Den multikulturella ny-rasismen redux

Min favorit-debattör, Lena Andersson i DN, gjorde mig lycklig idag. (Updatering 110227: se även intressant debatt om "integration eller assimilation" på Newsmill.) I höstas skrev jag om fenomenet med den den multikulturella ny-rasismen och idag tar Lena upp samma tema under rubriken "Feminism som rasism". Än finns det helt klart hopp om en förnuftig värld.

Lena Anderssons utgångspunkt är feministisk. Hon beskriver (i får man nog säga kodad form, med udden mot den värde-nihilistiska eliten) hur kvinnoförtryck är OK så fort det inte utförs av en västerlänning. Exemplet hon ger är islamofobi-brännmärkningen av tidskriften Sans tema-nummer om religiöst kvinnoförtryck.

Min utgångspunkt i min bloggning från 101007 var vidare. För problemet är inte bara postkolonialt, utan inneboende i multikulturalismens näringskedja. Det som förvånade mig var hur nära, den multikulturella diskriminerings-fixeringens fanatiska jakt på nya grupper att etikettera och systematisera oss i, ligger högerns etnopluralism. Bådas jakt på multikulturella olikheter -- må de vara etniska, kulturella, sociala eller religiösa skillnader och nyanser -- skulle få vilken professionell 30tals-tysk eller -svensk rasbiolog som helst att fullkomligt skrika högt i darrande flämtande extas. Extas över alla nya möjligheter att katalogisera människan.

Det är ett maniskt letande av olikheter för att bevisa att vi är lika. En dubbel logisk kullerbytta, där man hyllar likheten genom att maximera splittringen i gruppidentiteter. En särintressenas egoism som i slutändan alltid går ut över någon annan. Denna absurda jakt på olikheter som förment ska bevisa likheten, skiljer sig lite från SD:s etnopluralistiska dröm (se deras hemsida eller Betners genomgång) där "varje folk och etnisk grupp" har en "moralisk rätt att leva". Men bara inte när mig, dig eller oss.

Precis som Lena Andersson säger så kortsluts systemet. "Alla blir fastlåsta i sin hudfärg, sin kultur, sin religion, sitt kön."

En dröm om ett etniskt gettoiserat samhälle där alla sköter sitt och skiter i den andre. Och ovanpå vilket ett politiskt korrekt prästerskap flyter omkring och upprätthåller etniska och religiösa "rättigheter", d.v.s. skillnader, vilka ses som viktigare än åsiktsfrihet, jämlikhet och andra "förtryckande västerländska ideal".

Eller som Lena Andersson säger: "Tanken att mänskliga rättigheter äger universell giltighet ses som ett kulturellt övergrepp."

Andra bloggar om 30-talet, diskriminering, multikulturalism, etnicitet, genus, utopi, idyll, etnopluralism, religion, rasbiologi, Henning Eichberg, Richard McCulloch, feminism, rasism, politik, extremister, demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet.
___________________
Och några ord i Expressen
Intressant artikel i ämnet på Newsmill (uppdaterat 110227)