onsdag 29 september 2010

Det handlar om kontroll

Ja då är Spectrial v2 igång och samma gamla argument upprepas till leda. D.v.s. att det medieindustriella komplexet lidit skada och förlorat stora pengar. Som vanligt nämns fantasisiffror baserade på det löjeväckande hypotetiska antagandet att nedladdning = förlorat köp. Det märkliga är att tingsrätten godtog dessa obevisade spekulationer.

Tyvärr för Piratpartiet, kom rättegången efter valet, så att de helt legat i svartaste medieskugga. Ett nytt parti utan en genomgripande politisk plattform, med konstigt namn och med få frågor på programmet (som passade i EU-valet, jämför med Junilistan) hade givetvis inte en chans när de inte syntes eller hördes i massmedia. Och inte helt oväntat fick de några få symboliska procent.

Det tog runt 20 år för MP och SD att leta sig in i riksdagen, och det vore knappast sannolikt att PP skulle ha lyckats bättre. Så det är inte en attitydförändring som skett. Det är inte PP som gjort bort sig -- även om dagens politisk korrekta klimat försvårar en fri, öppen och förutsättningslös diskussion. Utan det är normalt valbeteende. Man kastar inte bort en röst på ett chanslöst parti, som man inte ens är säker på om det är riksdagsmässigt.

Det är helt enkelt trams att, som P Strömbäck skriver i SVD, hävda att Piratpartiets uteblivna framgång beror på att "gratisideologin [är] en återvändsgränd" eller att "information-wants-to-be-free-dogm[en]", som PS kallar den, skulle ha blivit "urholkad". För det är inte PP's ideologi, utan PP's mål att bevara av grundläggande mänskliga rättigheter även på nätet. D.v.s. att vi även i framtiden t.ex. ska tillåtas vara anonyma och föra anonyma samtal.

Att våra rättigheter skyddas från att säljas ut till näringslivet. Att våra rättigheter skyddas från medieindustrins våta dröm om den kontrollerad slavstat där alla medborgare är egendomslösa och rättslösa konsumenter. Att våra rättigheter skyddas från att en alltmer bevaknings-kåt stat ska tillåtas läsa våra brev, elektroniska eller ej, och i övrigt kontrollera och bevaka oss och våra nätverk av tillfälliga kontakter, bekanta, vänner och familj.

Att samhälleliga funktioner flyttat in på Internet, innebär inte att privat korrespondens, surfmönster etc etc måste avläsas. Ingen (diktaturer oräknat) skulle i sin vildaste fantasi komma på tanken att kräva att brev öppnas, mottagare registreras, bibliotekslån kopplas till vilka vänner man har o.s.v. med skälet att min och din trygghet och rättvisa annars inte kan garanteras. Dagens lagstiftning duger för det mesta utmärkt för att lösa detta, vad som än påstås i SVD-artikeln. Så det är något annat som lockar.

Detta andra som lockar är helt enkelt den lätthet och osynlighet som stat och företag kan registrera dina beteenden. Inga uppsprättade och återtejpade brev som måste läggs i brevlådan. Inga frågor på biblioteken om varför just du lånar en viss bok. Utan tyst och diskret spanar automatiserade datorprogram av trafiken på internet och sammanställer trafikmönster och innehåll utan att du ser eller hör någonting.

Så Pirate Bay är inte en symbol för samhällets misslyckande. Utan bukten är/var ett gigantiskt demokratiskt och socialt experiment som rivit barriärer och pekat på nya möjligheter. Bukten är/var en symbol för hur mötet mellan ny teknik och människors normala hemmakopierande mellan vänner och bekanta förenades i skön omfamning och formligen exploderade i en nyttobaserad orgie av oanade möjligheter att kopiera/byta musik och film med en hel värld av nya "vänner".

Nya vänner som generöst delade med sig av efterfrågad kultur utan krav på kontroll över var, när och hur just du skulle nådigt tillåtas att konsumera kulturyttringen. En symbol större och bortom Anakata, Neij och de andra åtalade. En symbol utanför den gamla företags-kleptokrati som genom "den enda vägens nätpolitik, garnerad med illasinnade repressiva förkortningar" försöker kontrollera vår konsumtion. Den privatpolissnokande företags-kleptokrati mediepolitruken Strömbäck förespråkar med sitt nyspråk.

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

lördag 25 september 2010

En unken doft av 30-tal

Hela panikdebatten kring SD har visat hur tunn den demokratiska fernissan är. I moralpaniken kring SD har uttalande efter uttalande handlat om hur de och deras väljare ska förnekas sina demokratiska rättigheter. Argumenten har i stort sett varit på nivån "de är dumma för att de inte tycker som jag och därför ska de bort", även om det ofta dolts bakom kaskader av verbala kanonader av moraliserande brösttoner.

Man har gett uttryck för motvilja mot en grupp människor baserat på egna oflexibla generaliseringar och förutfattade meningar. Och stämplat medlemmarna i denna grupp med åsikter och personlighetsdrag baserade på dessa generaliseringar och gissningar. Man har helt enkelt stämplat SD som korkade "vita" "svenska" småstadsmän. En klassisk stereotyp etnisk och könslig diskriminering.

Och visst det är enkalre att döma ut folk som inte tycker som en själv eller inte klär sig etc etc som en själv som mindre värda, för då slipper man obehaget av att behöva debattera och försvara sina egna åsikter. För då slipper man obehaget att konfrontera och kanske ifrågasätta sina egna förutfattade meningar.

Men när man förtrycker och hånar en grupp i namnet av demokratin, i namnet av multikulturalism eller i namnet av toleransen, ja då har man definitivt inte förstått innebörden av dessa begrepp. Då har man ställt sig på det sluttande planet ner mot det röd-brun-svarta 30 talets logik.

Det verkar helt enkelt som om den politisk korrekta etniska, könsliga och religiösa segregationens multikulturalism förstärker vi- och de-känslorna, genom dess ständiga jakt på lönsamma skillnader i kampen för minoritets- eller särartserkännandet. Samhället drivs till större splittring där ingen behöver respektera någon annans åsikter eftersom man alltid kan dra fram diskriminerins- eller rasism-gargumenten. Men någonstans på vägen mot mot den multikulturella utopin har cirkeln slutit sig med de extrem-nationalistiska ideerna och bildat en sorts ohelig allians där etnicitet, religion, sexuell läggning snyggt ska etiketteras och pressas in i fack lika prydliga som de av rasbiologerna skapade på 30-talet.

Och samtidigt skallar ropen på att SD ska uteslutas, fängslas och brännmärkas utan att de som skriker högt ens märker stöveltrampet bakom sina egna skrik.

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

onsdag 22 september 2010

Win-win läge för SD?

Den ovisa envishet med vilken SD-mobbandet fortsätter är lite förvånande. Är det så svårt att förstå att SD-mobbningen bara stärker SD. Man bevisar enbart för SD-väljare och -sympatisörer och många andra att demokratin tar slut när det gäller SD. Helt enkelt att SD behandlas ojust. Tror man verkligen att den politisk korrekta kören minskar sympatierna? Har man inget lärt?

Till vilken nytta tror man att detta är? Det enda man åstadkommer är att bekräfta SD:s budskap om att "sanningen" inte får berättas, och att SD är fanbärare för denna sanning.

Paradoxalt är att även motsatsen, att prata fritt om invandringens fördelar och nackdelar och kostnader*, att prata fritt om hur man vill att samhället ska se ut, och att prata fritt om religioners räckvidd och var gränsen går för dem också stärker SD.

De har liksom lyckats hitta en nisch där vad man än gör hjälper dem. Alltså win-win för SD och lose-lose för PK-eliten med flera, eller inte? Svårt att säga, men hittills verkar det ha varit win-win för SD.

Dessutom gagnar det inte debatten att alla som vill diskutera invandringens mål och mening från andra vinklar än de politiskt korrekt tillåtna, ständigt ska slås i huvudet med rasism-argumentet. De som vill diskutera omfattar ju allt från invandringstveksamma**, invandringstvivlande, invandringsskeptiska, invandringsogillande o.s.v. o.s.v. till rent ideologiska rasister. Tyvärr är detta knep med att beslå motståndaren med en falsk etikett (rasist-epitetet) för att slippa diskutera och kanske ifrågasätta sina förutfattade meningar en alltför vanlig och trist debattmobbarstil. Och det är ju effektivt. Hur många vågar inte säga sin mening av rädsla för brännmärkning eller av att bli utstött ur gemenskapen. För att inte tala om de som gillar att sätta sig på andra genom att vara moraliskt förträffliga och PK.

Så ur demokratisk synvinkel så är det bättre att ta debatten än att skrika i högan sky. Demokratin förtvinar när det politiskt korrekta glastaket sänks över folket, men vitaliseras när omhuldade föreställningar debatteras och ifrågasätts.

Min f.ö. första trista erfarenhet av just dessa hycklande och politiskt korrekta moralister var när jag pluggade på universitetet (det kan ju tyckas att jag levt i en skyddad verkstad, men så var det). En blöt afton började plötsligt killen till vänster om mig föra in samtalet på invandrare. Och än idag minns jag orden han inledde såsom det vore igår. Han sa "jag är ju vänsterpartist och lärare, så egentligen borde jag inte tycka det här, men..." och så följde en lång harang om snyltande parasiter, som stal och inte ville arbeta. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Min tro på den ärliga människan fick sig en allvarlig knäck den kvällen. Faktiskt hellre en ärlig rasist än en förljugen PK-moralist som slår sig för bröstet över sin egen förträfflighet i nyktert tillstånd, men som likt Dr Jekyll och Mr Hyde gör helt om när alkoholpåverkad.

Och häri ligger ett av problemen med alla dessa brösttoner som hörs idag. Alla dess grupper som tycker alla är olika bara de tycker lika som jag. Hur kan man påstå att man är för olikhet, tolerans och frihet, när man inte kan acceptera en annan åsikt än sin egen.

Hur kan man påstå att man är demokrat och för ett pluralistiskt samhälle som bejakar olikhet när man anser "att de [SD] borde förbjudas och spärras in i fängelse för gott" (sagt av en nykter kvinna). Har man inget förstått, har man inget lärt av diktaturens mekanismer. Det börjar med att dela in alla i vi och de, sedan följer kraven på lagstiftning och fängelse. Och det går inte att vifta bort som fyllesnack, en ursäkt som f.ö. är totalt motbjudande. Utan nytra människor går man ur huse för att i princip säga demokratin gäller inte för alla. Och bevisar precis det SD säger: att de inte får tala fritt. Hur dumt kan det bli?

Ja väldigt dumt, vilket utskottsplatsdebatten och nämdemannadebatten (DN, SVD) visar. F.ö. har jag för mig att Ny demokrati satt i finansutskottet, så vad är problemet? Och det skadar definitivt inte om SD också får en plats (SVD, DN) där, så att de får visa om de klarar jobbet. Egentligen är hela den debatten ytterligare en win-win-situation för SD eftersom de kan peka på att de är seriösa om de får sitta med och odemokratiskt utfrysta om de inte får vara med.

Ska för övrigt alla fula gubbar, sippa tanter, kommunister etc ect också förbjudas att sitta nämnd? Eller ska partiboken styra som i Sovjetunionen och andra diktaturer?

Som Voltaire*** sa:
"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Länk till Aftonbladets kampanj "Vi gillar olika"

Andra bloggar om , , , , , , ,
_____________________________________
* Figurerar en massa siffror här av skiftande politisk kulör. En hörsägen är att kostnaden har uppskattats till mellan 800 (300) till 1300 miljarder kronor för perioden 1973-1993, p.g.a att invandringen bytte från arbetskraftsinvandring till allmän invandring under denna period, då Sverige drabbades av diverse kostnadskriser. Beräkningen ska vara baserade på bidrag, kostnader för att bygga bostäder, för offentlig administration av invandringen, hypotetiska kostnader för att personer som kunnat arbeta inom exportindustrin istället arbetat inom det offentliga, för sjukvård, för fångvård och rättsväsen, utflöde av pengar fr Sverige till hemlandet etc etc. Därav det stora spannet. (En inte helt orimlig kalkyl med tanke på att bidrag/transfereringar idag ligger på runt 500 miljarder.)

Att jämföra med invandring före 1850 är knappast meningsfullt eftersom de flesta hushåll livnärde sig på självhushåll och alltså inte kostade staten något, medan de invandrare som arbetade inom exportindustrin då som nu bidrog till staten. En dåtida invandrare som inte arbetade eller ägde mark svalt helt enkelt, vilket s.a.s. inte kostade någon något.

** Eller främlingstveksamma o.s.v.

*** Egentligen från Evelyn Beatrice Halls biografi över Voltaire: "The Friends of Voltaire" och inte av Voltaire.

Uppdaterad 2010-10-23:21.00, 2010-10-25:9.11

Men alliansen då?

Eftersom jag nyss gnällt på (S) (till vilket detta är menat att läsas som en pendang), borde jag kanske säga något om alliansen. Är de bättre? Tja, kanske. Främsta fördelarna med alliansen är att:

1. De inte har haft lika mycket makt (särskilt KD) och är inte nämnvärt invuxna i staten.

2. De har nya ideer i så motto att de inte kunnat genomdriva särskilt mycket då de nästan aldrig suttit vid makten. fast det hade ju varit bättre om vi fått in lite flera nya partier än SD (t.ex. Piratpartiet) och gärna sett KD och C trilla under 4% (och absolut V).

3. De verkar vilja att "alla ska med" om inte annat att C, KD, M, FP och i viss mån MP, ska med. Seriöst: Reinfeldts tonfall är mera samförståndsinriktat än (S) eller Maria (Wetterstrands) gälla nej-skrik.

4. Rikshushållaren Anders Borg.

5. Anders Borg, mannen som räddade Sverige från krisen.

6. Den där Anders Borg som gör oss alla rikare.

7. Jo nämnde jag Anders Borg, han som... ja ni greppar.

Andra bloggar om , , , , , , ,

Lite mera läsning:
Hur ska vi förklara socialdemokraternas valförlust?
”Var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly”
En epok är till ända
”Samarbetet med Ohly sänkte S”
Så förlorade Sahlin valet
Alliansen kan få majoritet
Moderaterna: Hopp och förtvivlan hos valets segrare
Splitten tyder på starkt regeringsmandat
Låt vinnarna regera
Därför blir det nej till alliansen
Blockpolitiken är död - nu måste riksdagen få bestämma
Sossarnas Folkhem dog i dag

tisdag 21 september 2010

Varför jag vägrar rösta på (S)

Bråda tider, bråda tider, men här kommer lite gnäll...

Med tanke på debatten om varför (S) "förlorat valet", följer min modesta syn på (S). Det finns tre huvudsakliga skäl till att jag vägrat rösta (S) ända sedan jag fick rätt att rösta. De är:

1. De har innehaft makten för länge. M.el.m. 80 år är nog (Fälldin-regeringarna kan knappast räknas). Partier som får styra för länge växer så sakta in i staten för att till slut bli staten. (S) hade definitivt växt in i staten, vilket visades av det illa dolda minspelet och ansiktsuttrycket hos alla hånfullt överlägsna (S)-politruker som skymtat i TV inför valet.

2. De är tråkiga, passé, beige, mossiga etc etc. Snackar om att de förnyar sig, fast de bara maler på i samma gamla spår. Ständigt samma tjat om "rättvisa" (vilken rättvisa? vems rättvisa?), om att vi fått ett "kallt samhälle" (va' f.n är det? vinter?), om att "vi måste tilldela mera resurser" (som om allt skulle lösa sig med ännu flera byråkrater och politiker). Aldrig några visioner om framtiden eller var gränserna för staten går. Däremot förslag på tunnelbanebutlers... snacka om att helt ha fjärmat sig från verkligheten.

3. Jag betraktar dem som splittrare. Alla dessa ständiga utpekanden av förfördelade grupper. Detta konstanta gnälliga och missunsamma tjat om att han eller hon har det sämre eller bättre än jag eller dig. (T.ex. den "stackars", "fattiga" läkaren som inte längre tjänade 50000/mån därför att han var tvungen att jobba deltid p.g.a. sjukdom--jag gråter floder). Aldrig ett samtal om vi eller oss. Aldrig ett ord om gemenskapen.

Andra bloggar om , , , , , , ,

Uppdaterad 20100929


Addenda 2010110
Bland de många artiklarna om varför S "förlorade" valet kom nog de bästa kommentarerna i dagens DN. Den ena var: "Bilden av partiet som en trögrörlig och konservativ maktelit som inte förstår den moderna människan är kanske vår värsta fiende". Jo det kan man nog säga, problemet är att bilden av sossarna som en maktfixerad maktelit nog kommer att vara svår att bli av med eftersom det inte är en bild, utan ett faktum som sitter djupt i väggarna på Sveavägen. Och att sossarna är en maktelit visar också frågan de ställer sig om "varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten?". Inte förvånande det heller eftersom sossarna började med privatiseringar och bonusar i statliga företag.

Lite mera läsning:
Hur ska vi förklara socialdemokraternas valförlust?
”Var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly”
En epok är till ända
”Samarbetet med Ohly sänkte S”
Så förlorade Sahlin valet
Alliansen kan få majoritet
Moderaterna: Hopp och förtvivlan hos valets segrare
Splitten tyder på starkt regeringsmandat
Låt vinnarna regera
Därför blir det nej till alliansen
Blockpolitiken är död - nu måste riksdagen få bestämma
Sossarnas Folkhem dog i dag
Högern försöker styra de rödgrönas analys
Upphovsrätt:
Creative Commons License