Barn som prydnadsföremål?

Vet inte riktigt var jag ska placera debatten om att det skulle vara synd om ensamstående kvinnor (eller för den delen enkönade par) som inte kan insemineras på min bekostnad (d.v.s. över skattsedeln). De har gjort sina livsval och prioriteringar med öppna ögon. Och om det då får konsekvenser, så får de väl stå sitt kast. Jag bryr mig inte ett skvatt om det om de betalar själva, men jag förstår inte varför det skulle vara en mänsklig rättighet för vuxna att bli curlade (på min bekostnad) när de ångrar de konsekvenser deras val fått.

Det är att både vilja äta kakan och ha den kvar. Det finns mycket i livet som är jobbigt, inte kul tråkigt, inte som man vill etc. Och varför ska samhället (d.v.s. över skattsedeln med mina surt förvärvade pengar) ständigt rycka in?

Och sist men inte minst: barn är vare sig en rättighet eller prydnadssak att fylla sitt liv med – varken för män eller kvinnor.

(Och ja jag tycker det är för jävligt att det ska gå att sjukskriva sig på skattebetalarnas för medicinskt omotiverade skönhetsoperationer.)

Andra bloggar om insemination, ensamstående, kvinnor, enkönade par.
________________________
Läs mer:
FEMMIS
Låt singlarna bli mammor
Riksdagen säger nej till insemination för ensamstående kvinnor
Tillåt insemination för ensamstående
Först barn, sedan pappa
Därför skaffar kvinnor barn på egen hand
"Motvilliga revolutionärer”
Allt fler skaffar barn utan man
Låt män skaffa barn utan kvinnor
”Barn är ingen rättighet – varken för män eller kvinnor”