Rick Falkvinge har nyligen publicerad en historik om copyrighten från digerdödens tid till våra dagar (anar jag lite humor?). En av de intressanta källor han använt är "Information Feudalism: Who Owns the Knowledge Economy?" av Drahos och Braithwaite.
Del 1: Black death.
Del 2: Tudoric feud.
Del 3: The monopoly dies and rises.
Del 4: The US and [the] libraries.
Del 5: Moral rights.
Del 6: Hijacked by the record industry.
Del 7: Hijacked by Pfizer.
Andra bloggar om fildelning, frihet, mänskliga rättigheter, piratpartiet, upphovsrätt, äganderätt.
Visar inlägg med etikett äganderätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett äganderätt. Visa alla inlägg
torsdag 24 februari 2011
onsdag 29 september 2010
Det handlar om kontroll
Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.
Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.
Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.
Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.
Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.
Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.
Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.
Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".
Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.
Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial
Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.
Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.
Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.
Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.
Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.
Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.
Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".
Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.
Andra bloggar om demokrati, fildelning, frihet, integritet, mänskliga rättigheter, Pirate Bay, piratpartiet, privatpolis, propaganda, upphovsrätt, yttrandefrihet, äganderätt, åsiktsfrihet, spectrial
söndag 6 september 2009
Knowledge wants to be free
I en essä i New Scientist (27 juni 2009, sida 28-29) funderar Peter Eckersly från EFF kring övergången från en bristekonomi till en internetbaserad överflödsekonomi (av allt som är digtaliserbart).
Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).
Andra bloggar om fildelning, Electronic Frontier Foundation, upphovsrätt
Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).
Andra bloggar om fildelning, Electronic Frontier Foundation, upphovsrätt
fredag 29 maj 2009
Irrationell upphovsrätt
En upphovsrätt som sträcker sig upp till 70 år efter upphovsmannens död är inte rationell eller till skydd för skapande. Skaparen är död och därav är det omöjligt att upphovsrätten skulle leda till mera skapande. I de flesta fall är det dessutom så att de flesta upphovsmän är bortglömda och outgivna långt långt innan dess, vilket ofta, tack vare upphovsrättens krav, innebär en hämsko på nyskapande och spridande av verk.
Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.
Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.
Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt
Om man sedan betänker att vissa upphovsmän lobbat för evig upphovsrätt, så är det ställt utom tvivel att målsättningen med orimliga skyddstider är andra än skyddet av skapandet och kreativiteten. Dessa är enbart svepskäl för, ja, ren och skär girighet. Ju längre upphovsrätten förlängs desto mer konst, musik, film, text undandras allmänningen och desto mera utarmas kulturlivet. I förlängningen ett sorts, tja, konsumtionsslaveri.
Vad är nyttan med drastiskt nedkortad upphovsrätt, säg max 10 år från verkets offentliggörande? Förenad med en kort, säg, 2-årig upphovsrätt (d.v.s. intjänandemonopol) i samband med återutgivning? Enligt min mening en kraftig vitalisering av kulturlivet och kulturkonsumtionen.
Något som just Pirate Bay visade var att det fanns ett stort intresse för "bortglömda" alster, som annars inte längre utges. PirateBay tillgängliggjorde till "rätt pris" och stimulerade och revitaliserade kulturkonsumtion och nyskapande. Raka motsatsen mot vad upphovsrätten och den absurda tillämpning som t.ex. antipiratbyråns drakoniska insatser inneburit.
_______________
Andra bloggar om Pirate Bay, upphovsrätt
torsdag 28 maj 2009
Tack Lars Gustafsson
Efter att ett flertal författare och kulturpersonligheter grinigt, girigt, grälsjukt och ogenomtänkt hyllat inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet i profitens namn (ho ho låter som en rå-kommunist här) -- "herrar Guillous och de andra dussinförfattarnas möjligheter att att lägga sig till med nya herrgårdar" -- tar äntligen en stor kulturpersonlighet, Lars Gustafsson, till orda till demokratins, yttrandefrihetens och Internets försvar. Äntligen en kulturpersonlighet som tänker längre än till plånboken eller ersatt sina tankar med anti-piratbyråns propaganda. I en debattartikel på Expressen förklarar han varför han valt att rösta på Piratpartiet.
Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".
Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."
Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.
Tack, Lars Gustafson för att du följer den stora intellektuella traditionen av försvar av medborgerliga rättigheter !
______________
Andra bloggar om Lars Gustafson, Pirate Bay, upphovsrätt, underhållningsindustriella komplexet, digital allmänning, digital allemansrätt
Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".
Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."
Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.
Tack, Lars Gustafson för att du följer den stora intellektuella traditionen av försvar av medborgerliga rättigheter !
______________
Andra bloggar om Lars Gustafson, Pirate Bay, upphovsrätt, underhållningsindustriella komplexet, digital allmänning, digital allemansrätt
onsdag 13 maj 2009
Civil olydnad mot upphovsrätt II
I min förra post om civil olydnad mot upphovsrätt menar signaturen "Tor" att fildelning inte sker i öppenhet och antyder sålunda att fildelning inte kan anses som civil olydnad. Jag vill påstå motsatsen, för om det är något PirateBay varit väldigt öppna med genom sitt agernade, så är det syftet och målet med sin site: att arbeta mot copyright i dess nuvarande form. Knappast i slutenhet.
"Tor" (Privoxy? ;-) menar också att de kränkningar jag tar upp framför allt har att göra med brottsbekämpningsmetoder och inte med upphovsrätten i sig.
Jag menar att lagar och metoder som rör upphovsrätten är en direkt följd av upphovsrätten. Varför skulle dessa lagar annars ha stiftats? Lagar som är ett resultat av ett massivt lobbyarbete med evig upphovsrätt som ett mål! Det finns heller ingen rimlighet i lagar som enbart värnar om en parts önskemål och helt förbiser allmänintresset. Ingen stöld har begåtts, utan de är till för att skydda någon mot renomme- och ide-snyltning. Vad har det med icke-kommersiell fildelning att göra? Ingenting. Vore det inte för antipiratbyråns, MPAA, RIAA etc etc lobbying och propagandakampanjer då...:
Då skulle vi inte ha speciallagar som ger den ena parten orimliga fördelar.
Då skulle vi inte ha speciallagar som nedvärderar äganderätt till förmån för någons kontrollbehov och penningsug.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tvingar ägare av en vara att om och om igen betala upphovsmannen (följerätten).
Då skulle vi inte ha speciallagar där bevisen är på skvallernivå.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tillåter husrannsakan mot "vanliga Svenssons" för ett i sig väldigt futtigt brott. Intrångsundersökning var ursprungligen avsett för kriminell eller kommersiell verksamhet som skodde sig eller snyltade på någon annans ideer. (Vilket i och för sig är hela iden med kapitalismen: att bäste kapitalist må vinna. Inte den som kom med iden.)
o.s.v.
Därför tycker jag att upphovsrätten har en mycket stor del i kränkningar av mina rättigheter. Därför anser jag att fildelning kan anses som en form av civil olydnad. Likaså som en röst på Piratpartiet är en subtil form av civil olydnad för den som är medlem i, eller egentligen normalt sympatiserar med ett annat parti.
Ett led att sätta strålkastaren på en orimlig upphovsrätt och den lagstiftning som denna de facto är upphov till.
Rekommendera f.ö. att du läser En uppfinnares syn på upphovsrätt och Många skäl att rösta pirat.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt
"Tor" (Privoxy? ;-) menar också att de kränkningar jag tar upp framför allt har att göra med brottsbekämpningsmetoder och inte med upphovsrätten i sig.
Jag menar att lagar och metoder som rör upphovsrätten är en direkt följd av upphovsrätten. Varför skulle dessa lagar annars ha stiftats? Lagar som är ett resultat av ett massivt lobbyarbete med evig upphovsrätt som ett mål! Det finns heller ingen rimlighet i lagar som enbart värnar om en parts önskemål och helt förbiser allmänintresset. Ingen stöld har begåtts, utan de är till för att skydda någon mot renomme- och ide-snyltning. Vad har det med icke-kommersiell fildelning att göra? Ingenting. Vore det inte för antipiratbyråns, MPAA, RIAA etc etc lobbying och propagandakampanjer då...:
Då skulle vi inte ha speciallagar som ger den ena parten orimliga fördelar.
Då skulle vi inte ha speciallagar som nedvärderar äganderätt till förmån för någons kontrollbehov och penningsug.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tvingar ägare av en vara att om och om igen betala upphovsmannen (följerätten).
Då skulle vi inte ha speciallagar där bevisen är på skvallernivå.
Då skulle vi inte ha speciallagar som tillåter husrannsakan mot "vanliga Svenssons" för ett i sig väldigt futtigt brott. Intrångsundersökning var ursprungligen avsett för kriminell eller kommersiell verksamhet som skodde sig eller snyltade på någon annans ideer. (Vilket i och för sig är hela iden med kapitalismen: att bäste kapitalist må vinna. Inte den som kom med iden.)
o.s.v.
Därför tycker jag att upphovsrätten har en mycket stor del i kränkningar av mina rättigheter. Därför anser jag att fildelning kan anses som en form av civil olydnad. Likaså som en röst på Piratpartiet är en subtil form av civil olydnad för den som är medlem i, eller egentligen normalt sympatiserar med ett annat parti.
Ett led att sätta strålkastaren på en orimlig upphovsrätt och den lagstiftning som denna de facto är upphov till.
Rekommendera f.ö. att du läser En uppfinnares syn på upphovsrätt och Många skäl att rösta pirat.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt
tisdag 12 maj 2009
Civil olydnad mot upphovsrätt
Är fildelningen ett uttryck för civil olydnad? Om man följer Torbjörn Tännsjös resonemang i DN idag är svaret ett rungande ja! Varför det?
TT argumenterar för att det krävs ett verkligt missförhålland, t.ex. att samhälle och institutioner kränker individers grundläggande rättigheter. Kränker upphovsrätten grundläggande rättigheter? I mitt tycke ja, det gör den.
Vilka rättigheter kränker då upphovsrätten? Den kränker:
1) min rätt till ägande utan inskränkningar och dolda villkor, och
2) min rätt att fritt yttra mig eller söka efter information, och
3) min personliga integritet och mitt privatliv.
Hur kränker upphovsrätten äganderätten ?
Äganderätten kränks genom begränsningar i hur jag får använda min egendom. T.ex. inskränker kopieringsskydd hur ofta jag får använda ett datorspel. T.ex. inskränker lagar för vem jag får spela min ägda musik. T.ex. kräver lagar att den person jag säljer en tavla till måste betala en straffavgift till den som målade tavlan (s.k. följerätt). Och den kommande ACTA-lagstiftning kan komma att kränka min egendoms rörlighet.
Hur kränker upphovsrätten min yttrandefrihet?
Yttrandefriheten kränks genom att t.ex. hot om orimliga bötesbelopp får mig att t.ex. avstå från att fritt söka och tillgå information. Jag kan komma i valet mellan min rätt och risken att bli utblottad och utfattig. Yttrandefriheten kränks genom att väghållaren, d.v.s. ISP:n tvingas att hindra mig att nå önskad information genom t.ex. trafikfilter eller avstängning från vägen, d.v.s. "nätet".
Hur kränker upphovsrätten min personliga integritet?
Genom att upphovsrättsinnehavare begår intrång på min utrustning. Genom att IPRED-lagen tillåter rättighetsinnehavaren rättsliga åtgärder baserade på förvanskade bevis (t.ex. i datorprogram redigerade skärmbilder, se t.ex. E-phones inlaga). Lagen ger mig inte ens rätt att försvara mig eller bemöta anklagelsen förrän efter intrånget i mitt hem (enmånadsregeln). M.a.o. jag riskerar husundersökning och intrång i mitt privatliv på vad som är på gränsen till falska bevis.
Utöver ovan är lagstiftningen kring upphovsrätt inte proportionell utan ger orimliga och orättmätiga fördelar till den som har mycket mycket pengar. Att klämma åt vanliga medborgare. Sistnämnda är MPAA och RIAAs uttalade taktik för att skrämma användare med personlig bankrutt eller orimliga fängelsestraff. Vem vågar hävda sin rätt under sådana förutsättningar?
Kort sagt: IPRED-lagen suger rejält eftersom en anklagad och medellös inte har några vettiga möjligheter att försvara sig; och vi är alla medellösa jämfört med MPAA/RIAA och deras svenska hejdukar. Det är inte ett rättssamhälle när lagstiftning är ett beställningsjobb från ett starkt särintresse med målsättningen att genomdriva evig upphovsrätt. Ja du läste rätt!
För att citera kongressledamoten Mary Bono angående lobbyarbetet för förlängd copyright i USA:
"Sonny wanted the term of copyright protection to last forever. I am informed by staff that such a change would violate the Constitution. I invite all of you to work with me to strengthen our copyright laws in all of the ways available to us. As you know, there is also Jack Valenti's* proposal for term to last forever less one day. Perhaps the Committee may look at that next Congress."**
Evig upphovsrätt är alltså målet. Evig upphovsrätt! Smaka på den. (Detta är alltså målet som föreningarna domare Norström är med i har. Ojävig, jo tack.)
Sist ställer TT upp kravet att ingen ska bli lidande av den civila olydnaden. Kan någon tänkas bli lidande av civila olydnad mot en upphovsrätt som vill all dessa inskränkningar? Nej inga skadelidande finns. All opartisk forskning visar att inga skadelidande finns. Det verkar t.o.m som civil olydnad mot upphovsrätten gangnar rättighetshavarna. Man kan fråga sig om inte PirateBay tjänade pengar åt bolagen?
Finns det något politiskt alternativ som försöker skydda mina rättigheter?
Jag kan idag bara se ett alternativ som finns för att skydda min egendom, mitt privatliv, min äganderätt och min yttrandefrihet. Det är Piratpartiet och ett fåtal politiker. Därför kan de räkna med min röst trots att jag inte är piratpartist.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt, T Norström
______________
*Dåvarande ordförande för MPAA
**Congressional Record, 7 October 1998, page H9952. (I början på 1:a kolumnen.)
TT argumenterar för att det krävs ett verkligt missförhålland, t.ex. att samhälle och institutioner kränker individers grundläggande rättigheter. Kränker upphovsrätten grundläggande rättigheter? I mitt tycke ja, det gör den.
Vilka rättigheter kränker då upphovsrätten? Den kränker:
1) min rätt till ägande utan inskränkningar och dolda villkor, och
2) min rätt att fritt yttra mig eller söka efter information, och
3) min personliga integritet och mitt privatliv.
Hur kränker upphovsrätten äganderätten ?
Äganderätten kränks genom begränsningar i hur jag får använda min egendom. T.ex. inskränker kopieringsskydd hur ofta jag får använda ett datorspel. T.ex. inskränker lagar för vem jag får spela min ägda musik. T.ex. kräver lagar att den person jag säljer en tavla till måste betala en straffavgift till den som målade tavlan (s.k. följerätt). Och den kommande ACTA-lagstiftning kan komma att kränka min egendoms rörlighet.
Hur kränker upphovsrätten min yttrandefrihet?
Yttrandefriheten kränks genom att t.ex. hot om orimliga bötesbelopp får mig att t.ex. avstå från att fritt söka och tillgå information. Jag kan komma i valet mellan min rätt och risken att bli utblottad och utfattig. Yttrandefriheten kränks genom att väghållaren, d.v.s. ISP:n tvingas att hindra mig att nå önskad information genom t.ex. trafikfilter eller avstängning från vägen, d.v.s. "nätet".
Hur kränker upphovsrätten min personliga integritet?
Genom att upphovsrättsinnehavare begår intrång på min utrustning. Genom att IPRED-lagen tillåter rättighetsinnehavaren rättsliga åtgärder baserade på förvanskade bevis (t.ex. i datorprogram redigerade skärmbilder, se t.ex. E-phones inlaga). Lagen ger mig inte ens rätt att försvara mig eller bemöta anklagelsen förrän efter intrånget i mitt hem (enmånadsregeln). M.a.o. jag riskerar husundersökning och intrång i mitt privatliv på vad som är på gränsen till falska bevis.
Utöver ovan är lagstiftningen kring upphovsrätt inte proportionell utan ger orimliga och orättmätiga fördelar till den som har mycket mycket pengar. Att klämma åt vanliga medborgare. Sistnämnda är MPAA och RIAAs uttalade taktik för att skrämma användare med personlig bankrutt eller orimliga fängelsestraff. Vem vågar hävda sin rätt under sådana förutsättningar?
Kort sagt: IPRED-lagen suger rejält eftersom en anklagad och medellös inte har några vettiga möjligheter att försvara sig; och vi är alla medellösa jämfört med MPAA/RIAA och deras svenska hejdukar. Det är inte ett rättssamhälle när lagstiftning är ett beställningsjobb från ett starkt särintresse med målsättningen att genomdriva evig upphovsrätt. Ja du läste rätt!
För att citera kongressledamoten Mary Bono angående lobbyarbetet för förlängd copyright i USA:
"Sonny wanted the term of copyright protection to last forever. I am informed by staff that such a change would violate the Constitution. I invite all of you to work with me to strengthen our copyright laws in all of the ways available to us. As you know, there is also Jack Valenti's* proposal for term to last forever less one day. Perhaps the Committee may look at that next Congress."**
Evig upphovsrätt är alltså målet. Evig upphovsrätt! Smaka på den. (Detta är alltså målet som föreningarna domare Norström är med i har. Ojävig, jo tack.)
Sist ställer TT upp kravet att ingen ska bli lidande av den civila olydnaden. Kan någon tänkas bli lidande av civila olydnad mot en upphovsrätt som vill all dessa inskränkningar? Nej inga skadelidande finns. All opartisk forskning visar att inga skadelidande finns. Det verkar t.o.m som civil olydnad mot upphovsrätten gangnar rättighetshavarna. Man kan fråga sig om inte PirateBay tjänade pengar åt bolagen?
Finns det något politiskt alternativ som försöker skydda mina rättigheter?
Jag kan idag bara se ett alternativ som finns för att skydda min egendom, mitt privatliv, min äganderätt och min yttrandefrihet. Det är Piratpartiet och ett fåtal politiker. Därför kan de räkna med min röst trots att jag inte är piratpartist.
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, fildelning, äganderätt, T Norström
______________
*Dåvarande ordförande för MPAA
**Congressional Record, 7 October 1998, page H9952. (I början på 1:a kolumnen.)
fredag 1 maj 2009
Digital maoism III -- från höger
Långt 1:a maj tal följer ;-).
Jan Rosen, Henrik Ponten m.fl. försöker ständigt klibba fast negativa och osanna epitet på fildelning och i förlängningen internet och intellektuell frihet. De följer en gammal tradition utvecklad till fulländning av tobaksbolagen.* Digital maoism var Rosens försök att antyda att fildelning är vänster, anti-demokratiskt (referensen till Mao) och därför anti-kapitalistiskt (Maos kulturrevolution) och därför dåligt. Och sålunda piratpartiet och fildelare likaså.
Jag vill påstå att fildelning och avskaffad upphovsrätt är ett klockrent hyperkapitalistiskt projekt. En helt fri marknad borde klara sig helt själv utan inblandning av staten och fördelning av tillfälliga statligt sanktionerade produktions- och försäljningsmonopol till vissa (immaterielrätten). En helt fri kapitalism utan några som helst hinder för varuflöden och en knivskarp konkurrens mellan produktionsmedel och försäljningsmetoder. En kapitalism fri från alla begränsningar--må bäste säljare vinna... Det "naturliga urvalet" avgör vilket produktionssystem/säljkanal som överlever. Avsaknaden av hinder tvingar fram konstant innovation.
M.a.o. fri fildelning kan ses som en aspekt av Kinsellas variant av Rothbards anarkokapitalistiska utopi. Kinsella är en amerikansk immaterielrättsjurist som anser att immaterielrätten inkräktar på äganderätten och är ett hinder för en fri marknad. Läs Kinsella och Mercers argumentation: "Do patents and copyrights undermine private property?". Hör även intervju med Kinsella. Se även Boldrin & Levine.
Nackdelen med helt fri kapitalism är dock att den starkes rätt förr eller senare skulle gälla eller att kunskapen skulle låsas in i hemliga sällskap eller skrån. Detta för att kontrollera intäktskällan. Så en helt fri fildelning gagnar sannolikt i slutänden vare sig samhället eller kapitalismen. Lika litet som en evig (över 20 år) upphovsrätt gagnar samhället eller kapitalismen.
De klassiska exempel på någorlunda anarkokapitalistiska samhällen som brukar framföras, det medeltida Island och "vilda västern", har inte fungerat som sådana någon längre tid. De har i slutänden slutat i oligarkier och resursmonopol, eftersom anarkokapitalism i princip kräver ett samhälle där alla är jämbördiga och jämnstarka. Så att ingen kan sko sig på den andres bekostnad. Ett klan-samhälle eller stadsstater av italiensk eller tysk typ helt enkelt. Förr eller senare kommer dock någon allians av klaner eller städer att av olika skäl stå starkare och kunna växa till sig på de andras bekostnad--och den anarkokapitalistiska utopin att rasa samman.
Immaterielrätten kan utifrån detta ses som ett försök att dels uppmuntra till fritt tillgängliggörande i utbyte mot ett kortvarigt handels och produktionsmonopol. En sorts överenskommelse mellan jämbördiga parter att ge varandra chansen att realisera en ide utan störningar. Men begränsat i tiden så att inga långvariga monopol uppstår. Likväl som att andra ska få en chans att omsätta iden om upphovsmannen misslyckas. Vilket i mångt och mycket är Rothards ide om att endast resurser som används får ägas/innehas. Kan någon göra en bättre version, en bättre distributionskanal (t.ex. PirateBay) etc etc så är det rätt och riktigt att konkurrera ut andra.
Inom patenträtten kan man se att idealet om jämbördiga och jämnstarka parter fungerar.** Här har ingen evighetsglidning skett. Inga lobbygrupper för ett enskilt oligopol har ännu lyckats ta kontroll över lagstiftningen. Skyddstiderna har varit i stort oförändrade på omkring 20 år de senaste 600 åren (om man hårdrar det lite och patent definieras som ett tillfälligt monopol oavsett om det innebär en innovation--annars bara cirka 300 år).
Inom upphovsrätten finns dock inga jämnstarka parter längre. Upphovsrätten har sedan länge upphört att vara balanserad. Den har förfallit till att vara en godtycklig inskränkning. Det "underhållnings-industriella komplexets" oligopol och 100-åriga lobbyarbete har lett till att enbart producentens/företagens röst blir hörd. Konsumenten existerar bara som en enarmad bandit som ska pungslås på pengar kosta vad det kosta vill.
Den ursprungliga kortvariga upphovsrätten--de facto ett tidsbegränsat tillverknings- och försäljningsmonopol--gagnade ekonomisk utveckling, eftersom upphovsmannens fick en möjlighet att riskfritt försöka omsätta sin ide till vara. Men också därför att det kapitalistiska "idealet" om att en ny entreprenör ska få sin chans om den ursprunglige inte lyckas fungerade.
Den nuvarande upphovsrätten gagnar enbart en liten girig grupp, ivrigt påhejade av den försvinnande lilla skara upphovsmän som trots "underhållnings-industriella komplexet" lyckats göra sig rika. Och nu vill leva på sina lagrar i all evighet. Upphovsmän som gått från att vara nyskapande till att parasitera på samhället i ohelig allians med oligopolet.
En nästintill evig upphovsrätt är ett hot mot ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den innebär en inskränkning i äganderätt och rätten att fritt förfoga över sin egendom. Konsumentens äganderätt ignoreras totalt. En korporativ situation där företagen styr staten har uppstått. D.v.s. Galbraiths "predator state" (företags-kommunism om du så vill) gäller. Finns det bevis för detta? Ja, bara det faktum att upphovsrätten ständigt förlängs när det passar oligopolet är bevis nog. Ett ekonomiskt starkt oligopol mot en svag konsumentmotpart, som staten inte längre skyddar, driver igenom sina privata lagar. Och kunskapen är lika inlåst som i det gamla skråväsendet.
Alltså Galbraiths "predator state" (rovstaten / roffarstaten) i sin prydno.
Det är därför jag anser att piratpartiets röst behövs. De är en av de få, som, i mitt tycke, kämpar för konsumenten, för äganderätt (genom att begära en begränsad upphovsrätt) och mot "the predator state" (deras medborgarrättsliga ideal). De partier som däremot borde vara för kapitalism har slutat värna om sina ideal och rör sig mot den korporativa högervariant där företagen styr staten (på vänstersidan skulle staten styra företagen).
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, digital maoism, fildelning, Galbraith, Kinsella, predator state, Rothbard, anarkokapitalism, äganderätt
_______________
* Exempel på bekant taktik: "The aggressive posture we have taken . . . continues to make these cases extremely burdensome and expensive for plaintiffs’ lawyers. . . . To paraphrase General Patton, the way we won these cases was not by spending all of [RJR]’s money, but by making that other son of a bitch spend all of his." Jordan, M.J. 1988. Memorandum to unspecified smoking and health attorneys. 29 Apr. Cited in Haines v. Liggett Group, Inc. 814 Federal Supplement 414 (D.N.J. 1993), p.241.
Tobacco industry tactics
Tobacco industry efforts subverting International Agency for Research on Cancer's second-hand smoke study
** Däremot förekommer kritik mot kostnader, komplexa patent mm
090501 21:50 och 22:21 -- smärre korrektur och saknad text införda
090502 13:44 -- några tobaks referenser och patentnoten
Jan Rosen, Henrik Ponten m.fl. försöker ständigt klibba fast negativa och osanna epitet på fildelning och i förlängningen internet och intellektuell frihet. De följer en gammal tradition utvecklad till fulländning av tobaksbolagen.* Digital maoism var Rosens försök att antyda att fildelning är vänster, anti-demokratiskt (referensen till Mao) och därför anti-kapitalistiskt (Maos kulturrevolution) och därför dåligt. Och sålunda piratpartiet och fildelare likaså.
Jag vill påstå att fildelning och avskaffad upphovsrätt är ett klockrent hyperkapitalistiskt projekt. En helt fri marknad borde klara sig helt själv utan inblandning av staten och fördelning av tillfälliga statligt sanktionerade produktions- och försäljningsmonopol till vissa (immaterielrätten). En helt fri kapitalism utan några som helst hinder för varuflöden och en knivskarp konkurrens mellan produktionsmedel och försäljningsmetoder. En kapitalism fri från alla begränsningar--må bäste säljare vinna... Det "naturliga urvalet" avgör vilket produktionssystem/säljkanal som överlever. Avsaknaden av hinder tvingar fram konstant innovation.
M.a.o. fri fildelning kan ses som en aspekt av Kinsellas variant av Rothbards anarkokapitalistiska utopi. Kinsella är en amerikansk immaterielrättsjurist som anser att immaterielrätten inkräktar på äganderätten och är ett hinder för en fri marknad. Läs Kinsella och Mercers argumentation: "Do patents and copyrights undermine private property?". Hör även intervju med Kinsella. Se även Boldrin & Levine.
Nackdelen med helt fri kapitalism är dock att den starkes rätt förr eller senare skulle gälla eller att kunskapen skulle låsas in i hemliga sällskap eller skrån. Detta för att kontrollera intäktskällan. Så en helt fri fildelning gagnar sannolikt i slutänden vare sig samhället eller kapitalismen. Lika litet som en evig (över 20 år) upphovsrätt gagnar samhället eller kapitalismen.
De klassiska exempel på någorlunda anarkokapitalistiska samhällen som brukar framföras, det medeltida Island och "vilda västern", har inte fungerat som sådana någon längre tid. De har i slutänden slutat i oligarkier och resursmonopol, eftersom anarkokapitalism i princip kräver ett samhälle där alla är jämbördiga och jämnstarka. Så att ingen kan sko sig på den andres bekostnad. Ett klan-samhälle eller stadsstater av italiensk eller tysk typ helt enkelt. Förr eller senare kommer dock någon allians av klaner eller städer att av olika skäl stå starkare och kunna växa till sig på de andras bekostnad--och den anarkokapitalistiska utopin att rasa samman.
Immaterielrätten kan utifrån detta ses som ett försök att dels uppmuntra till fritt tillgängliggörande i utbyte mot ett kortvarigt handels och produktionsmonopol. En sorts överenskommelse mellan jämbördiga parter att ge varandra chansen att realisera en ide utan störningar. Men begränsat i tiden så att inga långvariga monopol uppstår. Likväl som att andra ska få en chans att omsätta iden om upphovsmannen misslyckas. Vilket i mångt och mycket är Rothards ide om att endast resurser som används får ägas/innehas. Kan någon göra en bättre version, en bättre distributionskanal (t.ex. PirateBay) etc etc så är det rätt och riktigt att konkurrera ut andra.
Inom patenträtten kan man se att idealet om jämbördiga och jämnstarka parter fungerar.** Här har ingen evighetsglidning skett. Inga lobbygrupper för ett enskilt oligopol har ännu lyckats ta kontroll över lagstiftningen. Skyddstiderna har varit i stort oförändrade på omkring 20 år de senaste 600 åren (om man hårdrar det lite och patent definieras som ett tillfälligt monopol oavsett om det innebär en innovation--annars bara cirka 300 år).
Inom upphovsrätten finns dock inga jämnstarka parter längre. Upphovsrätten har sedan länge upphört att vara balanserad. Den har förfallit till att vara en godtycklig inskränkning. Det "underhållnings-industriella komplexets" oligopol och 100-åriga lobbyarbete har lett till att enbart producentens/företagens röst blir hörd. Konsumenten existerar bara som en enarmad bandit som ska pungslås på pengar kosta vad det kosta vill.
Den ursprungliga kortvariga upphovsrätten--de facto ett tidsbegränsat tillverknings- och försäljningsmonopol--gagnade ekonomisk utveckling, eftersom upphovsmannens fick en möjlighet att riskfritt försöka omsätta sin ide till vara. Men också därför att det kapitalistiska "idealet" om att en ny entreprenör ska få sin chans om den ursprunglige inte lyckas fungerade.
Den nuvarande upphovsrätten gagnar enbart en liten girig grupp, ivrigt påhejade av den försvinnande lilla skara upphovsmän som trots "underhållnings-industriella komplexet" lyckats göra sig rika. Och nu vill leva på sina lagrar i all evighet. Upphovsmän som gått från att vara nyskapande till att parasitera på samhället i ohelig allians med oligopolet.
En nästintill evig upphovsrätt är ett hot mot ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den innebär en inskränkning i äganderätt och rätten att fritt förfoga över sin egendom. Konsumentens äganderätt ignoreras totalt. En korporativ situation där företagen styr staten har uppstått. D.v.s. Galbraiths "predator state" (företags-kommunism om du så vill) gäller. Finns det bevis för detta? Ja, bara det faktum att upphovsrätten ständigt förlängs när det passar oligopolet är bevis nog. Ett ekonomiskt starkt oligopol mot en svag konsumentmotpart, som staten inte längre skyddar, driver igenom sina privata lagar. Och kunskapen är lika inlåst som i det gamla skråväsendet.
Alltså Galbraiths "predator state" (rovstaten / roffarstaten) i sin prydno.
Det är därför jag anser att piratpartiets röst behövs. De är en av de få, som, i mitt tycke, kämpar för konsumenten, för äganderätt (genom att begära en begränsad upphovsrätt) och mot "the predator state" (deras medborgarrättsliga ideal). De partier som däremot borde vara för kapitalism har slutat värna om sina ideal och rör sig mot den korporativa högervariant där företagen styr staten (på vänstersidan skulle staten styra företagen).
Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, digital maoism, fildelning, Galbraith, Kinsella, predator state, Rothbard, anarkokapitalism, äganderätt
_______________
* Exempel på bekant taktik: "The aggressive posture we have taken . . . continues to make these cases extremely burdensome and expensive for plaintiffs’ lawyers. . . . To paraphrase General Patton, the way we won these cases was not by spending all of [RJR]’s money, but by making that other son of a bitch spend all of his." Jordan, M.J. 1988. Memorandum to unspecified smoking and health attorneys. 29 Apr. Cited in Haines v. Liggett Group, Inc. 814 Federal Supplement 414 (D.N.J. 1993), p.241.
Tobacco industry tactics
Tobacco industry efforts subverting International Agency for Research on Cancer's second-hand smoke study
** Däremot förekommer kritik mot kostnader, komplexa patent mm
090501 21:50 och 22:21 -- smärre korrektur och saknad text införda
090502 13:44 -- några tobaks referenser och patentnoten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
