Kvinnor och kärnkraft

Åsa Moberg skrev för några dagar sedan en kort översikt om den svenska kärnkraftsfrågans historik (inkl. lite sidoutflykter) på Newsmill. Vad jag har svårt att förstå är hennes resonemang om:

1. Att kvinnor skulle vara annorlunda mot män. Visst det finns allmänna kulturella, sociala och biologiska skillnader, men varför skulle motstånd mot kärnkraft vara en särskilt kvinnlig egenskap? Varför förmodas kvinnor vara ett sorts monolitisk kategori med givna åsikter. Varför förmodas kvinnor vara särskilt skeptiska mot teknik? Och varför i hela fridens namn skulle de vara mer realistiska (oavsett skäl) än (underförstått) män?
   Kvinnor är också individer med egna åsikter och drömmar, om hon nu missat det.
   
   
2. Att kärnkraften inte är lönsam. Ja det är dyrt att bygga säkert. Ja break-even må vara svår att nå, men det handlar om att säkra energiförsörjningen tills vi hittat på något bättre/säkrare och/eller billigare. Eller kanske snarare, fått något alternativ på plats. Tro mig billigare och säkrare alternativ lär dyka upp om det är lönsamt. Om sol-energi blir billigare lär vi få det. Om vanadin-batterier eller liknande teknik blir billigare lär vi få det o.s.v. (För mera tips se t.ex. Etc artikel 33 sätt att rädda världen.)
   Teknikoptimist, javisst!
   

Andra bloggar om kärnkraft.