...färd mot den sköna nya tysta värld (eftervalsdebatten)

Jahapp så vaknade elit-Sverige häromveckan upp i en kombination av yrvaken förvåning och öppet hat över folkets val. Hur kunde 13% av undersåtarna understå sig att utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta fritt? Och plötsligt göra SD till Sveriges tredje största parti? Demokrati är OK så länge du tänker rätt och fan så ful om du har magen att tänka själv och/eller fritt.

Ja hur kunde detta ske? Trots opinionsundersökningarnas återkommande SD-siffror runt 9-11% månad efter månad i nästan två års tid... Ja huvva, man måste nog vara rejält vass i kolan för att fatta sambandet mellan stabil opinion och valresultat.(1) Särskilt som den av tyckareliten konstant utmobbade, bespottade och dumförklarade SD-sympatisören knappast glatt avslöjar sina partisympatier för en anonym telefonröst... Och troligen är än mindre benägna till det efter Expressen-politrukernas "avslöjanden" att det finns -- gu' vad förvånad jag blir -- puckon av varierande småsint inskränkthet som spyr galla på diverse forum.

För har man inte tillgång till kultursidorna för sitt välformulerade hat (2)(3), så får man väl nöja sig med andra sajter för dagens dos av galla och bekräftelse från likasinnade. Men vänta, i Sverige har vi ju åsiktsfrihet!! Varför skriver de inte under eget namn på t.ex. kultursidorna. Nä visst ja, yxa i dörren eller trashad lägenhet kan det ju bli (4) utöver stormen av glåpord från hatvänsterns kolportörer.

En utvikning apropå anti-SD tal. En viss brunbränd självglorifierande författare har lagt upp en liten video där han citerar delar av sitt brev till SDs partiledare. Jag fascineras över elitens alla attribut han visar upp: hundratals böcker, konst, en ledig kostym, solbränna (på burk). Och än mer förvånas jag av det han säger. Först kommer ett totalvirrigt konstaterande (Ca 21 sekunder in): "Jaa så, för det är inte fråga om att tycka illa om det man hatar, för det gör jag inte." WTF menar karln? Hatar han inte eller gillar han dem han hatar?? Sedan babblar  han vidare och nämner att SDs partiledare sagt att det vore bättre om människor "finge hjälp och skydd så nära sina hemländer som möjligt". Och vad ger då denne enligt egen utsago folkkäre författaren sedan för exempel på "motsats"? Jo flyktingströmmarna under 2a VK... som enbart gick till angränsande länder.(5) Den mannen alltså. Inte en tanke på hur han bekräftade SD:s förslag när han trodde han gjorde motsatsen... Ja du är unik som det skrevs i Expressen (12).

OK, åter till valet. Själv hade jag gissat på typ 45 för S-blocket, ca 43 för Alliansen (jo lite önsketänkande där) och 10-13 för SD. Och oroat mig för att Fascistiskt initiativ skulle komma in. Nä men vänta nu Feministiskt initiativ heter de ju. Det var ju verkligen lite virrigt av mig! Måste bli gammal och gaggig jag med. Faktum är ju att jag fått problem med synen så här på äldre dar: hatvänsterns röd-svarta fanor och extremhögerns rödsvarta symboler flyter ihop i en sörja av samma färger och mönster.

Jag slirar lite, så tillbaks till val-fenomenet. Egentligen kan man ju fråga sig vad är problemet? Bortsett från en och annan byråkrat och proffstyckare som ser karriär och levebröd ryka om vänsterns rasbiologiska fixering -- vid atomär uppdelning på ”folkgrupper”, etniciteter och identitetskonstruktioner, som kan känna sig både kränkta och berättigade till särarts-förmåner -- plötsligt bleve omodern.

Det är egentligen kanske bra för Sverige att tvingas fundera över den faktiska innebörden av demokrati och åsiktsfrihet. Att tvingas försvara klassiska ideal som jämlikhet för alla, åsiktsfrihet för alla, likabehandling för alla o.s.v. För det finns uppenbarligen ett problem i detta avlånga land! När demokrati enbart är den enes rätt att få som den vill -- och den som tycker annat är en "strukturell" rasist. När åsiktsfrihet enbart innebär den enes rätt att framföra sina åsikter -- och den som tycker annat är en ”rasifierad” fascist. När jämlikhet enbart är en rättighet för vita kvinnor inom eliten -- och den som tycker annat en islamofob minoritetshatare (nu ska vi se 2 miljarder utövare... minoritet hmm).

Hur hamande vi där egentligen?

I Sverige har vi demokrati, åsiktsfrihet och föreningsfrihet, eller hur? Så varför är det så svårt? Det är som om något skaver hos eliten när andra åsikter än de påbjudna rätta åsikterna inte framförs. Eller mera konkret när rubriksättaren till DN-artikeln av LOs förre chefsekonom skriver att "Eliten inser inte att den nya tiden kräver starkare stat”, så vet han troligen inte hur rätt han beskrivit valvinnarnas dröm.(6) För är det kanske inte drömmen om Per Albin Hanssons Folkhem som driver dem? (7) Drömmen om ett folkhem vars ideologiska samhörighet med Mussolinis Italien var tydlig (8)(9).

En dröm som var dåtidens motsvarighet till den nutida elitens futuristiska dröm om Progressivitet, Ungdomlighet, Förändringskraft, Normkritik. (10)(13)

Detta skaver nog väldigt väldigt hårt när man försöker ta debatten eller undvika den.

Så vad göra? Fungerar inte utfrysning, mobbning, debatt måste ju det nutida radikala avantgardet söka nya dådkraftiga lösningar, eller hur? Och det gör man med besked. Kan man inte definiera ut människor som rasister, puckon, obildade, "vita män" etc. så får man ta till storsläggan. Och det senaste, hetaste och mest radikala begreppet är: "yttrandefrihetsfundamentalist".

Ja du läste rätt, om åsikts- och yttrandefrihet innebär att andra åsikter än mina, oh hemska tanke, uttrycks, så är du en "yttrandefrihetsfundamentalist". En vedervärdig individ "som missförstått vad ”yttrandefrihet” och ”demokrati” innebär". Du är någon som legitimerar "historielösa" "diskurser" och stöder Breivik och rasister och annat ont.(11)

Undrar vilka som är mest historielösa i sin färd mot den sköna nya tysta värld.

_____________
(1) Partisympatier 2001-2013 för SD
(2) Fascismen är tredje största parti
(3) Högern tar inte ansvar
(4) Eskilstunakurirens artikelserie om extremistkriget. 95% av det politiska våldet i Sverige utövas av extremvänstern (de röda fascisterna). Se även Inte goda hjältar
(5) Kuriosa: många judar flydde till Italien från Tyskland, Frankrike och Kroatien. Se "Yours is a Precious Witness: Memoirs of Jews and Catholics in Wartime Italy" av Margherita Marchione och "The Italian Refuge: Rescue of Jews During the Holocaust" av Ivo Herzer. En översiktsartikel finns här http://www.acjna.org/acjna/articles_detail.aspx?id=300 (förbise rubriken och läs hela artikeln. Föga känt är kanske att "In Italy, Jewish fascism was a real ideological movement, a mass phenomenon, as much as that was possible in Italy’s tiny Jewish population of 47,000. In 1938, at the beginning of the racial laws, more than 10,000 Jews-about one out of every three Jewish adults-were members of the Fascist Party." Och att det fanns "a Jewish fascist newspaper, “La Nostra Bandiera” (Our Flag)".
(6) Starkare stat http://www.dn.se/debatt/eliten-inser-inte-att-den-nya-tiden-kraver-starkare-stat/
(7) Avhandlingen Folk och land hör nära samman av Karl Ekeman, 
(8) Avhandlingen "Ett folk av mänsklig granit: Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936" av Marcos Cantera Carlomagno
(9) Per Albin och Mussolini av Kaj Björk, Arbetarhistoria nr 105 (2003:1), s. 37-39.
(10) Brist på visioner.
(11) Rasismens höga pris av Henrik Arnstad
(12) Du är unik
(13) "Modernism and Fascism: The Sense of a Beginning Under Mussolini and Hitler" av Roger Griffin

Artiklar i urval från de stora drakarna:
Vem är dummast?
De bortsortrades röst
Medan vi diskuterade Tintin
Er kamp är inte min
Strutspolitiken
Antirasism inte rasismens motsats
Vetat ganska länge
Rävsax
M bör ta debatt
Lyssna på oron
Ropet från ödemarken
Inte bara rassar

Några bloggar:
Segerherren
Lord of the MP ang valets stora förlorare.
Kris, klass och SD
Borde jag känna mig rasifierad
Parallellt politikeruniversum
Missuppfattningar

Salmanbilden hittad på HaX 

Månaden elitvänstern fick spel

Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiska anti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.

En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).

Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.

Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.

• Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
• Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
• Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!

Marx vänder sig i sin grav.

Och var är vänsterns i dagens stora frågor?

• Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
• Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
• Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
• Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?

Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?

För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.

Andra bloggar om Vänster, feminism, Maria Sveland, Bengt Ohlson, vänsterns makt över kulturen, hat, debatten om kulturvänstern.
_____________________
Diverse länkar:
Bengt Ohlssons kritiker visar hur rätt han har
Maria Sveland attackerar mig och Billing
Det politiska hatet gör vanliga män deprimerade
En dag i Maria Svelands liv (humor...)
Feminister
Mera feminister

Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg:
"Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."

Den multikulturella ny-rasismen redux

Min favorit-debattör, Lena Andersson i DN, gjorde mig lycklig idag. (Updatering 110227: se även intressant debatt om "integration eller assimilation" på Newsmill.) I höstas skrev jag om fenomenet med den den multikulturella ny-rasismen och idag tar Lena upp samma tema under rubriken "Feminism som rasism". Än finns det helt klart hopp om en förnuftig värld.

Lena Anderssons utgångspunkt är feministisk. Hon beskriver (i får man nog säga kodad form, med udden mot den värde-nihilistiska eliten) hur kvinnoförtryck är OK så fort det inte utförs av en västerlänning. Exemplet hon ger är islamofobi-brännmärkningen av tidskriften Sans tema-nummer om religiöst kvinnoförtryck.

Min utgångspunkt i min bloggning från 101007 var vidare. För problemet är inte bara postkolonialt, utan inneboende i multikulturalismens näringskedja. Det som förvånade mig var hur nära, den multikulturella diskriminerings-fixeringens fanatiska jakt på nya grupper att etikettera och systematisera oss i, ligger högerns etnopluralism. Bådas jakt på multikulturella olikheter -- må de vara etniska, kulturella, sociala eller religiösa skillnader och nyanser -- skulle få vilken professionell 30tals-tysk eller -svensk rasbiolog som helst att fullkomligt skrika högt i darrande flämtande extas. Extas över alla nya möjligheter att katalogisera människan.

Det är ett maniskt letande av olikheter för att bevisa att vi är lika. En dubbel logisk kullerbytta, där man hyllar likheten genom att maximera splittringen i gruppidentiteter. En särintressenas egoism som i slutändan alltid går ut över någon annan. Denna absurda jakt på olikheter som förment ska bevisa likheten, skiljer sig lite från SD:s etnopluralistiska dröm (se deras hemsida eller Betners genomgång) där "varje folk och etnisk grupp" har en "moralisk rätt att leva". Men bara inte när mig, dig eller oss.

Precis som Lena Andersson säger så kortsluts systemet. "Alla blir fastlåsta i sin hudfärg, sin kultur, sin religion, sitt kön."

En dröm om ett etniskt gettoiserat samhälle där alla sköter sitt och skiter i den andre. Och ovanpå vilket ett politiskt korrekt prästerskap flyter omkring och upprätthåller etniska och religiösa "rättigheter", d.v.s. skillnader, vilka ses som viktigare än åsiktsfrihet, jämlikhet och andra "förtryckande västerländska ideal".

Eller som Lena Andersson säger: "Tanken att mänskliga rättigheter äger universell giltighet ses som ett kulturellt övergrepp."

Andra bloggar om 30-talet, diskriminering, multikulturalism, etnicitet, genus, utopi, idyll, etnopluralism, religion, rasbiologi, Henning Eichberg, Richard McCulloch, feminism, rasism, politik, extremister, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet.
___________________
Och några ord i Expressen
Intressant artikel i ämnet på Newsmill (uppdaterat 110227)

Uttåget ur kyrkan

Ja detta är definitivt sent påkommet. men jag blev tipsade om att titta på Kvällsöppet (TV4) från i onsdags (6/10) där sveriges främste totalitäre ideolog (Tännsjö--yes me no like his ideas...) debatterade integritet med allas vår kära frihetsliberala demokratiförkämpe Falkvinge, vilket ju var intressant och egentligen borde ha haft ett eget entimmesprogram.

Tännsjö hade som vanligt ingen förståelse för den lilla människans behov av privatliv och skydd mot staten. Att han sedan ansåg att om allt är offentligt så är det väl ingen fara påminde om "rent mjöl i påsen"-argumentet. Som vanligt glömde han assymetrin mellan maktlös och vapenlös och motsatsen. D.v.s. det sedvanliga problemet med att det som idag är OK kan innebära dödsstraff imorgon. Något man lätt glömmer när man tar frihet, demokrati etc för givet.

Som sagt: "frihetens pris är ständig vaksamhet mot de som vill ta friheten ifrån dig" och "frihet kan aldrig be inskränkt bara förlorad".

Nåväl nog om varför jag tittade på programmet och till orsaken för rubriken. Efter Falkvinge följde nämligen en debatt om SD-uttåget ur kyrkan. En representant för S och V, samt en rätt larvig präst försökte förklara för SD:s partiledare Jimmy Åkesson varför han, och drygt 10 SD-personer till + livvakter, egentligen hade klampat ut ur kyrkan (ja, ja visst var det lite barnsligt/känsligt att storma ut, men det skapar ju rejäl mediedramaturgi). För S+V+präst visste ju självklart vad orsaken var, vad än JÅ sa...

Och en fullständigt meningslös debatt följde där JÅ sa att vi gick ut därför att biskopen sa*:

"Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor."

Den debattstil S+V+prästen kontrade med kan i princip tolkas som om de sagt: nä nä lille JÅ det var inte därför du knallade ut, utan vi vet ju bäst vad du tänkte och ville, så därför lille vän, var det av detta skäl du gick ut. (Rätt irriterande attityd.) Och så hänvisade de till att skälet till uttåget måste ju ha varit att biskopen sagt:

"Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag... Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

JÅ sa då nä, jag förklarade ju att vi gick p.g.a. stödet till demonstrationen mot oss. Näha inte alls lilla du, svarade S+V+präst, ni gick därför att ni är rasister. Och så fortsatte det tills S-personen lessnade och sa "ni [SD] ljuger om varenda sak". Och så var debatten ner i sandlådan och JÅ förmodligen några tiondels procent rikare.

Och var demonstrationen (där även biskopen kort deltog) en gullig uppvisning i demokratiskt sinnad solidaritet. Inte riktigt. Lars Ohly sa i ett tal att: "det är ingen som ska lämna Sverige, förutom Sverigedemokraterna". Så ett Gulag i Sibirien är nästa för de oliktänkande.

Hoppsan Gulag?, men vad var det nu biskopen mera sa? Jo:

"Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. ... Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor."

Oooops... hur var det nu: "det är ingen som ska lämna Sverige, förutom Sverigedemokraterna". Vissa är visst lite mindre värda. (F.ö., om man märker ord, sa hon inte att man inte ska göra åtskillnad på människor i en demokrati, bara det mycket svagare att det inte är värdigt, jämför det med moderaten nedan som inte kan kompromissa om demokratins värden.)

Men bäst beskrivs nog SD-mobbningen på Cattas blogg (PS missa inte den förträffliga beskrivningen av m-ledamoten Kinberg-Batra och den uppföljande bloggposten och kommentarerna till båda):

"men vad är det dom själva [dvs politikerna, prästerna m.fl] håller på med då? Dom ser ner på de som röstat på SD för det är “bara” lågutbildade WT-människor (omskrivet med lite finare ord dock). Dom anser verkligen inte att alla har samma värde vilket dom visat på många sätt nu."

Och efter demonstrationen hade sedan tydligen en grupp demonstranter tågat till det hus i Gamla Stan där SD har sina rum och kastat ägg mot fasaden.

Lite vidare grävande på nätet visade att inte heller alla artigt applåderat biskopen eller tolkat det som ett snällt och försonande tal likt kungens. Kunges tal avslutades med orden:

"En god samhällsgemenskap bygger på ömsesidig respekt och på fritt meningsutbyte. Den förutsätter tolerans mot oliktänkande och trygghet till liv och egendom."

Lite mera diplomatiskt än biskopens tal, kan man nog säga...

Dessutom har faktiskt, fast det inte verkat så i pressen, politiker kritiserat biskopen. Den starkaste offentliga kritiken kommer från M-ledamoten i Ubbhult, som formulerar det såhär på sin blogg** (min fetstil):

"Med detta sagt så tycker jag personligen att biskopens predikan gick över gränsen om man verkligen värnar om demokratin. När man i en predikan så öppet hyllar övervägande vänsterextrema demonstrationer mot ett parti som blivit demokratiskt invalt i Sveriges Riksdag handlar det inte längre om att värna förståelse, tolerans och människors lika värde. Nej, då tar man tydlig partipolitisk ställning och det är inte kyrkans sak. Jag tillhörde därför de ganska många som inte applåderade biskopens predikan. Att fördöma Sverigedemokraternas plats i riksdagen innebär att man fördömer väljarna för deras demokratiska val. Detta är ovärdigt i en demokrati. För egen del väljer jag att bemöta Sverigedemokraternas argument i saklig och öppen debatt, och den debatten kommer att vara tuff och hård. Men jag kommer alltid att vara korrekt och vänlig i andra sammanhang mot alla mina riksdagskolleger, oavsett parti. För hur ska jag kunna säga att jag står upp för alla människors lika värde om jag samtidigt aktivt börjar diskriminera Sverigedemokraternas politiker?"

"Dagens gudstjänst var tyvärr det längsta från försoning och dialog man kan komma. De politiska motsättningarna i Sverige växte ytterligare idag. Hatet gror både hos extrema vänstergrupper som hotar Sverigedemokraterna och hos högerextrema grupper som försvarar dem. Säpo verkar redan ha fullt skydd av alla SD:s riksdagsledamöter och säkerheten verkar vara skärpt i hela riksdagen. Jag är faktiskt lite orolig för hur detta ska sluta."

Han bloggar vidare*** om hur hans ställningstagande väckt ogillande:

"Men jag har också fått ett par elaka kommentarer som tycker att jag ska erkänna att jag egentligen är Sverigedemokrat (!) eller som beskyller mig för att vara rasist (!). Om sådana personangrepp är priset för att man står upp för demokratin och väljarnas demokratiska val så är Sverige ganska illa ute."

"För mig finns ingen kompromiss. Antingen står man upp för demokratin och väljarnas fria val i varje läge, och respekterar alla som är folkvalda politiker. Eller också gör man det inte. Det går inte att kompromissa i den frågan."

Jag måste säga jag blev imponerad av det tydliga ställningstagandet för åsiktsfrihet utan politiskt korrekt dravel.

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Andra bloggar om sverigedemokraterna, diskriminering, val 2010, SD, eftervalsdebatt, multikulturalism, etnicitet, religion, rasbiologi, riksdagen, eftervalsdebatt, biskopen, uttåget ur kyrkan, politik, åsiktsfrihet, demokrati, frihet, extremister, mänskliga rättigheter, rasism, Eva Brunne, Lars Ohly
___________________________
* PRESSMEDDELANDE 2010-10-05: Biskop Eva Brunnes predikan vid Riksmötets öppnande den 5 oktober 2010.
** Knappast en försonande gudstjänst i Storkyrkan (2010-10-05)
*** Intervjuad i Radio Sjuhärad om mitt försvar för demokratin (2010-10-07)

uppdaterad 22:01 och 101010 17:36

Vilks, negerbollar och yttrandefrihet

Ja det var ju en fin titel. Man skulle tro att jag tänkte skriva en eftertänksam analys om minst 5 A4-sidor på temat Lars Vilks, SJ, konditorer och negerbollar, och hur dessa förhåller sig till Gud Fader, hädelse-rätt och yttrandfrihet. Men icke RL tränger på. Vadå RL? kanske du tycker, men det som föder mig och kläder mig får nog anses tillhöra RL. Till skillnad från min lite just nu lite eftersatta blogg, som liksom ligger lite utanför. Så det får bli en väldigt enkel bild tillägnad alla dessa PK-kommissarier, politruker och smyg-fascister som vill styra och kontrollera vad som får sägas eller visas.



Andra bloggar om Lars Vilks, konst, SJ, hädelse, negerbollar, yttrandefrihet, extremister, demokrati, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet.

De lättkränkta dårarnas paradis

Ett samhälle som ska skydda alla som tycker sig kränkta av obehaget av att behöva möta någon annan åsikt än sin egen, kommer snart att behöva förbjuda rätten att tänka, tala, skriva och skapa fritt. För när "vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst" kommer snart inget att finnas kvar som är tillåtet.

Till den här veckan kunde Sverige i vissa delar kunna beskrivas som de lättkränkta dårarnas paradis med en DO och Centrum för rasism, som med just dårens envishet dömde ut kvarteret Negern, glassen Nogger, handskakningar, svartburkogillande och annat trams som kränkande. En Kafka-liknande vardag där egna tillkortakommanden och brister omedelbart ska omsättas i framtvingade examina eller böter under ivriga hejarop från den politiskt korrekta eliten. Mottot verkar vara att "först kränkt vinner" (för att citera Zaremba). Demokrati och yttrandefrihet sattes på undantag i den värdenihilistiska jakten på något nytt etniskt eller religiöst* eller "genussifierat" särintresse att oreflekterat stödja. Ena dagen stöder man kvinnokränkande religiösa mörkermän, för att nästa dag stå på barrikaderna för intersektionalism och dylik smörja.

Rätten att tänka fritt ska sänkas till den mest inbillat kränktas krav på total tystnad och förbud av kritik och ifrågasättande.

Men så hände något !

En gubbe och tillika konstnär blev mordhotad av ett gäng både vanliga och religiösa dårar. Plötsligt stod identitetspolitikens baksida klart belyst i det allra kraftigaste av strålkastarljus. En tjurig gubbe som ritat en rondellhund i skägg och turban skulle tystas för gott. För att han gjort en liten teckning.

Och media vaknade. För detta var lätt att begripa. Inga ordkaskader av snömos om fobier och antipatier och annat dravel, utan ett rakt håll käften eller få på käften, eller snarare i detta fall: håll käft eller käka bly. Från nästan alla hörn och kanter hyllades plötsligt demokrati och yttrandefrihet som något viktigt och värt att försvara. Från att nästan ha kastats på historiens sophög återuppstod tanken på den goda demokratin och den absoluta yttrandefriheten som något eftersträvansvärt.

För hur skulle ett samhälle se ut där varje liten lättkränkt dåre skulle få rätten att tysta alla ord med hot. Som en totalt nattsvart dystopi!

För det går inte att basera ett samhälle på något så extremt subjektivt som den mest lättkränktes inbillade fantasifoster och projicering av sina brister och tillkortakommanden på den andre (någon annan). I en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet kommer någon alltid att känna sig kränkt, för det är liksom en följd av yttrandefriheten. En följd av rätten att få uttrycka en egen tanke. En följd av rätten att få säga emot och vara emot någon annans tanke.

Vi "kommer hela tiden att utsättas för värderingar eller åsikter vi finner mer eller mindre kränkande" av en eller annan orsak.

Och ett samhälle som ska skydda alla som tycker sig kränkta av obehaget av att behöva möta någon annan åsikt än sin egen, kommer snart att behöva förbjuda rätten att tänka, tala, skriva och skapa fritt. För när "vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst" kommer snart inget att finnas kvar som är tillåtet.

Så det gäller som Peter Englund säger "att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar och utan på skruvar ställda förbehåll".

*Och jag är jävligt trött på att få höra att två miljarder människor tillhör en förtryckt minoritet.

Andra bloggar om Lars Vilks, rondellhund, yttandefrihet, eliten, demokrati, åsiktsfrihet, extremister, frihet, mänskliga rättigheter, religion.
________________
Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
www.vilks.net

Religiös imperialism och symbolik

Återigen har DN publicerat en lysande artikel om varför en svart-burk eller en vägran att ta i hand inte kan betraktas som bara skojiga nya klädstilar eller hälsningssätt. För det handlar om symboler. Handlingar vars symbolik är en helt annan än vad vi sekulariserade och religiöst okunniga svenskar tror. Handlingar och symboler med en tydligt religiös betydelse.

Det handlar inte heller om en liten förtryckt sekt av religiösa knäppgökar, eller invandrad minoritet eller dylikt. Utan det handlar om en stor och stark majoritet med uppåt två miljarder anhängare. En majoritet som inte behöver "skyddas" mot den hemska "förtryckande" demokratin och jämlikheten.

Det handlar om en grupp religiösa fanatiker och religiösa imperialister som till varje pris vill genomdriva sin religiösa utopi om ett stenhårt kontrollerat religiöst apartheid-samhälle.

Men istället för att försvara våra demokratiska landvinningar mot en kvävande och förtryckande religion, så backar vi för fullt rakt in i medeltiden. Likt Neville Chamberlains appeasment-politik på 30-talet, så har värderelativism och värdenihilism blivit murbräckan som de religiösa imperialisterna använder för att sakta krossa demokrati och jämställdhet. För varje steg vi backar möts vi av ett nytt krav som vi ska böja oss för, för att hålla de religiösa fanatikerna nöjda. Väst har blivit den andre, det "entartete" som ska ersättas med den religiösa fanatismens förment rena och obefläckade världsutopi där alla är lika till sinnet, till klädseln och i tanken.

Vi backar och inskränker vår rätt till att fritt uttrycka oss av rädsla för att såra en "minoritet" på två miljarder individer. Bara därför att en extrem klicka vill krossa väst, krossa demokrati, krossa frihet och krossa jämlikhet.

En extrem klick som kräver lebensraum för sin religiösa åskådning. En extrem klick som kräver kompensation för den hemska och "förtryckande" demokratin, åsiktsfriheten och jämställdheten vi otäcka västerlänningar dagligen "förolämpar" och "kränker" de religiösa knäppskallarna med.

Andra bloggar om politik, extremister, religion, åsiktsfrihet, demokrati, burka, handskakning, minoritet, imperialism.

Den som aldrig upplevt förtryck förstår inte friheten

Jag har en troende kollega.

Varje dag hon vaknar i Sverige, säger hon, så är det som att vakna i paradiset. Varje dag, säger hon, är som en vacker dröm hon aldrig trott hon skulle få leva i.

För hon har flytt.

Flytt från förtryck. Flytt från prästernas krav och regler. Flytt från prästernas hot om social död och uteslutning ur gemenskapen. Flytt från underkastelse.

Hon har flytt till friheten att vara den hon är. Flytt till friheten…

Att få klä sig som hon vill.

Att få göra vad hon vill.

Att få älska vem hon vill.

Att få älska hur hon vill.

Att få tycka vad hon vill.

Att få skriva vad hon vill.

Att få rita vad hon vill.

Vilka är vi som i frihetens namn stöder hennes förtryckare. Vilka är vi som tror att religiöst förtryck är frihet och att frihet är förtryck (under ”västerländska normer”). På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer frihet? På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer en mänsklig eller medborgerlig rättighet? Varför blir vi blinda när symbolerna för förtrycket är religiösa istället för politiska och höger?

För är det som hon sa, att ”Den som aldrig upplevt förtryck inte förstår friheten.”

Andra bloggare om politik, religion, kläder, partiledare, partiledarduell, partiledardebatt, burqa, burka, burkadebatt, nikab, huckle, skidhuva, balaklava, åsiktsfrihet, frihet, demokrati, extremister, mänskliga rättigheter.

(Skrivet delvis i polemik mot Calandrella och SvD m.fl.

GEnus STAts POlisen

Genus-Hitler och Genusväldets undergång!

Det har var ju bara för roligt. Särskilt från omkring minut ett.

"Könsneutrala gator och torg"
"En stor genusparad i varje kommun"
"Medborgarna tror att de kan bete sig hur som helst"
"Könet är ett... passerat stadium"
"Bestraffas med queerpedagogik på våra anstalter.

Andra bloggar om extremister, mänskliga rättigheter, sexual-chauvinism, åsiktsfrihet

Om debattfrihet

På DN kulturdebatt (sida 5) skriver Malin U idag att det inte finns förbjudna ämnen i religionsdebatten. Men det gör det ju just. Anledningen till polariseringen är att det finns få nyanser. För så fort nyanserna kommer fram -- de nyanser som kan öka förståelsen och balansera debatten -- så åker ändå fobi- och extremistkortet fram. Och DN-artikeln är ett bra exempel på det när förf. konstant drar paralleller till rasism och högerextremism (ett fult debattknep för att klistra på meningsmotståndaren åsikter denne inte omfattar) när hon exemplifierar att ett explicit debattförbud inte finns.

Hon anser att man helt enkelt får tåla rallarsvingar i "åsiktsbrytandet". Problemet är bara det att de flesta inte uppskattar att få muntliga eller skriftliga glåpord kastade efter sig om och när de vågar öppna munnen. De anser inte att de "bryter" åsikter, de anser att de byter åsikter och vill förmodligen resonera i sansad och lugn ton.

För hur många uppskattar att kallas rasist, extremist och fobiker så fort de dristar sig till att ifrågasätta religiösa anspråk. Hur många uppskattar att svepande beskyllas för att "kör[a] med samma retorik [som högerextremisterna]", om de kritiserar (fel) religion.

Alla religioner måste tåla granskning och alla religioner måste få granskas. Precis som vilka andra ideologier som helst.

Genom att påstå att religionskritik är "diskret lagda rasister[s]" sätt "att dölja fientlighet mot etniska grupper". Genom att påstå att hon "är trött på offerdramaturgin" och "dess retoriska förbindelser med högerextremismen". Och genom att slutligen vrida till artikeln till att handla om SD istället för ett torn i Schweiz...

Så har hon just gett ett fullgott exempel på den typ av exkluderande samtalston och fördömande retorik, som lika effektivt som ett debattförbud, sätter munkavle på de flesta som inte finner någon tjusning i den typen av symboldebatt. Och som därför ger upphov till just de känslor av alienation och åsiktsförbud som uppenbarligen vissa upplever. Upplever utan någon retorisk eller dold avsikt.

Det är först när nyanserna tillåts. När hela skalan från svart till vitt kan diskuteras i all dess regnbågens färger, utan att ta till glåpord, fördömande tonfall och "association by guilt"-knep, som förståelsen och toleransen ökar. Det är först när nyanserna tillåts som det demokratiska samtalet kan utvecklas och leda framåt. Men förståelse innebär inte att demokrati, jämlikhet eller åsiktsfrihet måste underordna sig religiösa krav på lydnad, könsunderkastelse och blind tro.

Jag må vara naiv, men i min lilla värld innebär förståelse att man sansat kan resonera om olika företeelser som helst, och förhoppningsvis kunna acceptera att man inte alltid kan få som man vill, även om man skriker högst. I min lilla naiva värld måste man kanske anpassa sig efter universella värden som står över religionens och den etniska gruppens krav på konformism, tabu och tradition.

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn.

Friheten kan inte tas för given

I det gamla STASI-landet Östtyskland uppmanades medborgarna att:

Säg vad du tänker,
Tänk vad du säger.

Problemet var att om de gjorde det så skulle de hamna i fängelse. Så de lärde sig att dölja sina tankar och hålla dem för sig själva. I dagens debattartikel i SvD, får man lite känslan av att författaren tycker att Schweizarna inte skulle ha sagt vad de tänkte utan hellre ljugit.

Men vad är det för samhälle vi skapar, om ingen vågar säga sin hederliga mening. När alla smusslar och ljuger. Ja inte är det en demokrati längre. Utan en tankens diktatur. Som reaktionen på Hägglunds artikel om verklighetens folk visade har eliten väldigt svårt med en demokrati som innebär medborgarengagemang. Svårt med att människor säger vad de tycker och inte blint rabblar politiskt korrekta fraser när kameran är på.

Svårt att acceptera det som är poängen med demokrati: att alla medborgarna vågar säga vad de tänker utan risk för repressalier från staten eller PK-eliten eller chefen. Och folkomröstningar a la Schweiz är demokrati i sin prydno. Inte ett hot mot demokratin. Däremot ett hot mot elitens åsiktsmonopol. Ett hot mot elitens förljugna politiska korrekthet.

Lika lite är att rösta mot torn ett hot mot religionsfrihet eller demokrati. Schweiz folkomröstning var en markering mot religiösa symboler och de maktanspråk som dessa innebär. Att blanda in kyrktorn är inte relevant. De finns där av historiska skäl, som en markering av kristendomens historiska maktanspråk.

På vilket sätt skulle frånvaron av ett torn inskränka rätten till religionen? Argumentet är absurt. Hela argumentationen är ett typiskt utslag för vår tids bugande och bockande för religionen. Religionen får inte ifrågasättas och när det sker blir det liv i luckan. Särskilt hos eliten, som törstar efter nya absolutistiska läror att trycka ner i halsen på det "vanliga folket".

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn, Piratpartiet.

Maktanspråk och samförstånd

Debatten om Schweiz folkomröstning rasar vidare. Vissa debattörer får det att verka som ett helt folk drabbats av xyz-fobi eller -allergi. Är det verkligen ett så enkelt svart-vitt ämne? Nej! Vad som kan se ut som ett oskyldigt önskemål om att bygga ett torn är inte nödvändigtvis det. För det handlar om maktanspråk.

Det handlar om att få muta in sitt territorium. Om att få sätta ner sin bopåle och hägna in sin mark. Om att få pinka in sitt revir helt enkelt. Stora och imponerande byggnader som höjer sig över folkets hus och hyddor har alltid gått hand i hand med maktanspråk och kontrollbehov. Att kunna glorifiera makten och härligheten genom att bygga större och högre än alla andra. Se gamla tempel från Rom och Grekland. Se de medeltida katedralerna och kyrkorna (framförallt i södra Europa). Se EU:s megakomplex i Strasburg och Bryssel. Se tornbyggandet i det medeltida Tuskana. Där rika familj skulle bräcka varandra genom att bygga högre och högre torn (San Gimignano är ett välbevarat exempel) som kunde synas vida omkring.

Alla dessa anspråk på makt och rikedom döljer sig bakom ett så till synes obetydligt anspråk som att få bygga ett torn i Schweiz. För det handlar om, såsom Dan Jönsson skrev i DN, vem som ska få synas. Om att "arkitekturen, liksom den offentliga konsten, griper rakt in i politikens hjärta eftersom den formulerar svaret på [frågan om vem som ska synas]" och att när "ett offentligt konstverk skapar debatt ... är det inte för att folk är dumma. Utan för att man förstår att representation är en fråga om makt."

Till syvende och sist handlar det om vilka symboler som skall tillåtas i den offentliga gemenskapen. Den gemenskap som främst kännetecknas av ett samförstånd om minsta gemensamma nämnare som inte betraktas som stötande och som varierar med kultur, land och tidsepok.

Det samförstånd som för oss omfattar stöd för demokrati, tolerans för det begränsat avvikande, jämlikhet, yttrandefrihet, sexualitet o.s.v. Det samförstånd som religiösa galningar inte uppskattar eftersom det drar undan mattan för deras krav på att få styra liv och tankar. För deras krav på att man ska vara rättroende från vaggan till graven, från kläderna till tanken. För deras dystopiska dröm om en religiös och oföränderlig värld. Om ett statiskt samhället där alla ska lyda diktaten från ledaren. Ledaren som med guds makt aldrig får ifrågasättas, aldrig kritiseras, aldrig bytas ut. Kort sagt drömmen om en mardrömsvärld.

Det är detta vi naivt stöder genom något så enkelt som att tillåta något så trivialt som ett torn i sten. Vi stöder religionens symboler för sitt anspråk på makten över våra liv.

Hade symbolerna varit politiska, såsom tyska solkors, hade ingen ens kommit på tanken att ifrågasätta omröstningen. Men så fort symbolerna och uniformerna är religiösa, då ska det hymlas, smygas, mumlas och krypas. Då ska det svamlas om religionsfrihet och demokrati. Trots att de krafter man stöder är totalt ointresserade av just den demokrati, frihet och mångfald som man gömmer sig bakom. Religionen är satt på någon sorts piedestal och dess utövare har blivit ett frälse som aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Hur grumliga ideer som än frodas i dess skrymslen och vrår. Det må vara demokratihat, kvinnohat, sexualfobi, stympning och förtryck. Men påstår man att det religiöst, så är det plötsligt helt legitimt.

Kultureliten har här fullständigt abdikerat från sin roll att kritiskt granska. Den har glatt omfamnat en hal amöba av värdenihilistisk kulturrelativism där allt är ok. Ok så länge som det kan legitimeras av att vara genus eller icke västerländsk kultur och religion. Den totala mental härdsmältans slöhet. Denna upp-och-nervända Orwellska värld där "grundläggande fri- och rättigheter" bara gäller så länge folket röstar rätt. Rätt enligt eliten. Rätt enligt de med makten och pengarna.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Underkastelse

Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.

För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.

Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.

Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.

Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.

Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:

1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen)
Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.

2) Vägen till helvetet-hypotesen
D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.

3) Nyttiga idioter-hypotesen
Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.

Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?

Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa.
Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.

En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.

Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.

Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.

Att respektera människor är bra,
att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, fildelning, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Vem värnar demokratin?

Igår skrev Lena Andersson en tankevärd artikel om SD. Hon ifrågasätter meningsfullheten i att förneka demokratiska värden när man angriper SD. Ska religiösa eller etniska galningar kunna gömma sig bakom bekväma ord som rasism, anti-[valfri religion], mulitkulturalism etc och tack vare det få stöd i deras ständiga angrepp på frihet, jämlikhet, pluralism och demokrati?

Som hon säger: "Vi är illa ute om... förment upplysta representanter för medier, forskarsamhälle och politik inte klarar att sortera bland argumenten, utan med sin tystnad säljer ut frihetliga värden".

För vad är egentligen viktigast?

Jämlikhet mellan könen eller det religiösa/etniska kravet att få förtrycka kvinnan?

Kvinnans rätt till egen sexualitet eller det religiösa/etniska kravet att kontrollera kvinnlig sexualitet?

Barnens rätt till sina kroppar eller det religiösa/etniska kravet att få könsstympa barn?

Homosexuellas rätt att få leva ifred eller det religiösa/etniska kravet att få utrota, fängsla eller tvångsmedicinera homosexuella?

Rätten att fritt få hysa vilka åsiker man vill eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot alla tankar, ideer och ord som ogillas av dem?

Rätten att fritt få teckan eller måla dessa åsikter eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot "entartete kunst"?

O.s.v. o.s.v.

Ja vad är viktigast? Vem värnar egentligen demokratin?

Det kan man verkligen undra när "kultureliten" och den politiska aristokratin hämningslöst omfamnar värdenihilism och värderelativism i den politiska korrekthetens och multikulturalismens namn. En omfamning av allsköns hatiska religiösa, etniska, kulturella och politiska riktningar -- bara dessa inte är inhemska.

Ska vi hålla käft och rätta in oss i ledet därför att verkligheten inte stämmer överens med elitens luftslott, eller för att eliten återigen står med byxorna nere när "fel part(i)" hävdar att religion, kultur etc inte kan gå före allt?

När allt betraktas som acceptabla "kulturyttringar" oavsett om universella mänskliga värden såsom könsjämlikhet och åsiktsfrihet krossas och bespottas, då är vi verkligen ute på ett sluttande plan mot just den odemokratiska stat denna kulturelit förment påstår sig vara emot.

Eller är den inte det? Är målet egentligen att inga andra åsikter än kulturelitens får yttras...?

Andra bloggar om demokrati, jämlikhet, åsiktsfrihet, SD, fanatiker, religion, kultur, kulturelit, könsstympning
________________________
Några exempel från politiker och dylikt:
Maria Ferm, grön Ungdom
En som inte kan skilja mellan fanatiker och fanatiker...
Kvinnliga SSUare som stöder kvinnoförtryck

Eftersom jag inte orkar skriva mera i ämnet kanske Medborgarperspektivs tre långa postningar om SD-artikeln kan locka: se människan, vem har fel, om muslimer och män

Aftonbladets pseudofelsökning smulas sönder av Stenudd.

Och Jan Helin kommenterar SD-artikeln så här: "... det politiskt korrekta Sverige alldeles för länge försökte tiga ihjäl de misshagliga. Politiker och media smet från den viktigaste debatten på många, många år. Nu får de skylla sig själva..."