Digital maoism II -- från vänster

Sverker Lenas skrev ("Nöjesindustrin har hamnat i dåligt sällskap") häromdagen en bra kommentar om upphovsrätten i DNs kulturdel. Hans synpunkt kommer från vänster och han ställer sig frågan "Ska allt ägas?" och frågar sig om "upphovsrättens successiva förlängning till evighet" är rimlig.

I hans analys är att "Upphovsrätten ... är en hörnsten i nords ekonomiska dominans över syd." Och jag kan hålla med honom i detta, men han glömmer dimensionen producent kontra konsument. Här i "nord" är det konsumenten som motsvara "syd": den utsugna och maktlösa parten.

Piskan är immateriell -- den svider inte i skinnet, bara i plånboken. Men likväl hämmar den tanken och inskränker ordet såsom om den hade slitit upp huden på min rygg.

Riktigt rolig blir han när han mycket riktigt noterar att "När immaterialrätt debatteras i vår del av världen handlar det om hur hårt nätpirater ska straffas för att Björn Ulvaeus barnbarn ska kunna leva på 'Money, money, money'. Eller också väger man svenska datorspelsföretags vinstmarginaler mot ett övervakningssamhälle med undermåligt rättsskydd."

Full koll på den fronten. Man kan hoppas han också märker att "meddelarfriheten och anonyma källor åker all världens väg om mobiltelefoni, e-mail och allsköns datatrafik ska avläsas och lagras."

Sedan ställer han sig frågan om syftet med evig upphovrätt. Han noterar att när "Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning." sä är Monsanto "snabbt är ... där med krav på licenspengar". Bonden har stulit eftersom Monsanto kunde ha skapat en ny skuldslav om de hunnit lura på honom deras patenterade frön innan vinden, fåglarna och insekterna gjort sitt. Är det inte mitt så är det stulet, eller?

För att parafrasera SL: I den större världen gäller diskussionen om upphovsrätt rätten till hälsa och mat. "Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv." Han ställer verkligen frågan på sin spets och tydliggör varför upphovsrätten / immaterielrätten i dess nuvarande utformning måste ifrågasättas och inte överges till upphovsrättsfascister som antipiratbyrån.

Ska vi få en värld där konsumenter betraktas som en sorts evig skuldslavar vars enda syfte är att konsumera och tiga? Jag tror "De som i sin ilska över internetpiraternas framfart nu ansluter sig till nöjesindustrins lobbykampanj för maximerad upphovsrätt" vet vilka allierade de har. Men de bryr sig inte förblindade som de är av hägringen om en krona till i den egna fickan.

Andra bloggar om piratpartiet, upphovsrätt, DN, APB, IPRED, digital maoism, fildelning