Kunde inte låta bli att le i mjugg åt Bengans artikel när den publicerades i DN. Det som däremot var mindre lustigt var reaktionen. Plötsligt kryp de rödbruna lössen ut ur varje vrå och angrep Bengan och alla andra som de hatade/ogillade. Den dogmatisk retoriken flög som spottloskor i luften. Alla oliktänkande skulle peststämplas som reaktionära smygnazistiskaanti-feministiska användare av P-ordet ("politiskt korrekt"). Än mer olustigt blev det när alla offer från Breiviks vansinnesdåd plötsligt förminskades till ett tomt retoriskt grepp i de vilda angreppen på den andre. Inget är nämligen heligt när elitvänstern vevar vilt.
En reaktion utan måttstycke där Marie Svelands förvirrade heluppslag i DN i mitt tycke tog priset. Inget hört, inget sett och inget förstått är det snällaste man kan säga om det hon skriver. Hennes 30-talistiska hatretorik går ut på att definera bort stora delar av befolkningen som entartete eller mentalsjuk (--har du fel värdegrunde lille vän?).
Med sitt nyspråk där hat är omsorg, där jämlikhet är olikhet och där religion är frihet, sätter hon, sig själv omedvetet, fingret på vänsterns stora problem. Nämligen den en totala oförmågan att se hur det desperata kramandet av alltmer urspårade och värdehihilistiska ideer har förvridit vänstern till dess totala motsats.
Den djupa existentiella krisen som murens fall orsakade folkmordsvänstern behövde tydligen fyllas av nya totalitära ideologier och ideer som kunde kidnappas och förvrängas. Ett nytt projekt behövdes där man kunde dela upp människorna i vi som tänker fina rätta tankar och ni som som tänker fula felaktiga tankar. På något konstigt sätt fyllde religiös fanatism, patriarkal religion, hat-feminsim och mångkultur (!) det djupa tomrummet.
Vänstern gick från att bekämpa religion till att krama patriarkala och totalitära religioner, så länge dessa inte var kristna.
Vänstern gick från att kämpa för jämställdhet till att krama religiös kvinnosegregering, så länge den drabbade fattiga kvinnor i u-länder och inte dem själva. Medan matriakalt manshat blev normen i det egna landet.
Vänstern gick från att bekämpa klasskillnader och segregering till att kämpa för att "judestjärnor" skulle brännmärkas in i pannan på alla möjliga etniciteter, språkliga minoriteter och levnadsstilar. Mångkultur gick från att ha varit tolerans för skillnader till att bli ett industriellt letande av just skillnader!
Marx vänder sig i sin grav.
Och var är vänsterns i dagens stora frågor?
Var är vänstern när kemiindustrin lobbar för att slippa reglera giftiga och hormonstörande ftalater, brandskyddsmedel och andra klorföreningar?
Var är vänstern när löneskillanderna ökar mellan samhällsklasserna?
Var är vänstern när bankerna utpressar regeringar och stjäl från folket?
Var är vänstern när det medielobbyn i smyg lobbar för copyright i all evighet, driver igenom lagar mot billga läkemedel (ACTA), och speciallagar för att få korrupt polis att jaga vanliga Svensson för att de kopierar film och musik de ändå inte har råd att köpa?
Hur blev vänstern egentligen de nya moderaterna och de nya moderaterna den nya arbetarvänstern? Kanske därför att vänstern i sina lyxrenoverade våningar i sitt segregerade getto på Södermalm (i Stockholm), där deras husor städar, medan de själva bränner sina royalties i Chamonix och Aspen, helt enkelt tappat fotfästet?
För att parafrasera det DDS säger i DN: Om vänstern vill vara ett alternativ för framtiden och inte bara en del av problemen från i går, så är det hög tid att man lämnar vi och de-hatretoriken bakom sig.
Och så kan jag inte låta bli att klämma in följande citat från Hanna Fridens blogg: "Jag vägrar ge de här kvinnorna, de här svinen, det stora nöjet att fortsätta befläcka feminismen och vårat arbete. Jag vägrar gå med på det. Jag tänker aldrig mer, i framtiden, bevärdiga en enda av dessa kvinnor att kallas för feminist. För de är inte det. De är, helt ärligt, manshatare. De är svin. De är äckel."
Apropå rättegången mot "15-åringen" så var det rätt intressant att se den "bevisning" som las fram.
Det var dels hörsägen d.v.s. påståendet av IT-teknikern från Intraservice att han sett nedladdning pågå när han skulle åtgärda ett virus på Antons dator.
Dels att det fanns torrent-filer med samma namn som filmfilerna, och som dessutom hade ett skapatdatum äldre än filmens skapatdatum.
Och att filmerna var spelbara (d.v.s. innehållet i filerna kunde kontrolleras).
Dessutom bidrog "antipiratbyrån" med tipset att filmfilerna hade namn som innehöll t.ex. Swesub och DVD-rip...
Prata om svag "bevisning". Detta visar också på hur svårt det är att bevisa något som helst med en bittorrent-fil till skillnad från DC++ som 60-åringen använde (60åringen hade ju noll datakunnande).
Tänk då om fildelaren nogsamt Guttman-raderar torrentfiler, omdaterar och döper om filmfilerna och kanske krypterar filerna! Snacka om problem "antipiratbyrån" och IFPI etc då skulle få i sin klappjakt på Svenssons. För att inte tala om de problem de skulle få om personen ifråga kör en seedbox och kommunicerar med den över VPN...
M.a.o. skulle åtgärder mot ovan leda till kriminalisering av all medborgaraktivitet på internet och datorer som inte mediabolagen kan kontrollera. Så lägg ner. Enda lösningen är fri tillgång för alla och att polisverksamheten riktas mot riktig brottslighet. Inte mot enskilda Svenssons överkonsumtion av kultur de ändå aldrig skulle ha råd att köpa p.g.a. monopoldrivna överpriser. Andra bloggar om fildelning, upphovsrätt, CopySwede, STIM, IFPI.
I dagarna har vi återigen kunnat läsa och höra om klappjakten på kulturkonsumerande Svenssons som fått problem med "rättvisan". En 60-åring i Bälinge norr om Uppsala, och en niondeklassare på Buråsskolan i Göteborg har av olika skäl åtalats för kulturkonsumtion medelst fildelning.
Dessutom är kommer CopySwede att om några dagar börja kräva utpressarpengar**** för datorlagring eftersom disk och USB används för att lagra, oh hemska tanke, musik och film. Musik och film som ofta är kopieringsskyddad och alltså inte går att lagra lagligt på USB och disk...
Av denna anledning gör jag dessa reflektioner:
1) Skulle du acceptera att domarna i en fotbollsmatch mellan, säg AIK och Malmö FF, spelade i AIKs allsvenska lag för att lära sig jobbet bättre? Nej knappast, men det är OK att domare och åklagare i upphovsrättsrättegångar och statliga utredmingar om immaterielrätt är medlemmar i medieindustrins lobbygrupper för "evig copyright".
2) Skulle du acceptera att poliser satta att utreda gängbrottslighet, på fritiden var medlemmar i en kriminell MC-organisation för att bättre lära känna hur de verkar. Nej knappast det heller, men det är vad poliser satta att utreda fildelning är. (Ja alltså i medieindustrins lobbygrupper för "evig copyright".)
3) Skulle du acceptera att staten tillät en privat organisation att driva in pengar från företag för att de säljer varor. Precis såsom maffian kräver beskyddarpengar, "pizzo", av affärsinnehavare i Syditalien*. Nej knappast, men det är vad CopySwede tillåts göra med lagens hjälp under täckmanteln att artister förlorar pengar på att disk och USB köps av privatpersoner.
4) Skulle du acceptera att betala kilometeravgift till Volvo varje gång du kör din Volvo, som du betalat dyrt för med dina beskattade pengar, och igen när du säljer din Volvo. I upp till 170 år efter att modellen slutat tillverkas! Knappast, men det är precis vad du skulle vara tvungen att göra på en fest på jobbet, skolan, föreningen**. Eller om du säljer ett konstverk på auktion***.
Med anledning av exemplen ovan anser jag att upphovsrätten är korrupt och ett tecken på den makt det medieindustriella komplexet har kunnat köpa sig hos lagstiftare och regeringar.
Om det finns en fri lunch här i livet så är det verkligen kring upphovsrättens köttgrytor, eftersom den lilla människan, "Svensson", inte har någon som bevakar hennes intressen. Jämför med patenträtten som gäller i max 10 år därför att det finns många storföretag som balanserar varandras jakt på evig monopol. De är helt enkelt för många för att bilda en kartell. (Jag misstänker i.o.f.s även att deras produkter inte anses lika fina som konst, teater, musik, viss film, och böcker.) Andra bloggar om fildelning, upphovsrätt, CopySwede, STIM, IFPI. __________________________ *Och t.ex. även gängen i Södertälje och Göteborg. **Det spelar ingen roll om det är två personer eller 100 på föreningspartyt. STIM ska ha sina pengar annars kan det bli fängelse. Dock har religiösa föreningar (kyrkor etc) rätt att spela 30 minuter gratis i samband med utövande av ritual (oooh). På skollektioner och för vänner och bekanta (typ på fest) är det däremot fritt. ***Konstnärsavgiften **** Med de är ju storsinta. Lagen ger dem rätt att ta ut 4kr/GB, d.v.s. 4000 kronor för en 1-TB-disk, men de kräver bara drygt 200 spänn inkl. moms.
Upphovsrätt utgår i 70 år efter upphovsmannens död, vilket innebär att det i värsta fall innebär att konstnärens barn och barn barn och även barnbarnsbarn och t.o.m. konstnärens barnbarns barnbarn kan få pengar. Fast oftast är det girga mediebolag som roffar åt sig och alla maffiaaktiga mellanhänder typ STIM, IFPI, Pontén som också skor sig i ett stort nätverk av frikäkande parasiter.
Rick Falkvinge har nyligen publicerad en historik om copyrighten från digerdödens tid till våra dagar (anar jag lite humor?). En av de intressanta källor han använt är "Information Feudalism: Who Owns the Knowledge Economy?" av Drahos och Braithwaite.
Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.
Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.
Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.
Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.
Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.
Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.
Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.
Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".
Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.
I debatten om svartburkar, handskakningar, rondellhundar och annat har diskussionen ofta pendlat mellan att yttrandefriheten är hotad eller att det inte har med yttrandefriheten att göra. Brösttonerna har ibland varit rätt storvulna från båda sidorna, men ofta har en diskussion saknats om yttrandefrihetens väsen, mål och mening.
För vad är syftet med yttrandefriheten? Ja inte är det att skydda det vardagliga eller politiskt korrekta. Utan det är att skydda den som säger emot, att skydda den som tycker tvärtom. Börjar vi villkora yttrandefriheten med att vi inte får kränka någon, inte såra någon, inte förolämpa någon och inte provocera någon vad är det för frihet vi då har?
När den mest kränkte får sätta ribban så glider vi snabbt ut på ett sluttande plan mot en av politiskt korrekta fraser och ord så inskränkt yttrandefrihet att den inte längre har någon mening. Yttrandefriheten kommer sakta men säkert att reduceras till diktaturens malande av politiskt korrekta fraser och åsikter. Och har sakta förvandlats från en frihet till ett tvång.
Nu tycker du kanske att jag målar fan på väggen, men tyvärr, flera skräckexempel på "speech conduct codes" från amerikanska universitet visar på hur vägen till helvetet bokstavligen är stensatt av de goda föresatserna. Sedan tiotals år har man med ursäkten att beivra "hate speech" inskränkt yttrandefriheten så pass att studenterna fått gå till domstol för att få rätt att yttra sig fritt.
Med ursäkten att någon skulle kunna känna sig kränkt har man förbjudit studenttidningar och konst, censurerat studenttidningar och konst, dragit in ev. penningstöd till studenttidningar, filtrerat internettrafik och mail o.s.v. Och märk väl att inte bara är universitetsledningarna som försökt censurera det fria ordet, utan även de egna studentkårerna har agerat mot yttrandefriheten.(1)
Vilket framtida samhälle får vi om DO, Centrum mot rasism, genusteoretiker, religiösa och andra åsiktpoliser får fritt spelrum att uppfostra våra studenter i samma Orwellsk anda? Hur kan en generation som inte tillåts uttrycka sig fritt kunna förstå och försvara det fria samhället från Bodström, datalagring, trafikövervakning (e-mailspionage) och mycket annat? Ja inte alls.
Men varför påstås då alltid yttrandefriheten bara vara en ursäkt för att provocera och kränka? Varför är reptilhjärnans reaktion att begränsa, inskränka, kontrollera och förbjuda? Vad är det som lockar så många ur kultureliten och inom politiken till just detta? varför denna oheliga allians mellan det förment radikala och staten.
Vad är det då som är så attraktivt med upphovsrätt, anti-pirateri, anti-terrorister, särartspolitik, könsmaktsordning, genus, det multikulturella samhället och identitespolitik som orsaker till att inskränka yttrandefriheten? Jag vet inte, men kan tänka mig några orsaker.
För det första rent pragmatiska. Det är lätt för staten att övervaka medborgarna via en osynlig dator. För hur diskret är inte datorn som ingen ser jämfört med människan som med brevkniven i hand sprättar upp och läser dina brev, eller politruken som lurar i bakgrunden? Kliniskt och opersonligt. Och så mycket bättre om det kan påstås vara för ditt eget bästa. För "den som har rent mjöl i påsen har ju inget att frukta"... idag...
För det andra den sköna känslan av att slippa bli emotsagda. Att kunna hänvisa till guds eller Marx eller Fukuyamas ord och därmed basta. Att kunna stämpla den som försöker framföra andra tankar som suspekt, udda, ja rent ut sagt mentalsjuk. Hur bekvämt är det inte att få sin egen världsbild och förmenat förträfflighet bekräftad och aldrig ifrågasatt. Hur skönt är det inte att kunna känna sig kränkt, istället för att behöva diskutera och jämka.
Och här ser vi beröringspunkterna mellan religiösa och kultureliten. Oavsett vems ord eller idestruktur som åberopas som den ofelbara sanningen, har de alla målet att att dela upp världen i vi, de rättrogna, och de, de otrogna.
Vilka är då dessa diktaturens medlöpare? De som skapat sig en inkomst och karriär på att underblåsa iden om det etniskt eller könssegregerade samhället. Sådana som DO, Centrum mot rasism, kultureliten, invandringsskeptiska och alla övriga som vill skapa ett raison d'etre för sin inkomst, sitt jobb eller sin organisation.
Istället för att lyfta fram det gemensamma och enande i samhället lyfter de alla fram och skapar det som kan tänkas splittra. Det är man mot kvinna, fattig mot rik, invandrare mot infödd, vit mot svart, religiösa mot ickereligiös, fel ord rätt ord osv osv. Positionerna kan ständigt flyttas fram. Ett outsinligt flöde av nya möjliga kränkningar som ska åtgärdas, anmälas och beivras. En oändlig spiral av nya kränkningsnischer som med högtravande politisk korrekta klyschor ska korrigeras av en självutnämnd vet bäst elit. En arme av självutnämnda gruppföreträdare, organisationer, byråkrater och "forskare" kan bygga livslånga karriärer på att nagelfara ord, konst och handlingar efter något som kan tänkas kränka någon för att på så sätt upprätthålla det segregerade samhället som göder deras fickor.
Och i slutändan har yttrandefriheten och det fria jämlika samhället plötsligt kvävts till döds av en snårskog av politiskt korrekta bilder, fraser och beteenden.
(2) Fancy, Live my life. "i just wanna live my life o-oh just let me live my life i want to live my life i want to be me i want to live my life i want to be free o-oh live your life do what you wanna do be who you wanna be love who you wanna love go where you wanna go but let love be your guide through your darkest night"
Och så är han igång igen -- medieindustrins torped. Först lyckas han driva igenom en lag som upphäver all rättssäkerhet för den enskilde medborgaren, eftersom ingen har råd att föra en civilprocess mot en miljardindustri. Och nu är det dags för nästa steg eftersom behovet av att fullständigt kontrollera slaven, f’låt ”kunden”, är omättligt.
För du ska inte tro att du ska få äga en film! Nej, marknaden ska totalkontrolleras och du ska enbart få hyra det du trodde du köpt. Därför måste all hål som riskerar att fri företagsamhet och uppfinningsrikedom undandrar en, om än väldigt liten, del av kontrollen över vad du handlar, täppas till för gott. Det handlar inte om pengar, det handlar om total och fullständig kontroll i ett osunt och korrupt beroende mellan politiker och företagen som föder dem (syftar särskilt på USA och ACTA).
Speciallagar och specialpolis ska förhindra att medieindustrin någonsin ska riskera utsättas för konkurrens, så att en överklass av livstidsparasiter i all evighet ska gödas av mina och dina pengar. Medieindustrin och herr P tror sig utsedda av gud att förfoga över menigheten efter eget tycke ock skön (alltså som sina små penningslavar som ska utpressas på varenda krona).
Det är helt enkelt hög tid att riva upp upphovsrätten. Att göra om den och göra den rätt (Heja Piratpartiet ;-) Rätt, som i mitt tycke är max 5-10 års ensamrätt efter att ett verk publicerats till allmänheten, eller max 3 år efter upphovsmannens död för av denne opublicerade verk. Därefter ska alla verk vara fria för okommersiellt bruk, resp omskapande. Men eftersom jag känner mig generös anser jag att upphovsmannen kan får ytterligare 10 års skydd ifall verket utnyttjas kommersiellt efter de första tio åren. Men sen är det stopp. fullständigt och absolut totalstopp.
Att det "medieindustriella komplexets" (MIC) tjat om att de förlorar pengar var en storbluff hade ju "alla" ha fattat, utom jurister, journalister och politiker. Tack vare TrendMaze ordentliga grävande kanske det äntligen blir uppenbart även för dem att MICs krokodiltårar om alla sina förluster bara är en stor bluff.
PiratpartietsRick Falkvinge hade idag en bild, från TrendMaze utredning, som visade att artisterna tjänar mer oavsett fildelningen. För att förtydliga har jag utökat bilden med antalet svenskar med internettillgång och antalet som fildelar. Dessutom en bild med den svenska musikindustrins intäkter--lika opåverkade de med.
Som man tydligt ser har pengarna rullat in oavsett om fildelning eller internetanvändning ökat. Musikindustrin har alltså haft samma intäkter oavsett fildelningens storlek! Och artisternas inkomstökning överstiger inflationen. Alla siffror borde ha varit negativa (alltså minskat mellan 2000 och 2008) och korrelerade mot fildelningsökningen (alltså minskat någorlunda i takt med att internettillgång och fildelning ökat) om MIC-propagandan hade varit ett uns trovärdig.
Det man snarare ser är ett rakt samband mellan internettillgång och artistintäkter och mellan internettillgång och STIM- (och liknande) intäkter. Något att fundera på...
Ökningen av fildelningen och internetanvändandet (% av befolkningen över 16 år) i förhållande till artisternas intäkter
Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.
För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.
Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.
Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.
Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.
Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:
1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen) Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.
2) Vägen till helvetet-hypotesen D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.
3) Nyttiga idioter-hypotesen Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.
Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?
Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa. Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.
En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.
Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.
Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.
Att respektera människor är bra, att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.
I en essä i New Scientist (27 juni 2009, sida 28-29) funderar Peter Eckersly från EFF kring övergången från en bristekonomi till en internetbaserad överflödsekonomi (av allt som är digtaliserbart).
Han frågar sig (retoriskt) hur långt vårt nuvarande ekonomiska system, som enligt honom uppstått som ett svar på en bristekonomi, är villigt att gå för att bevara bristeknomins mekanismer. Då brist inte längre är en naturlag kommer informationsindustrins och medieindustrins spelare att kämpa med näbbar och klor för att behålla en konstlad brist för att kunna ta ut de priser de vill. Men "People are pirates" så därför föreslår han att vi bygger institutioner "to promote the abundance of knowledge" [främja ett överflöd av kunskap]. Låter väldigt svenskt som metod ;-).
Idag skriver DN om JO-rapporten/-erna om polisens totala misslyckande att utreda och klara upp brott*. I ljuset av dessa uppgifter blir det än tydligare varför upphovsrättsindustrin beställde lagar som ger dem all makt att hota påstådda filbytare och "utförare av upphosvrättsintrång". Med en lagstiftning där den starkes rätt är det enda som räknas och domstolarna som robotar utför det de beordrats, kommer någon rättvisa aldrig att skipas och en hel generation att ständigt kuschas till rädsla att råka ut för ett fullständigt orimligt skadestånd bortom all rim och reson, bortom all sans och vett och bortom allt förnuft. Såsom i fallet Tenenbaum vs RIAA i USA där varje sång värderats till ca: 100000 kronor (1). Mest pengar vinner. (Därför vågar de inte ge sig på Google, eller?)
Detta ständiga tjat om att de förlorar pengar och att ockermonopolet, förlåt upphosvrättsskyddet, ständigt måste förlängas så att mer och mer kunskap, kultur, musik, litteratur etc sugs in i glömskans arkiv. En malström av kontroll och utpressning mot kulturkonsumenten som aldrig upphör. Man kan bara hoppas att de nålstick som Piratpartiet ändå lyckats utdela, kommer att väcka press, politiker och jurister inför upphovsrättstokerierna. Men med tanke på ACTA, FRA och alla andra åtgärder, så är nog upphosvrätten bara ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten.
När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När den starke kan hota personer som uttrycker misshagliga åsikter med åtal (nä Ruth och Bratt har inte rätt när de tror att skyddet för de starka måste stärkas(2)). När t.o.m. vetenskapen attackeras. När allt vad vi skriver och gör på nätet kan åtalas. Då är yttrandefriheten också väck.
För vem vågar riskera hus och hem, och att bli utblottad p.g.a. ett förfluget ord. Inga batongslag viner, inget Gulag hotar, men likväl så tystnar sorlet från det offentliga samtalet och endast maktens ord ekar tomt genom etern.
(1) Om vi antar en inkomstförlust på 1 krona innebär detta att 100000 människor, som annars förväntades köpa låten, laddat ned låten från Joels sida !!! Knappast rimligt.
(2) "In the UK, libel laws are such that defending yourself against them is time-consuming and very costly..." Känner vi igen den taktiken. Jag har pengar du ska va tyst...
Bloggen BayWatcher frågade sig för en månad sen om ett rättegångsfel begåtts i Pirate Bay-domen. I posten hänvisas till rättegångsbalken 30 kap. 3 §: "Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rätten upptagas." Detta är dock inte hela stycket, utan det fortsätter: "Ej vare rätten bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum."
Vad betyder detta på vanlig svenska? Jo, att en domstol endast får (be)döma den gärning som åklagaren eller målsägaren angett, men också att domstolen "inte är bunden av rättsliga rubriceringar som parterna åberopar i målet".
Hur tillämpas detta i praktiken? Tja lite sisådär (se exempel i x-jobbet jag länkat till). Kontentan är dock att rättegångsfel inte begåtts i Pirate Bay målet, eftersom domstolen har hållit sig inom ramen för åklagarens ursprungliga gärningsbeskrivning / brottsrubricering. Och att åklagarens gärningsbeskrivning stämt med brottsrubriceringen.
Men det är inte bara detta lagrum som är relevant.
Utöver ovan gäller 45 kap. 5 § 1a stycket: "Väckt åtal må icke ändras. Åklagaren äge dock mot samme tilltalade utvidga åtalet att avse annan gärning, om rätten med hänsyn till utredningen och andra omständigheter finner det lämpligt." och, vilket är relevant i Pirate Bay-fallet, 3e stycket: "Såsom ändring av åtal anses icke, att åklagaren beträffande samma gärning inskränker sin talan eller åberopar annat lagrum än i stämningen uppgivits eller ny omständighet till stöd för åtalet."
Vilket rent konkret betyder att åtal kan ändras under pågående rättegång. Det kan både utvidgas och inskränkas. Detta kallas f.ö. taleändring eller åtalsjustering beroende på vad som ändras. I Pirate Bay-målet skedde under rättegången en åtalsjustering eftersom åklagaren tog bort några punkter. Men, även domstolen kan justera åtalet, inom åklagarens gärningsbeskrivning, så att de "ignorerade" åklagarens ändring skulle ju kunna betraktas som en "återjustering" :-)
Å andra sidan verkar det ha varit avgjort på förhand att de skulle dömas och dömas strängt. Så jag är inte särskilt förvånad.
En längre genomgång 30§3 i ett trevligt examensarbete från Lunds Universitet: "Tolkning av gärningsbeskrivning i svensk rättspraxis". Och om 45§5 kan du kort läsa på sidan 5 i Umeå universitets juridiska förenings tidskrift nr 2, 2001. I övrigt till kurslitteratur.
Efter att ett flertal författare och kulturpersonligheter grinigt, girigt, grälsjukt och ogenomtänkt hyllat inskränkningar i demokrati och yttrandefrihet i profitens namn (ho ho låter som en rå-kommunist här) -- "herrar Guillous och de andra dussinförfattarnas möjligheter att att lägga sig till med nya herrgårdar" -- tar äntligen en stor kulturpersonlighet, Lars Gustafsson, till orda till demokratins, yttrandefrihetens och Internets försvar. Äntligen en kulturpersonlighet som tänker längre än till plånboken eller ersatt sina tankar med anti-piratbyråns propaganda. I en debattartikel på Expressen förklarar han varför han valt att rösta på Piratpartiet.
Klarsynt ser han alltså, till skillnad från mången annan inom kultureliten, att "Nu gäller det nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen. Att ett fransk-tyskt dårförslag just har fallit i Europaparlamentet innebär inte att nätfrihet och integritet på något sätt är tryggade." Något som även Sydsvenskans chefred uppmärksammade för några dagar sedan i en artikel om Piratpartiet. Han avslutade med frågan: "Idag är staten god. Kan vi vara säkra på att den är det i morgon?".
Åter till LG. Han fortsätter: "Förmodligen innebär nätet ett hot mot den materiella upphovsrätten. And so what? Intellektuell och personlig integritet för medborgarna, kort sagt ett internet som inte har förvandlats till en myndighetskanal av lobbypreparerade domstolar och EU-politiker i halskoppel, är rimligtvis viktigare än behoven hos en i huvudsak industriell litteratur- eller musikscen som snabbt förvittrar till makulatur redan i upphovsmännens egen livstid."
Ett underhållningsindustriellt komplex som hotar "konstens stora intellektuella sfär" och som inga "konstnärer och författare som tar sin verksamhet på intellektuellt och moraliskt allvar" bör stödja (fast LG uttrycker detta med att säga att distributionssystemet är sekundärt: läs fildelning och Pirate Bay). Om man hårdrar det lite så ansluter sig LG till den Lockeanska tanken om den immateriella allmänningen, "the immaterial commons". Tanken att alla kan skapa, kopiera, ta del av immateriella ting utan att kränka äganderätten. I modernare tappning har detta kommit att diskuteras som den digitala allmänningen, the digital commons. Eller kanske hellre den digitala allemansrätten ;-) Intressant debatt från MIT här.
Häromveckan uttalade sig Michael Lynton, Sonys CEO, på paneldebatten "The Future of Filmmaking". Han ansåg att Internet bara fört med sig dåliga ting: "I'm a guy who sees nothing good having come from the Internet, period."
Han utvecklar sitt resonemang i artikeln "Guardrails for the internet" på Huffington Post, där han drar samma gamla visa om att kreativiteten dör och att en massa anställda i filmindustrin blir arbetslösa om inte internet regleras och upphovsrätten förstärks.
I min förra post om civil olydnad mot upphovsrätt menar signaturen "Tor" att fildelning inte sker i öppenhet och antyder sålunda att fildelning inte kan anses som civil olydnad. Jag vill påstå motsatsen, för om det är något PirateBay varit väldigt öppna med genom sitt agernade, så är det syftet och målet med sin site: att arbeta mot copyright i dess nuvarande form. Knappast i slutenhet.
"Tor" (Privoxy? ;-) menar också att de kränkningar jag tar upp framför allt har att göra med brottsbekämpningsmetoder och inte med upphovsrätten i sig.
Jag menar att lagar och metoder som rör upphovsrätten är en direkt följd av upphovsrätten. Varför skulle dessa lagar annars ha stiftats? Lagar som är ett resultat av ett massivt lobbyarbete med evig upphovsrätt som ett mål! Det finns heller ingen rimlighet i lagar som enbart värnar om en parts önskemål och helt förbiser allmänintresset. Ingen stöld har begåtts, utan de är till för att skydda någon mot renomme- och ide-snyltning. Vad har det med icke-kommersiell fildelning att göra? Ingenting. Vore det inte för antipiratbyråns, MPAA, RIAA etc etc lobbying och propagandakampanjer då...: Då skulle vi inte ha speciallagar som ger den ena parten orimliga fördelar. Då skulle vi inte ha speciallagar som nedvärderar äganderätt till förmån för någons kontrollbehov och penningsug. Då skulle vi inte ha speciallagar som tvingar ägare av en vara att om och om igen betala upphovsmannen (följerätten). Då skulle vi inte ha speciallagar där bevisen är på skvallernivå. Då skulle vi inte ha speciallagar som tillåter husrannsakan mot "vanliga Svenssons" för ett i sig väldigt futtigt brott. Intrångsundersökning var ursprungligen avsett för kriminell eller kommersiell verksamhet som skodde sig eller snyltade på någon annans ideer. (Vilket i och för sig är hela iden med kapitalismen: att bäste kapitalist må vinna. Inte den som kom med iden.) o.s.v.
Därför tycker jag att upphovsrätten har en mycket stor del i kränkningar av mina rättigheter. Därför anser jag att fildelning kan anses som en form av civil olydnad. Likaså som en röst på Piratpartiet är en subtil form av civil olydnad för den som är medlem i, eller egentligen normalt sympatiserar med ett annat parti.
Ett led att sätta strålkastaren på en orimlig upphovsrätt och den lagstiftning som denna de facto är upphov till.
TT argumenterar för att det krävs ett verkligt missförhålland, t.ex. att samhälle och institutioner kränker individers grundläggande rättigheter. Kränker upphovsrätten grundläggande rättigheter? I mitt tycke ja, det gör den.
Vilka rättigheter kränker då upphovsrätten? Den kränker: 1) min rätt till ägande utan inskränkningar och dolda villkor, och 2) min rätt att fritt yttra mig eller söka efter information, och 3) min personliga integritet och mitt privatliv.
Hur kränker upphovsrätten äganderätten ? Äganderätten kränks genom begränsningar i hur jag får använda min egendom. T.ex. inskränker kopieringsskydd hur ofta jag får använda ett datorspel. T.ex. inskränker lagar för vem jag får spela min ägda musik. T.ex. kräver lagar att den person jag säljer en tavla till måste betala en straffavgift till den som målade tavlan (s.k. följerätt). Och den kommande ACTA-lagstiftning kan komma att kränka min egendoms rörlighet.
Hur kränker upphovsrätten min yttrandefrihet? Yttrandefriheten kränks genom att t.ex. hot om orimliga bötesbelopp får mig att t.ex. avstå från att fritt söka och tillgå information. Jag kan komma i valet mellan min rätt och risken att bli utblottad och utfattig. Yttrandefriheten kränks genom att väghållaren, d.v.s. ISP:n tvingas att hindra mig att nå önskad information genom t.ex. trafikfilter eller avstängning från vägen, d.v.s. "nätet".
Hur kränker upphovsrätten min personliga integritet? Genom att upphovsrättsinnehavare begår intrång på min utrustning. Genom att IPRED-lagen tillåter rättighetsinnehavaren rättsliga åtgärder baserade på förvanskade bevis (t.ex. i datorprogram redigerade skärmbilder, se t.ex. E-phones inlaga). Lagen ger mig inte ens rätt att försvara mig eller bemöta anklagelsen förrän efter intrånget i mitt hem (enmånadsregeln). M.a.o. jag riskerar husundersökning och intrång i mitt privatliv på vad som är på gränsen till falska bevis.
Utöver ovan är lagstiftningen kring upphovsrätt inte proportionell utan ger orimliga och orättmätiga fördelar till den som har mycket mycket pengar. Att klämma åt vanliga medborgare. Sistnämnda är MPAA och RIAAs uttalade taktik för att skrämma användare med personlig bankrutt eller orimliga fängelsestraff. Vem vågar hävda sin rätt under sådana förutsättningar?
Kort sagt: IPRED-lagen suger rejält eftersom en anklagad och medellös inte har några vettiga möjligheter att försvara sig; och vi är alla medellösa jämfört med MPAA/RIAA och deras svenska hejdukar. Det är inte ett rättssamhälle när lagstiftning är ett beställningsjobb från ett starkt särintresse med målsättningen att genomdriva evig upphovsrätt. Ja du läste rätt!
För att citera kongressledamoten Mary Bono angående lobbyarbetet för förlängd copyright i USA:
"Sonny wanted the term of copyright protection to last forever. I am informed by staff that such a change would violate the Constitution. I invite all of you to work with me to strengthen our copyright laws in all of the ways available to us. As you know, there is also Jack Valenti's* proposal for term to last forever less one day. Perhaps the Committee may look at that next Congress."**
Evig upphovsrätt är alltså målet. Evig upphovsrätt! Smaka på den. (Detta är alltså målet som föreningarna domare Norström är med i har. Ojävig, jo tack.)
Sist ställer TT upp kravet att ingen ska bli lidande av den civila olydnaden. Kan någon tänkas bli lidande av civila olydnad mot en upphovsrätt som vill all dessa inskränkningar? Nej inga skadelidande finns. All opartisk forskning visar att inga skadelidande finns. Det verkar t.o.m som civil olydnad mot upphovsrätten gangnar rättighetshavarna. Man kan fråga sig om inte PirateBay tjänade pengar åt bolagen?
Finns det något politiskt alternativ som försöker skydda mina rättigheter?
Jag kan idag bara se ett alternativ som finns för att skydda min egendom, mitt privatliv, min äganderätt och min yttrandefrihet. Det är Piratpartiet och ett fåtal politiker. Därför kan de räkna med min röst trots att jag inte är piratpartist.
Jan Rosen, Henrik Ponten m.fl. försöker ständigt klibba fast negativa och osanna epitet på fildelning och i förlängningen internet och intellektuell frihet. De följer en gammal tradition utvecklad till fulländning av tobaksbolagen.* Digital maoism var Rosens försök att antyda att fildelning är vänster, anti-demokratiskt (referensen till Mao) och därför anti-kapitalistiskt (Maos kulturrevolution) och därför dåligt. Och sålunda piratpartiet och fildelare likaså.
Jag vill påstå att fildelning och avskaffad upphovsrätt är ett klockrent hyperkapitalistiskt projekt. En helt fri marknad borde klara sig helt själv utan inblandning av staten och fördelning av tillfälliga statligt sanktionerade produktions- och försäljningsmonopol till vissa (immaterielrätten). En helt fri kapitalism utan några som helst hinder för varuflöden och en knivskarp konkurrens mellan produktionsmedel och försäljningsmetoder. En kapitalism fri från alla begränsningar--må bäste säljare vinna... Det "naturliga urvalet" avgör vilket produktionssystem/säljkanal som överlever. Avsaknaden av hinder tvingar fram konstant innovation.
M.a.o. fri fildelning kan ses som en aspekt av Kinsellas variant av Rothbards anarkokapitalistiska utopi. Kinsella är en amerikansk immaterielrättsjurist som anser att immaterielrätten inkräktar på äganderätten och är ett hinder för en fri marknad. Läs Kinsella och Mercers argumentation: "Do patents and copyrights undermine private property?". Hör även intervju med Kinsella. Se även Boldrin & Levine.
Nackdelen med helt fri kapitalism är dock att den starkes rätt förr eller senare skulle gälla eller att kunskapen skulle låsas in i hemliga sällskap eller skrån. Detta för att kontrollera intäktskällan. Så en helt fri fildelning gagnar sannolikt i slutänden vare sig samhället eller kapitalismen. Lika litet som en evig (över 20 år) upphovsrätt gagnar samhället eller kapitalismen.
De klassiska exempel på någorlunda anarkokapitalistiska samhällen som brukar framföras, det medeltida Island och "vilda västern", har inte fungerat som sådana någon längre tid. De har i slutänden slutat i oligarkier och resursmonopol, eftersom anarkokapitalism i princip kräver ett samhälle där alla är jämbördiga och jämnstarka. Så att ingen kan sko sig på den andres bekostnad. Ett klan-samhälle eller stadsstater av italiensk eller tysk typ helt enkelt. Förr eller senare kommer dock någon allians av klaner eller städer att av olika skäl stå starkare och kunna växa till sig på de andras bekostnad--och den anarkokapitalistiska utopin att rasa samman.
Immaterielrätten kan utifrån detta ses som ett försök att dels uppmuntra till fritt tillgängliggörande i utbyte mot ett kortvarigt handels och produktionsmonopol. En sorts överenskommelse mellan jämbördiga parter att ge varandra chansen att realisera en ide utan störningar. Men begränsat i tiden så att inga långvariga monopol uppstår. Likväl som att andra ska få en chans att omsätta iden om upphovsmannen misslyckas. Vilket i mångt och mycket är Rothards ide om att endast resurser som används får ägas/innehas. Kan någon göra en bättre version, en bättre distributionskanal (t.ex. PirateBay) etc etc så är det rätt och riktigt att konkurrera ut andra.
Inom patenträtten kan man se att idealet om jämbördiga och jämnstarka parter fungerar.** Här har ingen evighetsglidning skett. Inga lobbygrupper för ett enskilt oligopol har ännu lyckats ta kontroll över lagstiftningen. Skyddstiderna har varit i stort oförändrade på omkring 20 år de senaste 600 åren (om man hårdrar det lite och patent definieras som ett tillfälligt monopol oavsett om det innebär en innovation--annars bara cirka 300 år).
Inom upphovsrätten finns dock inga jämnstarka parter längre. Upphovsrätten har sedan länge upphört att vara balanserad. Den har förfallit till att vara en godtycklig inskränkning. Det "underhållnings-industriella komplexets" oligopol och 100-åriga lobbyarbete har lett till att enbart producentens/företagens röst blir hörd. Konsumenten existerar bara som en enarmad bandit som ska pungslås på pengar kosta vad det kosta vill.
Den ursprungliga kortvariga upphovsrätten--de facto ett tidsbegränsat tillverknings- och försäljningsmonopol--gagnade ekonomisk utveckling, eftersom upphovsmannens fick en möjlighet att riskfritt försöka omsätta sin ide till vara. Men också därför att det kapitalistiska "idealet" om att en ny entreprenör ska få sin chans om den ursprunglige inte lyckas fungerade.
Den nuvarande upphovsrätten gagnar enbart en liten girig grupp, ivrigt påhejade av den försvinnande lilla skara upphovsmän som trots "underhållnings-industriella komplexet" lyckats göra sig rika. Och nu vill leva på sina lagrar i all evighet. Upphovsmän som gått från att vara nyskapande till att parasitera på samhället i ohelig allians med oligopolet.
En nästintill evig upphovsrätt är ett hot mot ett fritt kapitalistiskt samhälle. Den innebär en inskränkning i äganderätt och rätten att fritt förfoga över sin egendom. Konsumentens äganderätt ignoreras totalt. En korporativ situation där företagen styr staten har uppstått. D.v.s. Galbraiths "predator state" (företags-kommunism om du så vill) gäller. Finns det bevis för detta? Ja, bara det faktum att upphovsrätten ständigt förlängs när det passar oligopolet är bevis nog. Ett ekonomiskt starkt oligopol mot en svag konsumentmotpart, som staten inte längre skyddar, driver igenom sina privata lagar. Och kunskapen är lika inlåst som i det gamla skråväsendet.
Alltså Galbraiths "predator state" (rovstaten / roffarstaten) i sin prydno.
Det är därför jag anser att piratpartiets röst behövs. De är en av de få, som, i mitt tycke, kämpar för konsumenten, för äganderätt (genom att begära en begränsad upphovsrätt) och mot "the predator state" (deras medborgarrättsliga ideal). De partier som däremot borde vara för kapitalism har slutat värna om sina ideal och rör sig mot den korporativa högervariant där företagen styr staten (på vänstersidan skulle staten styra företagen).
Det är inte bara Unni Drougge som får frivillga "donationer" för det hon lägger ut på webben. tecknaren Hans Lindström tjänar också på det. Och utan att lägga ut sitt material på Pirate Bay.
Så här skrev han häromdagen på sin sajt: "Ett mycket stort tack! Ibland får jag rådet att lägga ner den här sidan eller att göra den till en betalsajt. Du delar med dig för mycket, du delar ut för mycket gratis, säger man. Folk tittar utan kostnad på din sida istället för att köpa dina album, säger man också ... Men ... många av er sponsrar faktiskt ... med ekonomiska bidrag ..."
Så även om man inte lägger ut material på bukten, så kan man få frivillga bidrag. Och han tillåter även mig och dig att publicera "dagens Lindström" på vår hemsida. Fantastiskt.
Sverker Lenas skrev ("Nöjesindustrin har hamnat i dåligt sällskap") häromdagen en bra kommentar om upphovsrätten i DNs kulturdel. Hans synpunkt kommer från vänster och han ställer sig frågan "Ska allt ägas?" och frågar sig om "upphovsrättens successiva förlängning till evighet" är rimlig.
I hans analys är att "Upphovsrätten ... är en hörnsten i nords ekonomiska dominans över syd." Och jag kan hålla med honom i detta, men han glömmer dimensionen producent kontra konsument. Här i "nord" är det konsumenten som motsvara "syd": den utsugna och maktlösa parten.
Piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.
Riktigt rolig blir han när han mycket riktigt noterar att "När immaterialrätt debatteras i vår del av världen handlar det om hur hårt nätpirater ska straffas för att Björn Ulvaeus barnbarn ska kunna leva på 'Money, money, money'. Eller också väger man svenska datorspelsföretags vinstmarginaler mot ett övervakningssamhälle med undermåligt rättsskydd."
Full koll på den fronten. Man kan hoppas han också märker att "meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras."
Sedan ställer han sig frågan om syftet med evig upphovrätt. Han noterar att när "Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning." sä är Monsanto "snabbt är ... där med krav på licenspengar". Bonden har stulit eftersom Monsanto kunde ha skapat en ny skuldslav om de hunnit lura på honom deras patenterade frön innan vinden, fåglarna och insekterna gjort sitt. Är det inte mitt så är det stulet, eller?
För att parafrasera SL: I den större världen gäller diskussionen om upphovsrätt rätten till hälsa och mat. "Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv." Han ställer verkligen frågan på sin spets och tydliggör varför upphovsrätten / immaterielrätten i dess nuvarande utformning måste ifrågasättas och inte överges till upphovsrättsfascister som antipiratbyrån.
Ska vi få en värld där konsumenter betraktas som en sorts evig skuldslavar vars enda syfte är att konsumera och tiga? Jag tror "De som i sin ilska över internetpiraternas framfart nu ansluter sig till nöjesindustrins lobbykampanj för maximerad upphovsrätt" vet vilka allierade de har. Men de bryr sig inte förblindade som de är av hägringen om en krona till i den egna fickan.
Vilken skillnad i nivå det var på dagens ledare om fildelning i DN och SVD.
I svenskan skriver Sara Rayman om Unni Drugges piratbukts-publicering. Det intressanta var inte hennes spydigheter, utan att hon genomskådat propagandan om att "kringgå IPRED". Hon noterar att: "Tele2:s och Bahnhofs beslut beskrivs för övrigt lite konstigt. De gör inget olagligt. Ipredlagen tvingar dem inte att lagra information, den säger bara att lagrad sådan ska lämnas ut i vissa specifika fall." Det finns tydligen pålästa journalister.
Hon har även uppmärksammat de oproportionerliga inskränkningarna i yttrandefrihet etc. i de lagar som skyndats fram i skydd av upphovsrätt och terrorister. Och den förhoppning det medie och underhållnings-industriella komplexet ;-) har om att kunna skapa lagar och utnyttja dem som de vill. "'Om Tele 2 intar den här attityden (...) blir det en skärpning av lagen i framtiden.' Såpass? Törs man påminna Danowsky om att han inte är lagstiftare?" och "...men innebär detta att informationen blir tillgänglig för allsköns ändamål utöver de som direktivet faktiskt kom till för, dvs grov brottslighet och terrorism? Alltså, jag må finna den illegala fildelningen oschyst, men terrorism? Njaa..."
Nu kan vi bara undra när journalisterna fattar att meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras.
Hanne Kjöller, som jag ofta tycker är ett nöje att läsa, även om jag inte alltid delar hennes åsikter, skrev däremot en av sina sämsta artiklar på länge. (Hmm en inledning som påminner om hennes...) Faktum är om det inte t.o.m. är den sämsta. Hela artikeln känns som ett krystat sätt att genom "guilt by association" koppla samman Piratpartiet med äkta pirater, alltså sjörövare. Inte nog med lögnen om stöld, nu ska propagandan skruvas ett varv till och Piratpartiets, i och för sig olyckligt valda namn, kopplas ihop (ja, associeras med HKs språk) med somaliska rövarbaroner. "...den övergripande gemensamma ideologiska överbyggnaden – eller affärsidén om man så vill – är densamma: att ta det någon annan äger och att sälja stöldgodset vidare."
Nej Hanne, Piratpartiet eller fildelare ägnar sig åt stöld lika lite som du gör. Att skapa en kopia är inte stöld. Att måla om din bil är inte stöld. Att få köra din bil dit du vill är inte stöld. Det är enbart i antipiratbyråns och dess hejdukars stenhårda propaganda om du sköna nya värld som äganderätt blir stöld, frihet ett hot och allemansrätt ett brott. De somalisk piraterna stjäl på riktigt. De tar något som du fysiskt äger. Något de kan omsätta i pengar. En somalisk pirat skulle skratta läppen av sig om du erbjöd honom en hypotetisk inkomstförlust i utbyte mot ditt liv.
Nästa propagandalögn är den om att Arbogabilderna skulle försvinna från internet om piratbukten tog bort informationen om en torrent-fil från sin server. Jag vet inte vilken erfarenhet HK har om datorer i allmänhet, men i samma sekund som torrenten dök upp var det kört. Världsspridningen var given oavsett vad Sunde gjorde. Ja, jag tycker att Sunde & Co gott kunde fimpat torrent-raden ur databasen, men då hade den fortfarande kunnat hittas på Google ändå.
HKs påståenden är för övrigt att kasta sten i glashus, eftersom dagstidningarna inte drar sig för att visa bilder på döda och lemlästade människor utan hänsyn till eventuella anförvanter.
Sedan kommer ointressant strunt om hur omogna Sunde & Co är, det har vi nog förstått ändå, och ett försök att stämpla dem som högerextremister genom att hänvisa till Carl Lundström. Vilket bevisar mitt påstående i en annan post att Lundström var en perfekt rik syndabock ingen skulle tycks synd om. Oavsett hur lite han hade att göra med p-bukten.
Och sist är det synd om Ponten & Co. Inte ett pip om APBs infiltratörer, planterade bevis, riggade polisrannsakningar, mutade poliser (han som gick till Warner ni vet) och krav på att lagar skall tolkas som APB vill (om ni inte gör som oss "blir det en skärpning av lagen" (Danowsky)). HK!, anonyma hotelser är inget bevis åt det ena eller andra hållet eftersom personer i rampljuset brukar dra åt sig rättshaverister och knäppgökar.
