Värderelativism

Ett bra exempel på värdrelativism och trivialisering av hatiska religiösa uttryck gavs i DN igår. Författaren av artikeln jämför fyllesvins våld med organiserat ideologiskt eller etniskt-kulturellt grundat våld och undrar varför tidningarna fokuserar på etniskt grundat våld. Det är så man baxnar. Skillnaden mellan våld och hat som predikas av en för gruppen respekterad ledare och förgrundsfigur är betydligt allvarligare för samhället, än ett fyllos slumpmässiga våld.

När religiösa, politiska eller etniska ledare förespråkar och sprider våld och hat, då måste den ideologiska och/eller kulturella bakgrunden upp i ljuset. Hur skulle t.ex. Knutby kunna förstås om inte den religiösa bakgrunden, med dess vilja till underkastelse och dyrkan av den ofelbara ledaren framhävdes?

Eller hur skulle man reagera om en präst i svenska kyrkan förkunnade etnisk rensning, religiöst krig och kvinnans underordning etc etc i sina predikningar? Skriva debattartiklar om att man måste dölja att han var präst etc för att inte orsaka präst-fobi? Knappast!

Sammanhanget är relevant för förståelsen. Att försöka blanda bort korten med ovidkommande resonemang om fyllon o.dyl. löser inga problem, utan befäster bara konspirationsidéer om samhällets och journalisternas stora lögn om invandringen.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.
____________________
Ett exempel, till skillnad från DN-debattartikeln, på bra journalistik om religion.