torsdag 7 oktober 2010

Den multikuturella ny-rasismen?

De senaste veckornas tramsiga SD-hysteri har satt fingret ett märkligt fenomen. Nämligen den ny-rasism som kraftigt blommar i multikulturens sköte. En ny-rasism som yttrar sig i den multikulturella diskriminerings-fixeringens fanatiska jakt på nya grupper att etikettera och systematisera oss i. En intensiv jakt på multikulturella olikheter -- må de vara etniska, kulturella, sociala eller religiösa skillnader och nyanser -- som skulle få vilken professionell 30tals-tysk eller -svensk rasbiolog som helst att fullkomligt skrika högt i darrande flämtande extas. Extas över alla nya möjligheter att katalogisera människan.

Ett maniskt letande av olikheter för att bevisa att vi är lika. En dubbel logisk kullerbytta, där man hyllar likheten genom att maximera splittringen i gruppidentiteter. Hade det inte varit bättre att betona allas lika värde oavsett ytliga skillnader? Hade det inte varit bättre att betona allas lika rättigheter och skyldigheter, istället för den särintressenas egoism som i slutändan alltid går ut över någon annan?

För denna absurda jakt på olikheter som förment ska bevisa likheten, skiljer sig lite från SD:s etnopluralistiska dröm (se deras hemsida eller Betners genomgång*) där "varje folk och etnisk grupp** har en moralisk rätt att leva ..."

Alltså samma andas barn som identitetspolitikens och den postmoderna berättelsens (fantasi är kanske ett bättre ord) betoning på kollektivets egna sanningar, vilka det är diskriminerande att ifrågasätta. En dröm om ett etniskt gettoiserat samhälle där alla sköter sitt och skiter i de andra. Och ovanpå vilket ett politiskt korrekt prästerskap (känga åt en viss biskop*** m.fl.) flyter omkring och upprätthåller etniska och religiösa "rättigheter", d.v.s. skillnader, vilka ses som viktigare än åsiktsfrihet, jämlikhet och andra "förtryckande västerländska ideal".

Likt skolgårdens mobbare avvisar man intolerant den avvikande och den oliktänkande och förvandlar denne till en oberörbar icke-människa. Paradoxalt nog samtidigt som man predikar demokrati, tolerans och lika värde... Sålunda tas naivt det första steget mot gettosamhällets etniska, politiska och religiösa "gated communities". Idag riksdagen, imorgon resten av samhället.

Alltså en märklig symbios där en sorts ny-rasism och vi-och-de-samhälle göds från vänster och höger i namnet av lika-värde och kulturell mångfald.

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem."

Andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,
____________________________
* Länkarna längst ner på sidan. Fördelen med sidan är att du slipper hamna i SD:s register ;-) om du glömt snyltsurfa eller "tora". Del ett och tre är bäst eftersom de brottstycken som redovisas beskriver SD:s variant av etnopluralismen enligt Henning Eichberg och Richard McCulloch. B:s kommentarer hänger dock lite i luften eftersom inte verkar bekant med etnopluralismen. (Del 5 i hans serie bevisar f.ö. SD:s kostnadspåståenden, så jag förstod inte riktigt vad hans mot-argument gick ut på.)

Var står SD politiskt egentligen? De är vare sig nazister eller ideologiska rasister (fascist och nånting-fobi, är så utnötta och inehållslösa samtals-dödar-fraser att de är meningslösa att använda). Jag gillar Bards m.fl. beskrivning i kombination med etnopluralismen. D.v.s. att de är anti-imperialistiska etnopluralistiska folkhemsnationalister. Hmmm...

** Enligt min mening har artikelförfattaren fel i att de skenbart minimala biologiska skillnaderna är irrelevanta. Att vi är "Bara en enda enhetlig och färdigblandad människosort" enligt "genforskningens entydiga resultat". Genforskningen visar enbart att alla människor idag härstammar från en liten grupp individer och att vi ännu inte divergerat i nya arter (en process som vanligen går över urskiljbara raser/underarter -- vilka är ett praktiskt begrepp för att klumpa ihop underpopulationer inom en utifrån ett referensexemplar m.m. definierad art). Genforskningen tilhandahåller alltså inga politiska eller moraliska sanningar oavsett om man är ideologisk rasist eller anti-rasist.

Vilket ju förvisso aldrig hindrat biologin från att missbrukas för politiska syften. Artbegreppet i sig är flyktigt och indikerar enbart att hanar och honor av ett viss djur huvudsakligen får viabel avkomma. Men, de genomsnittliga skillnader som finns inom populationen kan vara högst relevanta, eftersom de kan innebära skillnader mellan att en medicin fungerar eller inte. Därför är härkomst relevant i vissa fall.

*** Att kyrkan skulle stå för jämlikhet och tolerans är bara ett stort skämt. Säger bara: inkvisition, katarer och omvändelse under svärdet.

6 kommentarer:

  1. Vår frihet tas ifrån oss bit för bit, medan landet sover.

    SvaraRadera
  2. Fy, fy ;-) Reklam för egna siten (Krax) och länk till någon annans site (Anders).

    SvaraRadera
  3. Hej igen, fan vad du brer på men kul formuleringar får du ju till "vilken rasbiolog som helst att fullkomligt skrika högt i darrande flämtande extas." Ha ha...

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du har fel, det är inte rasism att låta etniska grupper leva som dom vill. Det är rasistiskt och intolrant att säga så.

    SvaraRadera
  5. Anna, det är definitivt inte vad som påstås i inlägget. Det jag påstår är att själva fixeringen vid att kategorisera och klassificera människor som "multikultismen" ägnar sig åt, är precis lika rasistisk som den rasbiologerna m.fl. ägnade sig åt.

    SvaraRadera

Upphovsrätt:
Creative Commons License