Vem värnar demokratin?

Igår skrev Lena Andersson en tankevärd artikel om SD. Hon ifrågasätter meningsfullheten i att förneka demokratiska värden när man angriper SD. Ska religiösa eller etniska galningar kunna gömma sig bakom bekväma ord som rasism, anti-[valfri religion], mulitkulturalism etc och tack vare det få stöd i deras ständiga angrepp på frihet, jämlikhet, pluralism och demokrati?

Som hon säger: "Vi är illa ute om... förment upplysta representanter för medier, forskarsamhälle och politik inte klarar att sortera bland argumenten, utan med sin tystnad säljer ut frihetliga värden".

För vad är egentligen viktigast?

Jämlikhet mellan könen eller det religiösa/etniska kravet att få förtrycka kvinnan?

Kvinnans rätt till egen sexualitet eller det religiösa/etniska kravet att kontrollera kvinnlig sexualitet?

Barnens rätt till sina kroppar eller det religiösa/etniska kravet att få könsstympa barn?

Homosexuellas rätt att få leva ifred eller det religiösa/etniska kravet att få utrota, fängsla eller tvångsmedicinera homosexuella?

Rätten att fritt få hysa vilka åsiker man vill eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot alla tankar, ideer och ord som ogillas av dem?

Rätten att fritt få teckan eller måla dessa åsikter eller det religiösa/etniska kravet på förbud mot "entartete kunst"?

O.s.v. o.s.v.

Ja vad är viktigast? Vem värnar egentligen demokratin?

Det kan man verkligen undra när "kultureliten" och den politiska aristokratin hämningslöst omfamnar värdenihilism och värderelativism i den politiska korrekthetens och multikulturalismens namn. En omfamning av allsköns hatiska religiösa, etniska, kulturella och politiska riktningar -- bara dessa inte är inhemska.

Ska vi hålla käft och rätta in oss i ledet därför att verkligheten inte stämmer överens med elitens luftslott, eller för att eliten återigen står med byxorna nere när "fel part(i)" hävdar att religion, kultur etc inte kan gå före allt?

När allt betraktas som acceptabla "kulturyttringar" oavsett om universella mänskliga värden såsom könsjämlikhet och åsiktsfrihet krossas och bespottas, då är vi verkligen ute på ett sluttande plan mot just den odemokratiska stat denna kulturelit förment påstår sig vara emot.

Eller är den inte det? Är målet egentligen att inga andra åsikter än kulturelitens får yttras...?

Andra bloggar om demokrati, jämlikhet, åsiktsfrihet, SD, fanatiker, religion, kultur, kulturelit, könsstympning
________________________
Några exempel från politiker och dylikt:
Maria Ferm, grön Ungdom
En som inte kan skilja mellan fanatiker och fanatiker...
Kvinnliga SSUare som stöder kvinnoförtryck

Eftersom jag inte orkar skriva mera i ämnet kanske Medborgarperspektivs tre långa postningar om SD-artikeln kan locka: se människan, vem har fel, om muslimer och män

Aftonbladets pseudofelsökning smulas sönder av Stenudd.

Och Jan Helin kommenterar SD-artikeln så här: "... det politiskt korrekta Sverige alldeles för länge försökte tiga ihjäl de misshagliga. Politiker och media smet från den viktigaste debatten på många, många år. Nu får de skylla sig själva..."