Upphovsrätten och uppklarningsprocenten

Idag skriver DN om JO-rapporten/-erna om polisens totala misslyckande att utreda och klara upp brott*. I ljuset av dessa uppgifter blir det än tydligare varför upphovsrättsindustrin beställde lagar som ger dem all makt att hota påstådda filbytare och "utförare av upphosvrättsintrång". Med en lagstiftning där den starkes rätt är det enda som räknas och domstolarna som robotar utför det de beordrats, kommer någon rättvisa aldrig att skipas och en hel generation att ständigt kuschas till rädsla att råka ut för ett fullständigt orimligt skadestånd bortom all rim och reson, bortom all sans och vett och bortom allt förnuft. Såsom i fallet Tenenbaum vs RIAA i USA där varje sång värderats till ca: 100000 kronor (1). Mest pengar vinner. (Därför vågar de inte ge sig på Google, eller?)

Detta ständiga tjat om att de förlorar pengar och att ockermonopolet, förlåt upphosvrättsskyddet, ständigt måste förlängas så att mer och mer kunskap, kultur, musik, litteratur etc sugs in i glömskans arkiv. En malström av kontroll och utpressning mot kulturkonsumenten som aldrig upphör. Man kan bara hoppas att de nålstick som Piratpartiet ändå lyckats utdela, kommer att väcka press, politiker och jurister inför upphovsrättstokerierna. Men med tanke på ACTA, FRA och alla andra åtgärder, så är nog upphosvrätten bara ytterligare en murbräcka i attacken mot demokratin och yttrandefriheten.

När alla tankar är permanent skyddade av upphovsrätt och inte ens elva ord får återges eller citeras. När den starke kan hota personer som uttrycker misshagliga åsikter med åtal (nä Ruth och Bratt har inte rätt när de tror att skyddet för de starka måste stärkas(2)). När t.o.m. vetenskapen attackeras. När allt vad vi skriver och gör på nätet kan åtalas. Då är yttrandefriheten också väck.

För vem vågar riskera hus och hem, och att bli utblottad p.g.a. ett förfluget ord. Inga batongslag viner, inget Gulag hotar, men likväl så tystnar sorlet från det offentliga samtalet och endast maktens ord ekar tomt genom etern.

Andra bloggar om fildelning, Pirate Bay, piratpartiet, upphovsrätt, rättsstat
_______________
*Tidigare även i SvD. Och som ett direkt svar till PW: nej. det är inte en rättsstat, vilket PirateBay-4 redan fått erfara.

(1) Om vi antar en inkomstförlust på 1 krona innebär detta att 100000 människor, som annars förväntades köpa låten, laddat ned låten från Joels sida !!! Knappast rimligt.

(2) "In the UK, libel laws are such that defending yourself against them is time-consuming and very costly..." Känner vi igen den taktiken. Jag har pengar du ska va tyst...