En unken doft av 30-tal

Hela panikdebatten kring SD har visat hur tunn den demokratiska fernissan är. I moralpaniken kring SD har uttalande efter uttalande handlat om hur de och deras väljare ska förnekas sina demokratiska rättigheter. Argumenten har i stort sett varit på nivån "de är dumma för att de inte tycker som jag och därför ska de bort", även om det ofta dolts bakom kaskader av verbala kanonader av moraliserande brösttoner.

Man har gett uttryck för motvilja mot en grupp människor baserat på egna oflexibla generaliseringar och förutfattade meningar. Och stämplat medlemmarna i denna grupp med åsikter och personlighetsdrag baserade på dessa generaliseringar och gissningar. Man har helt enkelt stämplat SD som korkade "vita" "svenska" småstadsmän. En klassisk stereotyp etnisk och könslig diskriminering.

Och visst det är enkalre att döma ut folk som inte tycker som en själv eller inte klär sig etc etc som en själv som mindre värda, för då slipper man obehaget av att behöva debattera och försvara sina egna åsikter. För då slipper man obehaget att konfrontera och kanske ifrågasätta sina egna förutfattade meningar.

Men när man förtrycker och hånar en grupp i namnet av demokratin, i namnet av multikulturalism eller i namnet av toleransen, ja då har man definitivt inte förstått innebörden av dessa begrepp. Då har man ställt sig på det sluttande planet ner mot det röd-brun-svarta 30 talets logik.

Det verkar helt enkelt som om den politisk korrekta etniska, könsliga och religiösa segregationens multikulturalism förstärker vi- och de-känslorna, genom dess ständiga jakt på lönsamma skillnader i kampen för minoritets- eller särartserkännandet. Samhället drivs till större splittring där ingen behöver respektera någon annans åsikter eftersom man alltid kan dra fram diskriminerins- eller rasism-gargumenten. Men någonstans på vägen mot mot den multikulturella utopin har cirkeln slutit sig med de extrem-nationalistiska ideerna och bildat en sorts ohelig allians där etnicitet, religion, sexuell läggning snyggt ska etiketteras och pressas in i fack lika prydliga som de av rasbiologerna skapade på 30-talet.

Och samtidigt skallar ropen på att SD ska uteslutas, fängslas och brännmärkas utan att de som skriker högt ens märker stöveltrampet bakom sina egna skrik.

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Andra bloggar om sverigedemokraterna, 30-talet, diskriminering, val 2010, SD, neutralisera sd, vi gillar olika, eftervalsdebatt, multikulturalism, etnicitet, genus, småstad, utopi, idyll