Den som aldrig upplevt förtryck förstår inte friheten

Jag har en troende kollega.

Varje dag hon vaknar i Sverige, säger hon, så är det som att vakna i paradiset. Varje dag, säger hon, är som en vacker dröm hon aldrig trott hon skulle få leva i.

För hon har flytt.

Flytt från förtryck. Flytt från prästernas krav och regler. Flytt från prästernas hot om social död och uteslutning ur gemenskapen. Flytt från underkastelse.

Hon har flytt till friheten att vara den hon är. Flytt till friheten…

Att få klä sig som hon vill.

Att få göra vad hon vill.

Att få älska vem hon vill.

Att få älska hur hon vill.

Att få tycka vad hon vill.

Att få skriva vad hon vill.

Att få rita vad hon vill.

Vilka är vi som i frihetens namn stöder hennes förtryckare. Vilka är vi som tror att religiöst förtryck är frihet och att frihet är förtryck (under ”västerländska normer”). På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer frihet? På vilket sätt är vårt stöd av förtryckets symboler och mekanismer en mänsklig eller medborgerlig rättighet? Varför blir vi blinda när symbolerna för förtrycket är religiösa istället för politiska och höger?

För är det som hon sa, att ”Den som aldrig upplevt förtryck inte förstår friheten.”

Andra bloggare om politik, religion, kläder, partiledare, partiledarduell, partiledardebatt, burqa, burka, burkadebatt, nikab, huckle, skidhuva, balaklava, åsiktsfrihet, frihet, demokrati, extremister, mänskliga rättigheter.

(Skrivet delvis i polemik mot Calandrella och SvD m.fl.