söndag 29 juli 2012

Euro-myter eller inte?

I DN skriver man idag om Euro-krisen att "vägen framåt kantas av myter... och vanföreställningar...". Men är det myter och vanföreställningar? Inte särskilt.

1) Budgetslarv
Den första punkten man drar upp är vad DN påstår inte vara budgetslarv. Men vad är det då man ska kalla det, när ett land år ut och år in finansierar sig självt genom att låna? Inkompetens? Jakt efter orealistiska drömmar av lyxfälle-karaktär? En seriös budget tar så klart hänsyn till konjunkturcyklernas upp- och nergångar. Grekland tycks inte gilla tanken på ner... Ja Grekland är inte unikt, men de har kanske räknat med att EU p.g.a. euron skulle springa till undsättning oavsett hur man skötte ekonomin?
Som bildern nedan visar har Grekland har ständigt varit skuldsatt som stat.(1) Siffrorna är de officiella, en kille på Zero Hedge-bloggen anser att den snarare ligger på runt 420%,,,
Och framförallt har den grekiska skulden accellererat jämfört med övriga Europa.(1)

2) Slösaktiga greker mm
Det DN refererar till är troligen följande blogg-artikel "The Balance of Power in the Eurozone...". Att grekernas skuld på sikt minskar är väl bra det (se framtidsprognoserna bilderna ovan). Men så har de räntorna på konsumtionsskulden att betala... precis som i lyxfällan...
För att citera Göran persson "När jag sade att vi kunde anse att välfärden var säkrad var meningen att vi nu gör oss oberoende av utländska långivare. När jag sade att välfärden var säkrad menade jag att det inte går att bygga pensionssystem, skola, vård och omsorg på lånade pengar. När jag talar om frihet vet jag att det handlar om väldigt många vanliga människor i vårt land som för sin frihets skull är beroende av att vården fungerar, att hemtjänsten kommer på besök, att skolan ger grabben och flickan en bra utbildning och att barnomsorgen ger en god fostran i det tidiga skedet av livet. Allt det där är för de allra flesta svenskar en frihet. Den gemensamma sektorn har gjort att vi kunnat bygga ut den friheten. Men den i sin tur är beroende av att vi inte missköter de kassor varur vi måste hämta våra pengar."(2)

Inget av ovan fungerar i Grekland, så kanske inte konstigt att man har problem...

3) Arbetsmoral
DN anför antalet arbetade timmar per vecka som ett mått på flitighet. Detta är rent trams. Om jag sitter av 8 timmar på jobbet och arbetar bara en timme av dessa, så är jag inte arbetssammare än den som effektivt arbetar 4 timmar av 4. Det finns helt enkelt inga riktigt bra mått, men antalet arbetade timmar under en livstid ger en bättre indikation.(3) Och där är inte grekerna i topp...

Kombinera informationen ovan med produktiviteten per arbetad timme som får du en ännu bättre fingervisning.(4)

I slutändan handlar det dock om "bottom line": att ha varor som går lätt att sälja (och helst dyrt--jämför med Apple: du vill betala överpris!) så att man går med ett trevligt plus i finanserna. Detta oavsett med hur många som de facto jobbar. Se på Sverige eller Norge. De som jobbar har råd att betala för välfärd och de som inte jobbar och, förhoppningsvis, för sina egna pensioner.
Så antalet arbetade timmar per vecka eller år är irrelevant mått. Säger inte ett dugg om arbetsmoral. Det är en klockren myt om något.

4) Skuld och skuldkris
OK DN, fair enough, men om man lånar luft och spenderar luft, så får man problem när luften ska återbetalas

5) Inflation
Är krisen lokal är det rätt lätt att genomföra uni-laterala åtgärder, men är flera länder i kris eller beroende av att lånen återbetalas kan det få en dominoeffekt. Vilket är vad man oroar sig för. Att andra länder dras med och att det kanske får följder som på 30-talet. Krasst är egentligen Greklands ekonomi så obetydlig att enklas vore att avskriva skulderna efter att ha konfiskerat grekiska tillgångar i utlandet. Problemet är att det är politiskt omöjligt. Utan skattebetalarna i flera länder får stå för notan, oavsett om det blir grexit eller ej, medan chansande banker återigen slipper betala och kan tjäna lite till. Och EU-politikerna kan fortsätta tycka Euro-projektet är förträffligt, eller?

6) Norra Europa
Varför ska man hjälpa lögnare? Ok det var taskigt, det mesta beror på poilitiska skygglappar, eftersom Euron som politiskt projekt och symbolhandling var viktigare än verkligheten. Så det finns många skyldiga. Och inte bara euro-projektet, utan även den uppumpade överbelånade ekonomin i alla västländer. Men för det finns det inga skäl till att man måste rädda Greklands ekonomi, eller de spekulerande bankernas. Tyska och franska banker som lånat på spekulation kan gott petas in i en bankakut av svensk modell (d.v.s. mjuk-konkursas), tillgångar som chefer och anställda som fått bonus och lön baserade på att låna luft kan gott konfiskeras (skulle minska benägenheten att ta risker som man kan vältra över på skattebetalarna och inte nämnvärt påverka ekonomin i övrigt) och slutligen kan grekiska tillgångar konfiskeras (se ovan). En sorts riktade "deleverage". Allt tyvärr en politiskt omöjlig önskedröm.

Summa summarum. Euron var ett projket där länder med helt olika förutsättningar plöstligt skulle garantera en gemensam valuta. Det drevs igenom av politiska skäl utan någon som helst hänsym till verkligheten. Och nu står vi där med följderna och ingen som vågar ta den politiska risken med att säga att kejsaren är naken.

Som Milton Friedman uttryckte det 2000:
"If we look back at recent history, [EU/Europe] tried in the past to have rigid exchange rates, and each time it has broken down. 1992, 1993, you had the crises. Before that, Europe had the snake, and then it broke down into something else. So the verdict isn’t in on the euro. It’s only a year old. Give it time to develop its troubles."

Så "riv upp, gör om, gör rätt" !

Andra bloggar om , , , ,
____________________________
(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Greek_government-debt_crisis
(2) Riksdagens partiledardebatt, Sveriges riksdag, protokoll 1996/97:12, anförande 43, 9 oktober 1996.
(3) Monitoring the duration of active working life in the European Union, European Commission Employment, Social Affairs and Equal Opportunities DG, 2009
(4) Enligt sammanställning i The Guardian (http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2011/dec/08/europe-working-hours). Observera att uppgifterna om produktivitet per arbetad timme varierar en hel del mellan olika källor, beroende på vilka antaganden som gjorts. Siffrorna är också beroende på förädlingsvärdet på den produkt man säljer. Så Luxemburg kommer alltid högt tack vare bankerna och Norge tack vare oljan.
(5) http://www.finanshistoria.n.nu/svenska-bankkrisen

onsdag 14 mars 2012

Buuuäää de hatar mig....

Buuuäää de tycker inte som jag de måste hata mig...

Så kan man beskriva dagens superbarnsliga elitvänstergnäll i DN. Obegripligt att de inte förstår att de straffar ut sig själva. Alla personer som inte har exakta samma åsikter som elitvänstern är fascister, breivikare, hitlers, höger, anti-något, lider av fobier, dumma i huvudet, användare av ordet politiskt korrekt, män, patriarkala, fula i största allmänhet, okunniga och så vidare och så vidare.

Hur kan elitvänstern bli förvånad att ingen tar dem på allvar efter deras 30 år av aktiv fördumning av debattklimatet och totala intellektuell kollaps? Hur kan de över huvud taget förvänta sig att bli tagna på allvar när de viktigaste frågorna är maktpositioner för samhällselitens fruar. När de tycker patriarkalt religiöst kvinnoförtryck är ok, men det påtagligt jämställda svenska samhället/kulturen inte är det. När de tycker att PolPot är reko, men Lars Vilks ett monster. När de bara mobbar och spyr galla. När de tycker att förtryck är frihet och frihet förtryck...

Nä, det går bara inte längre att ta dem på allvar !

Andra bloggar om , , , , ,

Orakade armhålor

Hmm, har folk inget liv? Hur kan man bry sig om en orakad armhåla? Och hur kan en sådan icke-nyhet hamna i tidningarna? Däremot var tydligen de helvaxade armhålorna på Dead by April ok...

Andra bloggar om , , ,

lördag 18 februari 2012

Månaden elitvänstern fick spel

Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiska anti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.

En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).

Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.

Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.


  • Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
  • Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
  • Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!
Marx vänder sig i sin grav.

Och var är vänsterns i dagens stora frågor?


  • Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
  • Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
  • Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
  • Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?

Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?

För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.

Andra bloggar om , , , , , ,
_____________________
Diverse länkar:
Bengt Ohlssons kritiker visar hur rätt han har
Maria Sveland attackerar mig och Billing
Det politiska hatet gör vanliga män deprimerade
En dag i Maria Svelands liv (humor...)
Feminister

Mera feminister

Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg:
"Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."

torsdag 16 februari 2012

Behövs verkligen massvaccineringar?

Behövs verkligen massvaccineringar? Massvaccinering, vare sig de är mot barnsjukdomar eller influensa, har de senaste 50 åren varit norm inom medicinen och därav samhället. I samband med svininfluensan valde svenska myndigheter att massavccinera hela befolkning trots total avsaknad av vetenskapliga bevis (evidens) för att denna var nödvändig eller ens behövd. Orsaken var antingen total inkompetens eller osunda beroenden till läkemedelsföretagen hos berörda myndigheter.

Men varför ständigt denna hysteri kring influensan? Skälen får sannolikt sökas i historien. Det är dels spanska sjukan som spökar, dels en skev bild av barnsjukdomarna före och efter vaccinationerna. I SvD:s intervju av två läkare artikel om att det är ett kollektivt ansvar att vaccinera sig framför en av läkarna myten om spanska sjukans fasor som ett argument.

Faktum är att vi inte vet hur många som dog i spanska sjukan. Det vi med säkerhet vet, fast det sällan nämns, är att de fattiga, de TBC-sjuka, de trångbodda dog. Att tjänstefolket dog medan herrskapet inte ens blev sjuka.

Men framför allt nämner man inte, när spöket dras fram, att mortaliteten sjönk åren efter spanska sjukan. En indikation om någon på att det inte var unga friska människor i sina bästa år som dog. Bilden nedan visar mortaliteten 1900-1980 i Sverige. Observera överdödligheten (röd) och underdödligheten (grön) under åren 1917-1927.


Olsen påstår vidare att influensa blev mild tack vare immunitet från annan tidigare influensa och att det visste vi inte innan. Men det är svammel. Det var redan uppenbart av influensasäsongen i Australien, Nya Zeeland och andra länder att influensan var ofarlig. Nödargumenet blev då att tänk om en andra våg kommer som med spanska sjukan. Ja en återkommande epidemi har våg efter våg, men det betyder inte att fler insjuknar. Och slutligen klassikern när inga andra rgument håller: var solidarisk och gör som auktoriteterna beordrar...

Så nej massvaccinering är inte rätt väg att gå när man använder otestade preparat. Nästan 170 människor har p.g.a. detta drabbats av ett livslångt handikapp. Men än värre tänk om alla vaccinerade hade drabbats av narkolepsi. Alltså tänk om 60% av Sveriges befolkning istället hade insjuknat i biverkningar. Tänk om vi hade haft cirka 5 miljoner narkolpetiker i Sverige idag! Jag tror vi kan vara jävligt glada att det inte blev värre bieffekter av att man hetsade fram ett så gott som otestat vaccin.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

måndag 13 februari 2012

Svininfluensan igen

Det trista faktum med hela svininfluensa-fiaskot är att kommersiella intressen styrt pandemiåtgärderna från kulisserna. Politiiker, socialstyrelsens experter och smittskyddsinsitutets experter var tyvärr för naiva för att förstå eller medlöpare. I läkaren Ralf Sundbergs personligt hållna bok "Forskningsfusket" kan man läsa (om man orkar igenom boken, den är inte en skönläsning) om hur en tät väv av industriintressen, lobbygrupper och "nyttiga idioter" (d.v.s. läkare/expererter som går industrintressenas vägar) oavbrutet försöker styra de diet- och kostråd som nationella myndigheter tar fram. Argumenten är samma som med svininfluensa: att man gör det med folkhälsans bästa för ögonen. Tyvärr visar narkolepsi-katastrofen, vilket lidande onödiga, ogenomtänkta och otestade åtgärder kan orsaka och att man verkligen inte haft folkhälsans bästa för ögonen.

Man kan ju fråga sig vems intressen smittskyddsinstitutes chef går när han anser att man som ”...Läkarna måste inse att detta är politik och affärer...”

Andra bloggar om , , , , ,
Upphovsrätt:
Creative Commons License