiska bidrag ..."
Så även om man inte lägger ut material på bukten, så kan man få frivillga bidrag. Och han tillåter även mig och dig att publicera "dagens Lindström" på vår hemsida. Fantastiskt.
Andra bloggar om upphovsrätt, fildelning, Unni Drougge
onsdag 29 april 2009
Rayman och Kjöller
Vilken skillnad i nivå det var på dagens ledare om fildelning i DN och SVD.
I svenskan skriver Sara Rayman om Unni Drugges piratbukts-publicering. Det intressanta var inte hennes spydigheter, utan att hon genomskådat propagandan om att "kringgå IPRED". Hon noterar att: "Tele2:s och Bahnhofs beslut beskrivs för övrigt lite konstigt. De gör inget olagligt. Ipredlagen tvingar dem inte att lagra information, den säger bara att lagrad sådan ska lämnas ut i vissa specifika fall." Det finns tydligen pålästa journalister.
Hon har även uppmärksammat de oproportionerliga inskränkningarna i yttrandefrihet etc. i de lagar som skyndats fram i skydd av upphovsrätt och terrorister. Och den förhoppning det medie och underhållnings-industriella komplexet ;-) har om att kunna skapa lagar och utnyttja dem som de vill. "'Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden.' Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare?" och "...men innebär detta att informationen blir tillgänglig för allsköns ändamål utöver de som direktivet faktiskt kom till för, dvs grov brottslighet och terrorism? Alltså, jag må finna den illegala fildelningen oschyst, men terrorism? Njaa..."
Nu kan vi bara undra när journalisterna fattar att meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras.
Hanne Kjöller, som jag ofta tycker är ett nöje att läsa, även om jag inte alltid delar hennes åsikter, skrev däremot en av sina sämsta artiklar på länge. (Hmm en inledning som påminner om hennes...) Faktum är om det inte t.o.m. är den sämsta. Hela artikeln känns som ett krystat sätt att genom "guilt by association" koppla samman Piratpartiet med äkta pirater, alltså sjörövare. Inte nog med lögnen om stöld, nu ska propagandan skruvas ett varv till och Piratpartiets, i och för sig olyckligt valda namn, kopplas ihop (ja, associeras med HKs språk) med somaliska rövarbaroner. "...den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare."
Nej Hanne, Piratpartiet eller fildelare ägnar sig åt stöld lika lite som du gör. Att skapa en kopia är inte stöld. Att måla om din bil är inte stöld. Att få köra din bil dit du vill är inte stöld. Det är enbart i antipiratbyråns och dess hejdukars stenhårda propaganda om du sköna nya värld som äganderätt blir stöld, frihet ett hot och allemansrätt ett brott. De somalisk piraterna stjäl på riktigt. De tar något som du fysiskt äger. Något de kan omsätta i pengar. En somalisk pirat skulle skratta läppen av sig om du erbjöd honom en hypotetisk inkomstförlust i utbyte mot ditt liv.
Nästa propagandalögn är den om att Arbogabilderna skulle försvinna från internet om piratbukten tog bort informationen om en torrent-fil från sin server. Jag vet inte vilken erfarenhet HK har om datorer i allmänhet, men i samma sekund som torrenten dök upp var det kört. Världsspridningen var given oavsett vad Sunde gjorde. Ja, jag tycker att Sunde & Co gott kunde fimpat torrent-raden ur databasen, men då hade den fortfarande kunnat hittas på Google ändå.
HKs påståenden är för övrigt att kasta sten i glashus, eftersom dagstidningarna inte drar sig för att visa bilder på döda och lemlästade människor utan hänsyn till eventuella anförvanter.
Sedan kommer ointressant strunt om hur omogna Sunde & Co är, det har vi nog förstått ändå, och ett försök att stämpla dem som högerextremister genom att hänvisa till Carl Lundström. Vilket bevisar mitt påstående i en annan post att Lundström var en perfekt rik syndabock ingen skulle tycks synd om. Oavsett hur lite han hade att göra med p-bukten.
Och sist är det synd om Ponten & Co. Inte ett pip om APBs infiltratörer, planterade bevis, riggade polisrannsakningar, mutade poliser (han som gick till Warner ni vet) och krav på att lagar skall tolkas som APB vill (om ni inte gör som oss "blir det en skärpning av lagen" (Danowsky)). HK!, anonyma hotelser är inget bevis åt det ena eller andra hållet eftersom personer i rampljuset brukar dra åt sig rättshaverister och knäppgökar.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, SVD, pirate bay, APB, IPRED, meddelarfrihet
I svenskan skriver Sara Rayman om Unni Drugges piratbukts-publicering. Det intressanta var inte hennes spydigheter, utan att hon genomskådat propagandan om att "kringgå IPRED". Hon noterar att: "Tele2:s och Bahnhofs beslut beskrivs för övrigt lite konstigt. De gör inget olagligt. Ipredlagen tvingar dem inte att lagra information, den säger bara att lagrad sådan ska lämnas ut i vissa specifika fall." Det finns tydligen pålästa journalister.
Hon har även uppmärksammat de oproportionerliga inskränkningarna i yttrandefrihet etc. i de lagar som skyndats fram i skydd av upphovsrätt och terrorister. Och den förhoppning det medie och underhållnings-industriella komplexet ;-) har om att kunna skapa lagar och utnyttja dem som de vill. "'Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden.' Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare?" och "...men innebär detta att informationen blir tillgänglig för allsköns ändamål utöver de som direktivet faktiskt kom till för, dvs grov brottslighet och terrorism? Alltså, jag må finna den illegala fildelningen oschyst, men terrorism? Njaa..."
Nu kan vi bara undra när journalisterna fattar att meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras.
Hanne Kjöller, som jag ofta tycker är ett nöje att läsa, även om jag inte alltid delar hennes åsikter, skrev däremot en av sina sämsta artiklar på länge. (Hmm en inledning som påminner om hennes...) Faktum är om det inte t.o.m. är den sämsta. Hela artikeln känns som ett krystat sätt att genom "guilt by association" koppla samman Piratpartiet med äkta pirater, alltså sjörövare. Inte nog med lögnen om stöld, nu ska propagandan skruvas ett varv till och Piratpartiets, i och för sig olyckligt valda namn, kopplas ihop (ja, associeras med HKs språk) med somaliska rövarbaroner. "...den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare."
Nej Hanne, Piratpartiet eller fildelare ägnar sig åt stöld lika lite som du gör. Att skapa en kopia är inte stöld. Att måla om din bil är inte stöld. Att få köra din bil dit du vill är inte stöld. Det är enbart i antipiratbyråns och dess hejdukars stenhårda propaganda om du sköna nya värld som äganderätt blir stöld, frihet ett hot och allemansrätt ett brott. De somalisk piraterna stjäl på riktigt. De tar något som du fysiskt äger. Något de kan omsätta i pengar. En somalisk pirat skulle skratta läppen av sig om du erbjöd honom en hypotetisk inkomstförlust i utbyte mot ditt liv.
Nästa propagandalögn är den om att Arbogabilderna skulle försvinna från internet om piratbukten tog bort informationen om en torrent-fil från sin server. Jag vet inte vilken erfarenhet HK har om datorer i allmänhet, men i samma sekund som torrenten dök upp var det kört. Världsspridningen var given oavsett vad Sunde gjorde. Ja, jag tycker att Sunde & Co gott kunde fimpat torrent-raden ur databasen, men då hade den fortfarande kunnat hittas på Google ändå.
HKs påståenden är för övrigt att kasta sten i glashus, eftersom dagstidningarna inte drar sig för att visa bilder på döda och lemlästade människor utan hänsyn till eventuella anförvanter.
Sedan kommer ointressant strunt om hur omogna Sunde & Co är, det har vi nog förstått ändå, och ett försök att stämpla dem som högerextremister genom att hänvisa till Carl Lundström. Vilket bevisar mitt påstående i en annan post att Lundström var en perfekt rik syndabock ingen skulle tycks synd om. Oavsett hur lite han hade att göra med p-bukten.
Och sist är det synd om Ponten & Co. Inte ett pip om APBs infiltratörer, planterade bevis, riggade polisrannsakningar, mutade poliser (han som gick till Warner ni vet) och krav på att lagar skall tolkas som APB vill (om ni inte gör som oss "blir det en skärpning av lagen" (Danowsky)). HK!, anonyma hotelser är inget bevis åt det ena eller andra hållet eftersom personer i rampljuset brukar dra åt sig rättshaverister och knäppgökar.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, SVD, pirate bay, APB, IPRED, meddelarfrihet
söndag 26 april 2009
Digital maoism
Digital maoism är prof Jan Rosens (1) åsikt om fildelning och det hot mot upphovsrätten digital teknik och det fria flödet av "innehåll" utgör.
Föreningen FÖR upphovsrätt (SFU) var det ja...
Det lustiga i sammanhanget är att uttrycket ursprungligen användes som en beskrivning av den fördumning vissa tycker internet, och då särskilt Wikipedia, Youtube och dylikt, utgör. (2) Inte fildelning. Men om upphovsrättsfanatikerna gjort stöld och mänskliga rättigheter till sitt nyspråk, så kanske de skulle kunna kallas upphovsrättsstalinister. Fördumning och stalinism ord som torde beskriva Pontowsky-gänget rätt bra.
De vill kontrollera ditt liv, bestämma hur du får använda det du legalt köpt. I form kopieringsskydd, regionkoder, puop:s och all annan s..t som inskränker min äganderätt. Och hemlig privatpolis. Och riggade rättegångar... Så det är inte förvånande att Piratpartiet växer så det knakar.
Så till J Rosens inställning ( i Advokaten (3)):
"Digital maoism: Professor Jan Rosén tycker den illegala nerladdningen är problematisk. Men kanske ännu mer reagerar han mot den ”förvirrade ideologi” som har byggts kring internet och spridningen av upphovsrättsskyddat material där.
– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön. De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
– Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik."
JIBS symposium sammanfattades så här av Viv Bellur (4):
"Sweden feels under threat. It’s a signatory to international conventions on patents, but America has twisted both of Sweden’s arms in recent years, because it allows for the free-flow of creative ideas and thinking. Jan Rosen, an academic and critic of content free-flow, even called all the so-called pirates, “digital Maoists.” ... Beyond the Cold War flashbacks, the conference focused on Sweden’s anxiety about not living up to US standards..."
Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, J Rosen, T Norström, digital maoism, fildelning
________________
(1) Ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt och vice president för ALAI (Association Littéraire et Artistique Internationale "the improvement and extension of the field of application, especially by revision, of the international conventions relating to copyright").
(2) Jason Lanier sammanfattar sin åsikter kort i en artikel i Discover.
(3) Upphovsrätten - starkare och svagare än någonsin. Advokaten nr 1, 2008 (årgång 74).
(4) Som rapporterat av Viv Bellur på immaterielrättsbloggen IPKat (Sweden’s Positions on Infringement) från symposiet "International Copyright and IP Law: Contemporary Challenges for Media Companies", Stockholm, 26 oktober 2007 (JIBS Report Series No 2008-2).
Föreningen FÖR upphovsrätt (SFU) var det ja...
Det lustiga i sammanhanget är att uttrycket ursprungligen användes som en beskrivning av den fördumning vissa tycker internet, och då särskilt Wikipedia, Youtube och dylikt, utgör. (2) Inte fildelning. Men om upphovsrättsfanatikerna gjort stöld och mänskliga rättigheter till sitt nyspråk, så kanske de skulle kunna kallas upphovsrättsstalinister. Fördumning och stalinism ord som torde beskriva Pontowsky-gänget rätt bra.
De vill kontrollera ditt liv, bestämma hur du får använda det du legalt köpt. I form kopieringsskydd, regionkoder, puop:s och all annan s..t som inskränker min äganderätt. Och hemlig privatpolis. Och riggade rättegångar... Så det är inte förvånande att Piratpartiet växer så det knakar.
Så till J Rosens inställning ( i Advokaten (3)):
"Digital maoism: Professor Jan Rosén tycker den illegala nerladdningen är problematisk. Men kanske ännu mer reagerar han mot den ”förvirrade ideologi” som har byggts kring internet och spridningen av upphovsrättsskyddat material där.
– Det finns numera många vulgäruppfattningar om vad upphovsrätten står för och hur den förhåller sig till ny teknik. Såsom att modern digitalteknik inte alls får normeras och att upphovsrätten som sådan är teknikfientlig eller att den hotar människors integritet i nätmiljön. De skeva synsätten är hotet mot upphovsrätten, säger han, och fortsätter:
– Den handlar från min horisont mest om en sorts teknisk fartblindhet. Nätets möjligheter gör att en del tappar proportionerna. Jag brukar kalla det där för digital maoism, att man tror att ny och avancerad teknik sveper undan all legal logik."
JIBS symposium sammanfattades så här av Viv Bellur (4):
"Sweden feels under threat. It’s a signatory to international conventions on patents, but America has twisted both of Sweden’s arms in recent years, because it allows for the free-flow of creative ideas and thinking. Jan Rosen, an academic and critic of content free-flow, even called all the so-called pirates, “digital Maoists.” ... Beyond the Cold War flashbacks, the conference focused on Sweden’s anxiety about not living up to US standards..."
Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, J Rosen, T Norström, digital maoism, fildelning
________________
(1) Ordförande för Svenska föreningen för upphovsrätt och vice president för ALAI (Association Littéraire et Artistique Internationale "the improvement and extension of the field of application, especially by revision, of the international conventions relating to copyright").
(2) Jason Lanier sammanfattar sin åsikter kort i en artikel i Discover.
(3) Upphovsrätten - starkare och svagare än någonsin. Advokaten nr 1, 2008 (årgång 74).
(4) Som rapporterat av Viv Bellur på immaterielrättsbloggen IPKat (Sweden’s Positions on Infringement) från symposiet "International Copyright and IP Law: Contemporary Challenges for Media Companies", Stockholm, 26 oktober 2007 (JIBS Report Series No 2008-2).
torsdag 23 april 2009
Lagen väster om Norström...
Addenda 090512: Se även civil olydnad mot upphovsratt.
Hå hå ja ja vilken såpa. I min förra post skrev jag att domen mot P-bukten var "avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda". Att jag skulle ha så rätt var helt oväntat. Minst sagt...
Att domare T Norström visar sig vara en medlem av organisationer som delvis kan betraktas som parter i målet eller lobbygrupper är allvarligt för förtroendet för rättsväsendet. Hade han varit medlem enbart i en upphovsrättsföreningen så kanske det kunde vara rimligt, men att han både är medlem och styrelseledamot även i SFIR gör det klart olämpligt. Mårten Schultz anför, i en artikel på Newsmill, och på sin blogg att detta i princip inte är ett problem, vilket nog är tekniskt korrekt.
Men!
Rättegången och domen har av många betraktas som politisk (och detta) och inte juridisk, därför är minsta misstanke om just otillbörliga kontakter och vänskapsrelationer förödande för förtroendet för domarens oväld och därav för förtroendet for domslutet och det rättsväsende som tillåtit detta. Det är trots allt rejält aningslöst av T Norström att han enligt sin egen mening är ojävig. Bara det faktum att han inte verkat förstå den politiska dimensionen i rättegången tyder på en viss överskattning av den egna förmågan eller ett visst mått av omdömeslöshet eller båda.
Blotta misstanken att domaren i Pirate Bay-målet samarbetat med kärandesidan (Ponten, Danowsky etc) och har utfört ett beställningsjobb är sålunda förödande. Se även Oscar Swartz och Veckans Affärer om de täta kontakter som Norström har med Ponten et consortes. T.ex. får det skedda mig att undra över den i mitt tycke obegripliga domen mot Carl Lundström. I min förra bloggpost skrev jag även sarkastiskt att [rätten måste ha tyckt att] "vi måste även fälla den ende som har pengar". Att detta faktiskt skulle kunna vara med verkligheten överensstämmande är skrämmande.
Kommer rättegången att inte tas om och nuvarande dom undanröjas, riskerar förtroendet för rättsväsendet därför att onödigt undergrävas inom en stor grupp medborgare: unga som gamla. Vilket är allvarligare än att vårt internationella rykte skadas eller att rättegången i teknisk mening var korrekt.
Piratpartiet kan nog räkna med en snart 50-årig gubbes röst hädanefter.
Uppdaterad 090424, -25
Andra bloggar om upphovsrätt, Pirate Bay, Piratpartiet, T Norström
- - - - - - - - -
Och nu till något helt annat Katten (tack för uppskattning f.ö.) påpekade att min förra postning var lite låååång. Ska försöka hålla mig kort eller splitta upp mina inlägg hädanefter (vad jag gillar detta ord :-)
Hå hå ja ja vilken såpa. I min förra post skrev jag att domen mot P-bukten var "avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda". Att jag skulle ha så rätt var helt oväntat. Minst sagt...
Att domare T Norström visar sig vara en medlem av organisationer som delvis kan betraktas som parter i målet eller lobbygrupper är allvarligt för förtroendet för rättsväsendet. Hade han varit medlem enbart i en upphovsrättsföreningen så kanske det kunde vara rimligt, men att han både är medlem och styrelseledamot även i SFIR gör det klart olämpligt. Mårten Schultz anför, i en artikel på Newsmill, och på sin blogg att detta i princip inte är ett problem, vilket nog är tekniskt korrekt.
Men!
Rättegången och domen har av många betraktas som politisk (och detta) och inte juridisk, därför är minsta misstanke om just otillbörliga kontakter och vänskapsrelationer förödande för förtroendet för domarens oväld och därav för förtroendet for domslutet och det rättsväsende som tillåtit detta. Det är trots allt rejält aningslöst av T Norström att han enligt sin egen mening är ojävig. Bara det faktum att han inte verkat förstå den politiska dimensionen i rättegången tyder på en viss överskattning av den egna förmågan eller ett visst mått av omdömeslöshet eller båda.
Blotta misstanken att domaren i Pirate Bay-målet samarbetat med kärandesidan (Ponten, Danowsky etc) och har utfört ett beställningsjobb är sålunda förödande. Se även Oscar Swartz och Veckans Affärer om de täta kontakter som Norström har med Ponten et consortes. T.ex. får det skedda mig att undra över den i mitt tycke obegripliga domen mot Carl Lundström. I min förra bloggpost skrev jag även sarkastiskt att [rätten måste ha tyckt att] "vi måste även fälla den ende som har pengar". Att detta faktiskt skulle kunna vara med verkligheten överensstämmande är skrämmande.
Kommer rättegången att inte tas om och nuvarande dom undanröjas, riskerar förtroendet för rättsväsendet därför att onödigt undergrävas inom en stor grupp medborgare: unga som gamla. Vilket är allvarligare än att vårt internationella rykte skadas eller att rättegången i teknisk mening var korrekt.
Piratpartiet kan nog räkna med en snart 50-årig gubbes röst hädanefter.
Uppdaterad 090424, -25
Andra bloggar om upphovsrätt, Pirate Bay, Piratpartiet, T Norström
- - - - - - - - -
Och nu till något helt annat Katten (tack för uppskattning f.ö.) påpekade att min förra postning var lite låååång. Ska försöka hålla mig kort eller splitta upp mina inlägg hädanefter (vad jag gillar detta ord :-)
söndag 19 april 2009
Är det inte mitt så har du stulit...
Internet har en inställning av att "allt mitt är ditt". Ungefär tvärtom tyckte jag att musik- och medieindustrins inställning kunde beskrivas i fredags när domen mot p-bukten föll.
Deras inställning är närmast: allt som inte redan är mitt måste vara stulet.
Avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda. Särskilt som Carl Lundström också fälldes för medhjälp. Solidariskt betalningsansvar! Ha ha ha, snygg omskrivning för "vi måste även fälla den ende som har pengar". Och vilken perfekt syndabock han är t.v. sin hemvist långt till höger.
I fredags trodde jag heller därför även att det inte kunde finnas mer drakoniskt giriga lagar än upphovsrätten. Jag hade fel, fel, fel. Å ena sidan skapas lagar som med ursäkt av inre fiender (terrorister, pedofiler och fildelare) i bästa post-sovjetiska anda även tillåter åsiktsregistrering, att brev (d.v.s. e-mail) öppnas och läses, att tankar och ord lagras och sparas.
Å andra sidan skapas lagar som delvis förbjuder min äganderätt. En sorts skev hyllning till det post-maoistiska och feodal-kapitalistiska Kinas medborgerliga plikt att tiga och konsumera. "Va' svamlar'an om nu'rå" kanske du nu tycker? Jo jag talar om "följerätten". Har du hört talas om den? Det hade inte i varje fall inte jag -- tills igår lördag. Då topplocket verkligen rök på mig.
Då satt jag nämligen och läste Uppsala Nya i godan ro. Tills jag slog upp lördagsbilagan (090418). Sidan 6-7. Där fanns en supergnällig artikel där ett gäng konstnärer självömkade sig över att de måste ha vanliga jobb för att kunna ägna sig åt sin hobby. Hu vanliga Svensson-jobb... vad hemskt!
Va f.. tänkte jag. Jag skulle också gärna ägna mig åt min hobby på heltid och låta någon annan betala, men jag gnäller ta mig f.n inte över det. Om ingen vill betala det pris jag vill ta för det jag gör, då får jag antingen göra något annat, sänka priset eller producera flera exemplar. Eller hur? Nä nä inte om man är bildkonstnär, då är det otäckt och förolämpande...
Och så kom den riktiga stjärnsmällen som nockade mig totalt: konstnärer har rätt att ta betalt en gång till av mig, dig och alla andra som kan komma att äga verket. Smaka på den du: ta betalt igen om jag eller du säljer tavlan vidare. Stöld säger jag.
Det kallas följerätt. Vadå följerätt? Bakom detta beskedliga ord dolde sig alltså det faktum att konstnären kan stjäla en del av den summa jag säljer en tavla för. Ja du läste rätt. Om jag t.ex. köper en tavla av konstnär XY och säljer den vidare 20 år senare, så kan girigbuken XY komma och kräva mig på pengar. Snacka om helgardering. Säljer XY något för billigt till mig, eller blir XY populär och kan få mera betalt senare, kan denne komma tillbaka till mig och kräva pengar. Av mig. Om jag säljer verket vidare. J..la stöld säger jag.
Snacka om gangstermetoder. Inte undra på att organisationen som hanterar detta heter BUS... maffia-bus (se deras angiverisida). Inte ens de girigaste film- och musikbolagen har ännu lyckats komma på denna fantastiska idé. Att ta betalt för något man inte äger och redan har sålt. Inte en kopia alltså, utan originalet. Tanken svindlar.
Men det är väl bara att vänta och se. Skulle inte förvåna mig om Stalinowsky och Pontler snart mutar fram en ny drakonisk lag som säger att musik och film (CD, DVD etc du lagligen köpt) inte får säljas vidare utan ersättning till film- och musikbolagen. Varför ska de ha sämre villkor än "bildkonstnärer"? Det är ju rejält synd om den "fattiga" medieindustrin. Varför ska medieindustrin gå miste om framtida hypotetiska inkomster?
Om jag billigt säljer en begagnad CD till någon annan har ju nämligen medieindustrin gått miste om en intäkt från ett nyexemplar. Eller hur? Det måste ju vara stöld enligt gängse beräkningsmetoder. En hypotetisk stöld av en hypotetisk intäkt. Jag sålde CDn "för billigt" och har därför undanhållit rättighetsinnehavaren en hypotetiskt vinst. En hypotetisk vinst som självklart ska realiseras och förverkligas med alla maktmedel som står till buds. Ja så resonerar i princip följerätten, så varför ska film- och musikskapare gå miste om denna intäkt de kommande sisådär 150 åren. Javisst ja upphovsmannen är ju sedan länge död då -- men det är inte den giriga industrin som sitter som löss i klädvecken och väntar på ett tillfälle att få suga blod.
Alltså: Allt som inte är mitt måste du ha stulit...
En hypotetisk vinst som på antipirat-Orwellska kallas stöld. Ingen har stulit något, originalet finns kvar, men de hade hypotetiskt kunnat tjäna mera pengar, så det måste vara stöld eller hur? Eller?
Immateriell stöld av något jag inte har. Tänk om jag kunde anklaga folk till höger och vänster för att ha stulit hypotetiska (löne)intäkter från mig. T.ex. stal ju LO-Vanja från mig då hennes lön och de bonusar hon godkände minskade min pension. Eller hur? Ja hypotetiskt alltså. Alltså stöld enligt Pontowsky.
När jag tänker efter så är ju fildelning etc stöld från Pontowsky med, eftersom han inte skulle få sina feta arvoden om han inte hade kunder som hade råd att slösa 10-tals miljoner på att jaga "fildelare".
Puh, där pös lite ånga ut.
Var går egentligen gränsen för en rimlig ersättning?
Varför ska vissa grupper i samhället ha någons sorts helgarderad möjlighet att alltid tjäna pengar. Oavsett vad de gör?
Hur många grupper av parasiter ska jag som vanlig VVV-Svensson försörja?
Odugliga inkompetenta chefer, hobbypulande konstnärer, författare, musiker, filmbolag som säljer skit dyrt--eller i varje fall saker jag inte vill ha, eller definitivt inte är villig att betala 180-230 spänn för!
Och hur ofta ska jag betala för något jag köpt, äger och har. En gång tycker jag! Definitivt inte 100tals gånger genom skumma mer eller mindre eviga upphovsrätts- och följerättsavgifter på kassetband, dvd:er, hårddiskar och vidareförsäljning av t.ex. en tavla eller vas jag äger.
"Parasiternas paradis" som Wolodarski skrev idag (090419) i DN (fast han avsåg givetvis inte detta). För att citera honom vidare "Affärsidén är lika lysande som Pirate Bay, man tjänar pengar på någon annas arbete utan att det kostar något".
Upphovsrätt och följerätt. Ja vad är det egentligen? Jo!, en enda stor fet inskränkning i min äganderätt är det vad de är. Jag är någon sorts j...a slav till filmbolaget, musikern, författaren, musikbolaget, STIM "and you name it". I 70 år. Efter upphovsmannens död :-o Bara för att någon skrivit en låt. En bok. Målat en tavla. 70 år. Efter upphovsmannens död!
Snacka om att kastrera allt vad skapande heter på Mammons giriga altare.
Är det meningen att jag, mina barn och mina barnbarn ska försörja en hoper parasiter. Vad är syftet? Att vi ska bli någon sorts moderna skuldslavar?
Känns uppriktigt sagt som det. Att vi, vanliga konsumenter -- Svenssons av VVV-typ eller ännu längre ned på socialskalan -- är någon sorts slavar som skall betala i evighet för en av patron påhittad skuld? En imaginär skuld! Alltså en immateriell skuld... Är detta rätt och rimligt? Nej, verkligen inte.
Frågorna bara hopar sig. Varför ska ett kludd på en duk eller en bunt ord på ett papper (virtuellt eller fysiskt) vara skyddade i 70 år efter upphovsmannens död? Det är ju helt absurt. Jämför med patent på nyttigheter som t.ex. mediciner som räddar liv: de gäller i 20 år och kan kosta miljarder att ta fram. En tavla kanske tar en månad att skapa (bussigt räknat 10000 i tillverkningskostnad om en genomsnittlig lön och deltid antas) och går lika lätta att mångfaldiga och sälja billigt som den 100000 gånger dyrare medicinen (i tillverkningskostnader alltså)!
Ja jag har fått spel. Ett rabiat mentalt utbrott.
Tänk dig om upphovsrätts- och följerättsskiten gällde ditt hus! Tänk dig en arkitekt som har upphovsrätt och följerätt på ditt hus. Och därför kan reglera hur du får använda / förfoga över rummen, möblerna o.s.v. I 70 år. Efter arkitektens död!!!
Du bygger ett hus. Låt oss säga att det stod nyckelfärdigt 1990. Huset ritades av en arkitekt på 35 vårar. Låt oss anta att arkitekten äger upphovsrätten till ditt hus utseende. Precis som en musiker (ja snarare det musikbolag som äger musikern) äger sin låt.
Enligt upphovsrättslagen måste du då betala en avgift till ARKI-STIM för att du använder (spelar upp) ditt hus varje dag inför publik--alla som går förbi ditt hus och kan se det. Ja de behöver ju inte titta på det eller ens vara intresserade, men den hypotetiska möjligheten finns ju, eller hur? De har ju kunnat ladda ner bilden, iden av huset till sin hjärna, sin blöta organiska hårddisk.
En dag vill du reparera och ändra i ditt hus, men det får du inte. Arkitekten har gjutit in några inner-betongväggar (kallas POUPs på DVD--de begränsningar i DVDn som inskränker din rätt att nyttja filmen du äger--t.ex. att starta filmen omedelbart och slippa FBI-varningarna) i ditt trähus. När du sedan vill måla om och byta fönster får du det inte heller eftersom du gör åverkan på upphovsmannens konstnärliga uttryck och/eller avsikt...
2009 flyttar du och säljer ditt hus. Döm din förvåning när arkitekten knackar på och vill ha 5 procent av köpeskillingen (följerätten) du fick av Berra, som köpte huset.
Åren går och Berra måste betala till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc.
2020 säljer Berra till Anna. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.
Åren går vidare och Anna måste betala sina blodspengar till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc. Anna blir så uppretad över betongväggen att hon låter riva den och ersätta den med en innervägg i trä istället. Pernik Hontén, spion för arkitekternas rättighetsorganisation, ARROgant, upptäcker detta och stämmer Anna, efter att ha krävt ut fakturakopior från hantverkaren.
Anna stäms på 2 miljoner för upphovsrättsligt intrång. Anna är undersköterska och har sparat i halva sitt liv för att hå råd med huset. Hon har inte råd att riskera att betala 100000tals kronor i rättegångskostnader, så hon gör upp i godo om att betala 200000 till ARROgant. Ingen semester på några år för Anna, men hon blir av med utpressaren och blodsugaren.
2040 säljer så Anna till Stina. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.
2041 dör slutligen arkitekten 86 år gammal och Stina tänker: puh!, äntligen slipper jag den gnidiga ockraren. Ha ha ha. Trodde Stina ja. Arkitekten hade barn (eller kanske sålt rättigheterna till Houseideas Inc). Stina drar sitt tunga ok och betalar till ARKI-STIM etc etc.
2050 säljer Stina huset till Hans. Och vad händer då? Jo de blodsugande arvingarna till arkitekten knackar på hennes dörr och vill ha 5% av köpeskillingen för fjärde gången.
Och så här fortsätter det till 2111. Just det du läste rätt till år 2111 ska parasiterna få betalt om och om och om och om igen.
2111!!
Det tar aldrig slut...
Du och jag har blivit ett slags moderna skuldslavar som aldrig riktigt får äga vår bok, film, musik, tavla, konstverk etc.
2111!!
Du och jag har sedan länge avlidit. Dina och mina barn förmodligen också. Men "konstnären", "musikern", "författaren", eller medieföretags-patron fortsätter att pressa oss på pengar. Fortsätter att suga ut oss i evigheters evigheter och vill förlänga tiden.
Är hus-scenariot ovan möjligt? Tja musik och filmindustrin har ju på sätt och lyckats med det, författarna likaså, konstnärerna med! Så varför ska inte arkitekter, husbyggare, stolsbyggare, rörmokare etc. får betalt i all evighet för sina skapelser? Varför ska dessa grupper missgynnas--de ska väl också ha rätt till eviga intäkter och privatspioner i "lagens" namn.
Varför ska jag, en vanlig konsument och Svensson, ha rätt att äga någonting. Jag ska ju konsumera och betala och hålla käft. Inte tänka. Inte säga emot. Inte äga. Inte få bli rik. Bara göra som jag blir tillsagd. Få mina mail lästa och min surfning spionerad på.
Alltså en modern skuldslav och undersåte. Fast piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.
Åter lugn i sinnet.
Redigerad 2009-04-21.
Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, Pirate Bay, UNT, DN, Wolodarski
Deras inställning är närmast: allt som inte redan är mitt måste vara stulet.
Avslutningen på det mest patetiska skådespel en rättssal fått skåda. Särskilt som Carl Lundström också fälldes för medhjälp. Solidariskt betalningsansvar! Ha ha ha, snygg omskrivning för "vi måste även fälla den ende som har pengar". Och vilken perfekt syndabock han är t.v. sin hemvist långt till höger.
I fredags trodde jag heller därför även att det inte kunde finnas mer drakoniskt giriga lagar än upphovsrätten. Jag hade fel, fel, fel. Å ena sidan skapas lagar som med ursäkt av inre fiender (terrorister, pedofiler och fildelare) i bästa post-sovjetiska anda även tillåter åsiktsregistrering, att brev (d.v.s. e-mail) öppnas och läses, att tankar och ord lagras och sparas.
Å andra sidan skapas lagar som delvis förbjuder min äganderätt. En sorts skev hyllning till det post-maoistiska och feodal-kapitalistiska Kinas medborgerliga plikt att tiga och konsumera. "Va' svamlar'an om nu'rå" kanske du nu tycker? Jo jag talar om "följerätten". Har du hört talas om den? Det hade inte i varje fall inte jag -- tills igår lördag. Då topplocket verkligen rök på mig.
Då satt jag nämligen och läste Uppsala Nya i godan ro. Tills jag slog upp lördagsbilagan (090418). Sidan 6-7. Där fanns en supergnällig artikel där ett gäng konstnärer självömkade sig över att de måste ha vanliga jobb för att kunna ägna sig åt sin hobby. Hu vanliga Svensson-jobb... vad hemskt!
Va f.. tänkte jag. Jag skulle också gärna ägna mig åt min hobby på heltid och låta någon annan betala, men jag gnäller ta mig f.n inte över det. Om ingen vill betala det pris jag vill ta för det jag gör, då får jag antingen göra något annat, sänka priset eller producera flera exemplar. Eller hur? Nä nä inte om man är bildkonstnär, då är det otäckt och förolämpande...
Och så kom den riktiga stjärnsmällen som nockade mig totalt: konstnärer har rätt att ta betalt en gång till av mig, dig och alla andra som kan komma att äga verket. Smaka på den du: ta betalt igen om jag eller du säljer tavlan vidare. Stöld säger jag.
Det kallas följerätt. Vadå följerätt? Bakom detta beskedliga ord dolde sig alltså det faktum att konstnären kan stjäla en del av den summa jag säljer en tavla för. Ja du läste rätt. Om jag t.ex. köper en tavla av konstnär XY och säljer den vidare 20 år senare, så kan girigbuken XY komma och kräva mig på pengar. Snacka om helgardering. Säljer XY något för billigt till mig, eller blir XY populär och kan få mera betalt senare, kan denne komma tillbaka till mig och kräva pengar. Av mig. Om jag säljer verket vidare. J..la stöld säger jag.
Snacka om gangstermetoder. Inte undra på att organisationen som hanterar detta heter BUS... maffia-bus (se deras angiverisida). Inte ens de girigaste film- och musikbolagen har ännu lyckats komma på denna fantastiska idé. Att ta betalt för något man inte äger och redan har sålt. Inte en kopia alltså, utan originalet. Tanken svindlar.
Men det är väl bara att vänta och se. Skulle inte förvåna mig om Stalinowsky och Pontler snart mutar fram en ny drakonisk lag som säger att musik och film (CD, DVD etc du lagligen köpt) inte får säljas vidare utan ersättning till film- och musikbolagen. Varför ska de ha sämre villkor än "bildkonstnärer"? Det är ju rejält synd om den "fattiga" medieindustrin. Varför ska medieindustrin gå miste om framtida hypotetiska inkomster?
Om jag billigt säljer en begagnad CD till någon annan har ju nämligen medieindustrin gått miste om en intäkt från ett nyexemplar. Eller hur? Det måste ju vara stöld enligt gängse beräkningsmetoder. En hypotetisk stöld av en hypotetisk intäkt. Jag sålde CDn "för billigt" och har därför undanhållit rättighetsinnehavaren en hypotetiskt vinst. En hypotetisk vinst som självklart ska realiseras och förverkligas med alla maktmedel som står till buds. Ja så resonerar i princip följerätten, så varför ska film- och musikskapare gå miste om denna intäkt de kommande sisådär 150 åren. Javisst ja upphovsmannen är ju sedan länge död då -- men det är inte den giriga industrin som sitter som löss i klädvecken och väntar på ett tillfälle att få suga blod.
Alltså: Allt som inte är mitt måste du ha stulit...
En hypotetisk vinst som på antipirat-Orwellska kallas stöld. Ingen har stulit något, originalet finns kvar, men de hade hypotetiskt kunnat tjäna mera pengar, så det måste vara stöld eller hur? Eller?
Immateriell stöld av något jag inte har. Tänk om jag kunde anklaga folk till höger och vänster för att ha stulit hypotetiska (löne)intäkter från mig. T.ex. stal ju LO-Vanja från mig då hennes lön och de bonusar hon godkände minskade min pension. Eller hur? Ja hypotetiskt alltså. Alltså stöld enligt Pontowsky.
När jag tänker efter så är ju fildelning etc stöld från Pontowsky med, eftersom han inte skulle få sina feta arvoden om han inte hade kunder som hade råd att slösa 10-tals miljoner på att jaga "fildelare".
Puh, där pös lite ånga ut.
Var går egentligen gränsen för en rimlig ersättning?
Varför ska vissa grupper i samhället ha någons sorts helgarderad möjlighet att alltid tjäna pengar. Oavsett vad de gör?
Hur många grupper av parasiter ska jag som vanlig VVV-Svensson försörja?
Odugliga inkompetenta chefer, hobbypulande konstnärer, författare, musiker, filmbolag som säljer skit dyrt--eller i varje fall saker jag inte vill ha, eller definitivt inte är villig att betala 180-230 spänn för!
Och hur ofta ska jag betala för något jag köpt, äger och har. En gång tycker jag! Definitivt inte 100tals gånger genom skumma mer eller mindre eviga upphovsrätts- och följerättsavgifter på kassetband, dvd:er, hårddiskar och vidareförsäljning av t.ex. en tavla eller vas jag äger.
"Parasiternas paradis" som Wolodarski skrev idag (090419) i DN (fast han avsåg givetvis inte detta). För att citera honom vidare "Affärsidén är lika lysande som Pirate Bay, man tjänar pengar på någon annas arbete utan att det kostar något".
Upphovsrätt och följerätt. Ja vad är det egentligen? Jo!, en enda stor fet inskränkning i min äganderätt är det vad de är. Jag är någon sorts j...a slav till filmbolaget, musikern, författaren, musikbolaget, STIM "and you name it". I 70 år. Efter upphovsmannens död :-o Bara för att någon skrivit en låt. En bok. Målat en tavla. 70 år. Efter upphovsmannens död!
Snacka om att kastrera allt vad skapande heter på Mammons giriga altare.
Är det meningen att jag, mina barn och mina barnbarn ska försörja en hoper parasiter. Vad är syftet? Att vi ska bli någon sorts moderna skuldslavar?
Känns uppriktigt sagt som det. Att vi, vanliga konsumenter -- Svenssons av VVV-typ eller ännu längre ned på socialskalan -- är någon sorts slavar som skall betala i evighet för en av patron påhittad skuld? En imaginär skuld! Alltså en immateriell skuld... Är detta rätt och rimligt? Nej, verkligen inte.
Frågorna bara hopar sig. Varför ska ett kludd på en duk eller en bunt ord på ett papper (virtuellt eller fysiskt) vara skyddade i 70 år efter upphovsmannens död? Det är ju helt absurt. Jämför med patent på nyttigheter som t.ex. mediciner som räddar liv: de gäller i 20 år och kan kosta miljarder att ta fram. En tavla kanske tar en månad att skapa (bussigt räknat 10000 i tillverkningskostnad om en genomsnittlig lön och deltid antas) och går lika lätta att mångfaldiga och sälja billigt som den 100000 gånger dyrare medicinen (i tillverkningskostnader alltså)!
Ja jag har fått spel. Ett rabiat mentalt utbrott.
Tänk dig om upphovsrätts- och följerättsskiten gällde ditt hus! Tänk dig en arkitekt som har upphovsrätt och följerätt på ditt hus. Och därför kan reglera hur du får använda / förfoga över rummen, möblerna o.s.v. I 70 år. Efter arkitektens död!!!
Du bygger ett hus. Låt oss säga att det stod nyckelfärdigt 1990. Huset ritades av en arkitekt på 35 vårar. Låt oss anta att arkitekten äger upphovsrätten till ditt hus utseende. Precis som en musiker (ja snarare det musikbolag som äger musikern) äger sin låt.
Enligt upphovsrättslagen måste du då betala en avgift till ARKI-STIM för att du använder (spelar upp) ditt hus varje dag inför publik--alla som går förbi ditt hus och kan se det. Ja de behöver ju inte titta på det eller ens vara intresserade, men den hypotetiska möjligheten finns ju, eller hur? De har ju kunnat ladda ner bilden, iden av huset till sin hjärna, sin blöta organiska hårddisk.
En dag vill du reparera och ändra i ditt hus, men det får du inte. Arkitekten har gjutit in några inner-betongväggar (kallas POUPs på DVD--de begränsningar i DVDn som inskränker din rätt att nyttja filmen du äger--t.ex. att starta filmen omedelbart och slippa FBI-varningarna) i ditt trähus. När du sedan vill måla om och byta fönster får du det inte heller eftersom du gör åverkan på upphovsmannens konstnärliga uttryck och/eller avsikt...
2009 flyttar du och säljer ditt hus. Döm din förvåning när arkitekten knackar på och vill ha 5 procent av köpeskillingen (följerätten) du fick av Berra, som köpte huset.
Åren går och Berra måste betala till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc.
2020 säljer Berra till Anna. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.
Åren går vidare och Anna måste betala sina blodspengar till ARKI-STIM för att bo i huset och får inte heller ändra etc. Anna blir så uppretad över betongväggen att hon låter riva den och ersätta den med en innervägg i trä istället. Pernik Hontén, spion för arkitekternas rättighetsorganisation, ARROgant, upptäcker detta och stämmer Anna, efter att ha krävt ut fakturakopior från hantverkaren.
Anna stäms på 2 miljoner för upphovsrättsligt intrång. Anna är undersköterska och har sparat i halva sitt liv för att hå råd med huset. Hon har inte råd att riskera att betala 100000tals kronor i rättegångskostnader, så hon gör upp i godo om att betala 200000 till ARROgant. Ingen semester på några år för Anna, men hon blir av med utpressaren och blodsugaren.
2040 säljer så Anna till Stina. Återigen knackar arkitekten på och vill ha 5% av köpeskillingen.
2041 dör slutligen arkitekten 86 år gammal och Stina tänker: puh!, äntligen slipper jag den gnidiga ockraren. Ha ha ha. Trodde Stina ja. Arkitekten hade barn (eller kanske sålt rättigheterna till Houseideas Inc). Stina drar sitt tunga ok och betalar till ARKI-STIM etc etc.
2050 säljer Stina huset till Hans. Och vad händer då? Jo de blodsugande arvingarna till arkitekten knackar på hennes dörr och vill ha 5% av köpeskillingen för fjärde gången.
Och så här fortsätter det till 2111. Just det du läste rätt till år 2111 ska parasiterna få betalt om och om och om och om igen.
2111!!
Det tar aldrig slut...
Du och jag har blivit ett slags moderna skuldslavar som aldrig riktigt får äga vår bok, film, musik, tavla, konstverk etc.
2111!!
Du och jag har sedan länge avlidit. Dina och mina barn förmodligen också. Men "konstnären", "musikern", "författaren", eller medieföretags-patron fortsätter att pressa oss på pengar. Fortsätter att suga ut oss i evigheters evigheter och vill förlänga tiden.
Är hus-scenariot ovan möjligt? Tja musik och filmindustrin har ju på sätt och lyckats med det, författarna likaså, konstnärerna med! Så varför ska inte arkitekter, husbyggare, stolsbyggare, rörmokare etc. får betalt i all evighet för sina skapelser? Varför ska dessa grupper missgynnas--de ska väl också ha rätt till eviga intäkter och privatspioner i "lagens" namn.
Varför ska jag, en vanlig konsument och Svensson, ha rätt att äga någonting. Jag ska ju konsumera och betala och hålla käft. Inte tänka. Inte säga emot. Inte äga. Inte få bli rik. Bara göra som jag blir tillsagd. Få mina mail lästa och min surfning spionerad på.
Alltså en modern skuldslav och undersåte. Fast piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.
Åter lugn i sinnet.
Redigerad 2009-04-21.
Andra bloggar om upphovsrätt, följerätt, Pirate Bay, UNT, DN, Wolodarski
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
