Samhällssplittring som födkrok

I debatten om svartburkar, handskakningar, rondellhundar och annat har diskussionen ofta pendlat mellan att yttrandefriheten är hotad eller att det inte har med yttrandefriheten att göra. Brösttonerna har ibland varit rätt storvulna från båda sidorna, men ofta har en diskussion saknats om yttrandefrihetens väsen, mål och mening.

För vad är syftet med yttrandefriheten? Ja inte är det att skydda det vardagliga eller politiskt korrekta. Utan det är att skydda den som säger emot, att skydda den som tycker tvärtom. Börjar vi villkora yttrandefriheten med att vi inte får kränka någon, inte såra någon, inte förolämpa någon och inte provocera någon vad är det för frihet vi då har?

När den mest kränkte får sätta ribban så glider vi snabbt ut på ett sluttande plan mot en av politiskt korrekta fraser och ord så inskränkt yttrandefrihet att den inte längre har någon mening. Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att reduceras till diktaturens malande av politiskt korrekta fraser och åsikter. Och har sakta förvandlats från en frihet till ett tvång.

Nu tycker du kanske att jag målar fan på väggen, men tyvärr, flera skräckexempel på "speech conduct codes" från amerikanska universitet visar på hur vägen till helvetet bokstavligen är stensatt av de goda föresatserna. Sedan tiotals år har man med ursäkten att beivra "hate speech" inskränkt yttrandefriheten så pass att studenterna fått gå till domstol för att få rätt att yttra sig fritt.

Med ursäkten att någon skulle kunna känna sig kränkt har man förbjudit studenttidningar och konst, censurerat studenttidningar och konst, dragit in ev. penningstöd till studenttidningar, filtrerat internettrafik och mail o.s.v. Och märk väl att inte bara är universitetsledningarna som försökt censurera det fria ordet, utan även de egna studentkårerna har agerat mot yttrandefriheten.(1)

Vilket framtida samhälle får vi om DO, Centrum mot rasism, genusteoretiker, religiösa och andra åsiktpoliser får fritt spelrum att uppfostra våra studenter i samma Orwellsk anda? Hur kan en generation som inte tillåts uttrycka sig fritt kunna förstå och försvara det fria samhället från Bodström, datalagring, trafikövervakning (e-mailspionage) och mycket annat? Ja inte alls.

Men varför påstås då alltid yttrandefriheten bara vara en ursäkt för att provocera och kränka? Varför är reptilhjärnans reaktion att begränsa, inskränka, kontrollera och förbjuda? Vad är det som lockar så många ur kultureliten och inom politiken till just detta? varför denna oheliga allians mellan det förment radikala och staten.

Vad är det då som är så attraktivt med upphovsrätt, anti-pirateri, anti-terrorister, särartspolitik, könsmaktsordning, genus, det multikulturella samhället och identitespolitik som orsaker till att inskränka yttrandefriheten? Jag vet inte, men kan tänka mig några orsaker.

För det första rent pragmatiska. Det är lätt för staten att övervaka medborgarna via en osynlig dator. För hur diskret är inte datorn som ingen ser jämfört med människan som med brevkniven i hand sprättar upp och läser dina brev, eller politruken som lurar i bakgrunden? Kliniskt och opersonligt. Och så mycket bättre om det kan påstås vara för ditt eget bästa. För "den som har rent mjöl i påsen har ju inget att frukta"... idag...

För det andra den sköna känslan av att slippa bli emotsagda. Att kunna hänvisa till guds eller Marx eller Fukuyamas ord och därmed basta. Att kunna stämpla den som försöker framföra andra tankar som suspekt, udda, ja rent ut sagt mentalsjuk. Hur bekvämt är det inte att få sin egen världsbild och förmenat förträfflighet bekräftad och aldrig ifrågasatt. Hur skönt är det inte att kunna känna sig kränkt, istället för att behöva diskutera och jämka.

Och här ser vi beröringspunkterna mellan religiösa och kultureliten. Oavsett vems ord eller idestruktur som åberopas som den ofelbara sanningen, har de alla målet att att dela upp världen i vi, de rättrogna, och de, de otrogna.

Vilka är då dessa diktaturens medlöpare? De som skapat sig en inkomst och karriär på att underblåsa iden om det etniskt eller könssegregerade samhället. Sådana som DO, Centrum mot rasism, kultureliten, invandringsskeptiska och alla övriga som vill skapa ett raison d'etre för sin inkomst, sitt jobb eller sin organisation.

Istället för att lyfta fram det gemensamma och enande i samhället lyfter de alla fram och skapar det som kan tänkas splittra. Det är man mot kvinna, fattig mot rik, invandrare mot infödd, vit mot svart, religiösa mot ickereligiös, fel ord rätt ord osv osv. Positionerna kan ständigt flyttas fram. Ett outsinligt flöde av nya möjliga kränkningar som ska åtgärdas, anmälas och beivras. En oändlig spiral av nya kränkningsnischer som med högtravande politisk korrekta klyschor ska korrigeras av en självutnämnd vet bäst elit. En arme av självutnämnda gruppföreträdare, organisationer, byråkrater och "forskare" kan bygga livslånga karriärer på att nagelfara ord, konst och handlingar efter något som kan tänkas kränka någon för att på så sätt upprätthålla det segregerade samhället som göder deras fickor.

Och i slutändan har yttrandefriheten och det fria jämlika samhället plötsligt kvävts till döds av en snårskog av politiskt korrekta bilder, fraser och beteenden.

Slutligen en låt som fångar frihetens essens:(2)


Andra bloggar om elit, demokrati, fildelning, mänskliga rättigheter, upphovsrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, , Lars Vilks, rondellhund, religion, Nyamko Sabuni, yttrandefrihet, burka, jämlikhet, genus, Bodströmsamhälle, kultureliten, eliten, kränkningar, könsmaktordning, Jan Guillou.
_______________
(1) Mycket av detta kan läsas på webbsidan för den amerikanska människorätts-organisationen The Fire (http://www.thefire.org/) som kämpar för studenters rätt att uttrycka sig fritt. Faktum är att på t.ex. UCSD så har yttrandefriheten inskränts till någon sorts rökrutor där man får tala fritt utan att riskera bestraffning. Något som framställs som en fördel och utökad frihet. Vi känner igen den tankegången från Bodströmsamhällets "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta". Vilket torde vara nyspråk för att den som papegojar maktens fraser har inget att frukta.

(2) Fancy, Live my life.
"i just wanna live my life
o-oh just let me live my life
i want to live my life
i want to be me
i want to live my life
i want to be free
o-oh live your life
do what you wanna do
be who you wanna be
love who you wanna love
go where you wanna go
but let love be your guide through your darkest night"

Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
Guillou och Vilks 1
Guillou och Vilks 2
Guillou och Vilks 3
20100316
Talet om det fria ordet
Säpo hotar åsiktsfriheten
www.vilks.net