Tack Dick Jong Il för att du så tydligt berättar för mig vad jag får tänka. Tack!

Det är rätt uppenbart att Den Store Historikern redan från börjat bestämt dig för vilket resultat han vill se. Ty i hans senaste inlägg i svenskan får vi veta vad vi ska tanka och tro. För "Om vi utgår från att invandring är långsiktigt positiv för landet blir det lättare att enas kring en bättre och aktivare integrationspolitik." Jäpp klart det blir lättare att enas om man bara får tycka och göra det makten påbjudit som rätt och riktigt. Tack Dick Jong Il för att du så tydligt berättar för mig vad jag får tänka. Tack, tack, tack!

Att frånta rättigheter från en folkgrupp genom att skriva om historien är aldrig trevligt, men att se ett lands elit försöka delegitimisera sitt eget folk är häpnadsväckande. (Tino Sanadaji)

Och nu till texten. För guds skull ge dig nu, skilj på fakta och åsikter.

a) Nyare forskning har visat att tyskarna var få i svenska städer och representerade en merkantil överklass. Man har bl.a. jämfört med medeltida städer i Baltikum och kunnat konstatera att där det funnits många tyskar så har de lämnat tydliga spår efter sig. Spår som inte finns i svenska städer. Och det begränsade antalet tyskar som kom tillhörde definitivt en elit. (4-6)

b) Angående språk så har alla europeiska nationalstater olika dialekter och ibland skilda språk inom sina gränser. Så vad har det med modern invandring att göra? Lågtyska var f.ö. lingua franca (d.v.s. dåtidens motsvarighet till engelskan idag) för handeln kring Östersjön och dessutom rätt likt de nordiska språken.

c) Och dina försök att få svenskar från svenska Österland (d.v.s. dagens Suomi) att framstå som ett exempel på kulturellt avvikande folk är löjligt. De flyttade för att hertig Karl så befallt, för att de (precis som dagens invamdrare) hoppades få ett bättre liv i Finnskogarna, för att det var lätt att flytta inom samma land med samma kultur etc etc  De kostade f.ö. staten inte ett öre. M.a.o. bevisar du bara SD och inte motsatsen som du tycks tro.

d) Vad gäller förtjänst, framlägg bevis nån gång! Nävisst ja sydstatsslaveriet är inte liksom särskilt PK-lyckat som bevis på en för det mottagande landet lyckosam invandring... (1-3) (Om du nu ogillar slaveriet som exempel kan du ju alltid satsa på utbildade östeuropeer eftersom de verkar gå med plus.)

Ang. skillnader mellan förr och nu:
1) Demografi. Så bara för att jorden är överbefolkad ska Sverige ta emot hur många som helst. Visst håller med dig att vi är fler och att det påverkar och visst kan Sverige hypotetiskt ta emot fler. En snabb överslagsräkning ger vid handen att vi kan ta emot ca 150 miljoner människor om vi accepterar en levnadsstandard på Bangladesh nivå. (Hårdrar man det kan all jordens befolkning få plats i Sverige -- med det skulle innebära en total global katastrof för jorden p.g.a. utsläpp från alla transporter av mat mm till Sverige från resten av jorden. Dessutom skulle Sverige då vara helt täck av vägar och städer av Dehlis storlek och vara ett helvet på jorden att bo i.)

2) Vi är rikare än förr... och invandrarna kostade staten inte ett öre förr. Jag nästan hör ordet nollsummespel! Och får jag välja prioriterar jag helt ärligen först mina barn och min familj, sedan mina vänner etc etc. Och framför allt vill jag ha en demokratisk möjlighet att rösta i frågan och inte få mästrande påståenden om vad som är rätt tankar nedtryckta i min hals.

Dick du som ändå är rik och har goda inkomster från alla dina böcker och artiklar varför skänker du inte dina 7 miljoner i förmögenhet till att betala uppehället för några invandrare? Om du säljer villan och flyttar in i en etta så räcker professorslönen f.ö. mer än väl till till ett bekvämt liv.

3) Tillräckligt rika utvandrare kommer från fjärran länder och blir missnöjda när boendet och maten inte duger... Tacksamma människor -- inte! Fattiga däremot--om de inte tillhör FN:s kvotflyktingar--kommer normalt sett inte till Sverige eftersom de bor så långt bort att de inte har råd med mutor och människomugglare. Undantaget de rumänska tzigani, som dragit en nitlott eftersom de inte rivit passen och ljugit om sin bakgrund. (Ja ja jag är trött och grinig.)

Min poäng är att du måste upp till bevis att man "med historiens erfarenhet som guide" kan se ankommande utan önskvärda yrkeserfarenheter som en resurs. Att peka på en hypotetisk framtid med mera av samma trots att vi i har Sverige cirka 70 års konkret erfarenhet är intellektuellt ohederligt. 

"Och, visst, ett bekvämare alternativ är ju förstås att skapa sina egna fakta – och hoppas att man inte blir upptäckt." (Gabriel Sahlgren)

Andra bloggar om invandring, myter, asyl, flyktingar, politik, Dick Harrison.
______________________
(1) "Carry Me Back: The Domestic Slave Trade in American Life" av Steven Deyle, 2008
(2) "The Half Has Never Been Told: Slavery and the Making of American Capitalism" av Edward Baptist, 2014. *Intressant*
(3) Och en allmän översikt.
(4) "Svenska städer i medeltidens Europa. En komparativ studie av stadsorganisation och politisk kultur" av Sofia Gustafsson, Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen i historia framlagd vid Stockholms universitet 2006. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in History nr 86.)
(5) "Mälarstädernas befolkningsutveckling 1200-1611" av Per Gunnar Sidén, D-uppsats 2002
(6) Forskningsprojektet "Från Lödöse till Uleåborg - Sveriges och Finlands urbanisering 1200-1611."

En vinst för riket?

"Vart fjärde år får du välja partier/ledamöter som inte representerar dina intressen--och du vet det. Efter det ska du bara hålla käften."
Noam Chomsky

Den Store Historikern skrev häromdagen en artikel i SvD om vad som är en vinst för Sverige, men det blev en hel del äpplen och päron där mitt i PK-ivern. Och, även om han säkert inte menade det, ett stort fett argument som egentligen stödjer SD:s argument. Men vem är lilla obetydliga jag att ifrågasätta Den Store Historikerns vilja att emulera Den (S)tore Ledaren.

Först en kort genomgång av vilka faktorer som är nödvändiga för samhällsekonomisk vinst och utveckling(1):

1. Tillgång till energi (t.ex. slavar, arbetare, kol, vattenkraft)
2. Tillgång till råvaror (t.ex. slavar(4), malm, bärnsten, djurhudar, trävaror--du måste ju kunna sälja något...)
3. Tillgång till tillverkningenheter (maskiner, slavar, arbetskraft)
4. Tillgång till en marknad, så att du får avsättning för din produkt
5. Du bör ha någon sorts marknadfördel som innebär att din produkt är mera populär och alltså mera såld (monopol, kvalitet, pris, image)
6. Ett regelverk som inte hämmar innovation och förnyelse
7. Och sist men inte minst tillgång till kunskap och ett fritt utbyte av ideer för att driva innovationen (det viktiga i detta sammanhang är en bra skola och fakta istället för PK-åsikter)

Den uppmärksamme läsaren tycker sig kanske se vissa analogier i listan ovan med England på 1700 och 1800-talen? Helt rätt, den industriella revolutionen startade i England, inte med hjälp av invandring, utan tack vare att samhällsklimatet främjade entreprenörskap, innovation och en vittgående åsiktsfrihet. Ja vanligt folk kom i kläm i början p.g.a. den vilda västern-liknande anda som då rådde i England. (Ja denna liknelse är medveten för ett kommand argument.)

Hur förhåller sig då Den Store Historikern exempel till ovan. Några är definitivt relevanta andra inte och stöder mera SD än något annat. Låt mig börja med "äpplena".

Argumentet om "arbetskraftsinvandringen"
Är definitivt relevant. Invandring är helt klart till vinst för samhället om det finns råvaror (faktor 2), om det finns en marknad som "skriker efter produkter" (faktor 4 och 5) och om det finns brist på tillverkningenheter (faktor 3) och/eller energi (faktor 1). I Sveriges fall var marknaden Europa efter andra världskriget (på 50 och 60-talen) och vinsten kom från exportindustrin. Ev. tjänst inom offentlig sektor innebär däremot enbart en omfördelning av resurser och är inte en vinst för staten, såvida den inte innebär ett direkt eller indirekt stöd för exporten.

Argumentet om kunskapsöverföring ("know-how")
Detta är ett tveeggat argument som enbart är relevant om det samverkar med faktor 1-4(5). Det kan både stödja och motbevisa det han säger, eftersom det enbart kräver invandring av ett ytterst fåtal individer och då bara så länge de behövs för att överföra önskad kunskap eller slutföra önskat uppdrag. Notera att det även går lika bra att skicka en svensk till utlandet för att lära sig eller för att spionera, alternativt kan man (främst i modern tid) läsa en bok. De exempel han tar upp är "tyska administratörer" och "fogdar" och vallonerna. Förstanämnda påverkade enbart den mäktigaste 1% och kan måhända ha gett statskassan säkrare skatteinkomster, d.v.s. lokala makthavare kunde inte skära emellan, då fogdarna knappast hade anledning att vara lojala till andra än kronan. Sistnämnda skapade däremot jobb i Sverige, och genrerade skatteintäkter innan vinsten fördes ut ur landet. (Hansan nämns också, men den är mera att jämföra med ett multinationellt bolag som suger ut ett fattigt land... Så inte ett relevant exempel.)

I det svenska fallet bevisar sålunda argumentet snarare SD:s trossats (om att invandrare som lever år ut och år in på bidrag är en kostnad för samhället som tränger ut allmänna nyttigheter) än tvärtom.

Sedan nämner Den Store Historikern ett antal skäl som definitivt som inte har att göra med invandring och/eller inte ger någon vinst ("päronen" i sammanhanget). Dessa är:

"Demografisk nettovinst"
Vete f..n vad han vill ha sagt med det. Sverige är inte självförsörjande vid dagens befolkningsnivåer, så nån vinst kan vi inte prata om, såvida han inte tycker att flera människor som slukar resurser är bra för Sverige. Lite märkligt när det anses vara dåligt om hela världen diskuteras.

"Kulturell nettovinst" och "maträtter"
Detta är ett märkligt tänk som i olika former seglat upp i debatten: att svensk kultur så att säga inte är svensk (se särskilt Hagermans artiklar). Detta är bara svammel. Alla kulturer utvecklas löpande genom remixing--det ligger liksom i människans natur. Ideer sugs in, tuggas sönder, spottas ut, mosas ihop o.s.v. Inte ens Nordkorea, med noll invandring, är opåverkat eftersom den marxist-leninist-stalinist-fascist-maoistiska bildestetiken inte är inhemsk.

"Modern nationalstat", "impulser"
Irrelevant. Har inget med invandring eller vinst att göra. Det finns gott om vanskötta "moderna" länder och/eller länder som fått jättestora "impulser" utifrån: t.ex. av kolonialmakterna. Kan snarare sägas vara en konsekvens av historiska varianter av de "fyra friheterna". Motsatsen brukar inte vara så bra (undantaget den rikaste 1%) -- jämför t.ex. med Zimbabwe, Nordkorea, japanska Sakoku-perioden och den kinesiska isolationismen.

"Stärker landet politiskt"
Behöver bara nämna Nordkorea och Zimbabwe igen. På vilket sätt stärks de politiskt av utifrån kommande impulser? Nu ignorerar jag förstås den 1%-iga eliten i landet, som säkert
känner sig jättestärkt...

"Skogsfinnar"
Irrelevant. Migration inom samma land (ja Finland var ursprungligen de östra delarna av Sverige). I detta fall handlar det om att svenska staten omfördelat interna resurser för ökad effektivisering.

Slutligen tar han upp "Paradexemplet USA" och med det bevisade Den Store Historikern att man inte behöver ge en invandrare ett öre i bidrag eller annan hjälp. Detta är ett självmål som till 100% bekräftar SD:s argument och fullständigt sänker Den Store Historikerns argumentation. För de som invandrade till USA fick klara sig så gott de kunde. Staten sket fullständigt i deras bostadssituation, mattillgång och sjukvård o.s.v. New York var t.ex. en korrupt soptipp (2) där invandrarna bodde på gator täckta av avfall och döda djur(3). Dessutom fanns i USA som mest 400 "settlement houses" där invandrare skulle amerikaniseras och läras amerikanska kristna värderingar. Vad var det nu han drog upp som skäl för SD:s envishet: jo just det "(1) usla historiekunskaper"...

Det USA däremot är, är ett klassiskt exempel på invandring som samverkar med att alla vinstfaktorer (1-7) är uppfyllda. Så det går helt enkelt inte att jämföra den utsugande vilda-västern-ekonomin i USA på 1800-talet och Sverige efter 1971!

(Canada hade varit ett lite bättre exempel om än tveeggat.)

(1) Handbook of Economic Growth https://ideas.repec.org/s/eee/grochp.html
(2) Finns en bra serie av BBC Two kallad Filthy Cities, där bl.a. NY är ett exempel.
(3) "How the other half lives" av Jacob Riis, 1890. (Han var en typ av journalist som är rätt sällsynt nuförtiden)
(4) Se Dick Harrisons utmärkta bokserie om slaveriet.

Andra bloggar om invandring, myter, asyl, flyktingar, politik, Dick Harrison.

...färd mot den sköna nya tysta värld (eftervalsdebatten)

Jahapp så vaknade elit-Sverige häromveckan upp i en kombination av yrvaken förvåning och öppet hat över folkets val. Hur kunde 13% av undersåtarna understå sig att utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta fritt? Och plötsligt göra SD till Sveriges tredje största parti? Demokrati är OK så länge du tänker rätt och fan så ful om du har magen att tänka själv och/eller fritt.

Ja hur kunde detta ske? Trots opinionsundersökningarnas återkommande SD-siffror runt 9-11% månad efter månad i nästan två års tid... Ja huvva, man måste nog vara rejält vass i kolan för att fatta sambandet mellan stabil opinion och valresultat.(1) Särskilt som den av tyckareliten konstant utmobbade, bespottade och dumförklarade SD-sympatisören knappast glatt avslöjar sina partisympatier för en anonym telefonröst... Och troligen är än mindre benägna till det efter Expressen-politrukernas "avslöjanden" att det finns -- gu' vad förvånad jag blir -- puckon av varierande småsint inskränkthet som spyr galla på diverse forum.

För har man inte tillgång till kultursidorna för sitt välformulerade hat (2)(3), så får man väl nöja sig med andra sajter för dagens dos av galla och bekräftelse från likasinnade. Men vänta, i Sverige har vi ju åsiktsfrihet!! Varför skriver de inte under eget namn på t.ex. kultursidorna. Nä visst ja, yxa i dörren eller trashad lägenhet kan det ju bli (4) utöver stormen av glåpord från hatvänsterns kolportörer.

En utvikning apropå anti-SD tal. En viss brunbränd självglorifierande författare har lagt upp en liten video där han citerar delar av sitt brev till SDs partiledare. Jag fascineras över elitens alla attribut han visar upp: hundratals böcker, konst, en ledig kostym, solbränna (på burk). Och än mer förvånas jag av det han säger. Först kommer ett totalvirrigt konstaterande (Ca 21 sekunder in): "Jaa så, för det är inte fråga om att tycka illa om det man hatar, för det gör jag inte." WTF menar karln? Hatar han inte eller gillar han dem han hatar?? Sedan babblar  han vidare och nämner att SDs partiledare sagt att det vore bättre om människor "finge hjälp och skydd så nära sina hemländer som möjligt". Och vad ger då denne enligt egen utsago folkkäre författaren sedan för exempel på "motsats"? Jo flyktingströmmarna under 2a VK... som enbart gick till angränsande länder.(5) Den mannen alltså. Inte en tanke på hur han bekräftade SD:s förslag när han trodde han gjorde motsatsen... Ja du är unik som det skrevs i Expressen (12).

OK, åter till valet. Själv hade jag gissat på typ 45 för S-blocket, ca 43 för Alliansen (jo lite önsketänkande där) och 10-13 för SD. Och oroat mig för att Fascistiskt initiativ skulle komma in. Nä men vänta nu Feministiskt initiativ heter de ju. Det var ju verkligen lite virrigt av mig! Måste bli gammal och gaggig jag med. Faktum är ju att jag fått problem med synen så här på äldre dar: hatvänsterns röd-svarta fanor och extremhögerns rödsvarta symboler flyter ihop i en sörja av samma färger och mönster.

Jag slirar lite, så tillbaks till val-fenomenet. Egentligen kan man ju fråga sig vad är problemet? Bortsett från en och annan byråkrat och proffstyckare som ser karriär och levebröd ryka om vänsterns rasbiologiska fixering -- vid atomär uppdelning på ”folkgrupper”, etniciteter och identitetskonstruktioner, som kan känna sig både kränkta och berättigade till särarts-förmåner -- plötsligt bleve omodern.

Det är egentligen kanske bra för Sverige att tvingas fundera över den faktiska innebörden av demokrati och åsiktsfrihet. Att tvingas försvara klassiska ideal som jämlikhet för alla, åsiktsfrihet för alla, likabehandling för alla o.s.v. För det finns uppenbarligen ett problem i detta avlånga land! När demokrati enbart är den enes rätt att få som den vill -- och den som tycker annat är en "strukturell" rasist. När åsiktsfrihet enbart innebär den enes rätt att framföra sina åsikter -- och den som tycker annat är en ”rasifierad” fascist. När jämlikhet enbart är en rättighet för vita kvinnor inom eliten -- och den som tycker annat en islamofob minoritetshatare (nu ska vi se 2 miljarder utövare... minoritet hmm).

Hur hamande vi där egentligen?

I Sverige har vi demokrati, åsiktsfrihet och föreningsfrihet, eller hur? Så varför är det så svårt? Det är som om något skaver hos eliten när andra åsikter än de påbjudna rätta åsikterna inte framförs. Eller mera konkret när rubriksättaren till DN-artikeln av LOs förre chefsekonom skriver att "Eliten inser inte att den nya tiden kräver starkare stat”, så vet han troligen inte hur rätt han beskrivit valvinnarnas dröm.(6) För är det kanske inte drömmen om Per Albin Hanssons Folkhem som driver dem? (7) Drömmen om ett folkhem vars ideologiska samhörighet med Mussolinis Italien var tydlig (8)(9).

En dröm som var dåtidens motsvarighet till den nutida elitens futuristiska dröm om Progressivitet, Ungdomlighet, Förändringskraft, Normkritik. (10)(13)

Detta skaver nog väldigt väldigt hårt när man försöker ta debatten eller undvika den.

Så vad göra? Fungerar inte utfrysning, mobbning, debatt måste ju det nutida radikala avantgardet söka nya dådkraftiga lösningar, eller hur? Och det gör man med besked. Kan man inte definiera ut människor som rasister, puckon, obildade, "vita män" etc. så får man ta till storsläggan. Och det senaste, hetaste och mest radikala begreppet är: "yttrandefrihetsfundamentalist".

Ja du läste rätt, om åsikts- och yttrandefrihet innebär att andra åsikter än mina, oh hemska tanke, uttrycks, så är du en "yttrandefrihetsfundamentalist". En vedervärdig individ "som missförstått vad ”yttrandefrihet” och ”demokrati” innebär". Du är någon som legitimerar "historielösa" "diskurser" och stöder Breivik och rasister och annat ont.(11)

Undrar vilka som är mest historielösa i sin färd mot den sköna nya tysta värld.

_____________
(1) Partisympatier 2001-2013 för SD
(2) Fascismen är tredje största parti
(3) Högern tar inte ansvar
(4) Eskilstunakurirens artikelserie om extremistkriget. 95% av det politiska våldet i Sverige utövas av extremvänstern (de röda fascisterna). Se även Inte goda hjältar
(5) Kuriosa: många judar flydde till Italien från Tyskland, Frankrike och Kroatien. Se "Yours is a Precious Witness: Memoirs of Jews and Catholics in Wartime Italy" av Margherita Marchione och "The Italian Refuge: Rescue of Jews During the Holocaust" av Ivo Herzer. En översiktsartikel finns här http://www.acjna.org/acjna/articles_detail.aspx?id=300 (förbise rubriken och läs hela artikeln. Föga känt är kanske att "In Italy, Jewish fascism was a real ideological movement, a mass phenomenon, as much as that was possible in Italy’s tiny Jewish population of 47,000. In 1938, at the beginning of the racial laws, more than 10,000 Jews-about one out of every three Jewish adults-were members of the Fascist Party." Och att det fanns "a Jewish fascist newspaper, “La Nostra Bandiera” (Our Flag)".
(6) Starkare stat http://www.dn.se/debatt/eliten-inser-inte-att-den-nya-tiden-kraver-starkare-stat/
(7) Avhandlingen Folk och land hör nära samman av Karl Ekeman, 
(8) Avhandlingen "Ett folk av mänsklig granit: Sverige i den italienska utrikespolitiken 1932-1936" av Marcos Cantera Carlomagno
(9) Per Albin och Mussolini av Kaj Björk, Arbetarhistoria nr 105 (2003:1), s. 37-39.
(10) Brist på visioner.
(11) Rasismens höga pris av Henrik Arnstad
(12) Du är unik
(13) "Modernism and Fascism: The Sense of a Beginning Under Mussolini and Hitler" av Roger Griffin

Artiklar i urval från de stora drakarna:
Vem är dummast?
De bortsortrades röst
Medan vi diskuterade Tintin
Er kamp är inte min
Strutspolitiken
Antirasism inte rasismens motsats
Vetat ganska länge
Rävsax
M bör ta debatt
Lyssna på oron
Ropet från ödemarken
Inte bara rassar

Några bloggar:
Segerherren
Lord of the MP ang valets stora förlorare.
Kris, klass och SD
Borde jag känna mig rasifierad
Parallellt politikeruniversum
Missuppfattningar

Salmanbilden hittad på HaX 

Månaden elitvänstern fick spel

Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiska anti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.

En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).

Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.

Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.

• Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
• Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
• Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!

Marx vänder sig i sin grav.

Och var är vänsterns i dagens stora frågor?

• Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
• Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
• Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
• Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?

Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?

För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.

Andra bloggar om Vänster, feminism, Maria Sveland, Bengt Ohlson, vänsterns makt över kulturen, hat, debatten om kulturvänstern.
_____________________
Diverse länkar:
Bengt Ohlssons kritiker visar hur rätt han har
Maria Sveland attackerar mig och Billing
Det politiska hatet gör vanliga män deprimerade
En dag i Maria Svelands liv (humor...)
Feminister
Mera feminister

Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg:
"Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."

Politiskt korrekt demokrati

Reptilhjärne-reaktionen från den politiskt korrekta eliten på presstödsnämndens beslut att ge högertidskriften "Nationell idag" bidrag, visar på demokratins dilemma. Vilka åsikter skall tillåtas? Var går gränsen?

I vissa fall är det lätt att vara överens. T.ex. i fall av tvång och utnyttjande, men när det gäller åsikter blir det knepigare, för där är gränsen flytande från vad som är oproblematiskt därför att merparten har samma åsikt, till reaktionen på åsikter som en minoritet förespråkar, men som en majoritet ogillar.

Men i Sverige anser vi oss ha en demokrati och då ska det vara högt i tak. Framför allt för kritik av politiska åsikter och religion och stora organisationer. Men det här har PK-eliten det lite svårt att fatta. De tycker alltför ofta att deras åsikt är den enda rätta och att alla andra har fel. De andra som reflexmässigt stämplas som okunniga, rasister, fobiker och alla andra bekväma retoriska tillhyggen som används för att mobba ut dem från den fria debatten.

Men tyvär tyvärr kära elit, alla har rätt att framföra en åsikt och att kritisera en åsikt. Och i fallet med presstödsnämnden är det solklart att bedömningen inte ska eller få vara politisk. Presstödet skulle fullständigt tappa i legitimitet om bedömningen övergår till att bli politisk-religiös. Och den dagen skulle också det fria ordet tystats allvarligt på den politiska korrekthetens odemokratiska offeraltare.

Andra bloggare om presstödsnämnden, nationell idag, demokrati, elit, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, åsiktsfrihet.

Aniaragymnasiet ett demokratiskt fiasko

En "nöjd elev" påstår i en kommentar till min föregående post om Aniaragymnasiet att Aktuelltinslaget "handlade ... om att man kunde bli underkänd i samhällskunskap om man aldrig under kursens gång ville lära sig demokratins tankar". Detta, indoktrinering, är inte målet med undervisning och oavsett skäl är handlingen, att någon bestraffas för sina politiska åsikter, fullständigt anti-demokratisk (och dessutom olaglig).

Dessutom sa läraren (MG) exakt följande: "min slutsats är att en elev som systematiskt för fram odemokratiska åsikter och använder sig av odemokratiska symboler i mitt klassrum, bryter mot de mål vi har med undervisningen på skolan -- och efter en diskussion med eleven, så, om inte någonting förändras, så måste jag ge underkänt".

Reportern replikerade då att: "men det betyder att du sätter betyg på åsikter".

MG svarade då: "ja, precis som det står i läroplanen att jag ska -- enligt min tolkning".*

"Enligt min tolkning"... fundera på det. Läraren har alltså ansett att hans politiska tolkning av hur politiska åsikter ska hanteras och bestraffas ska leda hans arbete. Inte de diverse lagar som reglerar hans arbete. Ej heller regler för hur betyg skall sättas.

För enligt betygskriterierna är prerekvisiten att en elev, som tydligt kan motivera och underbygga sina argument, kritiskt granska dessa och dra egna slutsatser, ska ha MVG oavsett om läraren ogillar de åsikter som eleven framför. Att däremot anföra elevens politiska åsikter mot honom och att använda dessa som betygskriterier är otillåtet.

Att hålla reda på elevens politiska åsikter är åsiktsregistrering och olagligt. Att bestraffa en elev för hans åsikter är olagligt och ej demokratiskt.

Att de facto tvinga eleven att byta politisk åsikt för att undvika bestraffning är olagligt och odemokratiskt. Lärarens roll är att blott och bart presentera olika politiska åsikter och att neutralt och oväldigt diskutera dessa, utan att försöka indoktrinera. Dock ingår i mandatet att framhäva de fördelar som en demokrati kan tänkas ha.

Att göra som läraren ifråga gjort. D.v.s. bestraffa politiska åsikter som han ogillar och att peka ut elever som har politiska åsikter han ogillar, är djupt odemokratiskt och innebär att lära ut raka motsatsen till demokrati. Det läraren gjort är att framhäva att det inte är tillåtet att ha andra åsikter än de han omfattar, och att det är rätt att bestraffa oliktänkande. Ett agerande så fullständigt fjärran från läroplanens mål att man baxnar. Och jag tycker fruktansvärt synd om de elever som tror att detta är "demokratins tankar". Och blir fullkomligt vettskrämd över vad det är för elever som kommer att komma ut från denna skola.

Aniaragymnasiet , dess rektor och samhällskunskapsläraren har uppenbarligen fullständigt misslyckats med sitt uppdrag som skola och fostrare av "demokratiska människor"(1) och i arbetet mot "kränkande särbehandling"(1), när lärare tror att bestraffning av politiska åsikter genom att underkänna elever för dessa är detsamma som demokrati. Särskilt som själva utpekandet av eleven som en olämplig odemokratisk medborgare (enligt läraren) är just en påtagligt kränkande särbehandling. Det läraren de facto skulle ha gjort i en sådan situation är just att kränka, särbehandla och mobba.

* Ja jag är medveten om att klippningen av inslaget kan ha framställt läraren i ännu sämre dager.
(1) Rektor Christel Berver, som tydligen tycker att yttrandefrihet är irrelevant.

Andra bloggar om Aniaragymnasiet, antidemokrati, totalitarianism, åsiktsregistrering, demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, elit.
_______________
Tillägg:
Elevernas kommentarer i inslaget vittnar även de på en stor brist på insikt om demokratins innebörd. Att döma av uttalande tycks de tro att demokrati är liktydigt med att slippa åsikter man inte gillar. Förståelsen för demokratins innebörd och kärna är uppenbarligen låg.

Elev 1: "Jag tycker det är bra för skolan jobbar för jämställdhet och jag tycker man blir nedtryckt om dom kommer hit och det är förnedrande". (Personligt obehag är inte ett skäl till att bestraffa åsikter.)
Elev 2: "Alla andra partier samarbetar mer eller mindre men SD är emot speciella grupper". (Ett icke-skäl.)
Elev 3: "Dom har starka åsikter om vissa grejer som kan va kränkande för eleverna". (Och?)
Elev 4: "Med tanke på att vi e en så pass mång kulturell skola som vi e så är det ju många som känner sig kränkat av dom". (Subjektiva upplevelser av kränkning är inte ett skäl till att förbjuda åsikter. Detta var den klassiska orsaken till högmål: att kungens person blivit "kränkt". Vanligt argument i diktaturer: att ledaren, landet, flaggan har kränkts.)
Elev 5 "Nä. För deras åsikter är inte ok, de förnedrar andra och trycker ner andra". (Personligt obehag är inte ett skäl till att bestraffa åsikter.)
Elev 6 "Man kan ha åsikter det är ingen som ska bestämma vad du ska ha för åsikter men att behålla dem för sig själv viktigast". (Att tiga om sina åsikter är vad man är tvungen till i diktaturer för att just slippa bestraffas.)

Aniaragymnasiet åsiktsregistrerar elever

Aniaragymnasiet, en friskola i Göteborg, lär eleverna att demokrati och åsiktsfrihet är något fult som bara är OK om man gillar motpartens tankar. Gymnasiets demokratisyn är så totalitär att elever som inte har rätt åsikt underkänns de. Ja du läste rätt. Elever med fel politisk åsikt registreras, och om de inte gör avbön underkänns de.

Skälet till att de tycker yttrandefriheten är skit? Att någon kan känna sig kränkt. Vilken demokratisyn får dessa elever? Att åsikter man inte gillar ska bestraffas. Allt annat än demokrati, utan en skrämmande auktoritär anti-demokratisk och totalitär syn.

Jag är så upprörd att jag skakar av ilska. Dra omedelbart in tillståndet för skolan.

Andra bloggar om Aniaragymnasiet, antidemokrati, totalitarianism, åsiktsregistrering, demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, elit.

Rättelse: blev lite fel i den allmänna upprördheten, eleven underkänns av samhällskunskapsläraren ska det vara, och inte kastas ut.
___________
Källa: Aktuellt 21:00 20100317

Samhällssplittring som födkrok

I debatten om svartburkar, handskakningar, rondellhundar och annat har diskussionen ofta pendlat mellan att yttrandefriheten är hotad eller att det inte har med yttrandefriheten att göra. Brösttonerna har ibland varit rätt storvulna från båda sidorna, men ofta har en diskussion saknats om yttrandefrihetens väsen, mål och mening.

För vad är syftet med yttrandefriheten? Ja inte är det att skydda det vardagliga eller politiskt korrekta. Utan det är att skydda den som säger emot, att skydda den som tycker tvärtom. Börjar vi villkora yttrandefriheten med att vi inte får kränka någon, inte såra någon, inte förolämpa någon och inte provocera någon vad är det för frihet vi då har?

När den mest kränkte får sätta ribban så glider vi snabbt ut på ett sluttande plan mot en av politiskt korrekta fraser och ord så inskränkt yttrandefrihet att den inte längre har någon mening. Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att reduceras till diktaturens malande av politiskt korrekta fraser och åsikter. Och har sakta förvandlats från en frihet till ett tvång.

Nu tycker du kanske att jag målar fan på väggen, men tyvärr, flera skräckexempel på "speech conduct codes" från amerikanska universitet visar på hur vägen till helvetet bokstavligen är stensatt av de goda föresatserna. Sedan tiotals år har man med ursäkten att beivra "hate speech" inskränkt yttrandefriheten så pass att studenterna fått gå till domstol för att få rätt att yttra sig fritt.

Med ursäkten att någon skulle kunna känna sig kränkt har man förbjudit studenttidningar och konst, censurerat studenttidningar och konst, dragit in ev. penningstöd till studenttidningar, filtrerat internettrafik och mail o.s.v. Och märk väl att inte bara är universitetsledningarna som försökt censurera det fria ordet, utan även de egna studentkårerna har agerat mot yttrandefriheten.(1)

Vilket framtida samhälle får vi om DO, Centrum mot rasism, genusteoretiker, religiösa och andra åsiktpoliser får fritt spelrum att uppfostra våra studenter i samma Orwellsk anda? Hur kan en generation som inte tillåts uttrycka sig fritt kunna förstå och försvara det fria samhället från Bodström, datalagring, trafikövervakning (e-mailspionage) och mycket annat? Ja inte alls.

Men varför påstås då alltid yttrandefriheten bara vara en ursäkt för att provocera och kränka? Varför är reptilhjärnans reaktion att begränsa, inskränka, kontrollera och förbjuda? Vad är det som lockar så många ur kultureliten och inom politiken till just detta? varför denna oheliga allians mellan det förment radikala och staten.

Vad är det då som är så attraktivt med upphovsrätt, anti-pirateri, anti-terrorister, särartspolitik, könsmaktsordning, genus, det multikulturella samhället och identitespolitik som orsaker till att inskränka yttrandefriheten? Jag vet inte, men kan tänka mig några orsaker.

För det första rent pragmatiska. Det är lätt för staten att övervaka medborgarna via en osynlig dator. För hur diskret är inte datorn som ingen ser jämfört med människan som med brevkniven i hand sprättar upp och läser dina brev, eller politruken som lurar i bakgrunden? Kliniskt och opersonligt. Och så mycket bättre om det kan påstås vara för ditt eget bästa. För "den som har rent mjöl i påsen har ju inget att frukta"... idag...

För det andra den sköna känslan av att slippa bli emotsagda. Att kunna hänvisa till guds eller Marx eller Fukuyamas ord och därmed basta. Att kunna stämpla den som försöker framföra andra tankar som suspekt, udda, ja rent ut sagt mentalsjuk. Hur bekvämt är det inte att få sin egen världsbild och förmenat förträfflighet bekräftad och aldrig ifrågasatt. Hur skönt är det inte att kunna känna sig kränkt, istället för att behöva diskutera och jämka.

Och här ser vi beröringspunkterna mellan religiösa och kultureliten. Oavsett vems ord eller idestruktur som åberopas som den ofelbara sanningen, har de alla målet att att dela upp världen i vi, de rättrogna, och de, de otrogna.

Vilka är då dessa diktaturens medlöpare? De som skapat sig en inkomst och karriär på att underblåsa iden om det etniskt eller könssegregerade samhället. Sådana som DO, Centrum mot rasism, kultureliten, invandringsskeptiska och alla övriga som vill skapa ett raison d'etre för sin inkomst, sitt jobb eller sin organisation.

Istället för att lyfta fram det gemensamma och enande i samhället lyfter de alla fram och skapar det som kan tänkas splittra. Det är man mot kvinna, fattig mot rik, invandrare mot infödd, vit mot svart, religiösa mot ickereligiös, fel ord rätt ord osv osv. Positionerna kan ständigt flyttas fram. Ett outsinligt flöde av nya möjliga kränkningar som ska åtgärdas, anmälas och beivras. En oändlig spiral av nya kränkningsnischer som med högtravande politisk korrekta klyschor ska korrigeras av en självutnämnd vet bäst elit. En arme av självutnämnda gruppföreträdare, organisationer, byråkrater och "forskare" kan bygga livslånga karriärer på att nagelfara ord, konst och handlingar efter något som kan tänkas kränka någon för att på så sätt upprätthålla det segregerade samhället som göder deras fickor.

Och i slutändan har yttrandefriheten och det fria jämlika samhället plötsligt kvävts till döds av en snårskog av politiskt korrekta bilder, fraser och beteenden.

Slutligen en låt som fångar frihetens essens:(2)


Andra bloggar om elit, demokrati, fildelning, mänskliga rättigheter, upphovsrätt, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, , Lars Vilks, rondellhund, religion, Nyamko Sabuni, yttrandefrihet, burka, jämlikhet, genus, Bodströmsamhälle, kultureliten, eliten, kränkningar, könsmaktordning, Jan Guillou.
_______________
(1) Mycket av detta kan läsas på webbsidan för den amerikanska människorätts-organisationen The Fire (http://www.thefire.org/) som kämpar för studenters rätt att uttrycka sig fritt. Faktum är att på t.ex. UCSD så har yttrandefriheten inskränts till någon sorts rökrutor där man får tala fritt utan att riskera bestraffning. Något som framställs som en fördel och utökad frihet. Vi känner igen den tankegången från Bodströmsamhällets "den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta". Vilket torde vara nyspråk för att den som papegojar maktens fraser har inget att frukta.

(2) Fancy, Live my life.
"i just wanna live my life
o-oh just let me live my life
i want to live my life
i want to be me
i want to live my life
i want to be free
o-oh live your life
do what you wanna do
be who you wanna be
love who you wanna love
go where you wanna go
but let love be your guide through your darkest night"

Utdrag ur nyhetsrapporteringen och näraliggande debatt:
DN: Försvara rätten att få vara dum.
Rätt till fel åsikt.
Ett hot mot alla.
Seder och värden.
SVD: Dags gå ur publicistklubben.
Friheten får inte tas som gisslan.
Lars Vilks försvar.
Varför kränka vanliga muslimer.
Expressen: Försvar för yttrandefriheten.
Dumheter är också fria ord.
Vilken Vilks.
Fokus: Ett hot mot Vilks.
Vem hotar Vilks?
Newsmill: Ensidigt fokus på yttrandefriheten. (Jo det tycker ju Berlusconi i Italien också...)
Vi i kultrulivet måste stå upp mot islamister. (Om kultureliten.)
Terroristerna-vänsterns torpeder.
Svenska intellektuella viker sig. (Om kultureliten.)
Övrigt: Mordhotet mot vilks...
Dags för moderata muslimer att tala.
Jesus och kronprinsessan.
Farligt att helgon-förklara Lars Vilks.
Stängs dörren i ytrandefrihetens namn.
Monumentalt hyckleri.
Fundamentalismens apologeter.
Guillou och Vilks 1
Guillou och Vilks 2
Guillou och Vilks 3
20100316
Talet om det fria ordet
Säpo hotar åsiktsfriheten
www.vilks.net

Om debattfrihet

På DN kulturdebatt (sida 5) skriver Malin U idag att det inte finns förbjudna ämnen i religionsdebatten. Men det gör det ju just. Anledningen till polariseringen är att det finns få nyanser. För så fort nyanserna kommer fram -- de nyanser som kan öka förståelsen och balansera debatten -- så åker ändå fobi- och extremistkortet fram. Och DN-artikeln är ett bra exempel på det när förf. konstant drar paralleller till rasism och högerextremism (ett fult debattknep för att klistra på meningsmotståndaren åsikter denne inte omfattar) när hon exemplifierar att ett explicit debattförbud inte finns.

Hon anser att man helt enkelt får tåla rallarsvingar i "åsiktsbrytandet". Problemet är bara det att de flesta inte uppskattar att få muntliga eller skriftliga glåpord kastade efter sig om och när de vågar öppna munnen. De anser inte att de "bryter" åsikter, de anser att de byter åsikter och vill förmodligen resonera i sansad och lugn ton.

För hur många uppskattar att kallas rasist, extremist och fobiker så fort de dristar sig till att ifrågasätta religiösa anspråk. Hur många uppskattar att svepande beskyllas för att "kör[a] med samma retorik [som högerextremisterna]", om de kritiserar (fel) religion.

Alla religioner måste tåla granskning och alla religioner måste få granskas. Precis som vilka andra ideologier som helst.

Genom att påstå att religionskritik är "diskret lagda rasister[s]" sätt "att dölja fientlighet mot etniska grupper". Genom att påstå att hon "är trött på offerdramaturgin" och "dess retoriska förbindelser med högerextremismen". Och genom att slutligen vrida till artikeln till att handla om SD istället för ett torn i Schweiz...

Så har hon just gett ett fullgott exempel på den typ av exkluderande samtalston och fördömande retorik, som lika effektivt som ett debattförbud, sätter munkavle på de flesta som inte finner någon tjusning i den typen av symboldebatt. Och som därför ger upphov till just de känslor av alienation och åsiktsförbud som uppenbarligen vissa upplever. Upplever utan någon retorisk eller dold avsikt.

Det är först när nyanserna tillåts. När hela skalan från svart till vitt kan diskuteras i all dess regnbågens färger, utan att ta till glåpord, fördömande tonfall och "association by guilt"-knep, som förståelsen och toleransen ökar. Det är först när nyanserna tillåts som det demokratiska samtalet kan utvecklas och leda framåt. Men förståelse innebär inte att demokrati, jämlikhet eller åsiktsfrihet måste underordna sig religiösa krav på lydnad, könsunderkastelse och blind tro.

Jag må vara naiv, men i min lilla värld innebär förståelse att man sansat kan resonera om olika företeelser som helst, och förhoppningsvis kunna acceptera att man inte alltid kan få som man vill, även om man skriker högst. I min lilla naiva värld måste man kanske anpassa sig efter universella värden som står över religionens och den etniska gruppens krav på konformism, tabu och tradition.

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn.

Friheten kan inte tas för given

I det gamla STASI-landet Östtyskland uppmanades medborgarna att:

Säg vad du tänker,
Tänk vad du säger.

Problemet var att om de gjorde det så skulle de hamna i fängelse. Så de lärde sig att dölja sina tankar och hålla dem för sig själva. I dagens debattartikel i SvD, får man lite känslan av att författaren tycker att Schweizarna inte skulle ha sagt vad de tänkte utan hellre ljugit.

Men vad är det för samhälle vi skapar, om ingen vågar säga sin hederliga mening. När alla smusslar och ljuger. Ja inte är det en demokrati längre. Utan en tankens diktatur. Som reaktionen på Hägglunds artikel om verklighetens folk visade har eliten väldigt svårt med en demokrati som innebär medborgarengagemang. Svårt med att människor säger vad de tycker och inte blint rabblar politiskt korrekta fraser när kameran är på.

Svårt att acceptera det som är poängen med demokrati: att alla medborgarna vågar säga vad de tänker utan risk för repressalier från staten eller PK-eliten eller chefen. Och folkomröstningar a la Schweiz är demokrati i sin prydno. Inte ett hot mot demokratin. Däremot ett hot mot elitens åsiktsmonopol. Ett hot mot elitens förljugna politiska korrekthet.

Lika lite är att rösta mot torn ett hot mot religionsfrihet eller demokrati. Schweiz folkomröstning var en markering mot religiösa symboler och de maktanspråk som dessa innebär. Att blanda in kyrktorn är inte relevant. De finns där av historiska skäl, som en markering av kristendomens historiska maktanspråk.

På vilket sätt skulle frånvaron av ett torn inskränka rätten till religionen? Argumentet är absurt. Hela argumentationen är ett typiskt utslag för vår tids bugande och bockande för religionen. Religionen får inte ifrågasättas och när det sker blir det liv i luckan. Särskilt hos eliten, som törstar efter nya absolutistiska läror att trycka ner i halsen på det "vanliga folket".

Andra bloggar om Schweiz, elit, demokrati, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, torn, Piratpartiet.

Maktanspråk och samförstånd

Debatten om Schweiz folkomröstning rasar vidare. Vissa debattörer får det att verka som ett helt folk drabbats av xyz-fobi eller -allergi. Är det verkligen ett så enkelt svart-vitt ämne? Nej! Vad som kan se ut som ett oskyldigt önskemål om att bygga ett torn är inte nödvändigtvis det. För det handlar om maktanspråk.

Det handlar om att få muta in sitt territorium. Om att få sätta ner sin bopåle och hägna in sin mark. Om att få pinka in sitt revir helt enkelt. Stora och imponerande byggnader som höjer sig över folkets hus och hyddor har alltid gått hand i hand med maktanspråk och kontrollbehov. Att kunna glorifiera makten och härligheten genom att bygga större och högre än alla andra. Se gamla tempel från Rom och Grekland. Se de medeltida katedralerna och kyrkorna (framförallt i södra Europa). Se EU:s megakomplex i Strasburg och Bryssel. Se tornbyggandet i det medeltida Tuskana. Där rika familj skulle bräcka varandra genom att bygga högre och högre torn (San Gimignano är ett välbevarat exempel) som kunde synas vida omkring.

Alla dessa anspråk på makt och rikedom döljer sig bakom ett så till synes obetydligt anspråk som att få bygga ett torn i Schweiz. För det handlar om, såsom Dan Jönsson skrev i DN, vem som ska få synas. Om att "arkitekturen, liksom den offentliga konsten, griper rakt in i politikens hjärta eftersom den formulerar svaret på [frågan om vem som ska synas]" och att när "ett offentligt konstverk skapar debatt ... är det inte för att folk är dumma. Utan för att man förstår att representation är en fråga om makt."

Till syvende och sist handlar det om vilka symboler som skall tillåtas i den offentliga gemenskapen. Den gemenskap som främst kännetecknas av ett samförstånd om minsta gemensamma nämnare som inte betraktas som stötande och som varierar med kultur, land och tidsepok.

Det samförstånd som för oss omfattar stöd för demokrati, tolerans för det begränsat avvikande, jämlikhet, yttrandefrihet, sexualitet o.s.v. Det samförstånd som religiösa galningar inte uppskattar eftersom det drar undan mattan för deras krav på att få styra liv och tankar. För deras krav på att man ska vara rättroende från vaggan till graven, från kläderna till tanken. För deras dystopiska dröm om en religiös och oföränderlig värld. Om ett statiskt samhället där alla ska lyda diktaten från ledaren. Ledaren som med guds makt aldrig får ifrågasättas, aldrig kritiseras, aldrig bytas ut. Kort sagt drömmen om en mardrömsvärld.

Det är detta vi naivt stöder genom något så enkelt som att tillåta något så trivialt som ett torn i sten. Vi stöder religionens symboler för sitt anspråk på makten över våra liv.

Hade symbolerna varit politiska, såsom tyska solkors, hade ingen ens kommit på tanken att ifrågasätta omröstningen. Men så fort symbolerna och uniformerna är religiösa, då ska det hymlas, smygas, mumlas och krypas. Då ska det svamlas om religionsfrihet och demokrati. Trots att de krafter man stöder är totalt ointresserade av just den demokrati, frihet och mångfald som man gömmer sig bakom. Religionen är satt på någon sorts piedestal och dess utövare har blivit ett frälse som aldrig får ifrågasättas eller kritiseras. Hur grumliga ideer som än frodas i dess skrymslen och vrår. Det må vara demokratihat, kvinnohat, sexualfobi, stympning och förtryck. Men påstår man att det religiöst, så är det plötsligt helt legitimt.

Kultureliten har här fullständigt abdikerat från sin roll att kritiskt granska. Den har glatt omfamnat en hal amöba av värdenihilistisk kulturrelativism där allt är ok. Ok så länge som det kan legitimeras av att vara genus eller icke västerländsk kultur och religion. Den totala mental härdsmältans slöhet. Denna upp-och-nervända Orwellska värld där "grundläggande fri- och rättigheter" bara gäller så länge folket röstar rätt. Rätt enligt eliten. Rätt enligt de med makten och pengarna.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Underkastelse

Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.

För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.

Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.

Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.

Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.

Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:

1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen)
Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.

2) Vägen till helvetet-hypotesen
D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.

3) Nyttiga idioter-hypotesen
Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.

Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?

Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa.
Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.

En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.

Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.

Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.

Att respektera människor är bra,
att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, fildelning, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.

Men dyrkas av breda skaror

Apropå DN så lyckades Lena Andersson häromdagen med osviklig precision ringa in Göran Hägglunds "vanliga folk" kontra kultureliten när hon kategoriserade författare som:

(1) "ointressanta för kritikerna och kultureliten men dyrkas av breda skaror",

(2) "säljer ingenting men omhuldas av eliten och kritiken såsom avancerade och inomlitterärt viktiga",
...

Andra bloggar om politiskt korrekt, Göran Hägglund, kulturelit, elit

En själsfrände?

Så här avslutade jag häromdagen mina elitskriverier:

Men med den totalitära statens logik blir den ... "vanlige" medborgaren, med sina drömmar och ambitioner, blir till gruset i maskineriet. Det maskineri som lägger vägen mot, och skall skapa den perfekta Huxleyanska utopin -- mot vilken PK-eliten taktfast marscherar.

Döm min förtjusning när DNs nye kolumnist avslutar sin ledare i dagens DN med:

"ett ljud paradoxal nog besläktat med diktaturens marschmusik och slagord ur högtalare. En avlägsen släkting kanske. Men precis som Aldous Huxleys sköna nya värld långt mer förförisk än George Orwells från 1984."

En själsfrände eller kanske hemlig beundrare... ;-)

Andra bloggar om politiskt korrekt, Göran Hägglund, kulturelit, übermensch, homo sovieticus, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Sluttankar kring elit-debatten

En lång avrundning med några funderingar. Men först några korta ord om Göran Hägglunds syfte. Två huvudsakliga syften från KD torde finnas: ett budskap till partiets medlemmar och sympatisörer om riktningen i partiets arbete (i vissa frågor) och en signal till sympatisörer och andra.

Varför kunde han då inte bara skriva i tidningen Dagen? Tja den når bara en redan troende skara... ;-) DN däremot ger eko i andra media. DN är helt enkelt en "nyttig idiot". Tack vare DN och den primitiva PK-mobbens reaktion har GH fått sanslöst mycket medial exponering. Gratis reklam. Och all reklam är av godo.

Och där kunde man väl låtit sig nöja. Men det finns en historik. GHs krypskytte mot den tes-tuggande PK-eliten som tog fart i Almedalen i somras och som är en del av partiets inre arbete med definiera (om) sig (se även KD-repliken mot Linderborg) mot det upplevda SAP-vänster-PK-postkoloniala-poststrukturella-"queera" problemformuleringsprerogativet. Som GH säger "Vi har inte varit herre över beskrivningen av vårt parti och vår agenda. Så ska vi naturligtvis inte ha det! Vi ska ta tillbaka makten över vår värdegrund och vår egen samhällsanalys". (De försöker även skapa sig en identitet mot moderaterna "Det är och förblir en felaktig utgångspunkt att tro att allt löser sig bara man höjer skatten. Det är lika knäppt som att tro att allt löser sig bara man sänker skatten.")

Är det detta som gör eliten rädda? Att inte längre kunna styra och ställa över vem som är inne eller ute? Att inte längre kunna känna sig som en utvald skara som ska genomföra utopin om den nya människan befriad från sitt genetiska och historiska arv? En politiskt korrekt korsning av Nietzsches übermensch och Homo Sovieticus. "En dröm om en ny skapelseberättelse" inte byggd på den heliga skrift, men likväl på ett omfattande regelverk av lagar, både skrivna och oskrivna, som ska förvaltas av ett prästerskap bestående av de mest PK-lika av de PK-lika? Ett skräckvälde av fanatiska sociala ingenjörer, som likt de jesuitiska inkvisitorerna vill skapa den nya människan Ad Majorem Dei Gloriam? Men där gud bytts ut mot en järnridålik väv av genus, maktordningar, den andre, minoriteter och kränkthet? "En abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina."(1)

Eller är det bara det att det, när levebrödet bestått av tomma PK-fraser och signalord, och man står där naken bakom den tomma retoriken, kan bli lite jobbigt att plötsligt bli tvungen att "stå på verkstadsgolvet" och faktiskt "göra rätt för sig"?

Hur sålunda mota olle i grind? Genom ett blitzkrieg och totalt frontalangrepp mot GH. Genom att medvetet förvränga och/eller missuppfatta varenda ord han säger. Genom att bygga upp de galna hypoteser och konspirationsteorier (vilka de senaste dagarna florerat friskt på bloggar och tidningarnas kultur- och ledarsidor). Argsinta ordkaskader ingen som som inte är insatt i just koderna, "en abstrakt värld full av minerade positioner, där den som inte är väl bevandrad alltid riskerar att gå på en mina", inte förstår och som endast ökar folkets förakt för det sagda och den som talar. Ordkaskader som helt enkelt bevisar att GH har rätt...

Man eftersträvar inte samförstånd utan arbetar med polarisering för polariseringens egen skull. Man vill skapa konflikt där ingen konflikt finnes. Man beaktar inte argumentens svaghet eller styrka, utan går högljutt och oförsonligt direkt på knock. Helst då genom fabricerade motargument (straw man) eller misstänkliggöranden och "guilt by association" (och 2, 3) och tramsande kring ordet vanlig, som man blivit alldeles nojjig av. Kan det vara så att vanlig är ett signalord med helt annan betydelse för PK-eliten än för t.ex. mig? Jag som tolkat "vanlig" som det folkflertal som inte är berömt eller har tillgång till kultursidornas fina salonger etc etc?

En"mentala inkvisition" som Trygve Bång skriver och fortsätter "i stället för att slå ihjäl oliktänkande sätter man peststämpel på dem." Men var inte så säker på det Trygve för enligt Tiina R så "förhandlar man inte med kapitalism och patriarkatet - man tar livet av dem".(4)

Summan av argumenten är att GH, i sin egenskap av "kristen", har en dold fundamentalistisk agenda att införa ett religiöst samhälle utan sexuell, etnisk, religiös mångfald och där kvinnan ska tillbaka till spisen. Ja man kunna tro att GH är själva djävulen återuppstånden och att harmageddon är nära enligt dessa konspirationsteoretiker. Samma konspirationsteoretiker som paradoxalt och patetiskt reflexmässigt, eller kanske medvetet, hyllar andra systerreligioners barnastympning, kvinnoförtryck och demokratihat.

Såsom Marcus Birro sammanfattar i en artikel som andas självinsikt och just erfarenhet av det "vanliga livet" långt nedanför Parnassens syrebefriade höjder:

"Kulturvärldens ursinne över Hägglunds tal är ett bevis på att han har rätt. Det finns ett sorts läskigt glapp mellan kulturvärlden och den riktiga världen som är så hemskt onödig. Luften i de kulturella rummen blir allt svårare att andas. Folk sitter sårade i sina fåtöljer med syrgasmaskerna på. Vi andra som insett att livet både är Knasen och Marcel Proust och det dessutom på samma dag, står otåligt och stampar strax utanför.

Bloggvärlden är en guide runt alla mediala och kulturella grindväktare. Det är inte längre lika enkelt att stänga dörrar och fönster mot omvärlden. Det är inte lika enkelt att sitta på sina kontor i Stockholm och skapa en färdig kulturvärld som ingen annan känner igen sig i. Det är vad Hägglund är ute efter. Hans tal är alls inte kulturfientligt eller populistiskt. Tvärtom."

Men med den totalitära statens logik blir den vanlige medborgaren PK- och "kultur"-elitens den andre. Fienden utanför gränserna som ska förringas och föraktas. Den "vanlige" medborgaren, med sina drömmar och ambitioner, blir till gruset i maskineriet. Det maskineri som lägger vägen mot, och skall skapa den perfekta Huxleyanska utopin -- mot vilken PK-eliten taktfast marscherar.
_____________
Tidigare kommentarer
3. Kafka ler
2. Elitdebatten
1. Radikala konformister
_____________
(1) Kaisa Ekis Ekman om vänstern
(2) Linderborg om KD
(3) Bloggen Intersektionalen
(4) www.vimänskor.se, accessad 090926

Andra bloggar om politiskt korrekt, Göran Hägglund, kulturelit, übermensch, homo sovieticus, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Kopia av webbsidan som citerar Tiina R:

Eliten och upphovsrätten

På Medborgare X blogg har i dagarna en liten diskussion utspelat sig mellan honom och "Tor" om upphovsrättens elitistiska drag. Och jag är benägen att ge Medborgare X rätt i att resultat av lagens tillämpning blir, även om det inte råder en uppsåtlig kausalitet, att upphovsrätt är "en rättighet som är begränsad till ett fåtal skapande människor i samhället".

Detta har sin grund i att upphovsrätt inträder först när ett verk uppnått viss verkshöjd (ett ord för ett subjektivt mått på "originalitet", "konstnärlighet", "individualitet" och "självständighet" etc etc). Inte på det faktum att du skapat något. Inte på dina ord, din valda färg, din valda form eller de noter du valt att nedteckna. Det finns ingen automatik per se i upphovsrätten, som säger att det du t.ex. skriver på din blogg är skyddat. Hur otrivialt du än finner det. "Verket får inte vara så enkelt att 'vem som helst' skulle kunna komma på det." Och så länge du inte är känd eller publicerad av t.ex. ett förlag är sannolikheten att du betraktas som en "vem-som-helst" sålunda rätt stor. Oavsett hur väl du skriver.

Förtydligande 2009-09-28 - - - - - - -
Anledningen till detta är att "risken för oberoende dubbelskapande ska vara mer eller mindre utesluten, det vill säga det som har upphovsrätt ska inte ha kunnat framställas av två personer oberoende av varandra." (Se proposition 1969:168 s 135.) Därför har t.ex. en skriven nyhetsnotis ingen upphovsrätt. Och därför är du t.ex. i underläge mot en etablerad / känd författare om du inte otvetydigt kan bevisa att du var först. Utöver att du måste bevisa verkets originalitet. F.ö. hur ska en kort text på en blogg betraktas? Som en privat nyhetsnotis? Som en kommenterande nyhetsnotis om en annan nyhet? Eller som ett självständigt verk som uppnår verkshöjd...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I slutändan kan frågan endast avgöras i domstol och då måste du ha råd att förlora...

Så heter du Marcus Birro, Jan Guillo eller Liza Marklund el.dyl. och bloggar är sannolikheten större att du kan hävda copyright, dels för att du är känd, dels för att du har råd, än om du heter Besserwisser, Tor eller Medborgare X. Detta är den "dolda" assymetrin i lagstiftningen som är så påtaglig inom patenträtten och som den nya upphovsrättslagen slår "vanligt" folk i huvudet med. Släggan som bara en "elit" av människor och företag har råd att använda och som man väl får hoppas piratpartiets existens kan göra något åt.

Andra bloggar om upphovsrätt, piratpartiet, verkshöjd

Kafka ler (elit-debatten)

Idag fortsatte häxjakten på Göran Hägglund. Vilket härmed tacksamt mottages eftersom jag då får möjlighet att surt kommentera de sura kommentarerna.

Nu är det Expressen som på en ledarsida och Aftonbladets kultursida som spyr galla och försöker sig på ännu mera "guilt by association". GH har fått ta emot käftsmällar så det ryker, så det är förstås lätt att rikta nästa raka vänster eller höger eller uppercut mot en redan golvad och uträknad motståndare. Ännu lättare om denne är en kompromiss-religiös partiledare för en religiös minoritet(?). Att han så till den milda grad lyckats reta den, och låt oss tala klarspråk, politiskt korrekta (främst vänster-) intellektuella tanke- och makteliten att de, från varenda ledarsida och blogg, vildsint och hämningslöst måste puckla på honom, om och om igen, är nästan ofattbart till sin magnitud.

Vad är det som retar dem? Förmodligen att han vågar påstå att deras sociala ingenjörskonst, deras postmoderna strukturer och -ismer, deras värdenihilistiska och värderelativa vurmande för den andre, egentligen just är maktens gamla vanliga typiska arroganta förringande av den "vanlige" medborgaren. Han eller hon som inte har tillgång till mediala megafoner, inte är särskilt verbal och, framför allt inte är politiskt korrekt (nu tittar mitt fördomsfulla elitistiska fula tryne upp över kanten).

I Häxpressen jämför man GH med den gamla adeln... Men det är ju inte han som har, som det så högtravande heter, problem-formulerings-prerogativet (d.v.s. på ren svenska: de som har tillgång till de media och kanaler som sätter dagordningen för vad som är en accepterad politisk (och korrekt) debatt. Den nya politisk-mediala adeln av vår tid. Dit Expressens och Aftonbladets debattörer hör.

Denna elit som ersatt gudsfruktan och den rätta gudstanken med deras politiska motsvarigheter: de politiskt korrekta ismerna. Som får motsägas lika lite som GH:s gud. Samma inkvisitorer då som nu, men med andra politiska tankestrukturer som den stora massan skall acceptera och rätta sig efter utan att ens töras våga ifrågasätta.

Aldrig har väl kejsaren varit så naken som den rabiata PK-intellektuella eliten visat sig vara under sitt utbrott mot GH. De känner marken gunga under dem och deras för givet tagna, eller kanske jag borde säga, deras sig själva gudagivna rätt. Rätt till den rätta debatten och rätta tanken. Likt PolPots och Moskvas politruker skall minsann pöbeln få veta hur fel GH har och hur dum han är. Allt ont i världen skall bevisas bero på GH, hans parti och hans debattartikel.

Vad än GH säger och gör är det fel, fel-fel-fel, fel. Kafka ler i sin himmel och det bruna stöveltrampet mullrar från debattörernas artiklar när den primitiva reptilhjärnans blixtsnabba reaktion får råda anti-GH mobben från tanke till penna.

Adderat 090925: Se även Medborgarperspektivs analys.

Andra bloggar om Göran Hägglund, vanligt folk, politiskt korrekt, kulturelit, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Elit-debatten

Det är spännande hur Göran Hägglunds artikel om rätten att få tänka själv upprört ett brett fält av proffstyckare som akut ryckt ut med artiklar som ska berätta hur fel GH tänker och hur rätt de har. Dagens höjdpunkt var "Vem föraktar vem" i svenskan. Där ett falskt motsatsförhållande mellan "vanliga" och "ovanliga" människor skapas.

Vad GH menar med "vanliga" människor, är, förmodar jag, alla människor som inte har välbetalda jobb, statliga "livstidsstipendier", chefspositioner, direktkanaler in på dagstidningarnas kultursidor eller välpublicerad kändis, som t.ex. Bob Hansson. BH utnyttjar den språkliga betydelseskillnaden till att bygga upp en klassisk "straw man". Med "ovanliga" försöker SvD-artikeln antyda att GH menar olämpliga eller fel på något sätt. Sedan angriper BH sitt skapade motsatsförhållande under sken av att GH påstått det som BH lägger honom till last. Mest patetisk är slutklämmen att han, BH, är en "vanlig" människa.

Själv tycker inte jag en uppburen poet med nio publicerade verk och tre utgivna musikskivor och som får en hel spalt på kultursidan är "vanlig" eller "Svensson".

Andra bloggar om Göran Hägglund, vanligt folk, politiskt korrekt, kulturelit, värdenihilism, värderelativism, kulturrelativism, elit

Exempel på en riktig fet elitist (gammal klassiker):
"...de läsare som tar del av innehållet vet inte i förväg vad de får läsa. De utsätts för överraskningar och får anledning att ifrågasätta sina värderingar. De privata "bloggarna" är annorlunda. Läsarna uppsöker på nätet åsikter som överensstämmer med sina egna. De vill få sina vanföreställningar bekräftade. Man kan till och med hävda att internet ger personer med extrema och farliga åsikter möjlighet att lättare hitta varandra." Thomas von Vegesack

Bob Hansson, på Bok & Biblioteksmässan 2008

Foto: Jan Ainali, GNU Free Documentation License, Version 1.2 eller senare