Underkastelse

Så kom Schweiz i rampljuset i helgen när folket röstade mot religiösa symboler. Återigen aktualiserades frågan om vad som är överordnat i ett modernt samhälle. Demokrati, frihet och jämlikhet eller högljudda religiösa galningars krav på att alla ska underkasta sig deras religion. Schweiz valde en annan väg än Sverige. Man genomförde en demokratisk omröstning, vilken inte var populär hos kultureliten.

För vad ska egentligen gälla? Vad ska förbjudas? Kan vi förbjuda för folkmajoriteten stötande politiska symboler och yttringar, så borde vi väl kunna förbjuda religiösa diton, eller hur? Men oh nej... Religionen ska det tassas runt kring med silkesvantarna på. Hur orimliga och barocka krav de religiösa galningarna än har, finns det apologeter som ska försvara dem. Precis som Neville Chamberlain förespråkade "appeasement", ska vi backa för mörka krafter som vill tvinga oss att tänka" rätt", leva "rätt" och tala "rätt". Märkligt nog är koncentrationen av dessa diktaturkramare störst i den f.d. vänstern. Kulturelit och upphöjda journalister med trasig moralisk kompass, som hyllat STASI, Pol Pot, Saddam och allsköns demokratihatare har nu hittat en ny demokratihatande samhällsåskådning att hylla och slå i huvudet på alla som föredrar demokrati, rätten att tala fritt, sexuell jämlikhet etc etc. För tycker vi inte som eliten så är vi fobiker av något slag.

Man gräver fram särintressen som kan användas som tillhygge för att bevisa sin egen förträfflighet och den andres inskränkta dumhet. Det "vanliga" folket. "Verklighetens" folk, som ständigt ska hjärntvättas till att ha "rätt" åsikter.

Den "vanliga medelsvensson", som är tillfreds med demokrati. Som gillar ett samhälle där man slipper hamna i fängelse för att man vågat ha en åsikt som ej överensstämmer med elitens. Som inte gillar att få sina tankar och handlingar övervakade av nätpolis och moralisk polis. Som vill ladda ner musik och film. Utan att få dörren inslagen.

Men, nej dessa människor får inte finnas. Så där uppstår plötsligt en ohelig allians mellan diktatoriska religioner med krav på att få styra ditt liv till punkt och pricka och eliten. Religiösa galningar som blir kränkta av att inte få kommendera sina förslavade och indoktrinerade undersåtar. Religiösa galningar som tillåts diktera vad som visas på museer för att deras lögner ska kunna få stå oemotsagda. Religiösa galningar som, precis såsom eliten inte gillar att "folket" understår sig att ha andra och egna åsikter.

Varför denna rädsla för ett fåtal högljudda demokratihatare som gömmer sig bakom religionen för att kunna få utlopp för sin förtryckariver. Varför detta vämjeliga krälande och ständiga ursäktande av deras åsikter? Exempel på tre möjliga hypoteser är:

1) Paranoiahypotesen (Bodströmhypotesen)
Allt är en konspiration för att kunna driva igenom lagar som dikterar vad man får säga eller inte. Som tillåter att alla samtal avlyssnas.

2) Vägen till helvetet-hypotesen
D.v.s. vägen till helvetet är stenlagd av goda föresatser och välmenande åtgärder. Man drivs av idealism, men är blind för följderna av alla små steg man tar.

3) Nyttiga idioter-hypotesen
Dessa är de som likt Chamberlain, 68-vänstern och andra ständigt ursäktade kraven från "diktaturens kreatur", och på så vis hjälpte dem.

Och där någonstans på vägen blev plötsligt religionsfrihet lika med frihet från att ifrågasättas. Är religionsfrihet samma som att få hysa åsikter som är mot jämlikhet, frihet och demokrati?

Nej, självklart inte. Det innebär enbart en rätt att inte bli förföljd för din religiösa åsikt. Inte en rätt att trycka ner religiösa symboler och livsåskådningar i halsen på de som inte gillar dessa.
Religionsfrihet är nämligen också en rätt att slippa religion. En rätt till frihet från religion och alla dess symboler och anspråk på att få kontrollera mitt liv och mina tankar.

En rätt för de som gillar och omfattar ett pluralistiskt och fritt samhälle att slippa att ständigt buga och ursäkta sig för de som hatar demokratin, hatar kvinnlig frigörelse, hatar sexuell jämlikhet, hatar rätten att få inneha en avvikande åsikt, hatar frånvaron av religion i samhället. För det kan inte vara så att den gapigaste galningen ska få sätta agendan i samhället. Ribban för vad som får sägas eller inte.

Och därför gjorde den Schweiz (iska urbefolkningen) rätt att ställa tydliga krav på vad de anser är ett rimligt samförstånd i det offentliga rummet. Religion är en privatsak och skall så förbli. Låt oss slippa religion i politiken och vardagen.

Religionen ska inte vara en fristad för unkna krav och urgamla nattståndna ideer, som ingen vågar ifrågasätta.

Att respektera människor är bra,
att ifrågasätta religiösa anspråk är bättre.

Andra bloggar om Schweiz, religion, demokrati, elit, extremister, fildelning, integritet, mänskliga rättigheter, politik, slaveri, åsiktsfrihet, upphovsrätt.