Månaden elitvänstern fick spel

Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiska anti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.

En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).

Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.

Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.

• Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
• Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
• Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!

Marx vänder sig i sin grav.

Och var är vänsterns i dagens stora frågor?

• Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
• Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
• Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
• Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?

Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?

För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.

Andra bloggar om Vänster, feminism, Maria Sveland, Bengt Ohlson, vänsterns makt över kulturen, hat, debatten om kulturvänstern.
_____________________
Diverse länkar:
Bengt Ohlssons kritiker visar hur rätt han har
Maria Sveland attackerar mig och Billing
Det politiska hatet gör vanliga män deprimerade
En dag i Maria Svelands liv (humor...)
Feminister
Mera feminister

Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg:
"Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."

Historien om copyrightmaffian

Rick Falkvinge har nyligen publicerad en historik om copyrighten från digerdödens tid till våra dagar (anar jag lite humor?). En av de intressanta källor han använt är "Information Feudalism: Who Owns the Knowledge Economy?" av Drahos och Braithwaite.

Del 1: Black death.
Del 2: Tudoric feud.
Del 3: The monopoly dies and rises.
Del 4: The US and [the] libraries.
Del 5: Moral rights.
Del 6: Hijacked by the record industry.
Del 7: Hijacked by Pfizer.

Andra bloggar om fildelning, frihet, mänskliga rättigheter, piratpartiet, upphovsrätt, äganderätt.

Den multikulturella ny-rasismen redux

Min favorit-debattör, Lena Andersson i DN, gjorde mig lycklig idag. (Updatering 110227: se även intressant debatt om "integration eller assimilation" på Newsmill.) I höstas skrev jag om fenomenet med den den multikulturella ny-rasismen och idag tar Lena upp samma tema under rubriken "Feminism som rasism". Än finns det helt klart hopp om en förnuftig värld.

Lena Anderssons utgångspunkt är feministisk. Hon beskriver (i får man nog säga kodad form, med udden mot den värde-nihilistiska eliten) hur kvinnoförtryck är OK så fort det inte utförs av en västerlänning. Exemplet hon ger är islamofobi-brännmärkningen av tidskriften Sans tema-nummer om religiöst kvinnoförtryck.

Min utgångspunkt i min bloggning från 101007 var vidare. För problemet är inte bara postkolonialt, utan inneboende i multikulturalismens näringskedja. Det som förvånade mig var hur nära, den multikulturella diskriminerings-fixeringens fanatiska jakt på nya grupper att etikettera och systematisera oss i, ligger högerns etnopluralism. Bådas jakt på multikulturella olikheter -- må de vara etniska, kulturella, sociala eller religiösa skillnader och nyanser -- skulle få vilken professionell 30tals-tysk eller -svensk rasbiolog som helst att fullkomligt skrika högt i darrande flämtande extas. Extas över alla nya möjligheter att katalogisera människan.

Det är ett maniskt letande av olikheter för att bevisa att vi är lika. En dubbel logisk kullerbytta, där man hyllar likheten genom att maximera splittringen i gruppidentiteter. En särintressenas egoism som i slutändan alltid går ut över någon annan. Denna absurda jakt på olikheter som förment ska bevisa likheten, skiljer sig lite från SD:s etnopluralistiska dröm (se deras hemsida eller Betners genomgång) där "varje folk och etnisk grupp" har en "moralisk rätt att leva". Men bara inte när mig, dig eller oss.

Precis som Lena Andersson säger så kortsluts systemet. "Alla blir fastlåsta i sin hudfärg, sin kultur, sin religion, sitt kön."

En dröm om ett etniskt gettoiserat samhälle där alla sköter sitt och skiter i den andre. Och ovanpå vilket ett politiskt korrekt prästerskap flyter omkring och upprätthåller etniska och religiösa "rättigheter", d.v.s. skillnader, vilka ses som viktigare än åsiktsfrihet, jämlikhet och andra "förtryckande västerländska ideal".

Eller som Lena Andersson säger: "Tanken att mänskliga rättigheter äger universell giltighet ses som ett kulturellt övergrepp."

Andra bloggar om 30-talet, diskriminering, multikulturalism, etnicitet, genus, utopi, idyll, etnopluralism, religion, rasbiologi, Henning Eichberg, Richard McCulloch, feminism, rasism, politik, extremister, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet.
___________________
Och några ord i Expressen
Intressant artikel i ämnet på Newsmill (uppdaterat 110227)

Uttåget ur kyrkan

Ja detta är definitivt sent påkommet. men jag blev tipsade om att titta på Kvällsöppet (TV4) från i onsdags (6/10) där sveriges främste totalitäre ideolog (Tännsjö--yes me no like his ideas...) debatterade integritet med allas vår kära frihetsliberala demokratiförkämpe Falkvinge, vilket ju var intressant och egentligen borde ha haft ett eget entimmesprogram.

Tännsjö hade som vanligt ingen förståelse för den lilla människans behov av privatliv och skydd mot staten. Att han sedan ansåg att om allt är offentligt så är det väl ingen fara påminde om "rent mjöl i påsen"-argumentet. Som vanligt glömde han assymetrin mellan maktlös och vapenlös och motsatsen. D.v.s. det sedvanliga problemet med att det som idag är OK kan innebära dödsstraff imorgon. Något man lätt glömmer när man tar frihet, demokrati etc för givet.

Som sagt: "frihetens pris är ständig vaksamhet mot de som vill ta friheten ifrån dig" och "frihet kan aldrig be inskränkt bara förlorad".

Nåväl nog om varför jag tittade på programmet och till orsaken för rubriken. Efter Falkvinge följde nämligen en debatt om SD-uttåget ur kyrkan. En representant för S och V, samt en rätt larvig präst försökte förklara för SD:s partiledare Jimmy Åkesson varför han, och drygt 10 SD-personer till + livvakter, egentligen hade klampat ut ur kyrkan (ja, ja visst var det lite barnsligt/känsligt att storma ut, men det skapar ju rejäl mediedramaturgi). För S+V+präst visste ju självklart vad orsaken var, vad än JÅ sa...

Och en fullständigt meningslös debatt följde där JÅ sa att vi gick ut därför att biskopen sa*:

"Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor."

Den debattstil S+V+prästen kontrade med kan i princip tolkas som om de sagt: nä nä lille JÅ det var inte därför du knallade ut, utan vi vet ju bäst vad du tänkte och ville, så därför lille vän, var det av detta skäl du gick ut. (Rätt irriterande attityd.) Och så hänvisade de till att skälet till uttåget måste ju ha varit att biskopen sagt:

"Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag... Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

JÅ sa då nä, jag förklarade ju att vi gick p.g.a. stödet till demonstrationen mot oss. Näha inte alls lilla du, svarade S+V+präst, ni gick därför att ni är rasister. Och så fortsatte det tills S-personen lessnade och sa "ni [SD] ljuger om varenda sak". Och så var debatten ner i sandlådan och JÅ förmodligen några tiondels procent rikare.

Och var demonstrationen (där även biskopen kort deltog) en gullig uppvisning i demokratiskt sinnad solidaritet. Inte riktigt. Lars Ohly sa i ett tal att: "det är ingen som ska lämna Sverige, förutom Sverigedemokraterna". Så ett Gulag i Sibirien är nästa för de oliktänkande.

Hoppsan Gulag?, men vad var det nu biskopen mera sa? Jo:

"Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. ... Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor."

Oooops... hur var det nu: "det är ingen som ska lämna Sverige, förutom Sverigedemokraterna". Vissa är visst lite mindre värda. (F.ö., om man märker ord, sa hon inte att man inte ska göra åtskillnad på människor i en demokrati, bara det mycket svagare att det inte är värdigt, jämför det med moderaten nedan som inte kan kompromissa om demokratins värden.)

Men bäst beskrivs nog SD-mobbningen på Cattas blogg (PS missa inte den förträffliga beskrivningen av m-ledamoten Kinberg-Batra och den uppföljande bloggposten och kommentarerna till båda):

"men vad är det dom själva [dvs politikerna, prästerna m.fl] håller på med då? Dom ser ner på de som röstat på SD för det är “bara” lågutbildade WT-människor (omskrivet med lite finare ord dock). Dom anser verkligen inte att alla har samma värde vilket dom visat på många sätt nu."

Och efter demonstrationen hade sedan tydligen en grupp demonstranter tågat till det hus i Gamla Stan där SD har sina rum och kastat ägg mot fasaden.

Lite vidare grävande på nätet visade att inte heller alla artigt applåderat biskopen eller tolkat det som ett snällt och försonande tal likt kungens. Kunges tal avslutades med orden:

"En god samhällsgemenskap bygger på ömsesidig respekt och på fritt meningsutbyte. Den förutsätter tolerans mot oliktänkande och trygghet till liv och egendom."

Lite mera diplomatiskt än biskopens tal, kan man nog säga...

Dessutom har faktiskt, fast det inte verkat så i pressen, politiker kritiserat biskopen. Den starkaste offentliga kritiken kommer från M-ledamoten i Ubbhult, som formulerar det såhär på sin blogg** (min fetstil):

"Med detta sagt så tycker jag personligen att biskopens predikan gick över gränsen om man verkligen värnar om demokratin. När man i en predikan så öppet hyllar övervägande vänsterextrema demonstrationer mot ett parti som blivit demokratiskt invalt i Sveriges Riksdag handlar det inte längre om att värna förståelse, tolerans och människors lika värde. Nej, då tar man tydlig partipolitisk ställning och det är inte kyrkans sak. Jag tillhörde därför de ganska många som inte applåderade biskopens predikan. Att fördöma Sverigedemokraternas plats i riksdagen innebär att man fördömer väljarna för deras demokratiska val. Detta är ovärdigt i en demokrati. För egen del väljer jag att bemöta Sverigedemokraternas argument i saklig och öppen debatt, och den debatten kommer att vara tuff och hård. Men jag kommer alltid att vara korrekt och vänlig i andra sammanhang mot alla mina riksdagskolleger, oavsett parti. För hur ska jag kunna säga att jag står upp för alla människors lika värde om jag samtidigt aktivt börjar diskriminera Sverigedemokraternas politiker?"

"Dagens gudstjänst var tyvärr det längsta från försoning och dialog man kan komma. De politiska motsättningarna i Sverige växte ytterligare idag. Hatet gror både hos extrema vänstergrupper som hotar Sverigedemokraterna och hos högerextrema grupper som försvarar dem. Säpo verkar redan ha fullt skydd av alla SD:s riksdagsledamöter och säkerheten verkar vara skärpt i hela riksdagen. Jag är faktiskt lite orolig för hur detta ska sluta."

Han bloggar vidare*** om hur hans ställningstagande väckt ogillande:

"Men jag har också fått ett par elaka kommentarer som tycker att jag ska erkänna att jag egentligen är Sverigedemokrat (!) eller som beskyller mig för att vara rasist (!). Om sådana personangrepp är priset för att man står upp för demokratin och väljarnas demokratiska val så är Sverige ganska illa ute."

"För mig finns ingen kompromiss. Antingen står man upp för demokratin och väljarnas fria val i varje läge, och respekterar alla som är folkvalda politiker. Eller också gör man det inte. Det går inte att kompromissa i den frågan."

Jag måste säga jag blev imponerad av det tydliga ställningstagandet för åsiktsfrihet utan politiskt korrekt dravel.

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Andra bloggar om sverigedemokraterna, diskriminering, val 2010, SD, eftervalsdebatt, multikulturalism, etnicitet, religion, rasbiologi, riksdagen, eftervalsdebatt, biskopen, uttåget ur kyrkan, politik, åsiktsfrihet, demokrati, frihet, extremister, mänskliga rättigheter, rasism, Eva Brunne, Lars Ohly
___________________________
* PRESSMEDDELANDE 2010-10-05: Biskop Eva Brunnes predikan vid Riksmötets öppnande den 5 oktober 2010.
** Knappast en försonande gudstjänst i Storkyrkan (2010-10-05)
*** Intervjuad i Radio Sjuhärad om mitt försvar för demokratin (2010-10-07)

uppdaterad 22:01 och 101010 17:36

Det handlar om kontroll

Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.

Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.

Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.

Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.

Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.

Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.

Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.

Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".

Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.

Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial

Vilks, negerbollar och yttrandefrihet

Ja det var ju en fin titel. Man skulle tro att jag tänkte skriva en eftertänksam analys om minst 5 A4-sidor på temat Lars Vilks, SJ, konditorer och negerbollar, och hur dessa förhåller sig till Gud Fader, hädelse-rätt och yttrandfrihet. Men icke RL tränger på. Vadå RL? kanske du tycker, men det som föder mig och kläder mig får nog anses tillhöra RL. Till skillnad från min lite just nu lite eftersatta blogg, som liksom ligger lite utanför. Så det får bli en väldigt enkel bild tillägnad alla dessa PK-kommissarier, politruker och smyg-fascister som vill styra och kontrollera vad som får sägas eller visas.



Andra bloggar om Lars Vilks, konst, SJ, hädelse, negerbollar, yttrandefrihet, extremister, demokrati, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet.

Politiskt korrekt demokrati

Reptilhjärne-reaktionen från den politiskt korrekta eliten på presstödsnämndens beslut att ge högertidskriften "Nationell idag" bidrag, visar på demokratins dilemma. Vilka åsikter skall tillåtas? Var går gränsen?

I vissa fall är det lätt att vara överens. T.ex. i fall av tvång och utnyttjande, men när det gäller åsikter blir det knepigare, för där är gränsen flytande från vad som är oproblematiskt därför att merparten har samma åsikt, till reaktionen på åsikter som en minoritet förespråkar, men som en majoritet ogillar.

Men i Sverige anser vi oss ha en demokrati och då ska det vara högt i tak. Framför allt för kritik av politiska åsikter och religion och stora organisationer. Men det här har PK-eliten det lite svårt att fatta. De tycker alltför ofta att deras åsikt är den enda rätta och att alla andra har fel. De andra som reflexmässigt stämplas som okunniga, rasister, fobiker och alla andra bekväma retoriska tillhyggen som används för att mobba ut dem från den fria debatten.

Men tyvär tyvärr kära elit, alla har rätt att framföra en åsikt och att kritisera en åsikt. Och i fallet med presstödsnämnden är det solklart att bedömningen inte ska eller få vara politisk. Presstödet skulle fullständigt tappa i legitimitet om bedömningen övergår till att bli politisk-religiös. Och den dagen skulle också det fria ordet tystats allvarligt på den politiska korrekthetens odemokratiska offeraltare.

Andra bloggare om presstödsnämnden, nationell idag, demokrati, elit, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, åsiktsfrihet.

Samhällssplittring som födkrok

I debatten om svartburkar, handskakningar, rondellhundar och annat har diskussionen ofta pendlat mellan att yttrandefriheten är hotad eller att det inte har med yttrandefriheten att göra. Brösttonerna har ibland varit rätt storvulna från båda sidorna, men ofta har en diskussion saknats om yttrandefrihetens väsen, mål och mening.

För vad är syftet med yttrandefriheten? Ja inte är det att skydda det vardagliga eller politiskt korrekta. Utan det är att skydda den som säger emot, att skydda den som tycker tvärtom. Börjar vi villkora yttrandefriheten med att vi inte får kränka någon, inte såra någon, inte förolämpa någon och inte provocera någon vad är det för frihet vi då har?

När den mest kränkte får sätta ribban så glider vi snabbt ut på ett sluttande plan mot en av politiskt korrekta fraser och ord så inskränkt yttrandefrihet att den inte längre har någon mening. Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att reduceras till diktaturens malande av politiskt korrekta fraser och åsikter. Och har sakta förvandlats från en frihet till ett tvång.

Nu tycker du kanske att jag målar fan på väggen, men tyvärr, flera skräckexempel på "speech conduct codes" från amerikanska universitet visar på hur vägen till helvetet bokstavligen är stensatt av de goda föresatserna. Sedan tiotals år har man med ursäkten att beivra "hate speech" inskränkt yttrandefriheten så pass att studenterna fått gå till domstol för att få rätt att yttra sig fritt.

Med ursäkten att någon skulle kunna känna sig kränkt har man förbjudit studenttidningar och konst, censurerat studenttidningar och konst, dragit in ev. penningstöd till studenttidningar, filtrerat internettrafik och mail o.s.v. Och märk väl att inte bara är universitetsledningarna som försökt censurera det fria ordet, utan även de egna studentkårerna har agerat mot yttrandefriheten.(1)

Vilket framtida samhälle får vi om DO, Centrum mot rasism, genusteoretiker, religiösa och andra åsiktpoliser får fritt spelrum att uppfostra våra studenter i samma Orwellsk anda? Hur kan en generation som inte tillåts uttrycka sig fritt kunna förstå och försvara det fria samhället från Bodström, datalagring, trafikövervakning (e-mailspionage) och mycket annat? Ja inte alls.

Men varför påstås då alltid yttrandefriheten bara vara en ursäkt för att provocera och kränka? Varför är reptilhjärnans reaktion att begränsa, inskränka, kontrollera och förbjuda? Vad är det som lockar så många ur kultureliten och inom politiken till just detta? varför denna oheliga allians mellan det förment radikala och staten.

Vad är det då som är så attraktivt med upphovsrätt, anti-pirateri, anti-terrorister, särartspolitik, könsmaktsordning, genus, det multikulturella samhället och identitespolitik som orsaker till att inskränka yttrandefriheten? Jag vet inte, men kan tänka mig några orsaker.

För det första rent pragmatiska. Det är lätt för staten att övervaka medborgarna via en osynlig dator. För hur diskret är inte datorn som ingen ser jämfört med människan som med brevkniven i hand sprättar upp och läser dina brev, eller politruken som lurar i bakgrunden? Kliniskt och opersonligt. Och så mycket bättre om det kan påstås vara för ditt eget bästa. För "den som har rent mjöl i påsen har ju inget att frukta"... idag...

För det andra den sköna känslan av att slippa bli emotsagda. Att kunna hänvisa till guds eller Marx eller Fukuyamas ord och därmed basta. Att kunna stämpla den som försöker framföra andra tankar som suspekt, udda, ja rent ut sagt mentalsjuk. Hur bekvämt är det inte att få sin egen världsbild och förmenat förträfflighet bekräftad och aldrig ifrågasatt. Hur skönt är det inte att kunna känna sig kränkt, istället för att behöva diskutera och jämka.

Och här ser vi beröringspunkterna mellan religiösa och kultureliten. Oavsett vems ord eller idestruktur som åberopas som den ofelbara sanningen, har de alla målet att att dela upp världen i vi, de rättrogna, och de, de otrogna.

Vilka är då dessa diktaturens medlöpare? De som skapat sig en inkomst och karriär på att underblåsa iden om det etniskt eller könssegregerade samhället. Sådana som DO, Centrum mot rasism, kultureliten, invandringsskeptiska och alla övriga som vill skapa ett raison d'etre för sin inkomst, sitt jobb eller sin organisation.

Istället för att lyfta fram det gemensamma och enande i samhället lyfter de alla fram och skapar det som kan tänkas splittra. Det är man mot kvinna, fattig mot rik, invandrare mot infödd, vit mot svart, religiösa mot ickereligiös, fel ord rätt ord osv osv. Positionerna kan ständigt flyttas fram. Ett outsinligt flöde av nya möjliga kränkningar som ska åtgärdas, anmälas och beivras. En oändlig spiral av nya kränkningsnischer som med högtravande politisk korrekta klyschor ska korrigeras av en självutnämnd vet bäst elit. En arme av självutnämnda gruppföreträdare, organisationer, byråkrater och "forskare" kan bygga livslånga karriärer på att nagelfara ord, konst och handlingar efter något som kan tänkas kränka någon för att på så sätt upprätthålla det segregerade samhället som göder deras fickor.

Och i slutändan har yttrandefriheten och det fria jämlika samhället plötsligt kvävts till döds av en snårskog av politiskt korrekta bilder, fraser och beteenden.

Slutligen en låt som fångar frihetens essens:(2)


Andra bloggar om elit, demokrati, fildelning, mänskliga rättigheter, upphovsrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, , Lars Vilks, rondellhund, religion, Nyamko Sabuni, yttrandefrihet, burka, jämlikhet, genus, Bodströmsamhälle, kultureliten, eliten, kränkningar, könsmaktordning, Jan Guillou.
_______________
(1) Mycket av detta kan läsas på webbsidan för den amerikanska människorätts-organisationen The Fire (http://www.thefire.org/) som kämpar för studenters rätt att uttrycka sig fritt. Faktum är att på t.ex. UCSD så har yttrandefriheten inskränts till någon sorts rökrutor där man får tala fritt utan att riskera bestraffning. Något som framställs som en fördel och utökad frihet. Vi känner igen den tankegången från Bodströmsamhällets "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta". Vilket torde vara nyspråk för att den som papegojar maktens fraser har inget att frukta.

(2) Fancy, Live my life.
"i just wanna live my life
o-oh just let me live my life
i want to live my life
i want to be me
i want to live my life
i want to be free
o-oh live your life
do what you wanna do
be who you wanna be
love who you wanna love
go where you wanna go
but let love be your guide through your darkest night"

Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
Guillou och Vilks 1
Guillou och Vilks 2
Guillou och Vilks 3
20100316
Talet om det fria ordet
Säpo hotar åsiktsfriheten
www.vilks.net

De lättkränkta dårarnas paradis

Ett samhälle som ska skydda alla som tycker sig kränkta av obehaget av att behöva möta någon annan åsikt än sin egen, kommer snart att behöva förbjuda rätten att tänka, tala, skriva och skapa fritt. För när "vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst" kommer snart inget att finnas kvar som är tillåtet.

Till den här veckan kunde Sverige i vissa delar kunna beskrivas som de lättkränkta dårarnas paradis med en DO och Centrum för rasism, som med just dårens envishet dömde ut kvarteret Negern, glassen Nogger, handskakningar, svartburkogillande och annat trams som kränkande. En Kafka-liknande vardag där egna tillkortakommanden och brister omedelbart ska omsättas i framtvingade examina eller böter under ivriga hejarop från den politiskt korrekta eliten. Mottot verkar vara att "först kränkt vinner" (för att citera Zaremba). Demokrati och yttrandefrihet sattes på undantag i den värdenihilistiska jakten på något nytt etniskt eller religiöst* eller "genussifierat" särintresse att oreflekterat stödja. Ena dagen stöder man kvinnokränkande religiösa mörkermän, för att nästa dag stå på barrikaderna för intersektionalism och dylik smörja.

Rätten att tänka fritt ska sänkas till den mest inbillat kränktas krav på total tystnad och förbud av kritik och ifrågasättande.

Men så hände något !

En gubbe och tillika konstnär blev mordhotad av ett gäng både vanliga och religiösa dårar. Plötsligt stod identitetspolitikens baksida klart belyst i det allra kraftigaste av strålkastarljus. En tjurig gubbe som ritat en rondellhund i skägg och turban skulle tystas för gott. För att han gjort en liten teckning.

Och media vaknade. För detta var lätt att begripa. Inga ordkaskader av snömos om fobier och antipatier och annat dravel, utan ett rakt håll käften eller få på käften, eller snarare i detta fall: håll käft eller käka bly. Från nästan alla hörn och kanter hyllades plötsligt demokrati och yttrandefrihet som något viktigt och värt att försvara. Från att nästan ha kastats på historiens sophög återuppstod tanken på den goda demokratin och den absoluta yttrandefriheten som något eftersträvansvärt.

För hur skulle ett samhälle se ut där varje liten lättkränkt dåre skulle få rätten att tysta alla ord med hot. Som en totalt nattsvart dystopi!

För det går inte att basera ett samhälle på något så extremt subjektivt som den mest lättkränktes inbillade fantasifoster och projicering av sina brister och tillkortakommanden på den andre (någon annan). I en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet kommer någon alltid att känna sig kränkt, för det är liksom en följd av yttrandefriheten. En följd av rätten att få uttrycka en egen tanke. En följd av rätten att få säga emot och vara emot någon annans tanke.

Vi "kommer hela tiden att utsättas för värderingar eller åsikter vi finner mer eller mindre kränkande" av en eller annan orsak.

Och ett samhälle som ska skydda alla som tycker sig kränkta av obehaget av att behöva möta någon annan åsikt än sin egen, kommer snart att behöva förbjuda rätten att tänka, tala, skriva och skapa fritt. För när "vem som helst kan känna sig kränkt av vad som helst" kommer snart inget att finnas kvar som är tillåtet.

Så det gäller som Peter Englund säger "att ta avstånd från den här fanatismen – utan glidningar, utan reservationer, utan relativiseringar och utan på skruvar ställda förbehåll".

*Och jag är jävligt trött på att få höra att två miljarder människor tillhör en förtryckt minoritet.

Andra bloggar om Lars Vilks, rondellhund, yttandefrihet, eliten, demokrati, åsiktsfrihet, extremister, frihet, mänskliga rättigheter, religion.
________________
Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
www.vilks.net

Frihet och förtryck

“Att leva i det förgångna är att omfamna det som är dött, att blint dyrka det som har varit.”

Den som aldrig upplevt förtryck eller den religiösa konformismens tunga och kvävande hand förstår sällan maktanspråkets symboler och symbolik. Må det vara torn, klädesplagg, armbindlar, kärvar, handskakningar eller blixt-s. Lika lite som den förtryckte alltid upplever förtrycket som förtryck. För till skillnad från ett yttre förtryck, som t.ex. hot om religiös hämnd, hot om att vi ska böja oss för religionen annars smäller det, hot om anfallskrig o.s.v., så är det internaliserade förtrycket (”stockholmssyndromet”) desto försåtligare.

Det internaliserade förtrycket uppstår när den förtryckte accepterat förtryckarens krav på livsstil och trossystem. Först genom självcensur och slutligen genom att stödja och försvara förtryckaren. Den förtryckte tror att förtryckarens regler, lagar, påbud och klädeskrav är den enda sanna vägen. Den enda verkligheten. Den yttre och individuella verkligheten förnekas och blir skamlig. Bilden av den andre som djävulsk och otrogen blir halmstrået som döljer den egna skammen och rädslan för friheten.

När väl förtryckarens världsbild internaliserats behöver förtryckaren inte göra mycket för att bibehålla förtryckets maktstrukturer. För nu förtrycker den förtryckte desperat alla som riskerar att rasera den egna världsbilden. Allt och alla som riskerar att avslöja den förtrycktes skam över sin tigande acceptans av förtrycket. Förtryckaren föredrar konformitet och ofrihet framför ansvar och frihet. Den förtryckte resignerar och följer minsta motståndets lag. Och låter sitt liv styras av förtryckarnas påbud och krav. Ingen egen tanke tillåts längre, utan likt en papegeoja rabblas den andres teser maniskt.

Rädslan för friheten tar överhanden eftersom friheten kräver eget ansvar för sina handlingar. Friheten tillåter inte att man kan skylla alla andra för sina misslyckanden. Skylla alla andra för inbillade kränkningar, som används som ursäkt för det egna misslyckandet. Frihet tillåter inte att skulden vältras på någon annan, på en syndabock, eftersom äkta frihet inte låter dig hänvisa till en ofelbar auktoritet som dikterar hur det rätta livet ska levas.

Friheten måste ständigt återerövras och återbekräftas om man inte vill leva sitt liv som en övervakad slav. Därför har DO fel och DN och SVD rätt.

"Refusal to think rationally affords one the ability to maintain the illusion of knowledge, wisdom, even sanctity while committing evil. If you follow the teaching of others who do your thinking for you and who have you do evil, the innocent victims are harmed just the same as if you choose to harm them yourself." (T Goodkind)

Andra bloggar om politik, åsiktsfrihet, religion, mänskliga rättigheter, handskakning, apartheid, bugning, kvinnoförakt, frihet, demokrati, extremister, mänskliga rättigheter, kläder, burqa, burka, burkadebatt, nikab, huckle, skidhuva, balaklava, handskakningsdomen.

Avskaffa DO

Dagens dom till förmån för religiös särbehandling är ett exempel på varför DO skapar mera problem än vad de löser. En myndighet som anser det diskriminerande att man avkrävs kunskaper i svenska för att få vara svenskalärare, som tycker det är OK att i religionens namn kränka och särbehandla kvinnor, att det är OK att kvotera in kvinnor på manliga utbildningar, men inte män på kvinnliga etc etc är fullständigt passe.

Ett fett stort exempel på just den föraktfulla elitism som alltid ska lägga sig i våra liv och ständigt tillrättavisa oss alla med en massa absurda pekpinnar.

DO visar bara hur politiskt korrekt kryperi för extremreligiösa gaphalsar och andra barnsligt lättkränkta miffon enbart sår splittring och hat i samhället. Nu väntar jag bara på att en sikh stämmer SL för att de inte får bära sina långa knivar offentligt. På att nynazister stämmer universitet för att de inte får bära SS-uniform i kurssalen. På att bögar stämmer någon för att de tvingas arbeta med religiösa böghatare. Eller varför inte stämma biologer för att de tror på utvecklingsläran--säkert någon som blir kränkt av det.

Ja alla har vi väl någon liten kränkning som kan dras fram så att vi kan stämma någon. Fast påstå för säkerhets skull att det är av religiösa skäl. Förresten, varför inte stämma DO för att de kränkt min ateism, genom att ensidigt främja religiösa knäppskallar?

Nä, det är nog bättre att avskaffa DO!

Andra bloggar om politik, åsiktsfrihet, religion, mänskliga rättigheter, handskakning, bugning, kvinnoförakt, frihet, demokrati, extremister, mänskliga rättigheter, handskakningsdomen.

PS verkar som DO har lyckats bli världsnyhet med sitt utslag.

Den som aldrig upplevt förtryck förstår inte friheten

Jag har en troende kollega.

Varje dag hon vaknar i Sverige, säger hon, så är det som att vakna i paradiset. Varje dag, säger hon, är som en vacker dröm hon aldrig trott hon skulle få leva i.

För hon har flytt.

Flytt från förtryck. Flytt från prästernas krav och regler. Flytt från prästernas hot om social död och uteslutning ur gemenskapen. Flytt från underkastelse.

Hon har flytt till friheten att vara den hon är. Flytt till friheten…

Att få klä sig som hon vill.

Att få göra vad hon vill.

Att få älska vem hon vill.

Att få älska hur hon vill.

Att få tycka vad hon vill.

Att få skriva vad hon vill.

Att få rita vad hon vill.

Vilka är vi som i frihetens namn stöder hennes förtryckare. Vilka är vi som tror att religiöst förtryck är frihet och att frihet är förtryck (under ”västerländska normer”). På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer frihet? På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer en mänsklig eller medborgerlig rättighet? Varför blir vi blinda när symbolerna för förtrycket är religiösa istället för politiska och höger?

För är det som hon sa, att ”Den som aldrig upplevt förtryck inte förstår friheten.”

Andra bloggare om politik, religion, kläder, partiledare, partiledarduell, partiledardebatt, burqa, burka, burkadebatt, nikab, huckle, skidhuva, balaklava, åsiktsfrihet, frihet, demokrati, extremister, mänskliga rättigheter.

(Skrivet delvis i polemik mot Calandrella och SvD m.fl.

GEnus STAts POlisen

Genus-Hitler och Genusväldets undergång!

Det har var ju bara för roligt. Särskilt från omkring minut ett.

"Könsneutrala gator och torg"
"En stor genusparad i varje kommun"
"Medborgarna tror att de kan bete sig hur som helst"
"Könet är ett... passerat stadium"
"Bestraffas med queerpedagogik på våra anstalter.

Andra bloggar om extremister, mänskliga rättigheter, sexual-chauvinism, åsiktsfrihet

Om debattfrihet

På DN kulturdebatt (sida 5) skriver Malin U idag att det inte finns förbjudna ämnen i religionsdebatten. Men det gör det ju just. Anledningen till polariseringen är att det finns få nyanser. För så fort nyanserna kommer fram -- de nyanser som kan öka förståelsen och balansera debatten -- så åker ändå fobi- och extremistkortet fram. Och DN-artikeln är ett bra exempel på det när förf. konstant drar paralleller till rasism och högerextremism (ett fult debattknep för att klistra på meningsmotståndaren åsikter denne inte omfattar) när hon exemplifierar att ett explicit debattförbud inte finns.

Hon anser att man helt enkelt får tåla rallarsvingar i "åsiktsbrytandet". Problemet är bara det att de flesta inte uppskattar att få muntliga eller skriftliga glåpord kastade efter sig om och när de vågar öppna munnen. De anser inte att de "bryter" åsikter, de anser att de byter åsikter och vill förmodligen resonera i sansad och lugn ton.

För hur många uppskattar att kallas rasist, extremist och fobiker så fort de dristar sig till att ifrågasätta religiösa anspråk. Hur många uppskattar att svepande beskyllas för att "kör[a] med samma retorik [som högerextremisterna]", om de kritiserar (fel) religion.

Alla religioner måste tåla granskning och alla religioner måste få granskas. Precis som vilka andra ideologier som helst.

Genom att påstå att religionskritik är "diskret lagda rasister[s]" sätt "att dölja fientlighet mot etniska grupper". Genom att påstå att hon "är trött på offerdramaturgin" och "dess retoriska förbindelser med högerextremismen". Och genom att slutligen vrida till artikeln till att handla om SD istället för ett torn i Schweiz...

Så har hon just gett ett fullgott exempel på den typ av exkluderande samtalston och fördömande retorik, som lika effektivt som ett debattförbud, sätter munkavle på de flesta som inte finner någon tjusning i den typen av symboldebatt. Och som därför ger upphov till just de känslor av alienation och åsiktsförbud som uppenbarligen vissa upplever. Upplever utan någon retorisk eller dold avsikt.

Det är först när nyanserna tillåts. När hela skalan från svart till vitt kan diskuteras i all dess regnbågens färger, utan att ta till glåpord, fördömande tonfall och "association by guilt"-knep, som förståelsen och toleransen ökar. Det är först när nyanserna tillåts som det demokratiska samtalet kan utvecklas och leda framåt. Men förståelse innebär inte att demokrati, jämlikhet eller åsiktsfrihet måste underordna sig religiösa krav på lydnad, könsunderkastelse och blind tro.

Jag må vara naiv, men i min lilla värld innebär förståelse att man sansat kan resonera om olika företeelser som helst, och förhoppningsvis kunna acceptera att man inte alltid kan få som man vill, även om man skriker högst. I min lilla naiva värld måste man kanske anpassa sig efter universella värden som står över religionens och den etniska gruppens krav på konformism, tabu och tradition.

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn.

Friheten kan inte tas för given

I det gamla STASI-landet Östtyskland uppmanades medborgarna att:

Säg vad du tänker,
Tänk vad du säger.

Problemet var att om de gjorde det så skulle de hamna i fängelse. Så de lärde sig att dölja sina tankar och hålla dem för sig själva. I dagens debattartikel i SvD, får man lite känslan av att författaren tycker att Schweizarna inte skulle ha sagt vad de tänkte utan hellre ljugit.

Men vad är det för samhälle vi skapar, om ingen vågar säga sin hederliga mening. När alla smusslar och ljuger. Ja inte är det en demokrati längre. Utan en tankens diktatur. Som reaktionen på Hägglunds artikel om verklighetens folk visade har eliten väldigt svårt med en demokrati som innebär medborgarengagemang. Svårt med att människor säger vad de tycker och inte blint rabblar politiskt korrekta fraser när kameran är på.

Svårt att acceptera det som är poängen med demokrati: att alla medborgarna vågar säga vad de tänker utan risk för repressalier från staten eller PK-eliten eller chefen. Och folkomröstningar a la Schweiz är demokrati i sin prydno. Inte ett hot mot demokratin. Däremot ett hot mot elitens åsiktsmonopol. Ett hot mot elitens förljugna politiska korrekthet.

Lika lite är att rösta mot torn ett hot mot religionsfrihet eller demokrati. Schweiz folkomröstning var en markering mot religiösa symboler och de maktanspråk som dessa innebär. Att blanda in kyrktorn är inte relevant. De finns där av historiska skäl, som en markering av kristendomens historiska maktanspråk.

På vilket sätt skulle frånvaron av ett torn inskränka rätten till religionen? Argumentet är absurt. Hela argumentationen är ett typiskt utslag för vår tids bugande och bockande för religionen. Religionen får inte ifrågasättas och när det sker blir det liv i luckan. Särskilt hos eliten, som törstar efter nya absolutistiska läror att trycka ner i halsen på det "vanliga folket".

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn, Piratpartiet.

Värderelativism

Ett bra exempel på värdrelativism och trivialisering av hatiska religiösa uttryck gavs i DN igår. Författaren av artikeln jämför fyllesvins våld med organiserat ideologiskt eller etniskt-kulturellt grundat våld och undrar varför tidningarna fokuserar på etniskt grundat våld. Det är så man baxnar. Skillnaden mellan våld och hat som predikas av en för gruppen respekterad ledare och förgrundsfigur är betydligt allvarligare för samhället, än ett fyllos slumpmässiga våld.

När religiösa, politiska eller etniska ledare förespråkar och sprider våld och hat, då måste den ideologiska och/eller kulturella bakgrunden upp i ljuset. Hur skulle t.ex. Knutby kunna förstås om inte den religiösa bakgrunden, med dess vilja till underkastelse och dyrkan av den ofelbara ledaren framhävdes?

Eller hur skulle man reagera om en präst i svenska kyrkan förkunnade etnisk rensning, religiöst krig och kvinnans underordning etc etc i sina predikningar? Skriva debattartiklar om att man måste dölja att han var präst etc för att inte orsaka präst-fobi? Knappast!

Sammanhanget är relevant för förståelsen. Att försöka blanda bort korten med ovidkommande resonemang om fyllon o.dyl. löser inga problem, utan befäster bara konspirationsidéer om samhällets och journalisternas stora lögn om invandringen.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.
____________________
Ett exempel, till skillnad från DN-debattartikeln, på bra journalistik om religion.

Maktanspråk och samförstånd

Debatten om Schweiz folkomröstning rasar vidare. Vissa debattörer får det att verka som ett helt folk drabbats av xyz-fobi eller -allergi. Är det verkligen ett så enkelt svart-vitt ämne? Nej! Vad som kan se ut som ett oskyldigt önskemål om att bygga ett torn är inte nödvändigtvis det. För det handlar om maktanspråk.

Det handlar om att få muta in sitt territorium. Om att få sätta ner sin bopåle och hägna in sin mark. Om att få pinka in sitt revir helt enkelt. Stora och imponerande byggnader som höjer sig över folkets hus och hyddor har alltid gått hand i hand med maktanspråk och kontrollbehov. Att kunna glorifiera makten och härligheten genom att bygga större och högre än alla andra. Se gamla tempel från Rom och Grekland. Se de medeltida katedralerna och kyrkorna (framförallt i södra Europa). Se EU:s megakomplex i Strasburg och Bryssel. Se tornbyggandet i det medeltida Tuskana. Där rika familj skulle bräcka varandra genom att bygga högre och högre torn (San Gimignano är ett välbevarat exempel) som kunde synas vida omkring.

Alla dessa anspråk på makt och rikedom döljer sig bakom ett så till synes obetydligt anspråk som att få bygga ett torn i Schweiz. För det handlar om, såsom Dan Jönsson skrev i DN, vem som ska få synas. Om att "arkitekturen, liksom den offentliga konsten, griper rakt in i politikens hjärta eftersom den formulerar svaret på [frågan om vem som ska synas]" och att när "ett offentligt konstverk skapar debatt ... är det inte för att folk är dumma. Utan för att man förstår att representation är en fråga om makt."

Till syvende och sist handlar det om vilka symboler som skall tillåtas i den offentliga gemenskapen. Den gemenskap som främst kännetecknas av ett samförstånd om minsta gemensamma nämnare som inte betraktas som stötande och som varierar med kultur, land och tidsepok.

Det samförstånd som för oss omfattar stöd för demokrati, tolerans för det begränsat avvikande, jämlikhet, yttrandefrihet, sexualitet o.s.v. Det samförstånd som religiösa galningar inte uppskattar eftersom det drar undan mattan för deras krav på att få styra liv och tankar. För deras krav på att man ska vara rättroende från vaggan till graven, från kläderna till tanken. För deras dystopiska dröm om en religiös och oföränderlig värld. Om ett statiskt samhället där alla ska lyda diktaten från ledaren. Ledaren som med guds makt aldrig får ifrågasättas, aldrig kritiseras, aldrig bytas ut. Kort sagt drömmen om en mardrömsvärld.

Det är detta vi naivt stöder genom något så enkelt som att tillåta något så trivialt som ett torn i sten. Vi stöder religionens symboler för sitt anspråk på makten över våra liv.

Hade symbolerna varit politiska, såsom tyska solkors, hade ingen ens kommit på tanken att ifrågasätta omröstningen. Men så fort symbolerna och uniformerna är religiösa, då ska det hymlas, smygas, mumlas och krypas. Då ska det svamlas om religionsfrihet och demokrati. Trots att de krafter man stöder är totalt ointresserade av just den demokrati, frihet och mångfald som man gömmer sig bakom. Religionen är satt på någon sorts piedestal och dess utövare har blivit ett frälse som aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Hur grumliga ideer som än frodas i dess skrymslen och vrår. Det må vara demokratihat, kvinnohat, sexualfobi, stympning och förtryck. Men påstår man att det religiöst, så är det plötsligt helt legitimt.

Kultureliten har här fullständigt abdikerat från sin roll att kritiskt granska. Den har glatt omfamnat en hal amöba av värdenihilistisk kulturrelativism där allt är ok. Ok så länge som det kan legitimeras av att vara genus eller icke västerländsk kultur och religion. Den totala mental härdsmältans slöhet. Denna upp-och-nervända Orwellska värld där "grundläggande fri- och rättigheter" bara gäller så länge folket röstar rätt. Rätt enligt eliten. Rätt enligt de med makten och pengarna.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Underkastelse

Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.

För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.

Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.

Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.

Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.

Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:

1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen)
Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.

2) Vägen till helvetet-hypotesen
D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.

3) Nyttiga idioter-hypotesen
Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.

Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?

Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa.
Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.

En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.

Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.

Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.

Att respektera människor är bra,
att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, fildelning, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Mauerfall - blev det mera demokrati?

Ikväll firas 20-årsdagen av Berlinmurens fall med stor fest och symbolisk "murfällning" på Pariser Platz i Berlin. (Be there or be square... ;-)

Hur har demokrati och mänskliga rättigheter utvecklats sedan dess? Har vi fått mera frihet eller inte? I mitt tycke verkar det som om Sovjetunionens fall gav klartecken till våra politiker att börja begränsa demokrati och frihet.

Med muren och Sovjet fanns det ett behov att visa att man var annorlunda. Att väst bestod av fria demokratiska länder med fria medborgare. Inte ens 70-talets europeiska terrorism påverkade demokratin nämnvärt.

Men efter murens fall verkar detta behov av att försvara demokratin vara som bortblåst. Med olika skäl har lag efter lag som begränsar det fria samtalet och tankeutbytet införts. Man säger att man försvara demokratin samtidigt som den monteras ned sten för sten.

Privatpoliser införs, poliskåren verkar stå över lagen, rätten till rättvis rättslig prövning inskränks. Hemliga rättegångar, massavlyssning och upphävd brevhemlighet verkar nu vara helt OK. Endast Piratpartiet och några få unga gammelpolitiker verkar vara emot detta. Den politiska adeln, de flesta journalister och medie- och underhållningsindustrin är däremot alldeles till sig över att äntligen kunna kontrollera befolkningen och slippa bli motsagd. En sorts nystalinism eller Stasi- eller Gestapo-anda (välj efter din politiska grundsyn) som fått nya vingar. Särskilt efter 9/11 verkar det bara rulla på allt fortare.

IPRED tog bort rätten till en rättvis rättslig prövning -- endast den som har råd kan försvara sig.

IPRED tog bort rätten till oförfalskade bevis (genom att tillåta vissa mediebolags märkliga skärmdumpar).

IPRED tillåter hemliga och falska anklagelser som kan leda till husrannsakan (kronofogden får inte meddela den hemligt anklagade).

FRA upphävde brevhemligheten för alla elektroniska brev, eftersom man enkelt kan massavläsa och lagar folkets brev.

FRA upphävde meddelarfriheten, eftersom man enkelt kan massavlyssna alla telefonsamtal (och läsa alla brev).

ACTA har som mål att förbjuda allt... För vad är något så tramsigt som demokrati och mänskliga rättigheter jämfört 100-årig evig upphovsrätt. Tydligen ingenting!

Det är med sorg jag om några få timmar står på Berliner Platz och undrar hur det kunde gå så fel efter Mauerfall !
_________________
Andra bloggar om berlinmuren, demokrati, ACTA, IPRED, FRA-lagen, mauerfall, åsiktsfrihet, politik, piratpartiet, privatpolis, upphosvrätt, integritet, mänskliga rättigheter.

Vem värnar demokratin?

Igår skrev Lena Andersson en tankevärd artikel om SD. Hon ifrågasätter meningsfullheten i att förneka demokratiska värden när man angriper SD. Ska religiösa eller etniska galningar kunna gömma sig bakom bekväma ord som rasism, anti-[valfri religion], mulitkulturalism etc och tack vare det få stöd i deras ständiga angrepp på frihet, jämlikhet, pluralism och demokrati?

Som hon säger: "Vi är illa ute om... förment upplysta representanter för medier, forskarsamhälle och politik inte klarar att sortera bland argumenten, utan med sin tystnad säljer ut frihetliga värden".

För vad är egentligen viktigast?

Jämlikhet mellan könen eller det religiösa/etniska kravet att få förtrycka kvinnan?

Kvinnans rätt till egen sexualitet eller det religiösa/etniska kravet att kontrollera kvinnlig sexualitet?

Barnens rätt till sina kroppar eller det religiösa/etniska kravet att få könsstympa barn?

Homosexuellas rätt att få leva ifred eller det religiösa/etniska kravet att få utrota, fängsla eller tvångsmedicinera homosexuella?

Rätten att fritt få hysa vilka åsiker man vill eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot alla tankar, ideer och ord som ogillas av dem?

Rätten att fritt få teckan eller måla dessa åsikter eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot "entartete kunst"?

O.s.v. o.s.v.

Ja vad är viktigast? Vem värnar egentligen demokratin?

Det kan man verkligen undra när "kultureliten" och den politiska aristokratin hämningslöst omfamnar värdenihilism och värderelativism i den politiska korrekthetens och multikulturalismens namn. En omfamning av allsköns hatiska religiösa, etniska, kulturella och politiska riktningar -- bara dessa inte är inhemska.

Ska vi hålla käft och rätta in oss i ledet därför att verkligheten inte stämmer överens med elitens luftslott, eller för att eliten återigen står med byxorna nere när "fel part(i)" hävdar att religion, kultur etc inte kan gå före allt?

När allt betraktas som acceptabla "kulturyttringar" oavsett om universella mänskliga värden såsom könsjämlikhet och åsiktsfrihet krossas och bespottas, då är vi verkligen ute på ett sluttande plan mot just den odemokratiska stat denna kulturelit förment påstår sig vara emot.

Eller är den inte det? Är målet egentligen att inga andra åsikter än kulturelitens får yttras...?

Andra bloggar om demokrati, jämlikhet, åsiktsfrihet, SD, fanatiker, religion, kultur, kulturelit, könsstympning
________________________
Några exempel från politiker och dylikt:
Maria Ferm, grön Ungdom
En som inte kan skilja mellan fanatiker och fanatiker...
Kvinnliga SSUare som stöder kvinnoförtryck

Eftersom jag inte orkar skriva mera i ämnet kanske Medborgarperspektivs tre långa postningar om SD-artikeln kan locka: se människan, vem har fel, om muslimer och män

Aftonbladets pseudofelsökning smulas sönder av Stenudd.

Och Jan Helin kommenterar SD-artikeln så här: "... det politiskt korrekta Sverige alldeles för länge försökte tiga ihjäl de misshagliga. Politiker och media smet från den viktigaste debatten på många, många år. Nu får de skylla sig själva..."